Visar inlägg med etikett Brad Bird. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Brad Bird. Visa alla inlägg

fredag 6 november 2015

Mission: Impossible - Ghost Protocol (2011) (re-revy)



Beware! Spoilers below.

Den fjärde filmen i serien följer trean väl. Den är mörk och bra. Mörkret ger många av de karaktärdrivna scenerna tyngd utan att för den skull förminska actioninnehållet. Precis som i trean kan man dra paralleller mellan denna och Bond, tänk Daniel Craigs Bond i så fall. Vi får resa runt jorden i jakten på en galen vetenskapsman som vill starta ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland. Hans evil scheme innehåller att misskreditera IMF och Ethans team hamnar i fläkten när IMF initierar "The ghost protocol" (att "go deep under cover"). Mörkret återfinns till exempel i scenen när Brandt berättar om hans misslyckande med att skydda Ethan och Julia på semester i Kroatien och hur Ethan dödat det serbiska team som mördat hans fru. En kul detalj är hur Ethans team i inledningen hänvisar till ryktena om Ethan men hur de tror att allt är överdrivet och påhittat. Tänk hur fel, och hur rätt de hade.

På tal om rätt eller fel. Jag var inte nådig mot denna film efter jag sett den första gången. Nu ser jag den med lite snällare ögon.



Omöjligt uppdrag?

Ethans team ska stoppa Hendricks, galen vetenskapsman, som spelas av vår egen Michael Nyqvist. Först försöker teamet att hindra Hendricks att få tag på launchmodulen för kärnvapnen. När det inte gick vill de hindra honom från att få tag på koderna. När det inte gick måste de stoppa eller avbryta attacken efter den initieras. Hendricks får ju iväg en a-bomb med destination San Franciscos höjder.



Mission: Impossible moments

Såvitt jag kan erinra mig om används bara en mask i filmen och det är då Hendricks ska utge sig för att vara hans hantlangare Wirstrom. Ethan hade några masker på g men de hann inte bli klara. Det är mycket som går fel för Ethan i denna film. Han bli tagen av rysk polis, hans chef blir skjuten i bilen, Sabine Moreau dödsstörtar från hotellet innan de hinner pressa henne på information, Ethan hinner inte ikapp Hedricks som försvinner i sandstormen...



Action utan slut?

Jajamen, sörru. Detta är actionfyllt men också fyllt av referenser. Inledningen med Agent Hanaways död och scenen från det ryska fängelset är av Bondkaraktär och klass. Sen har vi inbrottet i Kreml vilket påminner om första Mission: Impossible. Ethan blir tagen av rysk polis och vi möter den rökande vresige ryssen, Sidorov. Ethans flykt från sjukhuset påminner om The Bourne Identity.

Den kanske mest kända scenen är den från Burj Khalifa i Dubai. Jag gillade det kluriga i den scenen, både Ethans inbrott med klättring på fasaden (även om de elektriska handskarna var fåniga) och the sting de utförde mot Wirstrom och Moreau.

Sista scenen utspelas i Indien och en fajt mellan Ethan och Hendricks i ett parkeringshus. Den scenen var inte speciellt bra, ganska trist och meningslös.



Skurken

Michael Nyqvist är långt från en favorit men han fungerar ganska bra som skurken. Men egentligen är det samma gamla visa... Han ger mig inget extra, jag blir inte nyfiken på hans karaktärer. Hans hench man Wirstrom är slätstruken. Däremot är den ryske polisen som jagar Ethan hela filmen igenom ganska lustig. Sidorov for the win!



Sammanfattning

Filmen har ett mycket starkt slut i en hamn i Seattle. Ethan, Luther och Brandt diskuterar nya uppdraget och vi får se att Julia lever. Hon vänder sig mot Ethan och ler. Tänk vad lyckligt att hennes död bara var en cover för att Ethan skulle kunna infiltrera det ryska fängelset, och tänk vad sorgligt att han var tvungen att överge henne för att hålla henne säker (som han misslyckades med i trean). Jag gillar denna typ av mixade känslor.

Filmen har mycket fokus på teamet. Brandt får en hel del spelutrymme och han är med i en av filmens starkaste scener. Den när Ethan har försvunnit och Brandt berättar för teamet om hans uppdrag i Kroatien. Simon Peggs lustigkurre Benji är också med och han är lite smålustig, men lyckligtvis är Benji mer professionell är komiker. I denna film...

Filmen lyfter också upp att Ethan agerar på en hunch, dvs magkänslan, ibland. Han utbildar Brandt i field operations. Lite kul sidostory.

Till sist kan jag konstatera att nu har serien utvecklats! Titeln innehåller både kolon och bindestreck. Spectaculaire!

Jag gillar denna film bra mycket mer än när jag såg den första gången och nu ger jag den tre allt annat än ofelbara hjältar av fem möjliga.


Betyg: 3/5


lördag 2 maj 2015

The Incredibles (2004)



Decennier går ju ut på att se filmer man missat under åren. Filmer från Pixar Animation Studios vill jag allt som oftast se, men man hinner ju inte med allt. Vi är många som älskar Pixar även om det finns ett notabelt undantag bland filmspanarna. Eller hur, Jojje? Pixar är oftast bra, även om de är lite hit or miss för mig. De bra filmerna är mycket bra. Det gäller filmer som Wall-E, Monster's Inc., och Toy Story-filmerna. De dåliga är riktigt risiga, tex A bug's life och Cars-filmerna. Jag har två Pixar från detta decennium som jag missat. Åtgärdat hälften av detta idag.


The incredibles är något av en animerad spoof-film vilket känns lite annorlunda. Det är superhjältar blandat med Bond-spionerier. Av de två delarna är det spionbitarna jag gillade mest. Under filmens bättre andra halva spelas musik som påminner så mycket av Bondmusiken från Goldfiner och andra att det är mer än en homage, på gränsen till stöld. Det är också när våra hjältar är på the villains ö och i the villans lair som filmen är som bäst.


Superhjältedelarna gjorde inte så mycket för mig. Skämtet som de lever på att är hur det skulle bli om en familj superhjältar skulle försöka sig på att leva ett helt normalt liv i förorten. Jag gillade några av skämten i inledningen men efter ett tag blev det lite repetitivt. Familjen med herr Incredible, den flexibla mamman, den blixtsnabbe sonen och den osynliga dottern var helt ok. Kan kanske tycka att sonen var lite av det jobbigare slaget dock.


Japp, detta var väl helt ok. Det blev faktiskt varken träff eller miss. Det var mitt emellan. Det är Brad Bird som gjort denna film och den passar in bland hans övriga animerade filmer, The iron giant och Ratatouille. Filmer som jag tycker är "helt ok".

Någon annan som tänkte på att end credits påminde om Rosa Panter credits en hel del. Lånade lite där också alltså.

Jag ger The incredibles två ovardagliga liv av fem möjliga.

Betyg: 2/5 


söndag 10 mars 2013

The Iron Giant (1999)



I am not a gun.
 
Hjälp! Mitt hjärta är en sten. Jag älskade inte denna älskade film!
 
Inför Filmspanarnas tema barndom ville jag se några filmer som jag visste skulle kunna passa in i listan. Brad Bird's The iron giant var en av dem. Men ack jag fångades inte alls av denna gulliga historia. Brad Bird är ju känd som en i Pixar-gänget och jag hoppades kanske på en Pixar-film?
 
Detta är dock inte en film med de kvaliteter som oftast Pixar's filmer har, dvs både humor för barnen och de vuxna. Istället är detta en renodlad fin och gullig saga för barn i alla åldrar som mer får mig att tänka på gamla sedelärande filmer från Disney.
 

 
The iron giant handlar om lille Hogarth som hittar en gigantisk robot från yttre rymden som landat i skogen utanför hans hem. Först blir pojken rädd för jätten, men snart visare det sig att metalliska androiden är en fin personlighet. Samtidigt börjar en elak och otäck man från de onda myndigheterna leta efter "monstret". Det hela blir ungefär som i E. T.
 
Sens morale är att även om man ser lite annorlunda ut så kan man vara en fin typ. Eller nåt sånt.
 
Ok, jag blev inte ivägblåst. Den är säkert jättebra för rätt publik, med rätt inställning till filmen. Men jag blev närmast uttråkad av den.
 
Jag ger ändå The iron giant två självförsvarsmekanismer av fem möjliga.
 
Betyg: 2/5
 
 


tisdag 1 maj 2012

Mission: Impossible - Ghost Protocol (2012)


Mission accomplished!

Eller?

Ryktet föregick Mission: Impossible - Ghost protocol. Det skulle vara en sjuhelsikes till action-dängare. Jag gillar actionfilm. Den behöver inte ha djup eller ens vara trovärdig för att jag ska kunna gilla den. Vad den behöver är bra karaktärer och en bra story. Jag gillar Tom Crusie och Jeremy Renner är en nyare favorit. Dessutom har Brad Bird från Studio Pixar regisserat. Jag var pumpad inför filmen.

Jag gillar actionfilm.

Mission: Impossible - Ghost protocol försöker vara som en Bondfilm. De har scener från Moskva och Röda Torget (jag har varit där), från Dubai (där har jag också varit) och Indien (inte än). Men filmen har inte samma charm som då Bond glider in och ut ur världens storstäder.  Mission: Impossible - Ghost protocol försöker vara som Bourne-filmerna med häftiga närstridsscener och realistiska stunts, men även där står den sig slätt mot det mer potenta originalet, detta blir tyvärr en blek kopia.

Jag gillar actionfilm.

Filmer som denna lever och dör med sina karaktärer. Jag tänker obevekligen på den ökända filmbloggardebatten om "Hot or Not". Paula Patton i rollen som Jane Carter må vara bildligt vacker men då hon har en tristare personlighet än Bianca i Lars and the real girl kan jag med lätthet säga att hon är "Not" i denna film. Det var länge sedan jag såg en så blek skådespelerska och karaktär. När Patton ska spela sörjande över en stupad älskade så tror jag henne inte för en sekund.

Cruise och Renner då? Är de "Hot or Not"? Nej, tyvärr "Not". Tompa kom inte till sin rätta här. Trots att han sprang med pendlande armar och huggande händer i Kreml, på Röda Torget och i Dubai. Han sprang och sprang, men kom han fram? Även Jeremy Renner var bortkastad talang. Hans lurige analytiker kunde varit så mycket coolare. Jag tänker på Gena Davis i The long kiss goodnight. Där kan vi tala om en skådespelerska som är "Hot" (fast hon är inte bildskön...). Eller Matt Damon i Bourne, också "Hot".

Jag gillar actionfilm.

Nu låter det som att jag bara gnäller över denna film. Jo, men så blir det när man har fått höga förväntningar på en film. Men för att ställa allt till rätta måste jag tillstå att Mission: Impossible - Ghost protocol är underhållande och en schysste ride. Flera av actionscenerna var häftig och favoriten var nog actionscenerna i Indien med Renner och Pegg. Men till slut är det ännu en "tretton på dussinet"-actiondängare. Kan detta vara Tompas sista MI-film? Det kanske är dags för honom att lägga ansiktsmaskerna på hyllan? Jag vet inte. Men jag vet följande...

Jag gillar bra actionfilm.

Mission: Impossible - Ghost protocol var bra underhållning för stunden men ändå ganska underväldigande så jag ger filmen två starka magneter av fem möjliga.

Betyg: 2/5