torsdag 10 januari 2019

Bad Times at the El Royale (2018)


Bad times at the El Royale verkar ha blivit bortglömd. Jag har i alla fall inte hört så mycket om den i mina kanaler. Det är jättetråkigt för detta är en otroligt underhållande och bra film. Filmen är gjord av Drew Goddard och han har helt klart sneglat en hel del på hur Quentin Tarantino gör film. Vad han adderar är dock ett varmt hjärta och denna film är trots en hel del blodiga våldsscener mycket varmare än en film som Hateful 8 till exempel.

Strukturen påminner om Pulp fiction. Vi får följa en brokig samling karaktärer som alla hamnar på hotellet El Royale på delstatsgränsen mellan Nevada och Kalifornien. Först ser vi inte hur deras historier hör ihop, men via flashbacks och scener som spelas om med nya perspektiv växer helheten långsamt fram framför våra ögon. Det är en stil som jag älskar när det görs bra och här görs det väldigt bra.

Men filmen hade inte varit något utan bra manus, karaktärer och skådespelare och det har denna film i överflöd av. Det är en njutning att skådespeleriet från välkända ansikten som Jeff Bridges, Dakota Johnson och Jon Hamm. Men de tre som stack ut mest var Lewis Pullman som receptionisten, Chris Hemsworth som sexig sektledare (den bästa Chris!) och filmens klarast lysande stjärna Cynthia Erivo, som är fantastisk. Hon är en ny uppenbarelse för mig, jag vill se mer av henne!

Filmen är ganska lång, drygt två timmar och tio minuter men den blir bara bättre och bättre ju längre in i filmen man kommer. Filmen stegras hela tiden därför att man förstår mer och mer av handlingen och helheten. I inledningsscenerna, ungefär den första timmen, förstår man helt enkelt inte vad man ser!

Detta är Drew Goddards andra film efter The cabin in the woods, så han är två av två med lyckade filmer nu! Drew har tidigare arbetat med Joss på både Buffy och Angel. Jag känner igen stilen och välkomnar den. Det ligger mycket tanke bakom det han gör och han gör allt med ett stort hjärta. Mycket bra gubbe det där.

Jag ger Bad times at the El Royale fyra Limbo av fem möjliga.

Betyg: 4/5







10 kommentarer:

  1. Hear Hear!
    Kan inte annat än hålla med. En förbaskat bra film detta! Speciellt scenografin tjusade mig något enormt. Helt klart en varmblodig film om ruffiga saker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Och det känns som att den glömts bort, eller gått under radarn. Mycket trist för att den är värd ett bättre öde. Kanske en plats på topp 10 till och med!

      Radera
  2. Var nära på att se denna på bio i höstas när jag var utomlands (där jag hade sett trailern) då den skulle ha premiär dagen innan jag skulle flyga hem. Tyvärr sköts premiären till veckan därpå. Men såg den till slut i slutet av december och det var en av filmerna jag såg fram emot mest under slutet av året. Trailern lockade helt klart.

    Håller med om att scenografin är snygg (gillar oftast nya filmer som utspelar sig på 50- och 60-talet), manuset finns där och filmen blir bättre och bättre. Men, tyvärr kommer "sexige sektledaren" in i leken och då tycker jag filmen tappar sista trekvarten. Inte helt förtjust i karaktärerna heller som kunde varit bättre, men en del är bra och Jeff Bridges är den starkast lysande stjärnan.

    Ville gilla den mer. Gillade den förvisso och den gör en hel del bra. Men tappar som sagt sista tredjedelen vilket är synd. Bättre än hyllade The Cabin in the Woods.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2018/12/bad-times-at-the-el-royale.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, jasså du gillar inte den bäste Chris? Bäst av alla Chris:ar! :-D

      Nåväl, den föll mig på läppen. Jag gillar ju också Cabin in the woods mycket. Underbart med metahumorn! Metanivån runt den sexige sektledaren lär ju vara Charles Manson.

      Radera
    2. Jag gillade denna, men hoppades på mer. Den föll på sektledaren som kom in och vände på steken. Hade gärna hållit honom på avstånd och kanske bara tagit in honom de sista minuterna eller något.

      The Cabin in the Woods hade en intressant idé som jag minns det, men tyckte den var överskattad, tyvärr ;)

      Radera
    3. Ja om man stör sig på en karaktär kan feelingen runt en film ändra såklart.

      Det kan ju vara så att Drew Goddards filmiska språk passar mig aningens bättre än dig! :-)

      Radera
  3. Ja du här skiljer sig våra åsikter åt:
    https://filmitch.wordpress.com/2018/12/22/bad-times-at-the-el-royale-usa-2018/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh nej. Swisha den förbi hövvet på dej? Aj då. Hotellet på gränsen av delstaterna... Limbo mellan himlen (Kalifornien) och helvetet (Nevada)? Nej? Asch. Jaja, men vi har i alla fall Cabin in the woods... :)

      Radera
  4. Bra film!
    Missade den på bio, men tog den på flyget till Kina istället.

    Oavsett hur het Chris är (och det är han verkligen *mums!*), så tappar filmen något när hans karaktär dyker upp.
    Dock utan att det stör det det övergripande intrycket för mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade den! Vi är väl synkade inom denna genre. :-)

      Jag håller med om att Chris H's entré ändrade på feelingen i filmen. Den gick från lite mer mysterium till renodlad Tarantino-pastisch.

      Filmen är het kandidat för topplistan över 2018. Jag brukar få till min lista någon gång i mars/april.

      Radera