Bond, James Bond: Quantum Of Solace (2008)

Bond nr 22: Quantum of solace

Utgivningsår: 2008
Regissör: Marc Forster
Locations: Siena (Ita), London, Haiti, Bergenz (Aut), La Paz (Bol), in the middle of a Bolivian desert, Kazan (Rus)

Plot: Bond söker hämnd för hans älskade Vespers död genom att döda så många som möjligt ur organisationen Quantum. Till slut har hans hämndbegär brunnit ut och han kommer tillbaka till Mor och hennes majestäts hemliga tjänst.

Cast
James Bond - Daniel Craig
Camille - Olga Kurylenko
Strawberry Fields - Gemma Arterton
Rene Mathis - Giancarlo Giannini
Dominic Greene - Mathieu Amalric
General Medrano - Joaquin Cosio
Mr White - Jesper Christensen
M - Judi Dench
Bill Tanner - Rory Kinnear
Felix Leiter - Jeffrey Wright


Revy
Jag blev sugen på att se om Quantum of solace inte minst på grund av att den kom sist i Filmr's bondfilmslista. Jag kommer inte ihåg den som så himla dålig, men samtidigt kom jag inte ihåg filmen speciellt väl i över huvud taget vilket aldrig är ett bra tecken. QoS är en orgie i hämnd med en Bond som skiter i allt, helt fokuserad på hämnden i sig. Detta är en mycket mörk Bond vi får möta, kanske den mörkaste i hela serien. Och jag älskar det. Daniel Craig är helt suverän som Bond igen, han är fasiken nummer ett. Scenen då Bond dödar Edmund Slate på hotellet i Haiti är en av de mest kallblodiga scener jag sett i bondserien. Mycket starka saker.

Bondbruden Camille förtärs lika hastigt av hat och hämndbegär som Bond gör. Hon söker Generalen som mördat hennes familj. I filmens slut inser Bond att de döda inte bryr sig om hämnd och han byter kurs och kommer tillbaka till Mother. Filmen är mer en karaktärsstudie än en frejdig och actionfylld reklamfilm för vackra turistmål. Vespers förräderi och död formar Bonds syn på kvinnor för all framtid. Quantum of solace är filmen som visar hur Bond blev som han blev.

Samtidigt finns det givetvis svagheter med filmen också. Framför allt har den dåligt flow, den är alldeles för fragmenterad och jag upplever den som en serie med scener som kommer uppradade efter varandra utan inbördes anknytning. Även om det går alldeles utmärkt att hänga med i handlingen så är filmen allt för episodisk. Dessutom lider vissa actionscener, framför allt Bonds jakt på Mitchell the traitor, av förtvivlat dålig klippning med allt för många och snabba klipp.

Prologen: 7

Prologen startar direkt efter Casino Royale slutat vilket är mycket bra grepp. Man får anta att det är agenter från Quantum som jagar Bond. Om man gillar biljakter ska man kolla in denna prolog. Det är en av de häftigaste biljakter jag sett. Vilken adrenalinkick! Jag gillar framför allt filmningen och ljudet i scenen när Bond skjuter ner den sista förföljande bilen. Mycket skarp prolog. Avslutningen är en liten twist då Bond öppnar bagageluckan och ber Mr. White kliva ut. Han har legat där under hela den vådliga färden. Hysteriskt! Men djäkligt bra.
Clip.

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Another way to die framförs av Jack White och Alicia Keys och den är riktigt stark. Detta är kanske inte en typisk bondlåt men den är ösig och jag gillar den verkligen. Den platsar inte ända uppe vid toppen men just därunder. Titelsekvensen är stilistisk med Bond och brudar som siluetter i ökenmiljö. Väl synkat med filmens teman. Nice.

Storyn: 7

Det är coolt att Bond fajtas mot en hemlig och fruktansvärd organisation som Quantum, men det är mesigt som fan att deras "djävulska" plan är att stjäla och sedan sälja vatten dyrt. Även om vatten kanske blir mer dyrbart än olja någon gång i framtiden så passar det inte in i en bondfilm. Nej, det känns mer som en flört med miljöaktivister och PK-fiskeri.

Det jag tar med mig från filmen är Bonds och Camilles respektive hämndhistorier. Och hur de båda tar sig igenom denna skärseld. Den mörke Bond är otroligt lockande, jag känner mig mycket långt ifrån den yngre Henke som en gång i tiden älskade den elegante flanören Roger Moore...

Öknen är ett av filmens starkaste teman, vid sidan av the dark side of Bond. Det vore fantastiskt om filmmakarna medvetet valt detta för att symbolisera Bonds karga känsloliv med en öken där inget liv kan existera... Är Bonds inre en känslomässig öken helt enkelt? Eller, är Bonds inre likt en het brännande sol som bränner bort allt liv så att bara sanden (hämnden) finns kvar? Detta var frågor som du aldrig trodde du skulle få ställa dig efter en bondfilm!

Bondskurkarna: 4

Skurkarna är många i denna film. Från Quantum har vi Dominic Greene och hans långe hjälpreda utan namn. I bakgrunden lurar Mr White som lyckades fly ur Bonds grepp. Även om Greene och bihang är ganska underhållande i några scener är han inte speciellt genuin. Fail.

Greenes marionett och Camilles hatobjekt är den stereotypiske sydamerikanske generalen Medran. Han spelas så bra att jag har inga som helst problem att se honom som ett våldtagande burdust svin. Han går dock en allt för lätt död till mötes i avslutningen. Ganska bra som skurk.

Sedan har vi en sleeper, den absurde amerikanske CIA-agenten som nästan får Felix Leiter att förråda sin vän Bond. Eller hur är det nu, är Felix Bonds vän? Problemet med en re-boot är att man kan blanda ihop tidslinjerna. Leiter är väl inte en etablerad vän med Bond ännu i denna film? De känner varandra men inte mer tror jag. Nåväl, Leiters kollega Gregg Beam måste ses som en skurk. Dock tämligen mesig och ointressant.

Bondbrudarna: 7

Camille är bondbrud nummer ett och antagligen den första bondbruden i hela serien som Bond inte ligger med. Ganska intressant i så fall. Hon har ett eget driv som man ibland saknar hos bondbrudarna och hon står upp mot Bond flera gånger. Han ber till och med om ursäkt till henne för att han förstörde hennes chanser att döda generalen på motorbåten. Jag gillade Camille som karaktär en hel del och kände extra starkt för henne i scenen med henne och Bond i eldhavet i slutet. Vilken bra scen! Wow. Hennes rädsla att gå under på det sätt som generalen hade försökt med för så många år sedan var hjärtskärande. Att Bond tog fram pistolen och bad henne att sluta ögonen var ännu starkare. Men det är ju trots allt en bondfilm så de överlevde givetvis. Är det någon mer än jag som tycker att Olga Kurylenko är lite lik Sophie Marceau i vissa ögonblick?

Den andra bondbruden är Strawberry Fields forever. Spelad av den "lekfulla" Gemma Arterton. I en lite konstig scen när Bond och Fields checkat in på lyxhotellet säger Bond "I can't find the stationary" och sedan har de sex. ?Vad hände där?

Bond ligger i alla fall med en av brudarna. Puh, lättnad, världen är inte helt galen i alla fall! Hon var lite småintressant i sin sprudlande naivitet och hennes död fick mig att tänka på Goldfinger.

Medhjälparna: 6

Av någon anledning fick vi varken träffa Q eller Moneypenny vilket kändes lite snopet. De hör ju till liksom. Istället får vi desto mer av M, Mother. Bonds kommentar om henne är ännu en föraning till vad som komma skall i Skyfall...

Camille: So, what's your interest in Greene?
Bond: Among other things, he tried to kill a friend of mine.
Camille: A woman?
Bond: Yes. But it's not what you think.
Camille: Your mother?
Bond: She likes to think so.

Förutom Felix Leiter som nästan inte är en medhjälpare alls i denna film, så är den viktigaste figuren Mathis som också var med i Casino Royale. Mathis har en något komplex relation med Bond men han hjälper Bond med kontakter i Colombia ändå. Som tack för hjälpen blir han misshandlad och nesligt skjuten i ryggen av korrumperade poliser i en gudsförgäten håla i mitten av inget. Mathis dödsscen, när Bond håller om sin vän, är en av filmens starkaste scener. Awesome! Daniel Craigs insats i den scenen är rent isande. Man ser i hans ansikte hur han hårdnar ännu en grad, huden blir som pansar som håller inne känslorna. Tryckkokare. Scenen slutar med att Bond dumpar sin vän i en container och lämnar honom där som föda åt råttorna. Tung scen.

Actionscenerna: 7

Om man lyckas bortse från att actionscenerna lider av ett för högt klipptempo är de bra. Vi får några riktigt adrenalinstinna man mot man scener till att börja med. Jag gillar framför allt den korta men brutala scenen när Bond dödar Edmund Slate på hotellet. En annan mycket bra scen och fantastisk location är den från operascenen vid österrikiska Lake Constance.

Flyscenen när Bond jagas i en DC3:a av ett attackflyg och den avslutande stegringen rakt upp i himmelen är en spektakulär scen med ett maffigt avslut. Jag tappade nästan andan. Filmens jaktscen på vatten är överraskande bra, jag brukar inte gilla dem så mycket. Överlag ganska bra action. Men det hade kunnat bli ännu bättre om scenerna hade hängt ihop lite bättre med filmens handling.
Clip.

Gadgets: 1

Hade Bond några gadgets över huvud taget i denna film? Han kör en schysste Aston Martin i inledningen men det är väl allt?

Quotes: 4

Här var det nästan öknentorrt på sexistiska one-liners. Det är mest blytunga sorgsna quotes som jag fastnat för denna gång.

Bond: I have no friends.

Camille: You lost somebody?
Bond: I did.
Camille: You catch who ever did it?
Bond: No, not yet.
Camille: Tell me when you do, I'd like to know how it feels...

Bond: [to Camille] Take a deep breath, you only got one shot, make it count.

Strawberry Fields: Mr. Bond, my name is Fields. I'm from the consulate.
Bond: Of course you are.
...
Mathis: I think she has handcuffs.
Bond: I hope so.

Bond: Congrats, you were right.
M: About what?
Bond: Vesper.

Mathis: [speaks to Bond regarding Vesper] She would have done anything for you... forgive her, forgive yourself.

Sista scenen: 4

Denna bondfilm kan inte beskyllas för att lägga krutet på det amorösa innehållet direkt. Sista scenen är därmed inte alls med Bond och hans brud. Istället är det Bond och hans mor ute i snön i Ryssland.

M: Bond, I need you back.
Bond: I never left.

Jakt i udda fordon
Även om de jagas med motorbåtar i denna film har det redan gjorts, men en dogfight i luften med en DC3:a har vi inte sett tidigare. Coolers!

Sammanfattning

Är det inte lite underligt att postern har en bild av Bond som inte ens är med i filmen? Oavsett problem med poster, klippning och den famösa sistaplatsen på Steffos bondlista så gillar jag denna bondfilm rejält. Jag gillar Quantum of solace och jag står för det! Styrkan är hämndtemat, mörkret och Daniel Craig. Det räcker. Svagheterna är den episodiska strukturen på filmen. EON Productions spände bågen med denna film och de gjorde nästan ett mästerverk, men de lyckades inte riktigt nå ända fram. Det är som att de inte jobbat klart, som att nuvarande film är ett steg på vägen mot något ännu bättre. I slutändan tycker jag dock att den är så stark att den får en gedigen fyra.

Totalsumma: 54
Betyg: 4/5

Trailer

Bästa låten just nu: 6 - Another way to die

Musikvideon för Another way to die, ledmotivet ur bondfilmen Quantum of solace.

Mycket bra låt som jag på något sätt har missat att uppskatta sedan filmen kom ut. Är detta symptomatiskt med upplevelsen av filmen också? Snart får vi veta...

Top 10 films of 2008

Jag är hyfsat nöjd med min lista från filmåret 2008. Den innehåller för ovanlighet skull en svensk film. Och en japansk också. Övriga filmer är engelskspråkiga. I listan finner vi också filmen som fick en Oscar för 2009 års bästa film. Lustigt nog. Vilka filmer har jag då valt? Trenden verkar vara mysiga filmer med mycket hjärta och en varm aura runt sig. Det finns några notabla undantag såklart, men annars är det helt ok för de är ju oftast de bästa filmerna. Mycket nöje med listan och glöm nu inte att kommentera!



10. Burn after reading

Bröderna Coens hysteriskt underhållande fars om några korkade typer som försöker utpressa en före detta CIA-spion med storhetsvansinne.


9. Cloverfield

Matt Reeves och Drew Goddard's fantastiska lilla monsterfilm skakade om min värld.


8. The brothers Bloom

Rachel Weisz är ljuvlig och Adrien Brody och Mark Ruffalo är rent ut sagt roliga i Rian Johnson's andra genrerevisionistiska projekt. Denna gång är det heist- och con man-genrerna som fått en ansiktslyftning.


7. The hurt locker

Jeremy Renner är sylvass i sitt porträtt av den dödsföraktande bombdesarmeraren i filmen där Kathryn Bigelow började visa var skåpet ska stå. Get it?


6. The Wrestler

Mickey Rourke i sitt livs roll i den obekväme men konsekvente Darren Aronovsky's regi. Antagligen inte en film som inbjuder till flera omtittar men gosh vilket intryck den gjorde vid första titten!


5. Wall-E

Den lille roboten städade sig rakt in i våra hjärtan och Pixar visade att de fortfarande hade "det" .


4. Låt den rätte komma in

Listans svenska bidrag är Tomas Alfredsons magiska vampyrfilm och tillika sublimt träffsäkra åttiotalsskildring. Kåre och Lina är fantastiska i huvudrollerna. Lite sorgligt och spännande är det!


3. Forgetting Sarah Marshall

Glömma Sarah Marshall? Nej, det vill jag inte alls. Mila Kunis, Veronica Mars, Jason Segel, Russel Brand och Paul Rudd levererade årets skönaste film. Humor, kärlek och Jason Segels stora hjärta och jag smälter som den mest efterhängsna snöfläck i vårsolen.


2. Okuribito (sv. Avsked)

Ni vet när ett helt vanligt drama är som bäst? Allt är helt vardagligt och verkligt, men det levereras med en perfekt skådespelarensambel, en kristallklar dialog och en fantastisk stämning. Då kan filmmagi uppnås! Just som det gör i den japanska filmen Okuribito. Filmen är så mycket "här och nu" som en film kan vara. Japanerna gör en massa konstig film kanske, men i denna oscarsvinnare har de träffat helt rätt. Stark rekommendation. Bör ses i tysthet och ensamhet med full fokus.


1. The Dark Knight

Inga förvånade miner här, eller hur? Ettan var väl ganska given... Christopher Nolan nådde läderlappshöga höjder i andra installationen i trilogin om den maskerade beskyddaren. Inför efterföljaren tappade han intresse och fokus, men här funkar allt. Heath Ledger är oförglömlig.





Hedersomnämnanden detta år går till fem lättsamma komedier och actionfilm, de var nära att slå slig in på listan men hamnade just utanför:

• Zack and Miri make a porno (gillar som vanligt Kevin Smith)
• You don't mess with the Zohan (årets roligaste "rena" komedi!)
• Iron man (Robert Downey Jr. är glimrande som järnmannen)
• Vicky Christina Barcelona (Woody bevisar att han kan göra film utanför New York City)
• Role models (varm och skön film)

Som vanligt uppmanar jag alla mina läsare att kommentera ivrigt, med era egna topplistor och tips på filmer som jag kan ha missat. Ni kanske vill uppmana mig att se filmer som War, Inc, Horton hears a Who!, Wendy and Lucy, Synecdoche, New York, Rachel getting married, Trucker, Che, Slumdog millionaire, The curious case of Benjamin Button, Hunger, Bronson, Gomorra, Be kind rewind eller Happy-go-lucky?




2008 års största besvikelse: Marley & Me

Denna kategori handlar om filmer som jag haft för höga förväntningar på men som som tack för förtroendet gjort mig bittert besviken istället. Den största utmanaren var Stallones Rambo, men hade jag verkligen så höga förväntningar på den filmen? Knappast. Marley & Me må vara lidande av en misslyckad reklamkampanj, men jag hoppades/trodde på en skön komedi i vanlig Owen Wilson anda. Men vilken smörja. Usch!




2008 års sämsta film: Changeling

Jag trodde kanske att Clintan som regissör var en garanti för att en film skulle vara någorlunda bra, men ack så bedragen jag blev. Denna film är outhärdligt dålig och inte ens Angelinas putande läppar kan få mig att byta bort mina åsikter om denna film.

Last Flight To Abuja (2012)

Who has the pants in your marriage?

När vi nyligen gick in på andra året med Filmspanarna införde vi ett system där vi roterande delar på ansvaret att välja film för träffarna. De två första personliga valen har båda gått i filmhistoriens tecken. Förra månaden var det Sofia som valde en biografisk film om mästaren Alfred, Hitchcock. Denna månad var det Lena som bjöd in oss på CinemAfrica Filmfestival som gick av stapeln här i Stockholm. Vi gick och såg filmen Last flight to Abuja från Nigeria och dess massfilmproducerande bransch Nollywood. Det är kontemporär filmhistoria i allra högsta grad och det är annorlunda och annorlunda är bra. Tillika är det den första film från Nigeria som jag sett.

Efter filmen fick vi en trevlig Face 2 Face med filmens manusförfattare och regissör Obi Emelonye. Han berättade om den explosionsartade utvecklingen av filmproduktion som skett i Nigeria sedan tidigt 90-tal. En utvecklings om startas av en entreprenör och det faktum att med dvd'n intåg innebar att man kunde köpa upp stora lager av VHS-band till billig penning. Med snabbt producerade filmer i massor kunde dessa filmer säljas på de billiga VHS-banden och där och då hade ett nytt filmland skapats.

Den stolte regissören

Nu för tiden är Nollywood världens näst största filmprodcerande region, efter Bollywood skulle jag tro. Nu står de inför utmaningen att gå från kvantitet till kvalité, och Emelonyes film är ett steg i den riktningen. Last flight to Abuja är en dramakomedi som löst bygger på verkliga händelser. Under 2000-talet hade Nigeria flera trista flygplansolyckor och flera av dessa olyckor och ödena hos offren ligger till grund för denna film. Vi får följa passagerare och besättning på det lilla planet som ska flyga de 45 minutrarna mellan Lagos och lyxstaden Abuja. Filmen berättas i okronologisk ordning och vi får se flera scener om och om igen, hela tiden med olika perspektiv och med mer och mer kunskap om händelserna runt omkring. Regissören erkände glatt efteråt att han hade tagit intryck i sättet att berätta en historia från filmen Vantage point.

Huvudpersonerna  i Last flight to Abuja är några personer i ett företags ledningsgrupp som ska åka på en weekend för relaxation och team building, en försmådd kvinna som funnit sin fästman i sängen med en annan kvinna, ett ungt blivande fotbollsproffs och hans agent samt de två piloterna. Bakom kulisserna härjar svek, brottslighet och högmod, men också kärlek till sin familj och ärlighet.

Denna historia skulle kunnat bli ett drama, en thriller, en actionfilm eller en komedi. Nu försöker regissören lite av allt. Men allra mest är detta en komedi. Scenen när den stilige piloten kommer gående i terminalen med en flygvärdinna på vardera armen var komiskt guld och gav fler skratt från den fullsatta salongen. Beskrivningen av flera av huvudpersonernas relationer, och speciellt hur männen behandlade sina kvinnor var på och över gränsen till det farsartade. Om filmen visar en sanningsenlig bild av hur män i Nigeria behandlar sina partners, både direkt i deras ansikten och bakom deras ryggar, är de långt efter Sverige då det gäller jämställdhet och respekt.

Regissören Emelonye fick en förtäckt kritisk fråga om hur han behandlade jämställdheten i filmen. Han valde i sitt lite listiga svar att ta fasta på det faktum att han hade adderat en kvinnlig pilot och en kvinnlig flygledare som var mer kompetent än en manlig sådan, dessutom blev hon muslim. Jag tror i och för sig att frågeställaren mer var intresserade av de övriga relationerna mellan man och kvinna, som visade upp ett omodernt synsätt om man uttrycker sig snällt. En upprepad replik i filmen var att männen anklagade sina kompisar för att det var kvinnan som "hade byxorna i deras relation". Detta för att påverka kompisen till mer "manligt" beteende, som i sin tur visade sig vara otrevligt, respektlöst och elakt.

Skådespeleriet i filmen var minst sagt ojämnt. I vissa delar var det som sämre teater, ibland som en normal svensk sunkfilm och endast i något enstaka fall kändes dialogen naturlig. Men efter regissörens berättelse om den unga filmbranschens öden fick man en större respekt för hur långt Nollywood kommit i sin utveckling. Jag som såg den amerikanska filmen Flight med Denzel Washington på Stockholms Filmfestival i vintras kan dock konstatera att Nollywood har en ganska lång väg kvar. Men det de inte har i kvalitét kan de kanske ta igen med charmig mysfaktor? Kanske.

Filmen visades på Zita och där var som vanligt fullt och som vanligt bedövande varmt. Denna film var barmhärtigt nog inte så lång så det gick bra, men satan vad risig den filmlokalen är. Kan det verkligen vara så svårt att dra ner värmen lite?

Efter filmen fick vi sitta kvar och låta oss underhållas av regissören i ett bra F2F som adderade till den totala upplevelsen.

Jag ger Last flight to Abuja två piloter som räddar sina passagerare av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Vad tyckte då mina ärade filmspanarkollegor? Kolla här... Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord, Jessica på The Velvet Café, Lena på Moving Landscapes och Joel på Deny Eyerything.

Bond, James Bond: From Russia With Love (1963)

Bond nr 2: From Russia with love

Utgivningsår: 1963
Regissör: Terence Young
Locations: London, Istanbul, Jugoslavien, Venedig

Plot: Bond ska hjälpa en rysk agent hoppa av till Väst och samtidigt stjäla ryssarnas kodmaskin Lektor. Både ryska agenter och lönnmördare från SPECTRE blir Bonds motståndare.

Cast
James Bond - Sean Connery
Tatiana Romanova - Daniela Bianchi
Sylvia Trench - Eunice Gayson
Ali Kerim Bey - Pedro Armendariz
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn
Rosa Klebb - Lotte Lenya
Donald Grant - Robert Shaw
Kronsteen - Vladek Sheybal


Revy
From Russia with love är en väldigt stark bondfilm. Handlingen är passande i en anda av kalla kriget. Sean Connery är utsökt som Bond, han är oklanderligt klädd och har en magnetisk utstrålning. Hans minspel filmen igenom är förhäxande. Filmen introducerar flera saker som vi senare tar för givet i serien. Detta är bland annat första filmen med en prolog och också första filmen där vi får träffa Q. Bondbruden Tatiania Romanova spelas av den delikata italienskan Daniela Bianchi.

Prologen: 8

Det är natt. Bond smyger med dragen pistol genom en vacker park med härliga höga gröna häckar. En kraftigt byggd, blond man med iskalla blå ögon smyger bakom Bond. Vi vet att Bond snart kommer överlista sin motståndare, han kommer höra den lilla kvisten brytas, han kommer kasta sig ner i en undanmanöver som samtidigt tar honom via en kullerbytta upp i knästående riktad mot sin fiende och därefter avlossa två välriktade skott. Bond kommer sedan rätta till slipsen och smyga vidare... Men, icke. Den blonde kommer upp bakom Bond och tar fram sin pianosträng och stryper Bond! Panik. Misär. Bond är död, Bond förlorade. Vad är detta? Det är en suverän prolog och en av mina absoluta favoriter i hela serien.

Bondlåten + Titelsekvensen: 4

From Russia with love sjungs av en fellow vid namn Matt Monro. Det är en smäktande 60-talslåt som för tankarna till Ol' blue eyes eller Harry Belafonte. Och visst känner man igen den, men den är nog en av de minst spelade och minst eggande av bondlåtar. Tidstypisk men icke så medryckande. Titelsekvensen är däremot ganska bra med tutt- och magdansande skönheter i förgrunden som "duk" för credits. Bra gjort.

Storyn: 8

Detta är en klassisk spionfilm, helt rätt för Bond. SPECTRE ligger bakom ett bedårande försök att lura både britterna och ryssarna i en kupp som ska ge dem ryssarnas superhemliga kodmaskin Lektor. De sätter upp en uppenbar fälla för Bond, medvetna om att den brittiska underrättelsetjänsten inte kommer kunna motstå att utmana fällan. Samtidigt vill de lura ryssarna att det är britterna och inte de själva, SPECTRE, som stulit deras Lektor. Sedan att de faktum att maskinen skulle bli värdelös, oavsett vem som stulit den, eftersom ryssarna skulle bli tvingade att byta system verkar ingen tänka på.

Men som bondfilm är detta mycket bra. Bond utmanar sina motståndare, filmen är i samklang med det kalla kriget och Bond fajtas mot SPECTRE, alla onda organisationers moder.

Bondskurkarna: 6

SPECTRE som organisation är skurken. Vi får inte se ansiktet på Nr 1, Ernst Blofeld, men det är i denna film han dyker upp för första gången. Istället är det Nr 3, Rosa Klebb som är Bonds huvudmotståndare. Hon är en illmarig liten tant med vassa stövlar. Till sin hjälp tar hon lönnmördaren Grant lysande spelad av Robert Shaw (ingen mindre än Quint från Jaws). Dessutom har vi den briljante schackspelande, men något tveksamme planeraren, Kronsteen.

Jag gillar Grant, det är bra att han är en litet mer seriös motståndare till Bond. Shaw spelar honom allvarligt och vi slipper opassande små komiska gags längst vägen. Skurkarna är tillräckligt bra i denna film för att hålla skeppet på rätt köl.
Clip.

En intressant scen som jag vill göra er uppmärksamma på. Under Klebbs intervju med Romanova då hon ger henne i uppdrag att förföra Bond, lägger hon handen på Tatianas knä. Är Klebb sugen på Tatiana? Rimligt! Vem är inte det?

Bondbruden: 10

Oh la la, mamma mia. Mia bella! Daniela Bianchi är otroligt härlig som Tatiana Romanova. Hon är den ryska agenten som luras in i SPECTRE's djävulska plan för att lura Bond och omvärlden. Det Bianchi saknade i språkkunskaper kompenserade hon i en gudomlig utstrålning. Att hon kommit tvåa i Miss Universum tävlingen har inte så mycket att göra med det. Ahh, kanske inte helt sant, hon är snygg som satan. Också.

Men framför allt blev jag mycket förtjust i samspelet mellan Connery och Bianchi, de har båda glimten i ögat på helt rätt sätt. Underbart! Man ska inte vara för snål med betygen för bondbruden, men här är faktiskt tian helt välförtjänt.
Clip. Tatiana står och ordar sitt påhittade namn i slutet av scenen. Gulligt.
Tatiana Romanova: To our children?

Dessutom får vi en liten, liten scen med den likaledes underbara Sylvia Trench. Bond och Sylvia njuter av en dag på floden med champagne och allt. Lysande.

Medhjälparna: 9

From Russia with love har en av de bästa medhjälparna till Bond i hela serien. Jag tänker givetvis på den fantastiskt trevlige Ali Kerim Bey. Han är stationschefen i Istanbul som verkar vara en genuin vän med Bond.
James Bond: How can a friend be in debt? 

Vi får se Bond utnyttja så många kvinnor och medhjälpare genom åren att Kerim står ut på något sätt. Kerim och Bond pratar om kvinnor, familjen och jobbet, allt sånt som vänner pratar om. Jag älskar den karaktären, Kerim. Hela sekvensen när de är i zigenarlägret och Bond får ett olösligt fall i famnen är underbar. Det blir extra bitterljuvt när man tänker på att Kerim fick ett så nesligt slut.

Q och Moneypenny är inte med så mycket men vi får en av filmens bästa scener när de lyssnar på bandet med Bonds förhör med Tatiana. Speciellt hur scenen avslutas då Bond börjar berätta en ekivok historia när han och M var någonstans... Tyvärr hittar jag inget klipp med den scenen. Istället får ni ett litet mysterium...

Actionscenerna: 7

Filmen har mycket bra actionsscener som framför allt är helt integrerade i handlingen. Jag gillar alla scener från Istanbul, filmens klart starkaste parti tillsammans med scenerna på Orientexpressen (dvs nästan hela filmen). Men som vanligt tappar filmen något mot slutet, de allra sista scenerna med helikopterattacken samt motorbåtsjakten är filmens svagaste del.

Höjdpunkter för mig är attacken mot zigenarlägret och Bonds uppgörelse med Grant i tåget (samt spänningsscenerna mellan Grant och Bond som leder upp till avgörandet).
Clip.

Gadgets: 6

Den stora gadgeten i denna film är Bonds attacheväska med en rökbomb som skydd mot stöld, en kastkniv för överlevnad i close combat och 50 dyrbara guldmynt av något slag. Detta är en gadget som verkar så realistisk att den säkert har funnits i verkligheten.
Q gör entré i serien.

Bond har också en bärbar bandspelare som han använder då han förhör Tatiana. Som en föregångare till Sony Walkman med inspelning som vi hade då vi spelade in livekonserter förr i tiden...

Skurkarna har också sinnrika mördarredskap. Grant har sin pianotråd i klockan, ett verktyg som Bond återanvänder i filmer som GoldenEye. Och Rosa Klebb har sin förgiftade knivspets i stöveln.

Quotes: 7

Bonds första möte med Tatiana. Han finner henne naken i sitt hotellrum. Är Bond sista ord så snuskig som jag tror?
James Bond: You're one of the most beautiful girls I've ever seen. 
Tatiana: Thank you, but I think my mouth is too big. 
James Bond: No, it's the right size... for me, that is. 

Q och Moneypenny lyssnar på Bonds förhör med Tatiana. Moneypennys min efter Bonds svar är obetalbar.
Tatiana: The mechanism is... Oh James, James... Will you make love to me all the time in England? 
James Bond: Day and night. 

Kerim och hans älskarinna
Kerim's Girl: Keim Bey! Kerim Bey! I no longer please you? 
Kerim Bey: Be still! Ahh... back to the saltmines! 

Kerim Bey: All of my key employees are my sons. Blood is the best security in this business. 

Bond studerar Tatianas ben i periskopet från katakomberna
James Bond: It's shaping up from this point of view.

Tatiana reagerar då Bond daskar henne på rumpan
Tatiana: But, there are some English customs that are going to be changed. 
James Bond: But of course darling. 

Tatiana provar ett genomskinligt nattlinne
Tatiana: I will wear this one in Picadilly. 
James Bond: You won't. They've just passed some new laws there. 

Sista scenen: 7

Bond och Tatiana i en båt i Venedigs kanaler. Bond destruerar filmen från deras första natt tillsammans, fyrar av en cool replik och omfamnar Tatiana i en lång kyss. Passande.
Clip.

Jakt i udda fordon
Första filmen gav oss biljakt. Här i andra filmen får vi jakt i vanliga motorbåtar. En av filmens tristaste scener, det är inget fel på den kanske, men den ger inget extra heller.
Clip.

Sammanfattning

Detta är en film som aspirerar på topp fem när jag ska summera mitt bondprojekt. En bra Bond, en gudomlig bondbrud, schysste action, häftiga locations och en skön spionhistoria med SPECTRE på andra sidan. Av allt det blir det en "ren" bondfilm.

Totalsumma: 72
Betyg: 4+/5

Trailer