Madeline's Madeline (2018)

Madeline's Madeline är en typisk filmfestivalsfilm. Den är pretentiös vilket inte behöver vara fel om det görs med en innerlig ärlighet. Madeline's Madeline ligger dock på gränsen mellan det underbara och det påfrestande jobbiga. Den mest påtagliga känsla jag får från filmen är ångest. Är det bra egentligen?

Filmen beskriver ett triangeldrama mellan tre kvinnor, eller två kvinnor och en tonårig tjej. Det är Mamman Regina spelad av indieveteranen Miranda July, dottern Madeline spelad av den relativa nykomlingen Helena Howard och så teaterdirektören Evangeline spelad av Mollyn Parker som är en sådan där birollsskådis som man känner igen men inte riktigt kan påminna sig om var man sett henne tidigare.

Filmen är som en psykologisk thriller. Båda de vuxna kvinnorna påverkar Madeline på avgörande och penetrerande sätt. Mamman är klassiskt överbeskyddande och kanske en aningens avundsjuk på sin dotter. Teaterdirektören ser talangen Madeline har och vill utnyttja henne i alla möjliga avseenden för egen vinning och njutning. Madeline är å andra sidan sökande som man är i sextonårsåldern. Hon är inte ett oskyldigt offer utan tar för sig i filmen på ett frejdigt sätt.

Filmen inleds med en bisarr scen. Det visar sig senare vad den betydde, men under titten blev jag omkullkastad och hade svårt att hitta fotfästet igen efter den initiala smällen. Synd på en annars ganska intressant film. Eller intressant och intressant? Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som är filmens budskap eller "poäng". Nu kräver jag ingen mening eller poäng med en film för att den ska kunna vara bra, men filmer utan tydlighet i de områdena måste bjuda på andra element som jag kan hänge mig åt.

En film jag kan jämföra med är Lucile Hadzihalilovics film Innocence som gick på filmfesten 2004. Den förstod jag inte mycket av men tyckte ändå att den var fantastisk. Jag hade turen att sett ett F2F med regissören efter visningen och hon berättade om teman och idé som låg bakom filmen. Mycket intressant. Tror den vann bronshästen det året...

Denna film var fluffig och otydlig och gav i slutändan inte speciellt mycket. Filmen påminde mig dock flera gånger om den häftiga Synecdoche, New York. Det kan kanske vara till vägledning för en och en annan spekulant.

Nej, jag fattade väl helt enkelt inte Madeline's Madeline och det är helt ok att det blir så ibland också. Som alltid med filmen som jag inte förstår så lämnas jag med en undran och en kvarvarande känsla av nyfikenhet... Får se nu om filmen biter sig fast i sinnet och att jag i en framtid får äta upp mina ord ovan.

Betyg: 2/5