The Thursday Murder Club (2025)

Tänk vad lockande det kan vara med en mysig "murder mystery"-film. Här har vi "pensionärerna" Helen Mirren, Pierce Brosnan, Ben Kingsley och Celia Imrie som löser både "cold cases" och som det visar sig även dagsaktuella diton.

Gruppen kallar sig The Thursday Murder Club som är en kärleksfull blinkning till Agatha Christies The Tuesday Club Murders. Det var den samling av noveller med Miss Marple som i UK heter The Thirteen Problems.

Filmen bygger på böcker av brittiske TV-mannen Richard Osman, den roliga domaren i Pointless. Han är lite som en fattigmans Stephen Fry. Filmen regisseras av Chris Columbus så vi allt som behövs för en supermysig film. 

Helen Mirren som den knivskarpa och envisa tanten med ett mystigt förflutet är såklart jättebra, det var givet. Sedan har vi numera silverryggen Pierce Brosnan som gammal fackpamp som gillar West Ham och vars son var en framgångsrik boxare före skadan. Han spelar på gränsen över men det funkar i denna miljö. Ben Kingsley spelar den bokälskande och intellektuelle Ibrahim med bravur. Min favorit var dock Celia Imrie som klubbens nya medlem Joyce, hon som bakar goda tårtor. Intressant karaktär.

Policerna de Freitas (Naomi Acki) och DCI Hudson (Daniel Mays) stod för mycket av filmens humor. Uppskattar blandingen mellan mysterie, lite allvar och en stor portion humor, à la Only Murder in the Building. David Tennant var också njutbar som en av filmens villains Ian Ventham.

Filmen är välproducerad, Chris Columbus gör vad Chris Columbus gör. Men samtidigt är det en Netflix-produktion och den känns ibland som en tv-film eller varför inte ett pilotavsnitt för en tv-serie. Detta är antagligen också vad Netflix tänker på, en serie, då denna film bygger på Osmans debutbok i serien och det faktum att det finns fem böcker än så länge om de käcka pensionärerna.

För mig var detta perfekt, som handen i handsken. Brittiskt, snällt, okomplicerat och mysigt helt enkelt. Kommer långt med det.

Betyg: 3/5 

Black Bag (2025)

 

För att ha slutat göra film är Steven Soderbergh ganska aktiv ändå. Han senaste är spionthrillern Black Bag med manus av amerikanen David Koepp. Han skrev manus till den första Mission: Impossible, och för flera av Spielbergs svagare alster dessutom.

Filmen känns dock mer som en brittisk spionfilm än en hollywood-rulle. Jag skulle mappa in den någonstans mellan Slow Horses och John le Carré. 

Filmen är en thriller där en förrädare inom MI6 jagas av alla och envar. I filmens fokus har vi det äkta paret George Woodhouse och Kathryn St. Jean spelade av Michael Fassbender och Cate Blanchett. Andra notabla skådespelare är ex-Bond Pierce Brosnan, ex-Moneypenny Naomie Harris, vår egen Gustav Skarsgård och ex-Praetorian Jack Tom Burke.

Filmen lever mycket på ett utsökt skådespeleri och en mästerlig regi. Filmen känns nästan lite klaustrofobisk då den mestadels utspelas inomhus, specifikt i Georges och Kathryns lyxiga town house i City. Filmen innehåller mycket lite våldsamheter för att vara en spionfilm och de få actionscener som finns är mer eller mindre nedprioriterade.

Filmen är spännande ända in i slutskedet, men behållningen består mer av skådisarna än mysteriet. Extra kul att se Brosnan igen. Här presenteras han som sliten och åldrad "silverrygg", mycket mer så än i den relativt nyliga filmen Fast Charlie. Cate Blanchett är såklart mycket bra på sitt iskalla sätt. 

Michael Fassbender är en historia för sig. Han var en av mina favoritskådisar tills Carl valde filmen The Counselor som extrafilm under andra säsongen av Coen Brothers-podden. Efter den filmen har Fassbenders ansikte blivit en symbol för ont i magen. Jag håller på att rehabilitera mig och neutralisera traumat av The Counselor med att se andra filmer med honom. 

Detta är helt klart en film som kan rekommenderas till alla fans av spionthrillers. Välgjord och bra film, men saknar eggen för att nå riktigt högt inom genren.

Betyg: 3/5

Fast Charlie (2023)

Fast Charlie är en gansgterthriller från den amerikanska södern, en "southern neo-noir" kanske. Den gamle silverräven Pierce Brosnan spelar Charlie Swift, en bister och hårdnackad gangster som är consigliere för den lokala maffiabossen Stans. När en ny ung hetsporre gör sitt move för att ta sig upp i hierarkin blir det bökigt.

Charlie är luttrad men han har den gamla skolans moral och etik samt hjärtat på rätt ställe. Hans mest framträdande egenskap är dock en total lojalitet till Stan.

Under det bökiga kommer Marcie, exfrun till ett av gangstrarnas fotfolk i skottgluggen. Kan hon känna till hemlisen som hennes ex tog med sig i graven? Fast Charlie måste samarbeta med Marcie innan allt går överstyr. Spänningen byggs upp under filmen.

Jag gillar att filmen håller sig hela filmen igenom och inte tappar fokus, stajl eller tempo mot slutet som är så vanligt med halvtaskiga filmer. Dessutom gillar jag skådespeleriet överlag. Pierce Brosnan har jag alltid gillat och här gör han ett bra jobb som den erfarne och lite lätt cyniske Charlie.

Marcie spelas förträffligt av Morena Baccarin som vi mest kommer ihåg från en okänd tv-serie som heter

Firefly. Marcie är en tuffing med skinn på näsan och hon backar inte för situationen. Lyckligtvis slipper vi "damsel in distress"-syndromet här. Hennes karaktär här i filmen påminner lite om hennes roll i Firefly och jag faller för henne. Igen.

Den gamle maffiabossen spelas av en rejält gammal James Caan i hans sista film. "Sonny Corleone" från Gudfadern slöt cirkeln på ett fint sätt med denna film.

Detta var en stor överraskning. Jag gillade stämningen i filmen, blev inte besviken mot slutet och gillade att hänga med karaktärerna.

Betyg: 3+/5

Filmen kom upp under Shinypodden Special Toppfilmer 2023, del 1. Shinypodden hittas där poddar finns, eller kolla här.

The Foreigner (2017)

The foreigner är en ganska kall och realistisk thriller med de gråhåriga Jackie Chan och Pierce Brosnan i huvudrollen. Chan spelar en gammal man som söker hämnas sin döda dotter efter ett bombdåd i London utfört av IRA. Brosnan spelar den av den brittiska regeringen understödde minsiterns för Nordirland. Politisk thriller blandat med en ilsken action. Jackie Chan spelar här gammal och långt från sina glans dagar. Han är fortfarande en bad ass men lyckligvis slipper vi de mest akrobatiska slagsmålsscenerna. Här är det lite mer realistiskt och mindre av det komiska hoppa och kicka som jag tänker när jag ser hans namn.



Filmen är regisserad av nyzeeländaren Martin Campbell som i mina ögon är mest känd för bondfilmerna casino royale (2006) och GoldenEye (1995). Han gjorde också den mycket dugliga Edge of darkness med en arg Mel Gibson i huvudrollen. Dagens film The foreigner påminner en hel del om Darkness både till tema och feeling. Campbell är en duglig regissör där Casino roylae står ut som hans starkaste verk. Han påminner mig om den gode och underskattade Tony Scott då det gäller typer av film.



Man ska med fördel se The foreigner så ospoilad som möjligt. Jag gillar filmen och stämningen i den. Som actionfilm bryter den inga nya barriärer men den är duglig som politisk thriller även om den inte är lika djup som de vassaste filmerna i genren är. Som förströelse en tisdagskväll är den dock riktigt duglig.

Enligt imdb "The film was banned in Nothern Ireland, but it is available on Netflix."

Jag get The foeigner tre ormar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

No Escape (2015)

No escape är den mest spännande filmen jag sett på ett bra tag. 100 minuters pur adrenalin. Set-uppen är tämligen simpel. Owen Wilson spelar Jack Dwyer, en chef på mellannivå som tagit med sig familjen på ett utandskontrakt. De är på väg till något land i Sydostasien och där ska företaget bygga ett vattenreningsverk. Väl framme i landet som aldrig nämns vid namn gror dock missnöjet hos rebellerna. Det verkar vara en diktatur. Jag tänker att det kanske kan vara Laos.

En kort stund in i filmen bryter helvetet lös. Jack måste fly med med familjen, Annie (Lake Bell) och de två döttrarna Lucy och Beeze på sju respektive fem år ungefär. Kommer ni ihåg de första 15 minuterna i filmen World War Z? Scenerna när Brad Pitts karaktär flyr med familjen hals över huvud. Allergimedicinen. Tänk er att den filmen fortsatt på det spåret i 100 minuter. Det är denna film. Minus allergimedicinen.

Jag vet att flera av er nu vrider på er där i stolen. Jag hade kanske inte heller triggats så hårt på en set-up med "rädda familjen" i fokus, men jag lovar det blev bra i detta fall. Personligen var jag innerligt glad när Pitt dumpade familjen och flög iväg på sina äventyr i WWZ, men här funkar det.

En film som denna som i första hand handlar om en liten grupp individer lever mycket på sina skådespelarinsatser. Owen Wilson och Lake Bell är riktigt bra i sina roller. Javisst, Owen Wilson bra i en dramatisk roll. Jag var inte förvånad men jag misstänker att några kan vara det. Ni vet väl att det sägs att komedi är det svåraste att spela och att de flesta duktiga komiker också är ena rackare på dramatiska roller. Pierce Brosnan är också mycket bra i en nerviga roll som en alkad och pensionerad Bond.

Jag såg filmen totalt ospoilad och det var som ofta helt rätt. Filmen är klaustrofobisk och helt fokuserad på familjen Dwyer. Jag älskar det valet. Filmen blir tajtare och mer spännande än om en massa tid ska lägga på att gå igenom geopolitiska förhållanden och politisk korrekt bakgrund. Den gamle silverräven Pierce Brosnan har en ganska stor biroll och han ger en perfekt men kortfattad bakgrundsinfo till Jack. Företag i Väst säljer dyra projekt (vattenreningsverk) till fattiga länder och tar sedan över ägarskapet (landets vatten) när det fattiga landet inte har råd att betala av skulden. Rebellerna jagar amerikaner i allmänhet och folk från Jacks företag i synnerhet. Med machete och skjutvapen. Och knivar. Och lastbilar.

Filmen är överraskande brutal men det gör den bara mer spännande. Jag satt på helspänn under hela filmen. Hade nästan lite träningsvärk i magen efter filmen. Det fanns många riktigt spännande scener. Den bästa scenen var den på hotelltaket tycker jag nog.

Men blev det inte smetigt då? Nja, jag tycker inte det. När filmer försöker pracka på oss en sense moral om kärnfamiljen då sparkar jag bakut. I denna film ser jag inga sådan tendenser. Att pappan Jack försöker skydda sin familj till alla pris är inte smetigt i sig. Att pappan Jack ber om hjälp eller nåd för sin familj är bara naturligt. Filmen gör till och med några intressanta varianter på det temat.

No escape var en av de stora positiva överraskningarna under Malmö filmdagar 2015. Jag gillade den andfått och ger den fyra flyktvägar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Sofia såg också filmen, men föll kanske inte lika hårt för den.

The World's End (2013)

What the fuck does WTF mean?

Två filmer från 2013 hade förvillande liknande namn; The world's End och This is the end. Jag har nu sett den båda filmerna och man kan konstatera att de liknar varandra på fler sätt än ett. Båda är komedier och båda har starka inledningar och svagare avslutningar. Båda hamnar på samma betyg. Båda är rimligt att ses om då de innehåller många roliga scener, och resten kan man ju alltid spola över.

This is the end var en bitvis mycket rolig amerikansk komedi med flera kända humorkillar i listan. Tyvärr blev den lite enahanda och på gränsen till tråkig allt eftersom. Den har dock en del favoritscener där de med Michael Cera sticker ut.

Nu har jag äntligen tagit mig an den brittiska filmen The World's End från firma Simon Pegg, Nick Frost och regissören Edgar Wright. Filmen inleds otroligt starkt. Den var under första halvan en klar fyra, en fantastiskt positiv överraskning med tanke på att detta är en superbrittisk film. Jag överraskades av att Martin Freeman var med. Och jag gladdes åt att Paddy Considine från In America var med. Och Simon Pegg och Nick Frost var som vanligt mycket underhållande.

Historien om gänget som dras med av sin forne ledare att återbesöka barndomsstaden och pröva på pubrundan som de aldrig klarade som unga är en suverän setup. Jag känner faktiskt en stor filmsorg över att de inte gjorde hela filmen i samma anda som de första 45 minuterna var. Jag ville följa de fem vännerna nerför minnenas aveny utan robotar eller domedagsslut. Detta hade kunnat bli en Cemetery junction fast bättre och roligare. Den hade kunnat bli en Hotell fast brittisk och med mer öl. Filmens suveräns tidsenliga 90-talsmusik var perfekt för filmens feeling. Många favoriter där.

Men sedan går de och pajjar allt med robotar med löjligt blått blod. Fasiken, det var ju sååå bra, men det blev så mycket sämre. Jag kände direkt att filmen dog när det The warriors-inspirerade slagsmålet bröt ut inne på herrtoaletten. Och sedan bar det bara utför. Mycket trist på en så bra start av filmen.

Den bra inledningens film stretade till och med emot sin egen skapare. Det finns scener i andra halvan som också hade platsat i den seriösa komedin utan robotar. Jag tänker på scenen när Nick Frost's Andy skiter i att vara nykter och dricker shotsen, och hans historia om frun som lämnat. Jag tänker på när Simon Pegg's Gary avslöjar sin mörka hemlighet. Starka saker som rätt behandlade hade varit en perfekt motvikt till humorn och alla ölen om detta istället varit en mörk komedi.

Attans att de var tvungna att ta med robotar! Nu blev det som en mash-up av The Stepford Wives och en medelålders Attack the block fast med mer öl.

Jag ger The World's End två förlorade chanser av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Bond, James Bond: Tomorrow Never Dies (1997)

 

Bond nr 18: Tomorrow never dies

Utgivningsår: 1997
Regissör: Roger Spottiswoode
Locations: London, Hamburg, Saigon, Kinesiska sjön, Ryssland

Plot: Ett brittiskt krigsskepp försvinner utanför Kinas kust och MI6 misstänker att någon har fibblat med skeppets GPS-koordinater. Bond skickas att undersöka mediamogulen Elliot Carver då han har satelliter i sin ägo som misstänks använts i brottet. Bond stöter då på en gammal flamma och gör en ny bekantskap med en röd kvinnlig agent med sprattliga ben.

Cast
James Bond - Pierce Brosnan
Elliot Carver - Jonathan Pryce
Dr. Kaufman - Vincent Schiavelli
Mr. Stanmper - Götz Otto
Henry Gupta - Ricky Jay
Paris Carver - Teri Hatcher
Wai Lin - Michelle Yeoh
Miss Moneypenny - Samantha Bond
M - Judi Dench
Q - Desmond Llewelyn
Jack Wade - Joe Don Baker


Revy
Tomorrow never dies gör mig förbryllad. För att oavsett om bondfilmerna i min genomtittning har varit av det bättre eller det sämre slaget, har de allra flesta känts som "Bond" då de har haft den distinkta stilen som ligger till grund för serien. Den omdebatterade Licence to kill är väl enda katten bland hermeliner än så länge. Tills nu.

För även Tomorrow never dies är en lurig en. Vid sidan av rena dåligheter har den en ton som inte riktigt passar in. Detta var Pierce Brosnans andra film som Bond och den borde kunnat följa feelingen bättre. Jag tycker till exempel att M får en konstig roll i denna film. Är M verkligen med och skjuter one liners från höften och gnabbas med Bond och Miss Moneypenny med sexuella undertoner? Och dessa undertoner var ju inte speciellt subtila ens. Are you kidding me? Är M öppet fientlig mot det militära ledarskapet och deltar hon i en pissing match mot Admiralen? I filmen förlöjligas militären till fördel för de smarta agenterna i MI6. Detta följer inte stilen som är etablerad.

Det finns en del mycket bra eller roliga delar i denna film och jag kommer till dem senare, men det var några saker som inte funkade. Jag tänker bland annat på flörten med martial arts som introducerades i och med Bonds kinesiska kollega. Funkade inte tycker jag. Som action var filmen tyvärr allt för naiv. Sedan när finns det helikoptrar som kan stå i princip stilla med nosen rakt nedåt några meter ovan markytan? Och det finns mer.

Totalt sett blir detta en bondfilm som har sina ljusa stunder men som inte håller ihop som en hel film. Det blir som ordspråket lyder, varken hackat eller malet. Tyvärr.

Prologen: 2

Det är en ganska trist prolog. De går för en "kamp mot klockan"-actionsekvens som tyvärr inte är speciellt spännande. Och redan här i prologen början det orimliga kivandet mellan MI6 och militären. Jag vet inte riktigt vad producenterna ville med denna osämja på britternas sida, men jag tycker att den kändes helt malplacerad. Här använder M Bond som någon slags Superman. I de flesta andra bondfilmer med Judi Dench som M är det helt omvänt, hon trackar Bond till en grad som nästan gränsar mobbningen. Hur vill de ha det? Kontinuitet?

Bondlåten + Titelsekvensen: 4

Sheryl Crow kvider fram titellåten. Jag finner den tråkig även om den har det pompösa som oftast bör finnas i en bondlåt, men tyvärr som mycket i denna film når den inte upp i förväntad nivå för en bondfilm. Titelsekvensen är dock ganska snygg med siluetter blandat med genomskinliga pistoler. Ser ni penisen förresten?

Storyn: 1

Storyn är obefintlig och vi får bara se ett antal scener staplade på varandra med mer eller mindre bra actionscener. Hur MI6 kom på att Elliot Carver kan vara en skurk nämns endast i förbifarten och sedan drar Bond iväg. I denna film spelas brittiska militären ut mot MI6 på ett sätt som jag känner går helt emot den struktur och feeling Bond brukar ha. Men med detta får producenterna till en kamp mot klockan, så att Bond som en annan Jack Bauer har en dead line att jobba mot, eftersom militären hals över huvudet ska starta ett tredje världskrig om 48 timmar. Krystat och inte alls passande med övriga filmer i serien. Mycket besvärande.

Bondskurkarna: 6

Elliot Carver har uppenbarligen planer att ta över världen och han bjuder på en god portion galenskap, men jag tycker ändå inte att han är en bra storskurk. Jag läste någonstans att Sir Anthony Hopkins skulle spela Carver men att han hoppade av inspelningen då de inte hade ett färdigskrivet manus när de startade. Han hade varit ett mycket bättre val än Jonathan Pryce.

Men filmen bjuder i alla fall på två bra hench men. Först och främst måste vi hylla Vincent Schiavelli i rollen som Dr. Kaufman. Visst han är over the top och skulle inte passat i de flesta andra filmerna, nåja han skulle säkert passat in i Roger Moores filmer, men här i denna ojämna och redan sönderhackade bondfilm är han ett välkommet tillskott. Scenen mellan honom och Bond på hotellrummet är nog filmens bästa scen.

Muskelknutten och Dr. Kaufmans lärjunge är Mr. Stamper. Han verkar inte kunna känna smärta och är en värdig motståndare till Bond. Kanske en tidig prototyp till Renard?

Bondbrudarna: 7

Som jag ser det har vi två bondbrudar, även om Wai Lin är en av dem som kan passa in både som bondbrud och medhjälpare. Den kinesiska agenten Wai Lin spelas av Michelle Yeoh och med henne får vi en en massa martial arts i denna film. Suck. Fel, fel, fel. Passar inte i en bondfilm. Tröttsamt, orimliga scener, ologiska val. Det är så kasst att jag inte ens orkar tänka på det. Nåja, ett exempel då. Bond och Lin ska borda och sänka Carvers stealth-båt i slutet. Varför envisas Lin med sina sparkar och tjoande när hon både har pistol, kniv och kastvapen till sitt förfogande? Patetiskt.

Den "riktiga" bondbruden är dock Teri Hatcher som Bonds gamla flamma och Elliot Carvers fru. Hon är otroligt het, sexig, vacker, säga vad ni vill. Tyvärr är hon med väldigt lite, jag såg henne bara i en två eller tre scener i hela filmen! Jag kompenserar er, och mig, med flera bilder på henne i denna revy istället. Hon försvinner ut ur filmen efter första timmen och den lilla story arcen kunde de gjort mycket mer av. Bond visar lite känslor, men de kastas snart åt sidan för att hoppa över till Asien och gymnastikboxning. Trist på en sådan tillgång och möjlighet för filmen.

Medhjälparna: 1

Jag har varit inne på det flera gånger ovan. M är annorlunda i denna film jämfört de övriga. Jag gillar det inte och filmen dör långsamt med alla dessa "fel". Det beror givetvis inte på Judi Dench, hon gör väl det som manus säger får man anta. Det manus som skrevs under filminspelningen (nähä?). En av de mest störande scenerna med "den konstiga" M är i bilen med M, Penny och Bond. Alla tre (!) sitter och drar kommentarer med ohejdade sexuella anspelningar! Ofattbart, som om producenterna inte har sett en enda bondfilm förut. Sexuell spänning mellan Bond och Miss Moneypenny, javisst, en jargong som går ut på att hon retar honom för hans lättsamma leverne och han retas tillbaka om huruvida hon ska få chansen att dejta honom någon gång. Men M, oavsett vilken M vi pratar om är alltid höjd över detta. M brukar snarare fräsa att de ska sluta gnabbas och jobba på. Här är M plötsligt på en så låg nivå som Bond själv? Orimligt!

En rolig detalj i bilen är dock när Bond måste skriva på reseordern inför sitt uppdrag. Tala om The Evil Queen of numbers! Hehe.

Actionscenerna: 2

Inte bra här heller. Jag gillar inte när Bond och Lin gör saker bara för att det ska bli en bra actionsscen för filmen. Jag vill inte att Bond och Lin ska veta att det är en film. Hemliga agenter dödar på snabbast och mest effektivast sätt. De håller inte på att fjanta sig med sparkar som om de vore med i en Hong Kong-rulle av John Woo!

En kul scen är då Wai Lin blivit fångad av Mr Stamper, trots hennes frenetiska sparkande. Hon kämpar emot och han lugnar henne genom att kasta upp henne i taket och halvt knocka henne. Kul scen. Äntligen tänkte jag.

Bästa scenerna är de i Hamburg. Det är ett kul skämt där om en dyr satellit som Bond välter. Sämsta scenen är den med Bond och Lin på motorcykeln när de jagas av helikoptern. Suck. Man kan ta ganska många orimliga och osannolika scener i en bondfilm, det är något man skriver på när man börjar titta. Men det måste väl finnas en gräns? För det första så måste killen i helikoptern ha brutit världsrekordet i antal missar med sina maskingevär. Han lyckas skjuta på båda sidorna om motorcykeln gång efter gång efter gång. Försök att missa istället och då skulle han inte kunnat undgå att träffa fanstyget!

Den andra saken som var smärtsam är när helikoptern ställde sig på nosen och långsamt åkte framåt mot en panikslagen folkmassa. Vad tusan var det? Gravitationen satt ur spel här eller? Och hur långsamt kan en panikslagen hög med människor springa egentligen? Och slog helikopterns rotorblad in i saker bland stånden längs sin färd? Patetisk scen.

Gadgets: 1

Ericsson mobiltelefoner hade uppenbarligen produktplacering i denna film. Trist bara att det görs så osnyggt då det bara blir fånigt. Och på tal om både fånigt och produktplacerat. BMW. Filmens sämsta scen! Bond sittr bilen med en fjärris från baksätet och kör sedan som värsta rallyföraren i ett välfyllt parkeringshus. Scener som denna gör det helt säkert att åskådaren absolut inte kan vara kvar inne i filmens värld. Jag kastas ut ur filmen och betraktar den utifrån. Tvärtom vad som borde ske när man ser en fantasifilm som Bond.

Det roliga under denna kategori var den tyska kvinnliga rösten i BMW'n som pratade med Bond. Stundtals mycket underhållande.

She: Attention, engine running, please shut door NOW.

Quotes: 7

Det finns en hel del roliga citat i denna film. Speciellt om man studerar dem som stand alone.

James Bond: [Whilst being in bed with his Scandinavian language tutor] I always enjoyed learning a new tongue.
Moneypenny: You always were a cunning linguist, James.
Moneypenny: [M walks up from behind Moneypenny] Don't ask.
M: Don't tell.

Admiral Roebuck: With all due respect, M, I think you don't have the balls for this job.
M: Perhaps. But the advantage is, I don't have to think with them all the time.

M: I believe you once had a relationship with Carver's wife, Paris.
James Bond: That was a long time ago, M... before she was married. I didn't realize it was public knowledge.
Moneypenny: Queen and country, James.
M: Your job is to find out whether Carver or someone in his organization sent that ship off course, and why. Use your relationship with Mrs. Carver, if necessary.
James Bond: I doubt if she'll remember me.
M: Remind her. Then pump her for information.
Moneypenny: You'll just have to decide how much pumping is needed, James.
James Bond: If only that were true of you and I, Moneypenny.

Elliot Carver: There's no news, like bad news!

Elliot Carver: The distance between insanity and genius is measured only by success.

Elliot Carver: Mr. Jones, are we ready to release our new software?
Jones: Yes, sir. As requested, it's full of bugs, which means people will be forced to upgrade for years.
Elliot Carver: Outstanding.

James Bond: Another Carver building. If I didn't know better, I'd say he developed an edifice complex.


Jack Wade: You know that, officially, Uncle Sam is completely neutral in this turkey shoot.
James Bond: And unofficially?
Jack Wade: We have no interest in seeing World War III - unless we start it.

Master Sergeant 3: [prepping Bond for jump] You free-fall for 5 miles and use your oxygen or you will die of asphyxiation.
Jack Wade: Sounds like my first marriage!


Dr. Kaufman: My art is in great demand, Mr. Bond. I go all over the world. I am especially good at the celebrity overdose.

James Bond: It won't look like a suicide if you shoot me from over there.
Dr. Kaufman: I am a professor of forensic medicine. Believe me, Mr. Bond, I could shoot you from Stuttgart und still create ze proper effect.

Elliot Carver: According to Eastern philosophy, the body has seven different chakra points. The Energy centers, like the heart, or genitals. The purpose of these implements is to probe those organs, inflicting the maximum amount of pain whilst keeping the victim alive for as long as possible.
Mr. Stamper: Dr. Kaufman's record was fifty-two hours. I'm hoping to break it.
James Bond: I would have thought watching your TV shows was torture enough.

Bond: Very novel.

Observera Brosnans och Yeohs miner i den scenen. Jättelustiga.

Sista scenen: 2

Bond och Wai Lin har överlevt sänkningen av Carvers båt och HMS Bedford letar efter dem men de bestämmer sig för att bättra på relationerna mellan väst och öst. Nä. Trist. Dåli. Fail.

Hade hellre velat ha en sista scen med Teri Hatcher!

Jakt i udda fordon
Vi har den dåliga scenen med helikopter som jagar Bond på motorcykel, men båda de fordonen har varit med tidigare. Vad är det med Bond och helikoptern förresten, den är ju alltid med? Istället lyfter jag upp den udda kombinationen med jagare som jagar en konstig båt, Carvers stealth båt, ni vet det upp-och-nervända U:et.

Sammanfattning

Med några roliga hench men och en hel del kul citat kämpar denna film sig upp ur skämsträsket, men som bondfilm är den riktigt risig. Jag gillar inte M i denna film, hon är inte sig själv. Jag gillar verkligen inte flörten med martial arts, i varje fall inte på detta viset, och jag tycker att vissa av actionscenerna hör till hela seriens sämsta. Filmen får med nöd och näppe ett godkänt betyg. Men nu gott folk är det bara fyra filmer kvar och alla fyra förväntas leverera på en mycket hög nivå.

Totalsumma: 33
Betyg: 2/5

Trailer
Trailer (fan made)

Bond, James Bond: Die Another Day (2002)

Bond nr 20: Die another day

Utgivningsår: 2002
Regissör: Lee Tamahori
Locations: Nordkorea, Hong Kong, London, Havana, Island

Plot: Bond blir tillfångatagen av nordkoreanerna på ett uppdrag och hamnar i ett 14-månaders tortyr camp. Han tradas till väst men misstros. M tror att han har knäckts under tortyren och börjat läcka information. För att rentvå sitt namn måste Bond ta saken i egna händer och ta reda på vem som förrådde honom är samt kämpa ner ett gäng unga krigsälskande nordkoreanska militära hetsporrar.

Cast
James Bond - Pierce Brosnan
Jinx Johnson - Halle Berry
Gustav Graves - Toby Stephens
Miranda Frost - Rosamund Pike
Zao - Rick Yune
General Moon - Kenneth Tsang
M - Judi Dench
Moneypenny - Samantha Bond
Q - John Cleese
Damian Falco - Michael Madsen
Raoul - Emilio Echevarria
Verity - Madonna


Revy
Jag kan inte neka till att jag var väldigt spänd inför omtitten av denna film. Jag hade inte sett den på en sådär tio år. I kommentarer och diverse bondfilmsomröstningar hade det framgått tydligt att denna film inte hyllas direkt, många verkar ranka den mycket långt ner på listan. Jag gillar ju Brosnan en hel del och de tidigare filmerna har fallit väl ut i omtitten så jag undrade hur denna skulle stå sig.

Det största problemet jag kom ihåg med filmen är den EXTREMT fåniga osynliga bilen som Bond får av Q. en sådan sak kan förstöra en hel del, i värsta fall en hel film. Denna gång kunde jag bortse från denna fadäs lite enklare, då jag inte blev lika överraskad. Men tyvärr är inte filmen så bra i övrigt heller. Men det börjar bra, inledningen är mycket stark. Att Bond åker dit och sitter fast hos nordkoreanerna i över ett år och efterföljande skakiga relation med M är briljant. Men tyvärr följs detta inte upp med en bra skurk och istället får vi allt för mycket smörja. Genetisk experiment som gör att folk ser ut som någon helt annan? Osynliga bilar? (Nåja, jag kan kanske inte helt förlåta dem för det). Konstiga dräkter med ström i? Brinnande flygplan som inte störtar? Det blir bara för mycket.

Die another day är absolut inte så dålig som många förmedlat här på bloggen, men den är sannerligen ingen höjdare heller. Vad den är, är att den är otroligt ojämn.

Prologen: 8

Mycket stark prolog. Bond förlorar! Inget käckt skämt. Visst "saved by the bell", men till vadå? En ettårig date med giftiga skorpioner, både av mänsklig sort och insektssort. Jag gillar förstås inte att de surfar in till stranden. Orimligt! Men resten av prologen är mycket bra. Man måste tillstå att Bond sannerligen inte är feg i sina uppdrag. Vad tänkte han göra? Ta över hela nordkoreanska armén?

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Madonnas låt är riktigt djäkla bra. Det känns som att folk inte tycker att detta är en riktig bondlåt? Varför? För det första är det en riktig bondlåt för att det är en bondlåt. I like. Men här har vi framför allt en otroligt bra titelsekvens där vi både får se stilistiska och snygga bilder men också så mycket bättre då vi får se handling. Tortyren på Bond spelas upp framför våra ögon; skendränkningar, elektrisk tortyr, isvatten, eld och ack så många svarta blanka skorpioner. Allt övervakat av en iskall koreanska... Bond har det inte lätt med sina kvinnor.

Storyn: 4

Storyn är helt bakvänd. Vad är det storskurken vill göra? Oklart. Ska han använda GoldenEye 2 för att vinna krig? Samtidigt har han ett multinationellt företag och hur mycket pengar som helst... Finns det inte något lite mindre långsökt att ta sig för om han vill straffa Väst? Istället är Bonds personliga resa intressantare, men tyvärr fokuserar de inte på den i filmen. Hela grejjen att Bond blivit förrådd av en kollega fumlas bort. De gjorde en mycket bättre film om det nyligen, Tinker Tailor Soldier Spy tror jag den hette... Nej, storyn är inte det bästa med Die another day.

Bondskurkarna: 4

Vem var den store skurken? Gustav Graves eller spolingen till nordkoreansk överste? Den andra var ju lite lätt patetisk. Men Graves var inte mycket bättre. Jag älskade fäktningsscenen och det är en bra start att de låter skurken vara en äventyrlig snubbe, men han känns inte seriös eller elak nog.

Den glittrande Zao då? Vi får ju några actionscener ut av honom också, men han tillför inget i galleriet över favoriter. Nej, då är givetvis Miranda Frost den klart intressantaste av skurkarna i denna film. Jag tyckte det skavde med Pike i den rollen redan första gången jag såg filmen. När jag några år senare såg henne i An education såg jag hur otroligt rolig och begåvad hon är. Jag hade gärna sett henne mer i Die another day och att hon skulle varit Bonds huvudsakliga motståndare, det var ändå hon som dömde honom till 14 månaders helvete. Istället gick de för en klassisk "cat fight", mellan Frost och Jinx. Mjau.

Bondbruden: 8

Halle Berry kliver upp ur vattnet med kniv på bältet som en annan Ursula Andress. Och visst är hon läcker som få... Snygga lökar... Va, sa jag det högt? Nej, vänta nu. Jag menar, Halle Berry är en mycket bra skådespelerska och en fin människa. Hrmmmm. Vi går vidare!

Tyvärr känner jag ingen kemi mellan Bond och Jinx. Det är som att de vet om att de är med i en bondfilm och förväntas att kommunicera via one-liners. Det blir stelt och krystat. Poserande. Detta gör att Halle Berrys sexighet inte kommer till sin rätt. Det är något som saknas, något som inte riktigt fylls helt ock hållet, något som förblir lite halvslakt.

Medhjälparna: 4

Det är väl någon snubbe som hjälper Bond i Havana? Var han viktig? Jag finner ingen riktig medhjälpare. Michael Madsen's figur var bara bisarr, vad tusan gjorde han där? Nej, istället är det det gamla gardet man litar på. John Cleese har ju tagit över efter den gamla Q och nu har han tagit namnet också. Q alltså. Men Cleese passar inte alls i rollen. Han passade bättre som Nearly Headless Nick. M är med lite och hennes scen med Bond just när han frigivits var intensiv. Man är konsekvent med hennes stenhårda natur. Både M och Bond förtydligar att han inte borde utväxlats. M är hård, så hård, allt sammanstrålar mot Skyfall.

Intressantast blir därmed Miss Moneypenny. Efterson de tydligen ville ha Die another day som en light-science fiction låter de Bond träna i någon slags maskin som tar dig in i en virtuell värld. Det skulle vara lite chockerande att se Moneypenny skjuten i träningsscenen. Men jag kommer ihåg att jag inte för en sekund trodde att Moneypenny var död när jag såg scenen för första gången. Däremot tog det ett tag att avkoda kärleksscenen mellan Moneypenny och Bond mot slutet. Det var nog filmens humoristiska höjdpunkt.

Actionscenerna: 5

Det finns en scen som jag älskade. Det är fäktningen mellan Graves och Bond under överseende av Verity och Frost. Det var en riktigt bra actionscen, från samma skola som Bourne-filmerna. Det ser verkligt ut, det ser jobbigt ut. De blöder, de flämtar och de svettas. En garde!

Andra halvan av filmen är risig, allt efter den osynliga bilen introducerats, ungefär 1.06.24 in i filmen (satan, där är den igen, den där bilen). Jag nickade till och med till under de dödligt tråkiga scenerna från ishotellet. Vad händer? Varför händer det? Betyder det något? Brinner planet? Motorerna faller av men Bond och Jinx är fortfarande därinne utan en skråma och planet flyger fortfarande. Åhoj.

Gadgets: 2

En ring som vibrerar så att glas går sönder. En klocka som kan detonera en bomb. Och så några lite mindre lyckade... En surfbräda med vapen, en bomb och ett satellitsystem i sig. Till sist... Monstrositeten

Quotes: 7

En del smarta citat, en del roliga, men ojämn leverans av dem. Känslan infinner sig inte fullt ut.

James Bond: Saved by the bell.

Chinese masseuse: I'm Peaceful Fountain of Desire, the masseuse.

Jinx: Ornithologist, huh? Wow. Now there's a mouthful.

Jinx: Are you always this frisky?


Miranda Frost: I know all about you - sex for dinner, death for breakfast.


James Bond: You burned me, and now you want my help?
M: Did you expect an apology?


Verity: I see you handle your weapon well.
James Bond: I have been known to keep my tip up.

Graves: Care to place a bet, Verity?
Verity: No, thanks. I don't like cockfights.


Miranda Frost: I take it Mr. Bond's been explaining his Big Bang theory?
Jinx: Oh yeah, I think I got the thrust of it.

James Bond: Vodka martini, plenty of ice... if you can spare it.

Jinx: Wait, don't pull it out. I'm not finished with it yet.
James Bond: See? It's a perfect fit.
Jinx: Uh-hm. Leave it in.

Sista scenen: 7

Efter Moneypennys lilla stund med Bond ser vi den riktiga Bond som leker gömma diamanten med Jinx. En avundsvärd position. Observera Halle Berrys skratt precis i slutet av scenen. Mums.

Jakt i udda fordon
Denna gång får vi en jakt i svävare. Mycket upplyftande!

Sammanfattning

Bra första halva men katastrof under andra halvan. Känns det igen? A view to a kill? Diamonds are forever? Die another day är bättre än sitt rykte, långt sämre än vad den kunde blivit och till slut en ok film.

Totalsumma: 56
Betyg: 2+

Trailer
Trailer
Trailer (man made)
Die another day (muisc video)