The Third Man (1949)

Spoiler alert, spoilers beware!

Den tredje mannen är en av de filmer som man kanske borde skämmas att man inte sett om man ska kalla sig filmintresserad! När sedan Frans teasade om att den beskrev ett fruktansvärt brott blev jag nyfiken och med det den lilla sparken i rumpan som jag behövde för att ta mig an filmen. Frans nämnde den i den pågående säsongen av Shinypodden om Hitchcock. Det är relevant då denna film känns som att den lika gärna kunde vara en film från spänningsmästaren. Filmen bygger på en roman av Graham Greene och stilen påminner en hel del om min favorit John Le Carré också.

Detta är en film noir som lever på stämning och suspense. Holly Martins anländer till Wien just efter andra världskriget för besök hos sin vän Harry Lime. När han väl anlänt får han veta att Harry blivit dödad i en trafikolycka, överkörd av en lastbil. Holly låter sig inte övertygas, om vad är oklart, och börjar utreda mordet. det dyker upp en dödlig kvinna, några skumraskfigurer med dunkel bakgrund och en brittisk militärpolis och gentleman i ett.

Jag var inte speciellt imponerad av filmen under dess inledning, men den tog sig allt mer desto längre den pågick och mot slutet hade jag fått en stor respekt för den. Jag tror att det är en film som vinner på flera återtittar. Efter första titten lever den inte upp till ryktet som en av världens bästa filmer. Den tredje mannen måste kanske ses tre gånger?

Skådespeleriet är bra, med extra plus på Trevor Howard och Orson Welles. Jag var inte helt övertygad av Joseph Cotten i huvudrollen eller Alida Valli som femme fatale. Men i hennes fall kan det lika gärna varit manus fel. De försöker få henne mystisk och svårfångad. de lyckas men oklart om det lyckas på rätt sätt...

Jag är inte alltid observant på filmmusik. Men om den är extra bra lägger jag märke till den och den kan då höja filmer mycket. Motsatsen gäller också. I denna film spelas ledmotivet på ett stränginstrument om och om igen och den lilla trudelutten är kul. tyvärr jazzar artisten iväg med bisarra utsvävande crescendon under speciellt spännande scener och då stör musiken rejält istället. Ett sådant exempel sker efter 1:07:45 för de som vill kolla själv.

En liten detalj som var kul var när jag efter 44:45 plötsligt såg en kattsvans vaja bredvid Anna, som vid tillfället sitter i sin säng. Jag hade inte sett katten tidigare. senare i filmen har katten en liten men avgörande betydelse...

En annan liten kul detalj är att man ser hur irriterad prästen är vid Harry Limes andra begravning. Han kastar irriterat sand på kistan och marscherade bestämt iväg. Vid första begravningen var han mer engagerad...

Som avslutning måste jag rapportera om att Frans kommentar var fullständigt korret. Brottet som begåtts var vedervärdigt.

Jag ger Den tredje mannen tre män av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Die Hard: With A Vengeance (1995)

Den tredje filmen kom ytterligare fem år senare och nu har "the man upstairs" skakat om John McClane ordentligt. Holly har lämnat honom och ha är tillfälligt avstängd från sitt jobb. Denna gång är det åter igen tyska skurkar som bråkar, och John McTiernan står återigen bakom rodret. Man har nu ändrat lite i formlerna. Spelplan denna gång är hela Manhattan och John har fått "a partner in anti-crime". Det är bra att de tar konceptet vidare då ännu en film som följt den första filmens struktur hade blivit för mycket återupprepning. Bad-assen Samuel L Jackson ger via sin Zeus filmen en skön dynamik. Zeus och John gnabbas filmen igenom och det skojjas friskt med förutfattade meningar och stereotyper.

Man har också kunnat leka lite friare med McClane's persona och vi får en hel del karaktärsdriven humor som payoff från uppbyggnaden av karaktären under de två första filmerna. Det är också positivt att de förenklat ploten och att det åter igen handlar om ett bankrån, om än komplicerat. Jag gillar filmens tempo. Man har ju lånat lite från tv-serien "24" i det att McClane under stora delar av filmen måste kämpa mot klockan. Vid denna omtitt tyckte jag att hela filmen funkade bra. Den har en varm, orange, feeling och den är en riktigt bra uppföljare till första "Die Hard".

1. The bad guys

Efter den tråkiga skurken i tvåan återgick McTiernan till säkra marker - europeiska skurkar. Jeremy Irons spelar ju till och med Hans Grubers bror, Simon Gruber.

Simon says: En ganska bra skurk, men många steg efter Hans.

Jeremy Irons har inte en chans mot Alan Rickman.

The blonda bitchen Katya var en frisk fläkt. Hon som var så flink med kniven. Till sist hade Simon en henchman med tyskt utseende, Mathias Targo. Inte Karl men ändå ett bra försök. Och får applådera att det är europeiska skurkar, återigen tyskar. Najs.

2. The scam

Ett vanligt bankrån. Det är en bra scam. Genom att låtsas vara terrorister får de John att spela "decoy" och alla poliser åker runt och letar efter bomben på skolorna. Två flugor i en smäll. De hade också tänkt lura polisen att allt guldet hamnat på havets botten, men exakt hur de hade tänkt komma undan med allt guldet förblev dock lite skumt för mig. Men det är skit samma i en film som denna.

3. The location

Manhattan! Jo men det funkade ju ganska bra. Jag gillar't.

4. John's buddies

John och Zeus tvingas samarbeta och givetvis utvecklas detta till en riktigt skön buddie movie. Detta var ett nödvändigt steg framåt och en av filmens styrkor.

Men var är Al?

5. Bugging John

Inga? Hade vi några karaktärer som John störde sig på? Han var lite retlig mot sin chef, men det var det lilla. Han var ju bakfull för tusan!

6. Something good

Det är tre scener som jag tänker på direkt. Dels är det när John går naken med skylt i Harlem! Haha, både kul och en bra set-up för hela filmen. En av filmens snyggaste actionscener är den när Katya smyger sig på vakten bakifrån nere vid bankvalvet. Najs! Den korta actionscenen i hissen då John tar ut tre skurkar var bra, nästan lite Bourne-vibb på den. Alltid dessa hissar!

7. Something bad

Jag vet vad ni tänker på... Surfning på lastbil i flodvågen inne i vattenledningen var ingen höjdare. Sen tycker jag att hela slutsekvensen inte riktigt känns som att den hänger ihop med resten av filmen. Det känns mer som något som hörde hemma i Renny Harlins "The long kiss goodnight".
Slutet hör inte ihop.

8. Trivia

"The sex scene between Jeremy Irons and Sam Phillips was added in at the last minute because John McTiernan knew that the film would get an R rating and he might as well put a sex scene in."

"Sean Connery was John McTiernan's very first choice for the role of Simon Gruber. He turned down the role, saying that he didn't want to play such a diabolical villain."

"Laurence Fishburne was the original choice to play Zeus Carver, but turned down the part. When he reconsidered the decision, Samuel L. Jackson was already cast." Det är inte konstigt att vi i publiken knappt kan hålla isär Fishbourne och Jackson...

9. The quotes

John McClane: Yippie-kai-yay motherfucker.

Zeus: Yeah, Zeus! As in, father of Apollo? Mt. Olympus? Don't fuck with me or I'll shove a lightning bolt up your ass? Zeus! You got a problem with that?



Betyg: 4/5