Marion: Harry, can you come home today?
Harry: Yeah...
Darren Aronofskys film Requiem for a dream är en film om droger. Man kan få svar på några frågor då man ser denna film... Ska man ta heroin? Nej! Ska man ta amfetamin? NEJ. Kan man ta kokain? NEJ. Men röka gräs då? NEJ, NEJ. Äta socker? Nej. Äta god mat? NEJ. Andas? Nej. Leva livet? NEJ. NEJ. NEJ. NEJ. NEJ. NEJ...
Oj då, jag gick visst för långt där. Blev medryckt. Kunde inte sluta. Så är det för filmens fyra huvudpersoner också. De kunde inte sluta. De tar sin grej till överdrivna proportioner. Man kan kanske tycka att Aronofsky också går lite för långt, blir lite väl övertydlig i denna film. Men jag antar att det är ok i ett fall som detta. Och även om filmen är riktigt bra, mer om det nedan, når inte budskapet fram lika starkt som det kunde gjort känner jag såhär några dagar efter jag sett filmen.
Filmen börjar med en galen idiot (heroinist) som rånar sin egen mor. Hon i sin tur verkar redan vara mentalt störd. Av ålder, ensamhet eller bara för att hon är sådan vet man inte och får heller inte veta. Alla individer i filmen, förutom Marion eventuellt, är i mina ögon redan junkies när filmen startar. Jag tror filmen hade blivit ännu hårdare om Aronofsky lagt lite tid på att visa de fyra innan de kastade sig ner i kaninhålet och inledde sin färd mot det oundvikliga slutet.
Men gott folk, låt oss inte nedslås. Detta är en grymt bra film. Jovisst sörru. Aronofsky vet verkligen vad han gör. Med bildspråk, musik, ljud och snabba klipp får han fram de känslor han söker med högsta effektivitet. Filmen är i vissa delar precis så som mardrömmar kan upplevas. Till det kommer genomgående bra skådespeleri där Jennifer Connelly och Ellen Burstyn står ut. Visst Jared Leto är också helt ok. Men det är ändå Jennifer Connellys Marion Silver som lämnar det starkaste intrycket på mig. Ass to ass. Hennes karaktär genomgår den största bergochdalbanan. Ellen Burstyns Sara Goldfarb var en tv-junkie redan när filmen startade och hennes fall blev därmed lite kortare kan jag tycka.
Men man kan ju i alla fall trösta sig med filmens ljusa glimtar... Nähä, det gick inte. Det finns inte en gnutta hopp i denna film. Allt är grått, mörkt, svart elände. Harrys drömsekvens är olycksbådande och verkligheten är än värre. Hur slutar det (spoiler alert!); lobotomerad via elchocker (varför är det alltid dessa elchocker??), en svart kille fast i ett rasistiskt sydstatsfängelse, frivillig sexslav åt en knarklangare samt Harry som förlorade sin frihet, sin tjej, sin arm och sin dröm. Requiem for a dream.
Betyg: 4+/5
 |
| Filmens starkaste scen? Det vet båda att han inte kan... |
Fin fin film det här att sätta på när men känner sig för glad. När jag såg den första gången visste jag inte riktigt vad det var för sorts film och blev s.a.s "ganska" tagen.
SvaraRaderaNär du nu ändå är inne i eländessvängen varför inte beta av: Bully, Irreversible, Gummo och Elephant. ;) Bra filmer allihopa.
Jo, även jag som visste ungefär vad som väntade blev ganska tagen av filmen. Den har också utvecklats mycket bra i huvudet efter titten. En riktigt bra film.
RaderaHehe, har inte sett en enda av de du tipsar om. Får kanske bli ett depressionsmaraton någon gång i framtiden. Tack för tipsen!
Haha, och jag har givetvis sett alla fyra filmer som Filmitch tipsar om. Vi dyrkare av må-dåligt-film vet vad som är bra. ;)
RaderaHar du inte sett Irréversible??!?! Oj, oj, då har du en åktur att njuta av, Henke. Starkare än Requiem... är den. Både är dock 5/5 i min bok.
@Jojjenito: du är en finsmakare! Eller något sådant... ;-)
RaderaSka plocka fram Irréversible något dag då jag vill njuta av film. Kommer att tänka på dig då!
Visst är det en bra film, men ingen favorit av det enkla anledningen att den är för mörk och deppig. Åtminstone har jag känt så de två gånger jag sett den. Inte en film man känner för att se om så många gånger, men borde visas i utbildningssyfte för att avskräcka ungdomar från droger...
SvaraRaderaSå här skrev jag om Requeim for a Dream senast jag såg den.
Jo den är mörk. Men jag imponeras av Aronofsky så mycket att det överskuggar mörkret i filmen. det finns mycket bra i denna film, en massa starka scener. Sen att den är så deprimerande i handlingen får man ta som en nödvändig konsekvens.
Radera