Frågan är då hur en berättelse som är så upphackad som denna funkar? Ganska bra visar det sig. I början är man som åskådare sökande efter handling och struktur. Vi lär oss att mannen och kvinnan på lika villkor ser på deras relation som en rent fysisk flykt från sina respektive "vanliga" liv. Båda har andra förhållanden, senare äkta makar och till och med barn.
Efter ett tag upplevde jag dock att rännilen av hemliga möten blev lite långtråkigt. Filmen tappar i tempo i mitten, eller är det mitt intresse som svalnar? Men ingen fara, filmens avslutande tredjedel blir mycket, mycket mer engagerande. Experimentet var lyckat! Filmens format, med scen efter scen från olika hotellrum, betalade sig.
Chris Messina (som också var med i Ruby Sparks) och Marin Ireland är båda mycket bra. Det är i princip de enda skådespelarna i hela filmen och därmed är den helt beroende på deras skådespelarinsatser. Jag gillade dem båda. Mycket. Härligt nog tvingades inte åskådaren ta parti för den ena eller den andra, ibland kunde jag sympatisera mer med mannen, ibland med kvinnan.
Hur det slutade? Fick de varandra? Var det ens en film som handlar om "att få varandra"? Nä, du måste se filmen själv om du vill finna svaren på alla dina frågor. Jag gillad filmen skarpt, den har hängt kvar i huvudet lång tid efter jag såg den på festen.
Jag ger 28 hotel rooms fyra hotellrum av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Verkar intressant och tackar för tipset :)Har inte sett Up in the air än! Skäms på mig ;)
SvaraRaderaUp in the air är riktigt skön, en film som växt sedan jag såg den första gången. Jag stötte på den när den gick på tv och jag kunde inte slita mig vid andra titten. 28 hotel rooms är en mindre film, mer för finsmakarens sinne kanske...
Radera