onsdag 8 maj 2019

Game Of Thrones - S08E04 The Last Of The Starks


Ja men det här var ju tråkigt.

Jag börjar bli nervös inför slutet nu när det bara återstår två avsnitt kvar. Peppen är dalande då det fjärde avsnittet för säsongen är det klart svagaste och det är framför allt manus som är den svaga länken. Det är åter igen tydligt hur mycket showen tappat efter att den litterära förlagan inte finns där längre.

Det börjar bli tydligt att showen glider mot en strid mellan två galna kvinnor, Mad Queen Cersei vs Mad Queen Dany. Det är trist då jag hyllat showen flera gånger för deras starka och komplexa kvinnliga karaktärer. Men showen är svag för cykliska händelser och de vill kanske att Dany ska vara sin fars dotter i allt? Det blir än mer frustrerande när man inte kan sia om hur det hade gått i böckerna (om de skrivits klart före showen dvs).

Jag älskade de två första avsnitten och peppen var i topp efter andra avsnittet. Trean var lite mindre eggande trots att det var så spännande under titten. Dels var det svårt att se vad som hände pga för mörk bild, dels hände en massa ologiska saker. Så fort man började tänka på vad som hände under slaget faller mycket i bitar. Och den trenden fortsatte här i avsnitt fyra.

Suspense vs Surprise
Det verkar orimligt att Benioff och Weiss inte har studerat film och specifikt Hitchcock. Kan de ha missat en av Hitchcocks viktigaste lärdomar, den om suspense vs surprise? Vi pratade om detta flera gånger i Shinypodden om Hitchcock. Hitch säger att för att en scen ska bli spännande måste publiken få se faran som nalkas. Annars blir det bara en överraskning.

Nu har de missat chansen till scener med hög nivå av suspense i två avsnitt i rad. I detta avsnitt var det när draken Rhaegal dödades. Vi fick en överraskning. Helt plötsligt "out of nowhere" kom det fyra stora pilar och dödade draken. En katastrofalt usel scen för att ha innehållit en så viktig händelse i showen. Om vi hade fått se Euron och hans flotta i bakhållet tidigare hade den scenen blivit mer suspensful och antagligen bättre. Sen var det dessutom orimligt att Eurons flotta kunde gömma sig bakom en klippa och trots att de inte sågs kunde de ha fri sikt att skjuta draken. Hur kunde Dany undgå att se dem från sin position uppe i skyn? Och kunde inte Tyrion, som ett tag var så smart och taktisk, förutse detta ens lite? Tyrions kompetens ändras om och om igen, denna gång så att showen ska kunna slänga in en tittut-överraskning. Dåligt manus helt enkelt.

De gjorde samma sak med Arya i förra avsnittet. De valde att inte visa hennes skills, visa hur hon tog sig in bland zombies och white walkers, kanske iklädd en mask av en död man till och med. Det är detta hon har tränat på i en sex-sju säsonger. Att visa i bild hur hon avancerade närmare och närmare The Night King hade skapat en hög nivå av suspense. Nu kom hon flygande in i bild istället, en tittut-överraskning. Surprise istället för suspense. Dessutom hade en sådan förlängd scen kunnat innebära att Theons sista handling kunde ha fått en större betydelse. Han skulle ha kunnat bli en distraktion som gjorde att Arya kom ända fram till The Night King. Nu blev hans handling en ädel gest som i praktiken inte betydde något.

Åter till fjärde avsnittet. Jag tyckte att hela avsnittet hade en mycket konstig känsla. Den inledande festen var obehaglig mest hela tiden. Jamies ombyte av personlighet lika lättvindigt som att byta underkläder var ytterligare ett tecken på svagt manus och Tyrions extremt ohyfsade och okaraktäristiska fråga till Brienne om hennes oskuld var ledsamt att beskåda (och "konstruerad" av showen för att Jamie och Brienne skulle få dela säng). Även scenen med Gendrys frieri kändes "out of character". Det verkade som att de tryckt in frieriet bara för att Arya skulle kunna svara att hon inte är en lady, en fan service, återblick från tidigt i första säsongen när Arya säger detsamma till sin far Ned.

Vad var bra då? Klart det fanns skärvor av bra saker i avsnittet också. Showen har en hög lägstanivå och avsnitten är givetvis väldigt bra producerade, speciellt nu när man kunde se vad som hände. Detta var ett avsnitt som fokuserade på karaktärerna och vi fick flera bra scener med folk som bara pratar med varandra. De bästa scenerna som jag kommer ihåg det:

Inledningsscenen när de begravde sina döda. Bra scen.

Sansas mumlande om att hon lovade att aldrig avslöja Jons hemlighet... för att sedan omgående avslöja hemligheten i nästa scen (till Tyrion).

Arya och The Hound "on the road again". Arya rider mot Cersei för att släcka ytterligare ett par ögon på sin lista? The Hound rider mot "the Clegane bowl", fajten mot sin bror The Mountain?

Sista scenen med Tyrion och Qyburn var ljuvlig. Missandeis sista ord "dracarys" var ödesdigert men mycket bra. Danys ansiktsuttryck, starkt.







11 kommentarer:

  1. När jag sitter och ser avsnitten håller jag andan och är totalt uppslukad men dagen efter börjar jag fundera och det är inte alltid till showens fördel. Den har en mkt hög lägsta nivå och jag brukar inte gräva ned mig i detaljer däremot gillar jag att läsa om dem.
    Håller helt med om dina funderingar ang Arya och dödandet av drake nr två. Suspense framför suprise. Tyrion går från genial till ganska så korkad av och till.
    När jag funderade över avsnitt tre insåg jag att det inte fanns något sans eller vett i den militära taktiken jag vill nästan påstå att jag klarat av fighten bättre ;)
    Å andra sidan ska man inte fundera för mycket då riskerar det mesta falla som ett korthus - åtminstone om man har med filmer som handhar en verklighetsflykt. Läste en rolig artikel om Endgame där man kom fram till att Snap nr 2 skulle innbära en total katastrof för världen - rolig läsning - men om man skulle tänka i dessa banor hela tiden skulle det bli svårt att se film.
    Nu tar vi nya tag inför del fem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är kanske så att man inte ska fundera så mycket på showen, men det är svårt att undvika. Jag kan inte inte analysera den! Hjälp!

      Jag vill att showen ska vara smartare än oss tittare, som den var under de inledande säsongerna. Nu för tiden väljer showen allt som oftast att inte visa oss vad som händer bara för att kunna kasta en tittut-överraskning i ansiktet på oss.

      Det var tex trist att inte få se Sansas och Aryas reaktioner på hemlisen Jon berättade i veckans avsnitt. Istället hoppade de från den scenen, där Arya just hållit ett brandtal över hur viktig familjen var och att de sista Starks måste hålla ihop, till en scen där Arya rider iväg och säger till Clegane att hon antagligen aldrig kommer tillbaka. WTF hände däremellan? Showen visar inte vad hon och Sansa planerar för att kunna köra tittutleken igen.

      För att förtydliga vad jag menar kan man jämföra mellan två stora överraskningsmoment, den första från slutet av S1 och den andra från sista episoden av S7.

      I S01E09 Baelor förlorar en viss huvudperson huvudet. Stor överraskning! Men om man går tillbaka och ser om säsongen kan man knappast bli överraskad längre, showen hade grundat detta "organiskt" gott och väl. Det låg i korten att Ned skulle bli ett huvud kortare.

      I S07E07 The Dragon and the Wolf får seriens herr Ormtunga "ont i halsen". Men under denna säsong har inte showen underbyggt hur systrarna hanterade Littlefinger, istället har showen "sålt in" att Sansa och Arya blir mer och mer fientliga mot varandra. Och till slut får vi en tittut-överraskning som en blixt från klar himmel. => Sansa och Arya är ju vänner! Det är Littlefinger som dödas! BOOM, MIND BLOWN...
      *slut sarkasm*

      Vissa delar under de senaste säsongerna inklusive S8 har inte lika bra berättande helt enkelt tycker jag. :)

      Radera
    2. ...men otroligt hög lägstanivå på showen, annars hade dessa funderingar aldrig kommit upp ens. :-D

      Radera
  2. Såg nyss en intressant video om just hur GoT blivit sämre mot slutet, men med en annan ingångsvinkel.

    I de första 6,5 säsongerna så finns det ingen detaljerad plot, utan vi har alla dessa karaktärer som utvecklas och gör det som faller dem naturligt.
    (Bok/TV-)serien progresserar organiskt.

    Detta har känts fräscht och annorlunda för det är inte så många serier som har detta. Ofta har man en plot som serien följer.



    Men nu har detta ändrat; serien har ett sista avsnitt som den går mot.

    De (The Showrunners) måste då välja att antingen fortsätta låta karaktärerna göra det som är naturligt för dem, men att vi då inte får ett "riktigt" slut på serien. Inget "sista slag" som ger en tillfredsställelse för (de flesta) tittare.

    Eller så kan de (som de troligtvis gjort) komma på ett slut på serien - och sedan se till att alla karaktärer hamnar på rätt plats inför detta slut.
    Dvs mycket som händer blir tvingat fram (första stora exemplet för detta blev tex att lösa "TNK måste ha en drake - men hur?" i förra säsongen eller som i detta avsnitt "varför skulle Dani, slavarnas befriare, vilja offra en massa oskyldiga människor för att komma åt tronen").


    Ser man det på detta sätt så förstår man svårigheten som The Showrunners har - och detta är säkert en av de stora anledningarna till varför det tar så lång tid för GRRM att släppa böcker. Han har inte heller klurat ut hur han skall organiskt få sina schackpjäser till rätt plats i sista boken.


    Med det sagt, så går man in på detaljer (tex suspense vs surprise) så kunde man göra mycket bättre, men det jag fokuserar här på är varför GoT som helhet har blivit "tvungen" att ändra på utförandet och takten i showen och därmed sämre än tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Bra! Det är en viktig poäng att ha med sig när man värderar vad som händer nu. Såklart att det är supersvårt för showen att avsluta allt, när inte ens George R. R. Martin klarar av att avsluta det. Vissa spekulerar ju om att han inte kommer släppa sista boken pga för mycket prestationsångest.

      Om showen inte avslutas bra i de två sista avsnitten, och om Martin lyckas med sista boken, och den verkar naila landningen bättre än showen, får man kanske fundera på att läsa den ändå... :)

      Radera
  3. Intressant inlägg, och diskussion i kommentarerna, om seriens utveckling från organisk till plot-driven utveckling! Har inte själv riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som skaver, men det känns nu som att det klarnar något för mig vad som har hänt. Ska bli intressant att se vad du har att säga om femte avsnittet ... :)

    Håller hundra procent med om att surprise-momenten inte fungerar särskilt bra. Jag har sett om säsong 7 (föregående säsong) två gånger och tyckte lika illa om Arya/Sansa/Littlefinger-ploten andra som första gången. Man förstår inte hur mycket av det som skedde mellan Arya och Sansa som var sant, och hur mycket som var ett spel för att lura Littlefinger - men precis som du påpekar så blir det så mycket bättre om vi, tittarna, bjuds in och förstår vad som pågår. Annars sitter man bara och stör sig på deras idiotiska och inte så trovärdiga beteende. Så var det i alla fall för mig.

    Och för att återknyta till avsnitt 4 i denna säsong så håller jag med dig om att allt för mycket lämnas okommenterat. Att Jon inte är Stark-gängets halvbror t.ex. utan kusin, och att det förklarar mycket om Neds och Catelyns beteende mot Jon hade väl förtjänat en smula utrymme i en dialog? Jag saknar också scener där Jon besöker Lyannas grav och funderar på vem hans mamma var som person och vad HON uppoffrade för kärlekens skull osv. Alltså lite inre reflektioner om identitetssökande och Jons bekräftelse i att äntligen veta vem han är, saknas i manus. Det hade varit en fin återknytning till seriens början, då Jon frågar Ned om vem hans mamma var och all mystig som omgav Lyanna. Som det är nu är Dany den som har reagerat starkast på nyheten om vem Jon egentligen är, och hon fokuserade mest på det faktum att han nu är en rival till tronen, INTE det känslomässiga, dvs att deras kärleksaffär är över... Detta är också en illustration av att serien drivs av plot-byggande snarare än karaktärsfördjupning. Vilket alltid har varit seriens styrka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att inlägg och diskussion var givande. Veckans avsnitt behandlas på bloggen imorgon. Morgonkaffet!

      Vi gillar ju karaktärsfördjupningen båda två. Det är synd att pay-offen för många säsongers karaktärsuppbyggnad inte ges tid att blomstra. Flera intressanta relationer eller sub plots avslutas alt för mycket i all hast känns det som.

      Ska bli spännande att se hur de får till slutet i vilket fall... :-)

      Radera
    2. Ja håller med om att payoffen ibland känns ihålig, men till manusförfattarnas försvar är det förmodligen skitsvårt att få till det perfekta slutet särskilt på en sådan här episk tv-serie med så många karaktärer.

      Har ju mest senaste avsnittet i huvudet nu så jag inväntar ditt nästa inlägg innan jag resonerar vidare :)

      Radera
    3. Usch ja, inte lätt att få ihop en serie som denna. Men det är det man har bra manusförfattare till... Om det vore lätt skulle showen inte var intressant.

      Välkommen över till inlägget om femte avsnittet! :-)

      Radera
  4. Det kan väl finnas en tacksam iterativ poäng i den cykliska historien? Att kvinnliga karaktärer skulle vara immuna mot maktspelets korrumperande kraft vore inte nödvändigtvis en styrka. Det är förstås en skillnad mellan frälsarnarrativ och systemnarrativ som landar väldigt olika hos olika personer, men det är nog mer i linje med hela GoT-världen att det finns systematiska problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tacksamt. Favoritserien The Wheel of Time bygger mycket på det cykliska i historien. Jag gillar't.

      Radera