Bond, James Bond: Quantum Of Solace (2008)

Bond nr 22: Quantum of solace

Utgivningsår: 2008
Regissör: Marc Forster
Locations: Siena (Ita), London, Haiti, Bergenz (Aut), La Paz (Bol), in the middle of a Bolivian desert, Kazan (Rus)

Plot: Bond söker hämnd för hans älskade Vespers död genom att döda så många som möjligt ur organisationen Quantum. Till slut har hans hämndbegär brunnit ut och han kommer tillbaka till Mor och hennes majestäts hemliga tjänst.

Cast
James Bond - Daniel Craig
Camille - Olga Kurylenko
Strawberry Fields - Gemma Arterton
Rene Mathis - Giancarlo Giannini
Dominic Greene - Mathieu Amalric
General Medrano - Joaquin Cosio
Mr White - Jesper Christensen
M - Judi Dench
Bill Tanner - Rory Kinnear
Felix Leiter - Jeffrey Wright


Revy
Jag blev sugen på att se om Quantum of solace inte minst på grund av att den kom sist i Filmr's bondfilmslista. Jag kommer inte ihåg den som så himla dålig, men samtidigt kom jag inte ihåg filmen speciellt väl i över huvud taget vilket aldrig är ett bra tecken. QoS är en orgie i hämnd med en Bond som skiter i allt, helt fokuserad på hämnden i sig. Detta är en mycket mörk Bond vi får möta, kanske den mörkaste i hela serien. Och jag älskar det. Daniel Craig är helt suverän som Bond igen, han är fasiken nummer ett. Scenen då Bond dödar Edmund Slate på hotellet i Haiti är en av de mest kallblodiga scener jag sett i bondserien. Mycket starka saker.

Bondbruden Camille förtärs lika hastigt av hat och hämndbegär som Bond gör. Hon söker Generalen som mördat hennes familj. I filmens slut inser Bond att de döda inte bryr sig om hämnd och han byter kurs och kommer tillbaka till Mother. Filmen är mer en karaktärsstudie än en frejdig och actionfylld reklamfilm för vackra turistmål. Vespers förräderi och död formar Bonds syn på kvinnor för all framtid. Quantum of solace är filmen som visar hur Bond blev som han blev.

Samtidigt finns det givetvis svagheter med filmen också. Framför allt har den dåligt flow, den är alldeles för fragmenterad och jag upplever den som en serie med scener som kommer uppradade efter varandra utan inbördes anknytning. Även om det går alldeles utmärkt att hänga med i handlingen så är filmen allt för episodisk. Dessutom lider vissa actionscener, framför allt Bonds jakt på Mitchell the traitor, av förtvivlat dålig klippning med allt för många och snabba klipp.

Prologen: 7

Prologen startar direkt efter Casino Royale slutat vilket är mycket bra grepp. Man får anta att det är agenter från Quantum som jagar Bond. Om man gillar biljakter ska man kolla in denna prolog. Det är en av de häftigaste biljakter jag sett. Vilken adrenalinkick! Jag gillar framför allt filmningen och ljudet i scenen när Bond skjuter ner den sista förföljande bilen. Mycket skarp prolog. Avslutningen är en liten twist då Bond öppnar bagageluckan och ber Mr. White kliva ut. Han har legat där under hela den vådliga färden. Hysteriskt! Men djäkligt bra.
Clip.

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Another way to die framförs av Jack White och Alicia Keys och den är riktigt stark. Detta är kanske inte en typisk bondlåt men den är ösig och jag gillar den verkligen. Den platsar inte ända uppe vid toppen men just därunder. Titelsekvensen är stilistisk med Bond och brudar som siluetter i ökenmiljö. Väl synkat med filmens teman. Nice.

Storyn: 7

Det är coolt att Bond fajtas mot en hemlig och fruktansvärd organisation som Quantum, men det är mesigt som fan att deras "djävulska" plan är att stjäla och sedan sälja vatten dyrt. Även om vatten kanske blir mer dyrbart än olja någon gång i framtiden så passar det inte in i en bondfilm. Nej, det känns mer som en flört med miljöaktivister och PK-fiskeri.

Det jag tar med mig från filmen är Bonds och Camilles respektive hämndhistorier. Och hur de båda tar sig igenom denna skärseld. Den mörke Bond är otroligt lockande, jag känner mig mycket långt ifrån den yngre Henke som en gång i tiden älskade den elegante flanören Roger Moore...

Öknen är ett av filmens starkaste teman, vid sidan av the dark side of Bond. Det vore fantastiskt om filmmakarna medvetet valt detta för att symbolisera Bonds karga känsloliv med en öken där inget liv kan existera... Är Bonds inre en känslomässig öken helt enkelt? Eller, är Bonds inre likt en het brännande sol som bränner bort allt liv så att bara sanden (hämnden) finns kvar? Detta var frågor som du aldrig trodde du skulle få ställa dig efter en bondfilm!

Bondskurkarna: 4

Skurkarna är många i denna film. Från Quantum har vi Dominic Greene och hans långe hjälpreda utan namn. I bakgrunden lurar Mr White som lyckades fly ur Bonds grepp. Även om Greene och bihang är ganska underhållande i några scener är han inte speciellt genuin. Fail.

Greenes marionett och Camilles hatobjekt är den stereotypiske sydamerikanske generalen Medran. Han spelas så bra att jag har inga som helst problem att se honom som ett våldtagande burdust svin. Han går dock en allt för lätt död till mötes i avslutningen. Ganska bra som skurk.

Sedan har vi en sleeper, den absurde amerikanske CIA-agenten som nästan får Felix Leiter att förråda sin vän Bond. Eller hur är det nu, är Felix Bonds vän? Problemet med en re-boot är att man kan blanda ihop tidslinjerna. Leiter är väl inte en etablerad vän med Bond ännu i denna film? De känner varandra men inte mer tror jag. Nåväl, Leiters kollega Gregg Beam måste ses som en skurk. Dock tämligen mesig och ointressant.

Bondbrudarna: 7

Camille är bondbrud nummer ett och antagligen den första bondbruden i hela serien som Bond inte ligger med. Ganska intressant i så fall. Hon har ett eget driv som man ibland saknar hos bondbrudarna och hon står upp mot Bond flera gånger. Han ber till och med om ursäkt till henne för att han förstörde hennes chanser att döda generalen på motorbåten. Jag gillade Camille som karaktär en hel del och kände extra starkt för henne i scenen med henne och Bond i eldhavet i slutet. Vilken bra scen! Wow. Hennes rädsla att gå under på det sätt som generalen hade försökt med för så många år sedan var hjärtskärande. Att Bond tog fram pistolen och bad henne att sluta ögonen var ännu starkare. Men det är ju trots allt en bondfilm så de överlevde givetvis. Är det någon mer än jag som tycker att Olga Kurylenko är lite lik Sophie Marceau i vissa ögonblick?

Den andra bondbruden är Strawberry Fields forever. Spelad av den "lekfulla" Gemma Arterton. I en lite konstig scen när Bond och Fields checkat in på lyxhotellet säger Bond "I can't find the stationary" och sedan har de sex. ?Vad hände där?

Bond ligger i alla fall med en av brudarna. Puh, lättnad, världen är inte helt galen i alla fall! Hon var lite småintressant i sin sprudlande naivitet och hennes död fick mig att tänka på Goldfinger.

Medhjälparna: 6

Av någon anledning fick vi varken träffa Q eller Moneypenny vilket kändes lite snopet. De hör ju till liksom. Istället får vi desto mer av M, Mother. Bonds kommentar om henne är ännu en föraning till vad som komma skall i Skyfall...

Camille: So, what's your interest in Greene?
Bond: Among other things, he tried to kill a friend of mine.
Camille: A woman?
Bond: Yes. But it's not what you think.
Camille: Your mother?
Bond: She likes to think so.

Förutom Felix Leiter som nästan inte är en medhjälpare alls i denna film, så är den viktigaste figuren Mathis som också var med i Casino Royale. Mathis har en något komplex relation med Bond men han hjälper Bond med kontakter i Colombia ändå. Som tack för hjälpen blir han misshandlad och nesligt skjuten i ryggen av korrumperade poliser i en gudsförgäten håla i mitten av inget. Mathis dödsscen, när Bond håller om sin vän, är en av filmens starkaste scener. Awesome! Daniel Craigs insats i den scenen är rent isande. Man ser i hans ansikte hur han hårdnar ännu en grad, huden blir som pansar som håller inne känslorna. Tryckkokare. Scenen slutar med att Bond dumpar sin vän i en container och lämnar honom där som föda åt råttorna. Tung scen.

Actionscenerna: 7

Om man lyckas bortse från att actionscenerna lider av ett för högt klipptempo är de bra. Vi får några riktigt adrenalinstinna man mot man scener till att börja med. Jag gillar framför allt den korta men brutala scenen när Bond dödar Edmund Slate på hotellet. En annan mycket bra scen och fantastisk location är den från operascenen vid österrikiska Lake Constance.

Flyscenen när Bond jagas i en DC3:a av ett attackflyg och den avslutande stegringen rakt upp i himmelen är en spektakulär scen med ett maffigt avslut. Jag tappade nästan andan. Filmens jaktscen på vatten är överraskande bra, jag brukar inte gilla dem så mycket. Överlag ganska bra action. Men det hade kunnat bli ännu bättre om scenerna hade hängt ihop lite bättre med filmens handling.
Clip.

Gadgets: 1

Hade Bond några gadgets över huvud taget i denna film? Han kör en schysste Aston Martin i inledningen men det är väl allt?

Quotes: 4

Här var det nästan öknentorrt på sexistiska one-liners. Det är mest blytunga sorgsna quotes som jag fastnat för denna gång.

Bond: I have no friends.

Camille: You lost somebody?
Bond: I did.
Camille: You catch who ever did it?
Bond: No, not yet.
Camille: Tell me when you do, I'd like to know how it feels...

Bond: [to Camille] Take a deep breath, you only got one shot, make it count.

Strawberry Fields: Mr. Bond, my name is Fields. I'm from the consulate.
Bond: Of course you are.
...
Mathis: I think she has handcuffs.
Bond: I hope so.

Bond: Congrats, you were right.
M: About what?
Bond: Vesper.

Mathis: [speaks to Bond regarding Vesper] She would have done anything for you... forgive her, forgive yourself.

Sista scenen: 4

Denna bondfilm kan inte beskyllas för att lägga krutet på det amorösa innehållet direkt. Sista scenen är därmed inte alls med Bond och hans brud. Istället är det Bond och hans mor ute i snön i Ryssland.

M: Bond, I need you back.
Bond: I never left.

Jakt i udda fordon
Även om de jagas med motorbåtar i denna film har det redan gjorts, men en dogfight i luften med en DC3:a har vi inte sett tidigare. Coolers!

Sammanfattning

Är det inte lite underligt att postern har en bild av Bond som inte ens är med i filmen? Oavsett problem med poster, klippning och den famösa sistaplatsen på Steffos bondlista så gillar jag denna bondfilm rejält. Jag gillar Quantum of solace och jag står för det! Styrkan är hämndtemat, mörkret och Daniel Craig. Det räcker. Svagheterna är den episodiska strukturen på filmen. EON Productions spände bågen med denna film och de gjorde nästan ett mästerverk, men de lyckades inte riktigt nå ända fram. Det är som att de inte jobbat klart, som att nuvarande film är ett steg på vägen mot något ännu bättre. I slutändan tycker jag dock att den är så stark att den får en gedigen fyra.

Totalsumma: 54
Betyg: 4/5

Trailer