George Smiley är den gamle brittiske spionen i böcker som "Spionen som kom in från kylan" och Smileytrilogin från sjuttiotalet. Han spelades också av ikoniske Alec Guiness i tv-serier från BBC.
Ok, Smiley. Låt oss göra detta ordentligt. "A legacy of spies" är den nionde boken med Smiley i någon roll, huvud eller bi. Jag har nog läst fyra av de åtta och därför blev detta ett ypperligt tillfälle att läsa ikapp. Jag blev sugen på att läsa hela storyn som den publicerats från början ända fram till den senaste boken.
Den först boken om Smiley är också le Carrés första bok. "Call for the dead" kom ut 1961. Detta är en renodlad spionroman. Lustigt nog inleds historien om Smiley när han är nära sin pensionering. Under sextiotalet är han redan en veteran med ett bra renommé men utan karriärmässiga framgångar. Vi får i boken läsa lite om hans tidigare karriär, som hemlig agent i Tyskland under trettiotalet ända in i kriget då hans officiella roll var som gästprofessor i engelsk litteratur vid något tyskt universitet. Senare under karriären var Smiley stationerad i Sverige lustigt nog. Tyvärr framställs inte Sverige väl utan mer som en fristad för östblockets agenter som britterna ville ha bevakning på.
Nåväl. "Call for the dead" handlar i alla fall om en hög brittisk tjänsteman som tagit livet av sig och de efterföljande efterforskningarna. Tjänstemannen hade kort tid före sin död blivit anonymt anmäld för oegentligheter (spioneri) och Smiley hade varit delaktig i utredningen av honom. Efter hans död börjar Smiley nysta i vad som hänt och allt är givetvis inte som det först verkade.
Boken är kort men den har hög densitet. Man kan inte läsa utan koncentration då mycket går förlorat om tankarna fått vandra bort i tid eller rum. Språket är mycket brittiskt och gammalmodigt för dagens öron. Uppläsaren har en skön oxfordbrittisk dialekt som är lätt att förstå.
Boken dryper av en torr men ibland mycket vederkvickande humor. Jag minns inte le Carré som så fasligt humoristisk. Hans böcker blir kanske kallare och bistrare med tiden? Återstår att se.
Historien i denna första korta roman är inte superspeciell. Istället är boken ett bra första steg, ett fundament inför kommande drabbningar mellan Smiley och ryssarnas Karla. Redan här i allra första boken plågas George av skilsmässan från Ann. En oväntad stor del av texten handlar om Georges inre resa och hans känslor av besvikelse och rädslor. le Carré skriver mer psykologiska thrillers än actionäventyr.
Boken är ganska bra. En duglig start.
Spolier alert! Varning för spoilers nedan.
Boken är bra men den har ett gigantiskt plot hole. Egentligen bryr jag mig inte primärt om handlingen då det finns så mycket i miljöbeskrivningar, dialog, karaktärsutveckling, relationer och inre monologer som är av yppersta klass. Men jag vill ändå lyfta detta hål i fall någon läsare kan hjälpa mig reda ut detta. Samt att jag vill dokumentera denna spaning för mitt eget minnes skull.
Ok, så Fennan har alltså anmält sig själv som en säkerhetsrisk för att komma i kontakt med "The Circus" (säkerhetstjänsten). Fennan vill anmäla sin fru för spioneriet hon utfört. Han blir sedan mördad för att konspirationen inte ska avslöjas. Vilket för övrigt leder till att den avslöjas.
Men, om detta var hela poängen varför tog inte Fennan upp detta när Smiley intervjuade honom? Jag förstår inte hur det hängde ihop. Jag kan ha missat någon mindre kommentar som kanske förklarar varför Fennan inte fullföljde det han startat med angiveribrevet. Som jag ser det blir ju hela mysteriet extra dunkelt på grund av detta. Som ett pussel där man tagit bort en viktig bit och ersatt den med en annan felaktig pusselbit. Det kanske helt enkelt får konteras under att människan är en orationell varelse? Fennan kunde kanske inte förmå sig att tjalla på sin fru. Stackarn.
Nästa bok är "A murder of quality" från 1962. Nu är Smiley pensionär och han ombeds att hjälpa till med ett mordfall. En Smiley-roman som inte är en spionthriller? Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar