Re-watch: Tinker Tailor Soldier Spy (2011)

Efter boken och den ypperliga miniserien av BBC ville jag såklart se om Tomas Alfredssons filmen från 2011. Jag såg filmen på filmfestivalen och har redan skrivit om den på bloggen förut, se här.

Denna gång kunde jag fokusera mer på avvikelser och likheter med de två tidigare verken på samma historia. Filmen lånar en hel del från miniserien i struktur och vissa element men den har flera sker som gör den unik också.

En stor skillnad mot både boken och miniserien jag direkt tänker på är hur de presenterar Smiley. Han spelas av Gary Oldman som såklart gör en bra insats även om Smiley för alltid kommer se ut som en åldrad Alec Guiness i mitt huvud. I filmen är Smiley mindre kontrollerad hela tiden. Han verkar mer hämndlysten här i filmen. Det är den mest troliga reaktionen hos Smiley, men den saknas helt i boken och miniserien. Här i filmen ryter Smiley till och med till vid ett tillfälle. Quelle spectaculaire!

Gary Oldman är vass. Han är en suverän skådis. Jag gillar också hans look and feel. Han är klädd i klanderfri svindyr tredelad kostym i denna film. Jag vet inte riktigt om det är bilden man får på honom i böckerna dock. Jag gillar också de lustiga och smått bisarra scenerna när Smiley är ute och simmar i någon parkdamm. Ska det vara någonstans i London tro...

Strukturen i filmen är lik den i miniserien dvs att alla scener som berättas via återblickar visas i rimligt kronologisk ordning. Filmen är hyfsat lätt att följa, trots alla intrikata turer Smiley tar för att av slöja vem som är mullvaden. Här i filmen förenklas mysteriet en hel del och det är kanske en av filmens svagheter. Jo, den kommer icke upp i samma nivå som bok eller miniserie i det avseendet.

Övriga skådespelare som jag gillar i filmen är John Hurt som Control, Toby Jones som Percy Alleline, Colin Firth som Bill Haydon, svenske David Denick som Toby Esterhase, Tom Hardy som Ricki Tarr och framför allt Benedict Cumberbatch som Peter Guillam. Filmen har snygg design och allt ser ut att komma från sjuttiotalet. Boken skrevs 1974 och handlingen är samtida. Tom Hardys stil andas sjuttiotal och jag kommer ihåg att jag fascinerades över hans stora feta läppar även förra titten.

Även filmen visar vad som händer med mullvaden, vilket miniserien gjorde men boken alltså inte skriver i klartext. Miniserien visar när George möter Ann efter händelserna. Boken avslutas när George är på väg till henne. Filmen väljer något mitt emellan, hon är hemma i lägenheten när George kommer hem, men vi får inte se henne eller något från deras konversation.

Betyg: 4/5

 

 

Tinker Tailor Soldier Spy - Miniseries (1979)

Miniserien i sex delar följer boken mer eller mindre ordagrant. En mängd repliker är exakt som det står i boken vilket är trevligt. Alec Guinness spelar gerorge smiley och det känns som att han skulle kunna vara född för den rollen. Han är helt enkelt superb i rollen. Rund, liten farbror med extremt stora 70-talsbrillor gör han sin Smiley till perfektion. Han spelar Smiley lika eftertänksam och passiv som han framställs i boken.

Denna tv-serie fokuserar på dramat, och många scener består av samtal mellan gubbar inomhus. Den är urvattnad i färgerna, som om den vore gjord på sjuttiotalet (duh!). Det är mycket få actionscener i serien vilket man kanske inte är så van med nu för tiden, men efter ett tag kom jag in i stilen och då firar serien triumfer. BBC har producerat och de brukar kunna garantera kvaliten.

Boken använder sig av många tillbakablickar som presenteras i bruten tidslinje. Vissa saker som hänt tidigare får man reda på tämligen sent i boken. Serien har valt en något mer rak tidslinje vilket jag uppskattar som omväxling. Det boken vann på i mystik hade med stor sannolikhet resulterat i förvirring i serien.

Serien har en scen i slutet som visar vad som händer med mullvaden, något som boken bara antyder.  Sen fortsätter serien ett steg längre än boken och vi får se när George möter Ann igen. Det var en överraskande och välkomnad scen.

Bland skådespelarna sticker Ian Bannen i rollen som Jim Prideaux och Hywel Bennett i rollen som Ricki Tarr ut. Det var också lite kul att se Patrick Stewart i en liten roll. Men bäst är ändå såklart Alex Guiness med sitt minimalistiska spel av Smiley. Han är seriens klarast lysande stjärna. I scener då han inte är med längtar jag till nästa scen när han är där. Magnetiskt!

Betyg: 4/5

"Tinker, tailor, soldier, spy" by John Le Carré

George Smiley books #5

"Tinker, tailor, soldier, spy" är den femte av nio romaner om George Smiley. Den är också den första boken i den så kallade Karlatrilogin. I dessa böcker är George lite mer involverad även om han fortfarande mest arbetar via underhuggare. Precis som tidigare böcker är tonen mörk och vemodig, det går sällan bra för någon av karaktärerna i John Le Carrés böcker.

I denna bok, som för övrigt heter Mullvaden på svenska, blir Smiley själv en del av dramat. Dels får vi reda på hur Smiley fick upp ögonen för och till och med träffar den skygge ryske spionmästaren Karla, dels kommer Georges privatliv i fokus då Karla låter sin mullvad förföra Georges fru Ann. Karla ser Ann som Georges svaga punkt.

Smiley är en intressant huvudperson. Han är en mästerlig spion och extremt smart, men han är också ödmjuk, osäker på sig själv, helt utan prestige och en man som inte söker hämnd. Han studerar och funderar och drar slutsatser. Stor skillnad mot andra litterära hjältar som Sherlock och Hercule som båda är självförhärligande och pompösa.

Le Carrés stil är eftertänksam, långsam och indirekt. Detta är som motsatsen till Dan Brown som fokuserar på action sedd via "first person point of view". Det mesta som händer i böckerna om Smiley sker i flertalet tillbakablickar eller mellan scener i boken. Men John Le Carré skapar på ett fantastiskt sätt en känsla för världen han målar upp. Böckerna har en tät stämning. Han litar också på sina läsare till en hög grad. Till skillnad från mer simpla författare skrivs inte läsaren på näsan hela tiden. Denna bok avslutas med ett mord som inte ens förklaras. Vem mördar mullvaden? Oklart! Men sanningen finns ju i boken.

Jag var lite rådvill, men kom till slut ihåg vad som anses hända (från tidigare läsning av boken). Man får antingen tänka ut detta helt själv eller leta reda på teorier på internet. Man kan också se tv-serien från 1979 eller filmen från 2011 vilka båda har med scenen och pekar ut mördaren i klartext. Det var också det jag gjorde... Kollade på tv-serien och filmen (igen) alltså. Kommer på bloggen!

Jag gillade boken överlag men kan ändå inte bortse från att jag skulle vilja spendera mer tid med Smiley och mindre med hans hantlangare. Smileys främsta ställföreträdare här i boken Peter Guillam och agenten Ricki Tarr blev dock andrahandsfavoriter.

Nu går jag vidare med den sjätte boken, The Honourable Schoolboy.  

"The looking glass war" by John Le Carré

George Smiley books #4

Jag finner det allt för lätt att tänka att alla John Le Carrés böcker är suveräna, men så är det tydligen icke. Jag har just läst ut The looking glass war från 1965. Det är den fjärde boken om George Smiley som det sägs. Nu ska man komma ihåg att flera av de här tidigare George Smiley-böckerna har mycket av annat men mycket litet av den åldrande mästerspionen själv. precis som i The spy who came in from the cold ruvar Smiley på sina hemligheter i bakgrunden och antalet sidor han är med i eller ens omnämns i är endast en handfull. I hela boken. Jaja, där fick man tji om man ville läsa om Smiley.

Boken kunde ju i och för sig vara bra ändå men tyvärr är Spegelkriget (svenska titeln) den klart svagaste av de första fyra. Boken är extremt långsam. Visst Le Carrés böcker kan nog alltid beskrivas som långsamma, men denna bok är långsam på det dåliga viset. Den är seg helt enkelt och det tog en evighet för mig att läsa igenom den. Men eftersom det är en bok i en serie ville jag inte lägga ner den utan knatade på så bra jag kunde.

Ramhandlingen är om en brittisk militär underrättelseorganisation som vill utreda om kommunisterna håller på att installera nya robotar i Östtyskland. Boken är som alla böcker om Smiley nedtonad, ödesmättad och rejält sorglig. Men istället för att vara engagerande för dess karaktärer är det som att boken fokuserar på processen. Vi får i minsta detalj följa hur några få övervintrade militärer från andra världskriget försöker återfå relevans genom att träna och sedan skicka en polsk infiltratör till Östtyskland. Den första delen av boken spenderas med att sätta upp problemet. Större delen av resten av läsningen handlar om träningen i en mindre stad i England och de sista två eller tre korta kapitlen behandlar det som allt syftade till, själva operationen.

Man undrar länge vad Le Carré egentligen ville med sin bok och mot slutet, spoiler alert, blir det tydligt att han ställer den lilla ineffektiva militära gruppen mot The Circus, Control och George Smiley som alltså är den "riktiga" och moderna spionorganisationen, den vi känner vid namnet MI6. Det sorgliga med hela historien är fåfängan och storhetsvansinnet hos karaktärerna, hur MI6 genom att inte hjälpa sina kollegor ger dem dödsdomar och priset för allt detta betalas av enskilda personer som kommer i kläm när organisationerna pinkar revir.

Boken är svag helt enkelt, men fyller säkert en funktion som en bit i det stora pusslet om Smiley.

Nu har jag läst alla fyra George Smiley-romaner från 1960-talet. Nästa steg är "The Karla trilogy" som skrevs på 70-talet. Den första heter Tinker tailor soldier spy. De två återstående är The honourable schoolboy samt Smiley's people. Efter kommer The secret pilgrim från 1990 och till sist A legacy of spies från 2017.

”The spy who came in from the cold” by John Le Carré

George Smiley books #3

Den tredje boken om George Smiley handlar inte om George Smiley alls. Eller, gör den det? Är detta ett anförande mot George Smiley? Är han ”the villain” i boken? Oklart! 

Redan från första början osar boken av melankoli och jag har onda föraningar mest hela tiden. Hur ska detta sluta? Kan det verkligen gå bra för Alec och Liz? Att jag ens hoppades. De hade ju aldrig en chans.

Le Carré har en mycket kompakt stil som romanförfattare. Det känns som att varje mening innehåller en stor mängd information. Därför går det inte att slöläsa en bok som denna. Ibland får man läsa om meningar för att fånga alla nyanser och undermeningar. Han har en finurlig lågmäld humor som tittar fram ibland trots bokens övriga tonalitet. Jag gillar humorn, en brittisk sådan. Den är antagligen livsnödvändig följ en bok som denna. Det hade blivit för dystert annars.

Inblicken i ”det kalla kriget” är spännande, satiren över den brittiska spionorganisationen är bitande och påminnelsen om östsidans horribla brott mot mänskligheten är både viktig och upprörande. Alla som romantiserar över hur det var bakom järnridån före ’89 kan dra åt helvete.

Detta den tredje boken om Smiley, The spy who came in from the cold, kom ut 1963 och det är den bästa hittills. Förutom att jag förvånades över att han knappt är med i boken lever den för övrigt upp till sitt rykte. Jag ser med spänning fram emot nästa bok om Smiley. Den kom ut 1965 och heter The looking glass war, på svenska blev det Spegelkriget.

"A murder of quality" by John Le Carré

George Smiley books #2

Lustigt nog gick George Smiley i pension i slutet av första romanen. Lustigt därför att det finns sju böcker till om Smiley där han i de allra flesta jobbar som spion.

Detta är den andra boken om Smiley och den enda där han är en privatperson. Det är tidigt sextiotal och kort tid efter pensioneringen blir Smiley kontaktad av en gammal kollega från kriget. Kollegan berättar om ett mord på en kvinna och hur kvinnan veckan före sin död skickat ett brev där hon skriver att hon fruktar för sitt liv. Kollegan vill att Smiley ska hjälpa till och utreda mordet.

Resten av handlingen utspelas i universitetsstaden Carne. Mordoffret är Stella Rode som var gift med en av lärarna på universitetet. Boken är ett renodlat mordmysterium i samma skola som Agatha Christie eller Sherlock Holmes. John Le Carre’s författarstil märks dock tydligt. Det är en kort bok om endast 170 sidor men den tar sin tid att läsa. Språket är extremt kompakt, fylld med information. Detta är antitesen till författare som Dan Brown eller vår egen Stieg Larsson.

Miljöbeskrivningarna är utomordentliga både då det gäller universitetsmiljön och dess brokiga skara av lärare. Den lilla staden Carne har också karaktär. Dramat utspelas om vintern och Smiley fryser mest hela tiden, inte minst på det lilla hotellet han tagit in på. England i ett nötskal, universitet och fuktig kyla på vintern!

Karaktärsbeskrivningarna är ofta stillsamma med en underfundig humor. Smiley är inte burdus som Sherlock eller fåfäng som Hercule. Han är en stilla och eftertänksam gentleman vilket jag kan uppskatta för omväxlingens skull.

Mordmysteriet är inte speciellt utan det är resan fram till svaret som är det intressanta. Det är kul att lära känna Smiley lite närmare. Det är helt enkelt bokens största förtjänst. John Le Carre’s styrka ligger antagligen inte inom deckargenren.

Nästa bok är den kända tredje romanen om Smiley - Spionen som kom in från kylan. Då är Smiley tillbaka i det kalla kriget och jag gissar att vi får börja bekanta oss med hans nemesis Karla.

"Call for the dead" by John le Carré

George Smiley books #1

Av rena farten efter att ha läst "Pines" fortsatte jag med en bok till. Encroyable! Frans hade pratat varmt om den nya John le Carré-boken med George Smiley "A legacy of spies". Jag blev mycket intresserad då jag alltid älskat John le Carré men tappat bort honom för länge länge sedan. Den senaste boken jag läste av honom var nog "En perfekt spion" vilken var tung men extremt bra.

George Smiley är den gamle brittiske spionen i böcker som "Spionen som kom in från kylan" och Smileytrilogin från sjuttiotalet. Han spelades också av ikoniske Alec Guiness i tv-serier från BBC.

Ok, Smiley. Låt oss göra detta ordentligt. "A legacy of spies" är den nionde boken med Smiley i någon roll, huvud eller bi. Jag har nog läst fyra av de åtta och därför blev detta ett ypperligt tillfälle att läsa ikapp. Jag blev sugen på att läsa hela storyn som den publicerats från början ända fram till den senaste boken.

Den först boken om Smiley är också le Carrés första bok. "Call for the dead" kom ut 1961. Detta är en renodlad spionroman. Lustigt nog inleds historien om Smiley när han är nära sin pensionering. Under sextiotalet är han redan en veteran med ett bra renommé men utan karriärmässiga framgångar. Vi får i boken läsa lite om hans tidigare karriär, som hemlig agent i Tyskland under trettiotalet ända in i kriget då hans officiella roll var som gästprofessor i engelsk litteratur vid något tyskt universitet. Senare under karriären var Smiley stationerad i Sverige lustigt nog. Tyvärr framställs inte Sverige väl utan mer som en fristad för östblockets agenter som britterna ville ha bevakning på.

Nåväl. "Call for the dead" handlar i alla fall om en hög brittisk tjänsteman som tagit livet av sig och de efterföljande efterforskningarna. Tjänstemannen hade kort tid före sin död blivit anonymt anmäld för oegentligheter (spioneri) och Smiley hade varit delaktig i utredningen av honom. Efter hans död börjar Smiley nysta i vad som hänt och allt är givetvis inte som det först verkade.

Boken är kort men den har hög densitet. Man kan inte läsa utan koncentration då mycket går förlorat om tankarna fått vandra bort i tid eller rum. Språket är mycket brittiskt och gammalmodigt för dagens öron. Uppläsaren har en skön oxfordbrittisk dialekt som är lätt att förstå.

Boken dryper av en torr men ibland mycket vederkvickande humor. Jag minns inte le Carré som så fasligt humoristisk. Hans böcker blir kanske kallare och bistrare med tiden? Återstår att se.

Historien i denna första korta roman är inte superspeciell. Istället är boken ett bra första steg, ett fundament inför kommande drabbningar mellan Smiley och ryssarnas Karla. Redan här i allra första boken plågas George av skilsmässan från Ann. En oväntad stor del av texten handlar om Georges inre resa och hans känslor av besvikelse och rädslor. le Carré skriver mer psykologiska thrillers än actionäventyr.

Boken är ganska bra. En duglig start.

Spolier alert! Varning för spoilers nedan. 

Boken är bra men den har ett gigantiskt plot hole. Egentligen bryr jag mig inte primärt om handlingen då det finns så mycket i miljöbeskrivningar, dialog, karaktärsutveckling, relationer och inre monologer som är av yppersta klass. Men jag vill ändå lyfta detta hål i fall någon läsare kan hjälpa mig reda ut detta. Samt att jag vill dokumentera denna spaning för mitt eget minnes skull.

Ok, så Fennan har alltså anmält sig själv som en säkerhetsrisk för att komma i kontakt med "The Circus" (säkerhetstjänsten). Fennan vill anmäla sin fru för spioneriet hon utfört. Han blir sedan mördad för att konspirationen inte ska avslöjas. Vilket för övrigt leder till att den avslöjas.

Men, om detta var hela poängen varför tog inte Fennan upp detta när Smiley intervjuade honom? Jag förstår inte hur det hängde ihop. Jag kan ha missat någon mindre kommentar som kanske förklarar varför Fennan inte fullföljde det han startat med angiveribrevet. Som jag ser det blir ju hela mysteriet extra dunkelt på grund av detta. Som ett pussel där man tagit bort en viktig bit och ersatt den med en annan felaktig pusselbit. Det kanske helt enkelt får konteras under att människan är en orationell varelse? Fennan kunde kanske inte förmå sig att tjalla på sin fru. Stackarn.

Nästa bok är "A murder of quality" från 1962. Nu är Smiley pensionär och han ombeds att hjälpa till med ett mordfall. En Smiley-roman som inte är en spionthriller? Spännande!