Noice (2020)

 

"Hög lägstanivå, men låg högstanivå." Carls beskrivning av dokumentärer och jag kan bara hålla med. 

Dokumentären om Noice gjorde mig trots det mycket berörd. Mycket. New wave-bandet Noice bestod av Hasse Carlsson, Peo Thyrén, Freddie Hansson och Robert Klasen. De brann starkt en kort stund i början av åttiotalet. Debutplattan "Tonårsdrömmar" från 1979 och uppföljaren "Bedårande barn av sin tid" från året efter har snurrat många gånger på min gamla skivspelare hemma på Ädelstensvägen i Ulveket i Skövde. 

Hasse Carlsson var bara fjorton år när debutskivan kom ut. Han hade "it", det där som är så svårt att beskriva. Det vi kallar "true star quality".  

"Ja ska ge fan i att dricka nåt mer..."

Dokumentären är såklart svärta rakt igenom, sorglig som fan. Svårt att den inte blir det då både Hasse och den gränslösa Freddie gick ur tiden allt för tidigt på grund av för hårt leverne. Men fan va bra de var live!

Basisten, och ende medlemmen som varit med i bandet under alla varianter, Peo Thyrén, intervjuas. Det är slående hur han duckar undan för, till synes omedveten om, hans specifika ansvar för hur det gick. Måste vara tungt att leva med ångesten. Gruppens andre trummis Fredrik von Gerber är en annan av många som intervjuas. Fredrik är dock mycket tydlig med att han känner av ångesten. Det blöder i hjärtat.

Ja, kan bara rekommendera filmen som ligger på SvT Play. Den gör absolut inget speciellt med dokumentärfilmsformatet, men som med de flesta dokumentärer lever den på sitt ämne. Jag fann den bra, ögonöppnande, nostalgisk och så satans mörk. Den visar en massa sekvenser från live-framträdanen, tv-program och bakom scenen. Berättelserna från hemmet i Gustavsberg... Efter filmen satt jag uppe till långt in på natten och spelade vinylerna.

"Du lever bara en gång och den gången är nu.
Finns bara en som vet hur du ska leva och det är du."

Betyg: 4/5

Länk till filmen på SvT Play.