American Sniper (2014)

I slutet av filmen "The blind side" får man ser autentiska bilder bland annat från när Michael Oher blir vald i första rundan av NFL draften. Man får också se bilder av hela familjen Tuohy när de gläds tillsammans med Michael. Starka bilder! Dammigt i rummet. Filmer som bygger på verkliga händelser och människoöden, så kallade BOATS, är som bäst i två mycket specifika filmgenrer. Det är sportfilmer, som "The blind side" är, samt den ibland kontroversiella krigsfilmsgenren. Under eftertexterna till "American sniper" får vi se autentiska bilder och jag tycker att det är bra. Starka och känsloframkallande bilder! Jag hade varit med i dessa bilder om jag bott där borta i Dallas. Det kan jag lova.

Jag gick in till visningen av "American sniper" utan att veta något om handlingen. Jag hade sett en teaser som var fruktansvärt bra, spännande och lockande. Jag ville se filmen! Dagarna inför biobesöket bubblade det dock dåliga vibbar runt filmen. Jag uppfattade låga betyg i massmedier och på bloggar. Det obligatoriska USA-hatet visade sitt fula tryne. Det klagades på flaggviftande. Som vanligt alltså. Någon tolkade filmen som förhärligande av krigets fasor. Vad skulle jag tro? Min syn är att antagligen hade många av dessa belackare redan bestämt sig före de ens såg filmen. Jag tycker att man måste skilja på beslutsfattare och fotfolket. Det är helt ok att framföra kritik och hat mot de regeringar/presidenter som startar krig, men man måste också hedra de individer som krigar i vårt ställe. Deras historier kan vara nog så intressanta eller viktiga. Det betyder inte med automatik att man älskar krig bara för att man tycker att det är intressant med individers besvärliga läge i situationer som inte är normala.

Hur är då "American sniper" som film sedd med mina ögon? Nja, den är helt ok, inte jättebra men inte heller usel. Som film påminner den mig en hel del om "Argo" som gick och vann oscarn för bästa film för några år sedan. Jag tycker "American sniper" är snäppet bättre än "Argo". Båda är BOATS och båda är rent tekniskt kompetent genomförda. Men ingen av dem är så spännande som grundhistorierna borde ge utrymme för. Problemet med "American sniper" är att den är kronologiskt berättad och upphackad mellan hemma, på uppdrag i Irak, hemma igen, på updrag osv. Ingen av perspektiven tas hand om jättebra. Att Chris har problem med sig själv och familjen hanteras alldeles för lättvindigt och samma sak med hans deltagande i kriget. Det blir aldrig lika spännande som i filmer som "Black Hawk down" eller "Zero dark thirty". Så snart spänningen byggts upp är han hemma igen. Oharmoniskt. Jag hade hellre sett en fokusering på några färre situationer så att dessa kunde gås igenom mer på djupet. Nu täcker filmen in cirka 10 år, och då räknar jag inte flash backsen till Chris ungdom.

Tyvärr blev jag inte riktigt engagerad förrän just i slutet. Vissa scener och passager var starka, men däremellan var det partier som inte kändes lika bra. Scenen med telefonsamtalet med en gravid fru var stark. En av de sista scenerna från en folktom bar hemma i USA var en av filmens mest drabbande. Eftertexterna är tunga, då en liten textsträng på duken kastade mig ut över stupet och det var kaos i känslorna när eftertexterna började rulla. Ni som sett filmen vet varför.

Jag ger "American sniper" tre vattendelare av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag såg filmen med filmbloggarkompisen Jojjenito. Vi avnjöt plusstolar och varsin prasslande godispåse. Bättre att vara prasselstörare än prasselstörd? Siktade han smått eller brett?

PS, satan vad bitig han blivit Bradley Cooper. Crazy.

Filmserier: Die Hard - Sammanfattning

Sådärja, nu är första "Filmserier" avklarat! Men det var ju ganska festligt ändå. "Die hard" har länge varit en favoritserie, men jag hade inte sett flera av filmerna på ett bra tag. Som vänner man glömt att höra av sig till. Vissa av de gamla vännerna hade man en härlig stund med, som om tiden stått stilla. Fortfarande kompatibla! Trist att man hade glidit ifrån någon av vännerna. Vad var det som knöt oss samman egentligen? Har tiden eller jag förändrats?

Det var i alla fall lite överraskande att jag tyckte så olika om filmerna jämfört med vad jag trodde innan återtitten. Tycke och smak har uppenbarligen långsamt ändrats över åren. De yngre filmerna kändes bättre och mer fräscha på bekostnad på film nummer två. Första filmen står sig fortfarande vilket är ett tecken gott som något om dess kvalité. Den första filmen har också hjälp av den nostalgiska feelingen jag har för den.

Låt oss avsluta med en liten prisgala.

Bästa skurk

Ingen blir förvånad när jag väljer Hans Gruber från första filmen. Han är en sofistikerad, vältalig och utbildad gentleman som gillar klassisk musik och besitter en stor portion finess. Till det har han ett skönt språk, minspel och allmän attityd. En självklar vinnare!



Topplistan över huvudskurkarna
1. Hans Gruber från "Die hard"
2. Simon Gruber från "Die hard with a vengeance"
3. Thomas Gabriel "Die hard 4.0"
4. Colonel Stuart "Die hard 2"
5. vem än det var som var skurken i femte filmen


"Die hard"-serien dräller inte direkt med kvinnliga karaktärer, än mindre intressanta och komplexa sådana. Men jag gör ett tappert försök att hitta de som äras bör...

Bästa kvinnliga skådespelerska i biroll

Nominerade:
Bonnie Bedelia som Holly Gennaro McClain
Mary Elizabeth Winstead som Lucy Gennaro McClain
Sam Philips som Katya (bitchen i trean)
Maggie Q som Mai Linh (bitchen i fyran)
tjej som blir påsatt i Hollys tjänsterum i ettan

Vinnare blir nog Sam Philips, musikern som gör ett iskallt porträtt av en blindgalen psykopat. Spelar rollen helt utan dialog. Utsökt. Kolla in ärret på halsen. Bad ass!

Bästa manliga skådespelare i biroll - The Alan Rickman memorial top 5

Alan Rickman som Hans Gruber - självklar etta utom tävlan!

Men för de övriga rankar jag dem så här idag:

1. Hart Bochner som Harry Ellis


2. Justin Long som Matt Farrell


3. William Artherton som Dick Thornburg


4. Kevin Sith som Frederick "Warlock" Kaludis


5. Samuel L Jackson som Zeus Carver






Detta är ju filmer som bygger på "action utan slut" som Mr Magic alltid sa förr i tiden. Vilka var guldkornen bland alla actionscener då?

Bästa actionsscenen - Top 5

5. Holly däckar Thornburg i ettan
4. Matts lägenhet i inledningen av fjärde filmen
3. John dödar tre bad guys i hissen i trean
2. Katya smyger sig på vakt i bankvalvet i trean (bra musik)
1. Shoot out uppe i Takagis kontor i ettan (shoot the glass-scene)

Topplistan - The Bad Ass Top 5 List of the Die Hard movies

5. A good day to die hard


4. Die hard 2: Die harder


3. Die hard with a vengeance


2. Live free or die hard


1. Die hard






Jaha. Det var det, gott folk. Jag vet vilka filmer som kommer avhandlas i nästa "Filmserier"... Vad tror du? Vilka blir det?

Live Free Or Die Hard (2007)

Den fjärde filmen kom hela 12 år efter trean och nu har Kate Beckinsale's man Len Wiseman regisserat. Man har också låtit McClane blivit äldre. John är en vanlig "detective" i New York, om än som vanligt ett irritationsmoment för sina överordnade. Filmen inleds med att John håller på att stalka sin dotter och vi får en ganska uppfriskande start då hon skäller ut honom efter noter. Sedan får han i uppdrag att hämta upp datahackern Matt Farrell spelad av Justin Long. Han är en av de mest charmiga  unga vuxna skådespelarna som finns idag och jag har gillat honom ända sedan hans dagar i tv-serien "Ed". Denna film blir till en variant av buddie movie som funkade så bra med trean, men nu är det mer en fader-son relation mellan John och Matt. Just det ja, fader-son gjordes redan här i fyran. Man hade inte ens behövt göra femman!

När jag såg denna film på bio blev jag störd på den absurt dåliga scenen med John McClane i en långtradare mot ett jaktflyg. Jag tryckte att filmen var bra till dess men att den dog där och då. Jag hade också för mig att det var runt mitten av filmen. Nu när jag såg om filmen visar det ju sig att den scenen kommer väldigt sent i filmen, det återstår mindre än 15 minuter av filmen, och scenen var dessutom inte alls lika störande längre. Den är dålig men kort och har ingen större bäring på filmen. Jag kan bortse från den mer nu än jag gjorde när filmen sågs på bio.

Därmed blev detta en stor positiv överraskning. Det mesta med denna film är mycket bra! Fasen vad kul att bli positivt överraskad av en film som man redan sett en gång. Jag gillar skurkarnas plan, cyberattacken, Justin Long och Bruce Willis sköna personkemi, Kevin Smiths underbara birollsfigur och mycket mer.

1. The bad guys

Tyvärr är huvudskurken en mesig typ. Filmen hade vunnit på att ha en bad ass i hans roll. Timothy Oliphant må ha ett lustigt namn men fasen vad icke hotfull han var.

Gött ändå med europeiska skurkar. Fransmän denna gång, va?

Däremot hade Gabriel en bra side kick i Maggie Q som spelar Mai Linh. Bra karaktär.

2. The scam

Hela grejjen är en hämd för att Gabriel blivit förnedrad och sparkad från de amerikanska myndigheterna. Hämnd är alltid ett bra motiv. Men det är långsökt som fan.

3. The location

Östra delen av USA, Washington DC, Baltimore osv,.. Tja, man kan knappast påstå att denna "Die Hard"-film utspelas på en liten begränsad plats. Helt ok ändå, men det adderar inte till filmens helhet.

4. John's buddies

John och Matt är et störtskönt par. Jag gillar deras dynamik jättemycket och håller duon som starkare än John och Zeus till och med. Sen älskar jag Kevin Smith's Warlock, Frederick Kaludis. Dessutom har vi en vuxen dotter till John och Holly, Lucy Gennaro McClane. Hon spelas bra av Mary Elizabeth Winstead (ni vet från "Scott Pilgrim vs. The World")

5. Bugging John

Nej, inte mycket i denna del heller, även om både John och it-polisen Bowman irriterar sig som fan på Homeland Security-folket som kommer och vill ta över.

6. Something good

Alla scenerna med Kevin Smith var guld. Introscenen med Matt Farrell (attacken på hans lägenhet) var av Bourne-kvalité.

7. Something bad

Framför allt den absurda scenen med attackflyget. Svindålig scen som gav mig en fadd eftersmak vid första titten. Dess dålighet har lyckligtvis bleknat lite denna gång. Slutet blir lite av de så vanliga stå och peka med pistoler när skurken håller en gisslan framför sig som sköld. Men man måste ändå gilla att John skjuter skurken genom sin egen axel. Bad ass!

8. Trivia

"In the beginning credits when Kevin Smith's name comes on the screen. The "m" in smith disappears and you see "Sith" for a few seconds paying homage to Kevin Smith's love of all things Star Wars which also reflects in his character in the movie."

"Britney Spears auditioned for the role of Lucy McClane."

"The French title translates as "Die Hard 4.0: Return to Hell"."

9. The quotes

Matt Farrell: You just killed a helicopter with a car!
John McClane: I was out of bullets.

Betyg: 4/5

Die Hard: With A Vengeance (1995)

Den tredje filmen kom ytterligare fem år senare och nu har "the man upstairs" skakat om John McClane ordentligt. Holly har lämnat honom och ha är tillfälligt avstängd från sitt jobb. Denna gång är det åter igen tyska skurkar som bråkar, och John McTiernan står återigen bakom rodret. Man har nu ändrat lite i formlerna. Spelplan denna gång är hela Manhattan och John har fått "a partner in anti-crime". Det är bra att de tar konceptet vidare då ännu en film som följt den första filmens struktur hade blivit för mycket återupprepning. Bad-assen Samuel L Jackson ger via sin Zeus filmen en skön dynamik. Zeus och John gnabbas filmen igenom och det skojjas friskt med förutfattade meningar och stereotyper.

Man har också kunnat leka lite friare med McClane's persona och vi får en hel del karaktärsdriven humor som payoff från uppbyggnaden av karaktären under de två första filmerna. Det är också positivt att de förenklat ploten och att det åter igen handlar om ett bankrån, om än komplicerat. Jag gillar filmens tempo. Man har ju lånat lite från tv-serien "24" i det att McClane under stora delar av filmen måste kämpa mot klockan. Vid denna omtitt tyckte jag att hela filmen funkade bra. Den har en varm, orange, feeling och den är en riktigt bra uppföljare till första "Die Hard".

1. The bad guys

Efter den tråkiga skurken i tvåan återgick McTiernan till säkra marker - europeiska skurkar. Jeremy Irons spelar ju till och med Hans Grubers bror, Simon Gruber.

Simon says: En ganska bra skurk, men många steg efter Hans.

Jeremy Irons har inte en chans mot Alan Rickman.

The blonda bitchen Katya var en frisk fläkt. Hon som var så flink med kniven. Till sist hade Simon en henchman med tyskt utseende, Mathias Targo. Inte Karl men ändå ett bra försök. Och får applådera att det är europeiska skurkar, återigen tyskar. Najs.

2. The scam

Ett vanligt bankrån. Det är en bra scam. Genom att låtsas vara terrorister får de John att spela "decoy" och alla poliser åker runt och letar efter bomben på skolorna. Två flugor i en smäll. De hade också tänkt lura polisen att allt guldet hamnat på havets botten, men exakt hur de hade tänkt komma undan med allt guldet förblev dock lite skumt för mig. Men det är skit samma i en film som denna.

3. The location

Manhattan! Jo men det funkade ju ganska bra. Jag gillar't.

4. John's buddies

John och Zeus tvingas samarbeta och givetvis utvecklas detta till en riktigt skön buddie movie. Detta var ett nödvändigt steg framåt och en av filmens styrkor.

Men var är Al?

5. Bugging John

Inga? Hade vi några karaktärer som John störde sig på? Han var lite retlig mot sin chef, men det var det lilla. Han var ju bakfull för tusan!

6. Something good

Det är tre scener som jag tänker på direkt. Dels är det när John går naken med skylt i Harlem! Haha, både kul och en bra set-up för hela filmen. En av filmens snyggaste actionscener är den när Katya smyger sig på vakten bakifrån nere vid bankvalvet. Najs! Den korta actionscenen i hissen då John tar ut tre skurkar var bra, nästan lite Bourne-vibb på den. Alltid dessa hissar!

7. Something bad

Jag vet vad ni tänker på... Surfning på lastbil i flodvågen inne i vattenledningen var ingen höjdare. Sen tycker jag att hela slutsekvensen inte riktigt känns som att den hänger ihop med resten av filmen. Det känns mer som något som hörde hemma i Renny Harlins "The long kiss goodnight".
Slutet hör inte ihop.

8. Trivia

"The sex scene between Jeremy Irons and Sam Phillips was added in at the last minute because John McTiernan knew that the film would get an R rating and he might as well put a sex scene in."

"Sean Connery was John McTiernan's very first choice for the role of Simon Gruber. He turned down the role, saying that he didn't want to play such a diabolical villain."

"Laurence Fishburne was the original choice to play Zeus Carver, but turned down the part. When he reconsidered the decision, Samuel L. Jackson was already cast." Det är inte konstigt att vi i publiken knappt kan hålla isär Fishbourne och Jackson...

9. The quotes

John McClane: Yippie-kai-yay motherfucker.

Zeus: Yeah, Zeus! As in, father of Apollo? Mt. Olympus? Don't fuck with me or I'll shove a lightning bolt up your ass? Zeus! You got a problem with that?



Betyg: 4/5

Die Hard 2 (1990)

Uppföljaren till "Die Hard" kom två år senare 1990 och filmen fick det spirituella namnet "Die Hard 2". Ibland har filmen undertiteln "Die Hard 2: Die harder". Aha, nu förstår vi. Hårdare! Denna gång står finnen Renny Harlin för regin och därmed var det ännu mer fokus på actioninnehållet. Filmen är en mycket duglig uppföljare och den film som cementerade Bruce Willis som storstjärna och John McClane som en popkulturell ikon.

Men filmen lider också av en del saker som uppföljare ibland gör. Detta kan ses som "The Chamber of Secrets" till "The Philosopher's Stone" inom Harry Potter-serien. Vi får se allt en gång till. Ännu en gång är Holly i fara, än en gång är det jul, än en gång är John ensam mot både skurkar och korkade poliser. Det nya med denna film är dess "location" - Dulles Airport i Washington DC och det är snöstorm därute. John kämpar mot terrorister och det är än mer action, John blöder minst lika mycket och vi får samma one-liners som i första filmen. Jag tycker dock att allt är lite sämre. Lite, lite, men det påverkar totalintrycket ganska mycket. Story, manus, karaktärer - inte riktigt lika bra. Filmen är duglig och den tål att ses om en massa gånger men summan av tvåan är långt mindre än den av ettan.

1. The bad guys

Skurken i tvåan är blek. Colonel Stuart är verkligen inte en skurk man minns. Han spelas av William Sadler. Inte ett bra val.

John Amos i rollen som Major Grant är något bättre. Han har i alla fall en gigantisk haka som är fyrkantig.

2. The scam

Är det inte en extremt konstig kupp som de onda männen försöker genomföra? Allt detta bökande för att frita en fånge som transporteras in i USA? Scammen är så överdriven och komplex att den förtar lite av spänningen i filmen. Man går med på att acceptera en hel del orimligheter när man sätter sig ner för att se en popcornactionfilm, men trots det skakar jag bara på huvudet åt denna plan. Twisten med Major Grant och att han står på Stuarts sida kändes otroligt krystad. Det är slött och slarvigt manusarbete där helt enkelt.

3. The location

Dulles International Airport med omnejd. Detta är en ganska bra location. Snöovädret adderar också till munterheterna. Men lika bra som skyskrapan i första filmen är det förstås inte.

4. John's buddies

Johns gamle kompis Al finns med på ett hörn och till det kommer systemteknikern Leslie Barnes. Men i princip är detta en "one man show" och då menar jag John McClane.

5. Bugging John

Vi älskar att hata dem. De där karaktärerna som irriterar John och som gör allt för att förstöra för "the good guys". Thornburg är med i tvåan, precis som i ettan. Han sitter på flyget tillsammans med Holly och vi får några syrliga scener dem emellan. Nere på flygplatsen är det den lokala flygplatspolisen som stryker John mothårs och i fokus för Johns vrede och avsky står Captain Carmine Lorenzo spelad av Dennis Franz (från Spanarna på Hill Street).

6. Something good

Att filmskaparna faktiskt hade stake nog att låta ett flygplan störtas. Det gjorde nog att filmen fick lite mer "stakes".

7. Something bad

Återupprepning av alla, ALLA, koncepten från ettan. För mycket fokus på action.

Plus denna scen:

8. Trivia

"This is Bruce Willis's least favorite film of the "Die Hard" series." (Min kommentar: måste ha uttalats före den femte filmen spelades in)

"John McTiernan had planned to direct this film, but could not because of his commitment to directing "The Hunt for Red October" (1990)."

"The Russian title for "Die Hard" in all of the three movies is, "A Hard Nut to Crack"."

9. The quotes

John McClane: yipee-kay-aye mother fuckers.

John McClane: Oh man, I can't fucking believe this. Another basement, another elevator. How can the same shit happen to the same guy twice?



Betyg: 3/5