Die Hard 2 (1990)

Uppföljaren till "Die Hard" kom två år senare 1990 och filmen fick det spirituella namnet "Die Hard 2". Ibland har filmen undertiteln "Die Hard 2: Die harder". Aha, nu förstår vi. Hårdare! Denna gång står finnen Renny Harlin för regin och därmed var det ännu mer fokus på actioninnehållet. Filmen är en mycket duglig uppföljare och den film som cementerade Bruce Willis som storstjärna och John McClane som en popkulturell ikon.

Men filmen lider också av en del saker som uppföljare ibland gör. Detta kan ses som "The Chamber of Secrets" till "The Philosopher's Stone" inom Harry Potter-serien. Vi får se allt en gång till. Ännu en gång är Holly i fara, än en gång är det jul, än en gång är John ensam mot både skurkar och korkade poliser. Det nya med denna film är dess "location" - Dulles Airport i Washington DC och det är snöstorm därute. John kämpar mot terrorister och det är än mer action, John blöder minst lika mycket och vi får samma one-liners som i första filmen. Jag tycker dock att allt är lite sämre. Lite, lite, men det påverkar totalintrycket ganska mycket. Story, manus, karaktärer - inte riktigt lika bra. Filmen är duglig och den tål att ses om en massa gånger men summan av tvåan är långt mindre än den av ettan.

1. The bad guys

Skurken i tvåan är blek. Colonel Stuart är verkligen inte en skurk man minns. Han spelas av William Sadler. Inte ett bra val.

John Amos i rollen som Major Grant är något bättre. Han har i alla fall en gigantisk haka som är fyrkantig.

2. The scam

Är det inte en extremt konstig kupp som de onda männen försöker genomföra? Allt detta bökande för att frita en fånge som transporteras in i USA? Scammen är så överdriven och komplex att den förtar lite av spänningen i filmen. Man går med på att acceptera en hel del orimligheter när man sätter sig ner för att se en popcornactionfilm, men trots det skakar jag bara på huvudet åt denna plan. Twisten med Major Grant och att han står på Stuarts sida kändes otroligt krystad. Det är slött och slarvigt manusarbete där helt enkelt.

3. The location

Dulles International Airport med omnejd. Detta är en ganska bra location. Snöovädret adderar också till munterheterna. Men lika bra som skyskrapan i första filmen är det förstås inte.

4. John's buddies

Johns gamle kompis Al finns med på ett hörn och till det kommer systemteknikern Leslie Barnes. Men i princip är detta en "one man show" och då menar jag John McClane.

5. Bugging John

Vi älskar att hata dem. De där karaktärerna som irriterar John och som gör allt för att förstöra för "the good guys". Thornburg är med i tvåan, precis som i ettan. Han sitter på flyget tillsammans med Holly och vi får några syrliga scener dem emellan. Nere på flygplatsen är det den lokala flygplatspolisen som stryker John mothårs och i fokus för Johns vrede och avsky står Captain Carmine Lorenzo spelad av Dennis Franz (från Spanarna på Hill Street).

6. Something good

Att filmskaparna faktiskt hade stake nog att låta ett flygplan störtas. Det gjorde nog att filmen fick lite mer "stakes".

7. Something bad

Återupprepning av alla, ALLA, koncepten från ettan. För mycket fokus på action.

Plus denna scen:

8. Trivia

"This is Bruce Willis's least favorite film of the "Die Hard" series." (Min kommentar: måste ha uttalats före den femte filmen spelades in)

"John McTiernan had planned to direct this film, but could not because of his commitment to directing "The Hunt for Red October" (1990)."

"The Russian title for "Die Hard" in all of the three movies is, "A Hard Nut to Crack"."

9. The quotes

John McClane: yipee-kay-aye mother fuckers.

John McClane: Oh man, I can't fucking believe this. Another basement, another elevator. How can the same shit happen to the same guy twice?



Betyg: 3/5

Die Hard (1988)

En liten filmserie på fyra filmer plus en bastard. Vi börjar i begynnelsen med en anekdot. Die Hard från 1988... Jag trodde nog att det kunde vara en actionfilm vi skulle se, men några studiekompisar till mig som såg filmen några dagar tidigare visste inte ens om det var en amerikansk eller tysk film de skulle se. Det kunde ha varit ett tungt tyskt drama... Den hårda. LOL.

"Die Hard" är nu i alla fall amerikansk actionfilm, en otroligt bra actionfilm. Den är tajt, har en enkel grundhistoria och ett suveränt manus. Att filmen känns så fit och fungerar så bra har säkert mycket med John McTiernans regi och det har absolut också mycket med Bruce Willis i huvudrollen. Detta var filmen som gjorde Willis till en actionfilmsstjärna. Hans John McClane måste nog hållas som en ikon idag, nästan lika känd som en Indiana Jones, Rambo eller Terminator.

När jag nu ser om filmen för femtioelfte gången lägger jag än en gång märke till hur bra manus är. I vissa scener pratar McClane för sig själv och hjälper åskådaren att förstå detaljer som filmmakarna ville få fram. Detta knep, exposition, kan ofta vara risigt men jag tycker att det funkar bra här. Detta gäller till exempel när han i inledningen efter attacken orienterar sig mellan de närliggande våningsplanen. Han repeterar högt vad som finns på de olika planen och det hjälper oss att förstå var han befinner sig hela tiden under resten av filmen. Ett annat exempel är då han förebrår sig själv för att han, som polis (eller good guy i våra ögon), inte ingrep då Gruber sköt Takagi. Detta var säkert något som filmteamet var oroliga för. Skulle McClane kunna ses som dålig eller feg här? I mina ögon är det bara en sak som visar hur praktisk och cool han är. Tidigare i filmen har han ju låtit Hollys odrägliga kollega Ellis komma undan med kokain på nosen. Pragmatisk. McClane är en bad ass i hela serien, men han är också mänsklig och ofta i underläge. Jag ser honom nästan lite som en anti-hjälte samtidigt som han är hjälten.

Filmen har inga svaga punkter eller passager. Den etablerar karaktärerna och historien väl. Den tillåter sig att ta lite tid på sig, knipövningen med tårna(!), för att när väl attacken sker så är det "action utan slut" ända in i kaklet. Det enda lilla som jag tycker var onödigt är Karls sista ryck där i slutscenen. Men allt som allt en superfilm.

1. The bad guys

Vi har en helt underbar huvudskurk i Hans Gruber. Alan Rickman gör här en av filmhistoriens bästa skurkar och det är klart att det bidrar till filmens styrka. Jag gillar också hans henchman Karl. Stor, blond och skogstokig.

Det är en kul och återkommande detalj att skurkarna är européer. Beethovens 9:a spelas när de borrar sig in i valvet. Go Europe!

2. The scam

Här handlar det om att stjäla en våldsam mängd pengar för att sedan via explosioner få det att se ut som att alla värdepapper brunnit upp. En bra plan och väl utförd. Om det bara inte varit för McClane!

3. The location

Filmen utspelas i The Nakatomi Plaza i Los Angeles och som det visar sig en jättebra location. Den begränsade ytan driver på spänningen. Blandningen av gisslandrama och jakten på McClane i skyskrapan är lysande. Det är juletider men eftersom det är LA är det varmt och soligt. Vacker solnedgång.

4. John's buddies

Token är Sgt Al Powell som John har en skön feeling med. Det blir till och med lite känslosammet i ett radiosnack mellan de två.

Argyle är också en skön typ. Också de minsta birollerna är väl invävda i historien.

5. Bugging John

Det finns en hel del skönt störiga typer i denna film. Tre stycken karaktärer piffar upp anrättningen på ett förträffligt sätt. Harry Ellis är den extremt dryge kokainsniffande businesskillen som stöter på Holly. Scenen när Ellis vill visa John vilken fin klocka Holly fått av företaget (!) är underbar. Sen har vi den grävande journalisten, som tagen ur "Nightcrawler" - allas vår egen Thornburg. Han stjälper nästan McClane genom att ge Gruber ledtråden att Holly och John är ett item. Thornburg kommer vi få se mer av i serien. Till sist har vi den jobbige och korkade vice polischefen Deputy Police Chief Robinson. Vi känner igen honom från "The Breakfast Club". Ahh, good times.

6. Something good

John tar av sig barfota och testar tricket med att krama mattan med tårna.

7. Something bad

Inte mycket, men jag tyckte väl att de galna FBI killarna, Johnson and Johnson, var lite over the top. Hade funkat precis lika bra med att ha något mer seriösa figurer där. Detta är dock en ganska liten del av filmen så smolken i bägaren är minimal.

7. Trivia

Filmen är rankad som nummer 120 på imdb top 250 filmer.

Alan Rickmans filmdebut.

Angående att Willis inte var en etablerad actionstjärna: "Bruce Willis was the sixth choice for the main character. It originally went to Arnold Schwarzenegger, then Sylvester Stallone, then Burt Reynolds, then Richard Gere, then Harrison Ford, then Mel Gibson before Willis got it." => Dvs han var sjunde valet... Jaja.

9. The quotes

John McClane: Yippee-ki-yay, motherfucker.

Now I have a machine gun. Ho ho ho



Betyg: 5/5