Warning spoilers, be aware!
Jonathan är en sådan där spännande idédriven science fiction-film som jag ofta pratar om. Det är alltså inte fantasyinspirerad sci-fi med aliens som pratar engelska. Istället handlar det om "what if"-scenarier från vår egen verklighet, eller en vagt distorterad version av vår verklighet. I Jonathan får vi möta Jonathan och hans bror John. De är ganska olika som personer, Jonathan är torrare och mer bunden till dagliga rutiner, medan John har lättare att träffa nya människor, mer äventyrlig och kanske något av en slarver. Det enda är att de lever i samma kropp.
Läkaren, eller är det psykologen, Dr. Nariman har konstruerat en manick som gör att de kan dela på dygnets 24 timmar, Jonathan får vara medveten 07-19 och John 19-07 även om de båda måste få in cirka fyra timmar sömn vardera för att det ska funka.
What if...
Detta är en väldigt spännande premiss. Vi får följa Jonathans perspektiv och likt honom blir vi oroade när vi inte vet vad John tar sig för med deras kropp. Det blir extra ansträngt när det visar sig att John har skaffat sig en flickvän. På sidan så att säga...
Filmen ger Ansel Elgort i rollen som Jonathan/John utrymme att briljera. Han gör det bra. Filmens två kvinnliga karaktärer spelas av Patricia Clarkson och Suki Waterhouse och de gör bra ifrån sig också, om än i mindre spektakulära roller.
Det är snart ganska klart vad som är filmens drama, men det är svårt att skönja hur det skulle sluta. Länge trodde jag att detta skulle utmynna i ett triangeldrama med svartsjuka och kanske en okonventionell lösning på "krisen". Jag var helt oförberedd på den riktning filmen tog i tredje akten. Bara det att få bli helt överrumplad av en film är positivt. Jag finner den mycket intellektuellt stimulerande, men jag saknar lite i hjärta och smärta. Den är vemodig i sin tonalitet som mot slutet går över till en fasansfull kyla, något av en mardröm. Det blev en överraskande skrämmande film mot slutet, nästan lite vibbar av Never let me go.
Jag är mycket glad att jag valde att se filmen och den är riktigt bra, men den saknar något litet för att bli en riktig personlig favorit.
Jag ger Jonathan tre omöjliga val av fem möjliga!
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar