Jag känner mig alltid lite filmnördigt "cool" när jag ser Kelly Reichardts filmer. Inte så mycket pga av att det skulle vara pretto, mer en känsla av att vara insatt... Som om jag vet något som den vanliga medelsvensson som ser den senaste Göta Kanal-filmen på SF inte vet. Den första filmen jag såg av Reichardt var Meek's cutoff från 2012. Det är en riktigt bra film och den togs sig nästan upp på min topplista från det året. Michelle Williams är otroligt bra i den filmen. Neo-western.Jag hade fått upp vittringen och jag slog till och såg en annan film med Williams i huvudrollen. Wendy and Lucy var ett långsamt och kontemplativt drama om en ung tjej och hennes hund på drift uppe i nordvästra USA. Jag var smått besviken på filmen. Förväntningarna efter Meek's cutoff uppfylldes inte. Men Wendy and Lucy har växt och växt i mitt huvud efter jag såg filmen. Den är riktigt stark inom sin genre, minimalistisk indy-film.
Lagom till sista Decennier-månaden beslutade jag att klippa en ännu tidigare film från Reichardt, Old Joy. Nu var kanske mina förväntningar mer anpassade till hennes filmer?
Filmen utspelas under två dygn. Vi är som vanligt uppe i nordvästra USA, Oregon närmare bestämt. Mark och Kurt är två gamla polare som åker ut på en campingtur i skogen. De har varit bästa kompisar men nu har de glidit isär. Mark har börjat stadga sig med gravid fru, jobb och staket runt trädgården. Kurt är fortfarande en "free spirit" som fortfarande söker meningen med livet.
Det är mer dialog i Old Joy än i Wendy and Lucy. Däremot är den riktiga hunden Lucy med i Old Joy. Liten kul detalj. Jag tror att båda filmerna levererar sitt innehåll lika mycket efter titten som under densamma. Old Joy hänger sig kvar. De två olika livssituationerna och vad det betyder för vännernas förhållande hänger sig kvar i mig som åskådare. Det är en blandning av igenkänning och betraktelse från sidan där en del men inte allt är bekant.
Samtidigt kan jag bli lite trött på att det är så allvarligt hela tiden. För att filmen ska fylla tomrummet i alla dimensioner kan det inte vara så entonigt som detta är. Filmen är som en tunn men bra bok som ska avnjutas i rätt sinnestillstånd och helt utan stress eller andra tankar i huvudet. Klart som attans att detta, precis som Wendy and Lucy, är filmer som bäst passar på filmfestivaler.
Det var verkligen kul att se filmen. Jag gillar genren och den är bra, men den stiger inte (än så länge) till den nivå som krävs för att det ska bli en personlig favorit.
Jag ger Old joy tre förlorade vänskaper av fem möjliga.
Betyg: 3/5
PS, nu är jag väldigt sugen att se Reichardts lite nyare film Night moves med Jesse Eisenberg och Dakota Fanning i huvudrollerna.
Trodde först du skrivit om Old Boy men stavat fel. :)
SvaraRaderaGillar både Wendy & Lucy och Meek's Cutoff så denna och Night Moves borde jag ta och se. Du har helt rätt. Filmerna är avskalde nåt enormt. Påminner om en tunn bok med strävt språk. Motsatsen till Sagan om ringen-filmerna.
Hahaha. Sannerligen motsatsen till Sagan om ringen-filmerna. Perfekt beskrivning Jojje!
RaderaVad kul med en film jag varken sett eller hört talas om i Decennier :)
SvaraRaderaHar endast sett Wendy & Lucy tidigare och den var bra, men inte så pass att jag kände att jag måste se mer av regissören. Hon har dock några filmer som kan vara värda att se, inklusive denna, så tack för att du gjorde mig uppmärksam på den.
Aha, jag lyckades hitta en film som du inte redan sett eller ens kände till! det känns stort. Skulle föreslagit den som gemensam film kanske?
RaderaMen, men, om man gillar Wendy and Lucy kan man ge denna en chans. Men man bör inte vänta sig en film likt Christopher Nolan's Interstellar... ;-)