lördag 2 maj 2015

The Incredibles (2004)



Decennier går ju ut på att se filmer man missat under åren. Filmer från Pixar Animation Studios vill jag allt som oftast se, men man hinner ju inte med allt. Vi är många som älskar Pixar även om det finns ett notabelt undantag bland filmspanarna. Eller hur, Jojje? Pixar är oftast bra, även om de är lite hit or miss för mig. De bra filmerna är mycket bra. Det gäller filmer som Wall-E, Monster's Inc., och Toy Story-filmerna. De dåliga är riktigt risiga, tex A bug's life och Cars-filmerna. Jag har två Pixar från detta decennium som jag missat. Åtgärdat hälften av detta idag.


The incredibles är något av en animerad spoof-film vilket känns lite annorlunda. Det är superhjältar blandat med Bond-spionerier. Av de två delarna är det spionbitarna jag gillade mest. Under filmens bättre andra halva spelas musik som påminner så mycket av Bondmusiken från Goldfiner och andra att det är mer än en homage, på gränsen till stöld. Det är också när våra hjältar är på the villains ö och i the villans lair som filmen är som bäst.


Superhjältedelarna gjorde inte så mycket för mig. Skämtet som de lever på att är hur det skulle bli om en familj superhjältar skulle försöka sig på att leva ett helt normalt liv i förorten. Jag gillade några av skämten i inledningen men efter ett tag blev det lite repetitivt. Familjen med herr Incredible, den flexibla mamman, den blixtsnabbe sonen och den osynliga dottern var helt ok. Kan kanske tycka att sonen var lite av det jobbigare slaget dock.


Japp, detta var väl helt ok. Det blev faktiskt varken träff eller miss. Det var mitt emellan. Det är Brad Bird som gjort denna film och den passar in bland hans övriga animerade filmer, The iron giant och Ratatouille. Filmer som jag tycker är "helt ok".

Någon annan som tänkte på att end credits påminde om Rosa Panter credits en hel del. Lånade lite där också alltså.

Jag ger The incredibles två ovardagliga liv av fem möjliga.

Betyg: 2/5 


8 kommentarer:

  1. Detta var en av de första animerade filmerna jag fastnade för när jag för en tio år sen eller så tog tag i lite animerade filmer man borde se. Jag gillade den mycket då, men har inte sett den sen dess.

    Alla tre Brad Bird-filmerna du nämner gillar jag, men denna är nog den jag håller högst. Samtliga är svaga fyror till fyror. Minns dock för lite av denna för att säga om du har rätt eller fel med din analys ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul. Det var kanske Bond-vibben du föll för? Jag håller inte hans filmer bland de bättre som jag är inne på...

      Radera
  2. Rättvist betyg, den har en hel del roliga scener och detaljer men så jääääkla sunkigt genusperspektiv :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, trevligt att kunna göra åtminstone en arg kvinna nöjd då... :-)

      Radera
    2. Man blir väl kanske mer less än arg. Blir för arbetsamt att bli arg varje gång -- man måste ju spara på krafterna ;)

      Radera
    3. Japp, trist. Det är bättre när man inte behöver bli less på filmer av den orsaken... Speciellt barnfilmer. :-(

      Radera
    4. Ja, och inte minst när det är animerade fantasi-filmer. Alltså, man har alla möjligheter att hitta på precis vad som helst och ändå klarar man inte av att bryta sig loss från genusmallen

      Radera
    5. Såklart det hade kunnat vara fräscht med en anti-tradition-film, men nu lekte man med kontrasterna med en traditionell manlig superhjälte som blivit domesticerad... Bland annat...

      Radera