I am not a gun.
Hjälp! Mitt hjärta är en sten. Jag älskade inte denna älskade film!
Inför Filmspanarnas tema barndom ville jag se några filmer som jag visste skulle kunna passa in i listan. Brad Bird's The iron giant var en av dem. Men ack jag fångades inte alls av denna gulliga historia. Brad Bird är ju känd som en i Pixar-gänget och jag hoppades kanske på en Pixar-film?
Detta är dock inte en film med de kvaliteter som oftast Pixar's filmer har, dvs både humor för barnen och de vuxna. Istället är detta en renodlad fin och gullig saga för barn i alla åldrar som mer får mig att tänka på gamla sedelärande filmer från Disney.
The iron giant handlar om lille Hogarth som hittar en gigantisk robot från yttre rymden som landat i skogen utanför hans hem. Först blir pojken rädd för jätten, men snart visare det sig att metalliska androiden är en fin personlighet. Samtidigt börjar en elak och otäck man från de onda myndigheterna leta efter "monstret". Det hela blir ungefär som i E. T.
Sens morale är att även om man ser lite annorlunda ut så kan man vara en fin typ. Eller nåt sånt.
Ok, jag blev inte ivägblåst. Den är säkert jättebra för rätt publik, med rätt inställning till filmen. Men jag blev närmast uttråkad av den.
Jag ger ändå The iron giant två självförsvarsmekanismer av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Nu var det ett tag sedan jag såg den men jag gillar filmen väldigt mycket. Slår nog de flesta Pixar filmerna om man nu ska göra den jämförelsen men jag kanske har en fling för jätterobotar ;)
SvaraRaderaMan måste kanske vara lite jätterobotfetish för att gilla denna film mer än flertalet Pixar! :-)
RaderaSäger som Filmitch, det var ett bra tag sedan jag såg den men minns den som väldigt fin. Men visst också moralisk och utan alla de vuxenblinkningar som kom att bli så mycket vanligare under 00-talet.
SvaraRaderaJo den var kanske fin, och i så fall beror nog upplevelsen mycket på sinnesstämning och dagsform. Eller så har revyaren ett hjärta av sten.
Radera