United 93 (2006)

Vissa filmer är otroligt fascinerande eller intensiva just när man ser dem, men sedan bleknar de relativt snabbt efter titten. United 93 kan mycket väl vara en sådan film. Paul Greengrass film om det fjärde kapade planet under "9/11" är gjord som om den vore en dokumentär. Man får följa passagerare samt trafikkontrollerna i NYC, Bostan och Cleveland under de ödesdigra timmarna måndag morgon den 11:e september 2001.

Filmen är rent tekniskt perfekt. Känslomässigt är den dämpad. Inga flaggviftande amerikaner eller skrikande terrorsiter synes. Den kan kallas "understated". Men detta gör också att filmen glider undan i minnet. Händelsen som sådan är otroligt spännande, men eftersom eftervärlden vet mer om vad som hände i flygkontrollrummen än inne i det kapade planet ligger fokus på kontrollrummen. Jag antar att ett visst mått av spekulation över vad som egentligen hände i planet föreligger.

Som film var den olidligt spännande (som den store Frans brukar säga). Jag var exalterad en lång stund efter filmen. It's powerful stuff, people. Men nu någon vecka efter jag såg filmen har jag nästan glömt den helt. Den känns mest som en mindre kuriositet i decennier-månaden. En favoritfilm? Nja, tycker nog inte det egentligen.

Ändå gör de flesta skådespelare bra ifrån sig och filmen känns mycket trovärdig. Paul Greengrass kan detta med spänning. Han har både två Bourne-filmer och drama som Captain Phillips och Green Zone på sitt samvete.

Vad är det jag saknar? Vet inte riktigt, men i denna film får man i alla fall ingen bakgrundsstory på varken terrorister eller offer. Ingen kontext alls. Den förväntas man själv ta med sig till upplevelsen. Ingen skuldbeläggs, ingen döms, ingen vinner, ingen förlorar. Jag förstår nog varför han gör dessa val, Greengrass, men jag vet inte om filmen blev bättre för det. Var det kanske för tidigt att endast fem år efter katastrofen göra denna film? Kanske.

Jag ger United 93 tre obegripliga gärningar av fem möjliga.

Betyg: 3/5