Serenity (2005)

Vilket är det ideala antalet gånger man ska se en film för att man ska kunna skriva den ultimata revyn? Man borde ju kunna skriva en lite bättre text efter andra eller tredje titten än efter endast en enda visning? Eller hur? Men var går den övre gränsen? När börjar det bli svårare att skriva sin tankar om en film?

Jag har sett Serenity fler än tjugo gånger! I kid you not! Detta är första gången jag ska skriva ner mina många tankar om denna film och jag tror att jag sedan länge passerat den ideala siffran för hur många tittningar man ska ha i bagaget för att få ur sig en bra text. Jämmer och elände. Jag kan inte skriva om denna film på en nivå som ger den rättvisa. Jag klarar inte av det. Pressen blir för stor. Jag går under.

Serenity sågs för femtielfte gången då Fiffi var på besök häromsistens. Hon hade vänligt nog hjälpt mig med inredningsdesign i min lägenhet. Som tack för hjälpen bjöd jag på lite käk och en film. Under matlagningen framkom att hon sett tv-serien Firefly, men hon hade inte sett Serenity än. Encroyable! Valet blev då givet. Jag skulle ännu en gång få visa filmen för "vänner och bekanta"...

Jag borde ju rimligen klara av att formulera mina känslor om filmen. Jag skulle kanske skriva om hur härligt det var att Universal gav Joss chansen att slutföra berättelsen om Mal och hans gäng efter att Fox så nesligt lagt ner serien mitt under dess första säsong. Eller så skulle ja kunna analysera hur briljant Joss var då han faktiskt lyckades göra en film som både funkade för dem som aldrig sett Firefly och för de inbitna fansen. Jag är själv ett bevis för att den funkade på oss fans. Jag såg filmen fem gånger på bio under vintern 2005. Först på en förhandsvisning tillsammans med Mr Magic och Plymschen, sedan en gång med folk från Buffyforum, och till sist tre olika gånger med vänner; Diana, Robert och Mattias A (tror jag att det var). Efter de första två-tre tittarna roades jag mest åt att "uppleva" publikens reaktioner i biosalongen. Deras skratt, deras suckar, deras stön, deras skrik och deras tårar (?). Jag har också visat filmen för flera vänner och bekanta som inte varit Firefly-fans och de har indikerat att filmen funkar på egen hand.

Men allt ovan kan jag alltså att inte skriva om. Istället återanvänder jag en gammal lapp med några hastigt nedkladdade anteckningar jag skrev som ett underlag till ett tackbrev jag tänkte skicka till Universal. Det är passande nog (för mig) något av en lista då jag nämner mina favoritögonblick med filmens tio huvudkaraktärer. Nu kommer denna lista bli överfull av svårartade spoilers, så jag ber er som inte sett filmen att sluta läsa här och återkomma när ni har sett denna fantastiskt underhållande sci-fi-actionfilm. Om du såg och gillade Joss Whedon's storfilm The Avengers skulle du nog kunna ha mycket nöje med Serenity också, oavsett om du sett tv-serien eller ej före. Men när vi ändå är inne på det ämnet. Jag kan starkt rekommendera dig att se tv-serien Firefly först (alla 14 avsnitten). Filmen blir så mycket starkare om du har sett serien.

Captain Malcom "Mal" Reynolds, Captain Tight pants!

Favoritscenen med Mal är redan i inledningen av filmen dår hela gänget har introducerats i den långa, långa tagningen genom hela Serenity. Kameran stannar på River och Joss Whedon's namn kommer upp under "Written and directed by". I detta läge kan ovana tittare tro att filmens huvudperson är River och för att åter sätta fokus på Mal slängde Joss in en liten scen efter den egentliga inspelningen var klar. Det är den scenen då Mal står och laddar sin pistol och River graciöst kliver ner bakom honom från några lådor. Mal frågar River: "Hello darling, do you know your role in all this?" Och River svarar och därmed lämnar över till Mal: "Do you?". Mals ansiktsuttryck är förvånat och bekymrat samtidigt.

En kul detalj är när Mal möter The Operative på The Training house. De för en ganska lång konversation före de börjar slåss. Varje gång The Operative cirkulerar runt Mal och Inara ställer sig Mal hela tiden mitt emellan Inara och hotet. Det är så typiskt Mal och så romantiskt i mina ögon. Sen är det kul att Joss fick med kaffebordet i slagsmålet. Han ville ha ett bord som INTE gick sönder när någon slängdes på det. Man ser hur ont Mal fick i ryggen när han kastas ner på bordet, just för att det inte gav vika.

Inara Serra, The Companion

Allra bästa scenen med Inara är en liten, i princip osynlig, vidgning av hennes ögon i det korta klipp vi ser då hon möter The Operative för första gången. Detta ögonblick har jag upptäckt efter många tittomer av filmen. Inara har först ett vänligt och välkomnande ansiktsuttryck inför främlingen som anländer upp för trappan, men helt plötsligt vidgas hennes ögon och hon ser i ett slag spänd ut. Som en tränad Companion är hon skolad i att snabbt bedöma personer hon möter och hon inser snabbt hur farlig The Operative är. Kan denna lilla detalj verkligen vara planerad från Joss och Morena Baccarin? Ja, visst är det så. Och i så fall är det makalöst fint hantverk av dem båda.

Hoban "Wash" Washburn

Det självklara valet är "I'm a leaf on the wind"-segmentet. Och det är givetvis otroligt bra. Det var en fröjd att sitta i biosalongen och se reaktionerna, jag tittade faktiskt åt sidan under fjärde eller femte visningen och såg folks chockade ansiktsuttryck. Men favoritscenen med Wash är nog när kameran snurrar runt runt först River och sedan Jayne när de står utanför byggnaderna nere i den stora staden på planeten Miranda. Efter att kameran virvlat klart och precis samtidigt som Jayne säger "... dead for no reason at all", stannar kameran rakt på Wash. I en sekund eller två är allt tyst och vi ser bara Wash. Olycksbådande. Indeed. Suverän klippning och dialog i den scenen.

Zoe Washburn

Favoritscenen med Zoe är när hon laddar sin hagelbrakare i väntan på The Reavers, hennes mans mördare. De ska göra en last stand och Kaylee upptäcker plötsligt att Wash inte är bland dem längre. Kaylee "Wait, wait, where is Wash?". Zoe: "He's not coming".

Fans spekulerar i att hon i slutet av filmen har ett klädesplagg eller smycke eller vad det är som indikerar att hon är gravid. Gör det än mer triste. 

En annan bra scen är den mellan Mal och Zoe precis innan de ska flyga iväg i sista scenen. Mal frågar Zoe om reparationerna av Serenity men egentligen frågan han hur hon mår. Mal: "You think she'll hold together?". Zoe svarar att Serenity kommer klara det, men egentligen säger hon att hon kommer ta sig igenom krisen (av att förlora Wash). Zoe: "She's torn up plenty, sir, but she'll fly true." 

Jayne Cobb: Sex. Muscles. Thuggery. Humor. Jayne

Jayne har sina bästa scener i tv-serien. I Serenity har han tyvärr inte en lika framträdande roll utan får mest bli comic releif. Den bästa scenen med Jayne som också visar hans obändliga tilltro till sig själv i kniviga situationer är när de är under attack från the Reavers och Zoe frågar: "Do you really think any of us is gonna get through this?". Jaynes svar är klockrent, även om hans röst blir väldigt liten. Jayne: "I might."
En kul detalj är Jaynes slagsmålsteknik genom filmen. Under det inledande rånet dunkar han en kille i golvet med huvudet nedåt (hela kroppen upp och ner efter att Jayne fällt honom).

Kaywinnet Lee "Kaylee" Frye

Två scener. Den första är Kaylees beslutsamma min då hon får reda på att Simon skulle vilja ha sex med henne. Mitt under anfallet får hon nyvunnet anledning att överleva.
Kaylee: "With me? You mean to say... as in sex?"
Simon: "I mean to say."
Kaylee: "To Hell with this. I'm gonna live." 
När hon sedan får tre pilar i halsen blir man ju väldigt skärrad.

Jag gillar också en liten detalj från en dramatisk scen på Serenity. Efter River fått spelet på baren är Mal riktigt arg på Simon och en mycket tense situation uppstår. Mal håller nästan på att slå ner Simon och stackars Kaylee som sitter vid middagsbordet på stolen närmast Mal hoppar till och byter stol av rena förskräckelsen. Mycket lustig liten detalj som också har Joss penseldrag över sig. Det är de små detaljerna i filmen som gör den så oändligt omtittningsbar.

Dr. Simon Tam

Simon är lite kul i inledningsscenerna när han är arg på Mal, men allra bästa scenen och en emotionell höjdpunkt i hela filmen är när han blir skjuten. Han spelar den scenen väl. Jag tror till och med att scenen de tog med i filmen var tagningen från repetitionen sent om kvällen före de egentligen skulle skjutit den scenen. Men alla gjorde den så bra att Joss valde att gå med repetitionsscenen. Det enda Simon tänker på trots att han själv blivit skjuten är att ge Kaylee medicin, svetten strömmar nerför ansiktet och River ser chockad ut. Hur bra är inte den lilla detaljen med svetten? I många filmer ser man folk bli skjutna men de svettas inte i ansiktet. Man borde nog se mycket risig ut om man blir skjuten i magen.

River Tam, prodigy

Rivers hero moment, hennes Buffy moment, är direkt efter Simon fått en i kistan. River: "You take care of me, Simon. You've always taken care of me. My turn." Den scenen är given eftersom detta är Joss's film, men den är en av filmens svagaste tycker jag. De scener jag gillar mest med River är hennes hallucinationer och röster som hörs efter hon blivit triggad på baren. När hon ligger med handbojjor. Scenen mellan henne och Simon är en av de finaste mellan de två i hela filmen och serien. 

River: Don't make me sleep again.

Simon: I won't. I won't

Rrver: Put abullet to me. Bullet in the brain pan. Squish.

Simon: Don't say that! Not ever. We'll get through this.

River: Things are going to get much, much worse.

Som alltid i denna film är River en sanningssägare. Allt hon säger är en spegling av vad som händer, hänt eller komma hända. När hon säger: Things are going to get much, much worse. Då blir det så, och det blev så. Fråga bara Wash. När hon senare säger "I'm fine" efter hon spytt betyder det inte bara att hon kräkits klart. Det betyder också att hemligheten som frätte sönder henne nu kommit ut. Och när hon i allra sista scenen säger: "The storm is getting worse" är det en föraning inför andra och tredje delen av den trilogi som diskuterades innan Serenity gjordes. Tyvärr sålde ju inte filmen så bra att man valde att inte gå vidare med en trilogi. Men vem vet, om Joss blir så stor via Avengers-filmerna att han kan välja projekt lite mer själv, kan han kanske återbesöka Serenity i framtiden? Hoppet är det sista som lämnar mig. 

Shepherd Derrial Book

Bästa scenen är när Mal och Book står och småpratar i natten. Book varnar Mal om The Operative och han berättar hur de arbetar. Mal undrar hur Book kan veta så mycket om The Alliance. 

Mal: It's of interest to me how much you seem to know about that world.

Book: I wasn't born a shepherd, Mal.

Mal: You have to tell me about that sometime.

Book: [pause] No, I don't.

Detta är en ren blinkning från Joss till fansen då det gick vilda spekulationer om Book's bakgrund. Senare, efter filmen kommit ut har det släppts ett seriealbum som berättar om hans historia. 

En not om Books dödsscen. den är som tagen ur en gammal film med ett långt tal som slutar mitt i en mening. Ett överdrivet dramatisk död. Första gången jag såg hans dödsscen blev jag brydd då den inte var så speciellt smart. Men den är givetvis på det sättet för att göra kontrasten till nästa dödsfall i filmen så mycket större. Det är en set-up av oss fans. Och efter det andra dödsfallet känns det ju som att ingen går säker. Mot slutet kan man tro ett tag att ingen ska klara sig...

Firefly-class transport ship Serenity

Den tionde och sista karaktären som jag listar här är Serenity själv. Den härligaste scenen är introduktionen till henne med den jättelånga kameraåkningen genom hela skeppet i en enda tagning (som egentligen är två tagningar. Ser ni var de har klippt?). Vi möter Serenity efter den ganska långa och stökiga inledningen. Segmenten delas av en svart skärm och helt tyst, sedan börjar den fantastiska musiken och vi ser Serenity för första gången i filmen, kort klipp från scenen. Den långa tagningen startas längst fram i skeppets styrrum och går genom hela skeppet. Vi får möta alla i besättningen (alla nio minus Inara och Book som vid detta tillfälle inte är ombord på skeppet). Hela den scenen är underbar oklippt som ger den hemtrevliga känslan extra stöd.

Filmens inledning är inte lika hemtrevlig men likväl briljant. Joss lyckas med konststycket att ge alla nykomlingar hela bakgrunden i historien och samtidigt ge oss Firefly-fans något ordentligt att suga på trots att vi redan vet att River var fången i The Academy där de gjorde hemska saker med henne och att hennes bror Simon smugglade ut henne därifrån. Hur gjorde Joss det då? Jo, han inleder med en intensiv och hetsigt klippt inledning där perspektiven skiftar konstant. Åskådaren måste vara fullt fokuserad för att ens kunna hänga med. Hur mänga perspektiv är där? (1) först ser vi rymdskepp lämna jorden och en berättarröst (voice over) berättar om att människan var tvungna att lämna, men sedan ser vi att det är en lärarinna (2) som talar till en klass tweenies. Hon har en historielektion och vi får veta lite mer om bakgrunden till filmen. Lärarinnan vänder sig till den klart yngre eleven River och det visar sig att allt bara var ett minne (3). River befinner sig på The Academy och de onda läkarna gör hemska experiment med henne. Efter att Simon och River flytt ser vi till slut att allt var en inspelning (4) av flykten som The Operative studerar för inför sin jakt på syskonen Tam. Som sagt en intensiv och briljant inledning.

Trots att jag inte riktigt kan sätta ord på allt jag tycker om Serenity så älskar jag filmen och det var härligt att få se sagans slut.

Jag ger Serenity fem försök att göra folk bättre av fem möjliga.

Betyg: 6/5


Missa inte att kolla på denna review av Jeremy Jahns. Han tar upp en del samma saker som jag skrivit om ovan.

Nu är vi väl alla väldigt nyfikna på hur Fiffi upplevde filmen. Jag hade lite svårt att tyda hennes reaktioner och hon ville inte avslöja något om vad hon tyckte. Blev hon stressad eller fann hon frid?