Bond, James Bond: Live And Let Die (1973)

Bond nr 8: Live and let die

Utgivningsår: 1973
Regissör: Guy Hamilton
Locations: New York City, New Orleans, San Monique, London

Plot: Bond utreder morden på tre brittiska agenter och ställs mot Dr Kananga, knarklangning och voodoo.

Cast
James Bond - Roger Moore
Solitaire - Jane Seymour
Dr. Kananga - Yaphet Kotto
Tee Hee - Julius Harris
Baron Samedi - Geoffrey Holder
Miss Caruso - Madeleine Smith
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Quarrel Jr - Roy Stewart
Felix Leiter - David Gedison
Rosie Carver - Gloria Hendry
Sheriff J. W. Pepper - Clifton James


Revy
På besök hos den store Frans över helgen hade vi bokat in två bondfilmer. Frans valde film och den första blev passande nog ännu en film där vi introduceras till en ny skådespelare i huvudrollen. I detta fall heter skådespelaren Roger Moore och filmen såklart Live and let die. Passande därför att de två senaste filmerna var Daltons debut i The living daylight och Brosnans debut i GoldenEye. Eftersom vi redan gjort Dr. No, som var Connerys debut, har vi nu klarat av fyra debuter av sex.

Opassande nog såg vi dock filmen på den internationella kvinnodagen. Denna film klarar som väntat inte Bechdel testet. Snarare tvärt om. Bond utnyttjar Solitaire tämligen hänsynslöst och han fördärvar hennes krafter genom sitt ingrepp. Jag vet inte om filmen speglar tidsandan från tidigt sjuttiotal, men nu är det 2013 och jag kände för Solitaire på ett sätt som inte var smickrande för Bond eller filmmakarna. Connerys Bond var alltid hårdare och tuffare mot kvinnor, Moore blev mer en gentleman, men i denna film verkar manus skrivet för en Bond som Connery spelar honom. Roger Moore klarar inte av att spela den rollen lika bra, han är stabbig och stolpig i de mest delikata scenerna. Det är svårt att säga om det är manusets fel eller Moores leverans av repliker, men hans one liners känns inte alls lika naturliga som Connerys dito. Karaktären "Bond" måste förtjäna sin coolhet och sina roliga kommentarer. Connery backar upp sin karaktär med karaktär, Moore levererar bara sina lines rakt ut i intet.

Prologen: 1

Detta måste vara den sämsta prologen i hela serien, kanske med undantaget Dr. No som inte ens hade någon prolog. Trots att Live and let die var Roger Moore's första film som Bond är han inte med i prologen alls. Istället får man se tre ganska trista mord på brittiska agenterna. Nej, tala om missed opportunities. Eller hur? Vad tycker ni, var det bra att INTE visa Bond i prologen?

Bondlåten + Titelsekvensen: 6

Paul McCartney sjunger den ikonsika bondlåten Live and let die. Det är svårt att avgöra om det är en bra bondlåt eller inte, den är för känd! Paulle brukar köra den live och den är spektakulär, ett flödande nästan symfonrockigt stycke. Egentligen är det en passande bombastisk bondlåt men jag känner den mer på sina egna meriter och har därmed lite svårt att känna den som filmmusik. Titelsekvensen bidrar inte med något nämnvärt, det är mest voodookvinnor i siluett och dödskallar mot en psykedelisk bakgrund.

Storyn: 4

Det stora hotet är en knarkliga, vilket inte är så jättefräsigt. I och för sig dödar Kananga och hans män tre brittiska agenter så det är ju bra att Bond röjer runt lite bland buset. Vi hoppar mellan New York, New Orleans och den påhittade bananrepubliken San Monique i Västindien. Scenerna från New York är klart bäst. De flådiga bilarna är underbara tidsmarkörer. Samma sak med kläder och de miljöer Bond besöker. Filmen känns i vissa delar som en polisdeckare från NYC och filmen har en go 70-talsstämning i dessa delar. Filmmakarna har uppenbarligen tagit intryck av den pågående så kallade "Blaxploitation"-genren och 70-talets B-filmsestetik. Men är detta verkligen passande för en bondfilm?

Bondskurkarna: 4

Dr. Kananga är en svag huvudskurk, men omtyckt i vissa kretsar. Han drivs endast av en simpel åtrå till pengar, och tyvärr har han inga lustiga manér eller roliga uttryck. Tråkig helt enkelt. Jag är mer intresserad av relationen mellan Kananga och Solitaire. Han pratar om Solitaires mor som en ägodel och att hon förlorade sin förmåga att se in i framtiden efter hon förlorat oskulden. Ska man ta det som att Kananga är Solitaires far och samtidigt hennes framtida älskare? Nej, det verkar långsökt. Däremot är det uppenbart att Kananga odlar henne för senare bestigning. Komplext och höjt i dunklet. Finns denna story med i någon av Flemmings böcker tro?

Kanangas stoväxte hejduk Tee Hee är roligare med sin metallklo som högerhand. Sådana små detaljer förhöjer alltid anrättningen avsevärt. Tyvärr har man inte vågat krydda nämnd anrättning tillräckligt mycket. Filmens näst mest udda inslag är den andlige illusionisten Baron Samedi. Han var kanske den bästa skurken av de tre, men jag hade kanske hoppats på något mer av hans figur, nu försvann ur stora delar av filmen...
Clip.

Egentligen var kanske Whisper den lustige av alla skurkarna!

Bondbruden: 9

Jag kommer ihåg Solitaire från min ungdom. Hon var en av de tre hetaste bondbrudarna, en underskön och exotisk kvinna med ljuvliga bröst. Och nu kan jag bara hålla med mig. Jane Seymour i rollen som den unga spåkvinnan Solitaire är magisk.

Kul att hon fick en efterföljande karriär också. Det har väl varit lite si och så med det för en del bondbrudar såvitt jag förstår. Generellt sett passar det inte med övernaturliga ting i bondfilmerna och i denna film tangerar man gränsen för vad som funkar. Ska man tänka att Solitaire hade förmågan att se in i framtiden, eller ska man ta det som ett uttryck för vidskeplighet? Jag väjer det senare helt klart.

Medhjälparna: 3

I den första scenen vi möter den nye Bond ligger han i sängen med den heta italienska kollegan Miss Caruso. När M och Moneypenny dyker upp hemma hos Bond får vi filmens enda scen då två kvinnor pratar med varandra då Moneypenny hyschar på Caruso så att M inte ska upptäcka att en kvinna gömmer sig i Bonds garderob.

Senare dyker en Quarrel Jr upp. Han måste rimligen vara sonen till Quarrel från Dr. No. Samme man som Bond sa åt att allt skulle bli bra, precis innan mannen blev bränd till döds av en eldkastare... Bond utnyttjar kollegor, kvinnor och löst hängande medhjälpare lika urskillningslöst i alla fall.

Filmens comic releif står den extremt udda figuren Sheriff J. W. Pepper för. Scenerna med honom andas lite Smokey and the bandit. Jag pendlar mellan att skratta med Pepper och att skratta och vrida mig i obehag åt honom. Det är ett sådant överspel att hans karaktär knappast kan varit annat än ett skämt.

Actionscenerna: 4

Filmens bästa delar är de från New York med biljakt, skuggningar och slagsmål på bakgata i Harlem. Det mesta på San Monique är tafatt inklusive scenerna med Bond och Rosie Carver. De är direkt dåliga i scenografi, skådespeleri och spänning lyser med sin frånvaro.

Filmen har två ikoniska scener. Dels är det scenen då Bond räddar sig från krokodilerna genom att springa på dem. Clip.

Dels är det inför avslutningen då Bond och Solitaire blir fastbundna i en korg ovanför hungriga hajar. Varför ska det alltid vara hajar? Bond tar sig dock ur knipan med hjälp av sin klocka som också är en såg. Detta är de scener jag kommer ihåg som mest från min ungdom.

Under filmens andra halva kör de en lång actionsekvens där Bond jagas av fulingar på flodbåtar. Det är här den bisarre Sheriff Pepper introduceras. Scenen är för lång, för fånig och för lik svenska Göta Kanal. Scener som denna är återkommande under Moores era, om jag inte missminner mig, men även om de ibland kan var nog så lustiga tar de en ur filmens spänning allt som oftast.

Bond har som vanligt ihjäl de onda. Kanangas död är trist, en luftpatron i munnen och sedan en Monty Python-liknanade försvälld gubbe. Slutfajten med Tee Hee är något mer spännande, speciellt hur hans mekaniska klo på högerarmen kommer med i spel. Detta är inte första filmen Bond tvingas slåss i ett tåg. Sista fulingen är Baron Samedi som Bond först skjuter men då är det en atrapp (illusion?), sedan får Bond död på honom genom att kasta ner honom i en kista full med giftormar. I slutscenen lever dock Baronen igen, han sitter i grillen på tåget.

Gadgets: 4

Bonds fantastiska klocka med magnetfunktion och inbyggd såg. Kul grejjer. Lite men kul.

Quotes: 5

En del bra citat, men många lite för konstruerade. Måste säga att jag blev överraskad av några av de mer ekivoka citaten. Har jag blivit gammal?

Första scenen med Bond och Miss Caruso.
Miss Caruso: One more time again? Non é possible, mon amore.

Snubbe som följer efter Bond i Harlem:
Strutter: Can't miss him. It's like following a cue ball. 

Bonds första möte med Rosie Carver
Rosie: I'm going to be completely useless to you.
Bond: I'm sure we'll be able to lick you into shape.

Bond har förklarat de två första "lovers lessons" för Solitaire
Solitaire: Is there time before we leave, for Lesson number 3? 
James Bond: Of course. There's no sense going out half-cocked. 

Sheriff Pepper över radion när han jagar Bond och hans förföljare
Pepper: Now you listen to me, trooper boy! We got a swamp full of Black Russians drivin' boats to beat the band down here. 

Sista scenen: 1

Om du blinkar missar du den. Efter Bond disarmat Tee Hee fäller han ned väggsängen och släpper ut Solitaire som fastnat där under fajten. Sedan klipper de till en skrattande Baron Samedi i grillen på tåget. Njae, kunde varit mer, bättre, längre.

Under besöket hos Frans pratade vi en hel del om Bond. I våra irrfärder till samtal hamnade vi till slut i upptäckten av en ny kategori! Bond jagar eller jagas i besynnerliga farkoster. Sagt och gjort, jag kommer härmed att lista udda jaktfordon i filmerna... De tidigare revyerna kommer uppdateras.

Jakt i udda fordon
I denna film är det en jakt med flodmotorbåtar, inklusive ett hopp med båt över polisbil.

Sammanfattning

Från att ha varit en stor fantast av Roger Moore som ung har mitt tålamod med den engelske gentlemannen vittrat. Det kommer bli en hjärtskärande men intressant resa att se resten av hans bondfilmer. Live and let die är av den gamla typen av bondfilm, en enkel, ja nästan simpel historia som bygger på dess karaktärer. I denna film får vi en spännande bondbrud, men Bonds relation med henne och hans eventuella övergrepp lämnar en bitter bismak i munnen. Skurkarna är tyvärr inte så karismatiska de kan vara heller. Filmen får ändå klart godkänt.

Totalsumma: 41

Betyg: 2+/5

Trailer
Music video