måndag 27 juni 2011
Paul (2011)
Paul: Probing time!
Simon Pegg och Nick Frost är två lustiga britter som skriver manus och spelar huvudroller i sina filmer. De har tidigare gjort bland annat "Shaun of the dead" och "Hot fuzz", filmer som jag otroligt nog inte sett än. De ligger på "att se"-listan.
Deras nya komedi heter "Paul" och däri gör de sig roliga över sci-fi-nördar och deras värld av Comic Con och obskyra serietidningar, samt hela myten kring att USA i hemlighet håller en alien fången på Area 51.
Graeme (Pegg) och Clive (Frost) är på semester i USA. Först besöker de Comic Con i San Diego och sedan hyr de en stor fet RV, och ger sig ut på en "road trip" som ska ta dem igenom den sydvästra delen av USA. Där finns nämligen alla kända sci-fi platser, Area 51, Roswell, New Mexico osv.
Filmen startar otroligt starkt. Den första halvtimmen är vansinnigt rolig. Jag skrattade och log med hela ansiktet, mycket väl medveten om, och ivrigt minnandes att jag själv var på ett "convention". Vid det tillfället kände jag mig så där skönt nördig som filmens Graeme och Clive gör i början av filmen. Men när filmens huvudkaraktär Paul gör entré ändras filmen. Den tappar tempo och skärpa. Hela resan mot slutscenen är mindre intressant än filmens första tredjedel. Missförstå mig icke, det är fortfarande en rolig och charmerande film, men inledningen lovade något ännu större.
Jag tycker till och med att filmen skulle vunnit på att Paul inte fanns med över huvud taget. Det hade räckt långt med att Graeme och Clive gjort sin "road trip", och att humorn sprungit ur kulturkrockarna mellan old England och USA, samt mellan sci-fi nördar och småstadsfolk ute i vildmarken. Filmen har en hel drös med roliga karaktärer, allt från rödmosiga hillbillies till fanatiska religiösa anti-Darwinister, från "state troopern" som tror att poliserna i England inte har pistol till sköna expediter i affärer som säljer alien-dekaler till turister vid Area 51. Paul behövs inte. Graeme och Clive får gärna prata om honom, leta efter honom eller längta efter honom, men han behövs inte i bild. Tag bort den lilla datorgenererade figuren och bygg filmen på allt det material som ändå finns där, precis framför fötterna på herrar Pegg coh Frost. Den filmen skulle jag velat se.
Trots mina förbättringsförslag var "Paul" en kul och underhållande film och jag ger den tre välförtjänta Big Guys av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Ruth Buggs: Get away from her, you bitch!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmmmm. Det där var en intressant vändning.
SvaraRaderaOch ja, faktiskt, jag håller med. Filmen Paul hade funkat även utan Paul vilket egentligen gör filmen ÄNNU starkare eftersom den då inte förväntas leva på effekter och knasig alien. Skojig tanke. Tack för att du delade med dig av den.
Ingen orsak!
SvaraRaderaVisst, det är kul med en liten Iggy Pop som ser ut som en alien, men som sagt det är inte det som gör filmen...
Och dessutom, var går gränsen mellan en homage och ren plankning? ET phone home...
Det kanske var en nerklippt version på tv här för paul äntrade scenen efter mindre än en kvart och jag håller med om att det gick utför efter det. Wyoming vackert och en sån evolve this t-shirt vore kul att ha.
SvaraRaderaIntressant tanke, den ska jag definitivt ha i bakhuvudet när jag ser filmen. Om du ser Shaun och Hot Fuzz och gillar dem, kan jag även starkt rekommendera TV-serien Spaced. Tyvärr finns den bara i två underbart underhållande säsonger.
SvaraRaderaJag har inte sett vare sig Hot Fuzz eller Shaun. Det kan bero att jag har svårt för parodikomedier. Nu är jag något av sf-nörd så chansen finns att jag uppskattar den här med tanke på det du skriver.
SvaraRaderaSofia, Jojje: klart ni ska pröva filmen, den är en kul liten bagatell. Inte att förakta!
SvaraRaderaEn trevlig bagatell och jag håller med dig om att filmen troligtvis hade varit bra även om Paul inte varit med, även jag skrattade mest INNAN han dök upp.
SvaraRadera