Vi letar efter bra filmer från 1966 och då tar jag in vad som sägs bland kompisar i verkliga livet men också kompisar från någon av flera filmpoddar jag lyssnar på lite då och då.
Josh Larsen från podden Filmspotting har med Au Hazard Balthazar på sin senaste Sight & Sound-lista, dvs en av hans 10 bästa filmer alla kategorier!
Jag har uppfattat att Josh ser filmen som symbolik för Jesus liv och lidanden och jag kan se detta i filmen. För mig blir det dock inte lika stark upplevelse då jag inte är troende som Josh är.
Filmen följer i alla fall åsnan Balthazar liv från ungt föl tills han dör. Han upplever kärlek från den lilla flickan som tog hand om honom hos den första ägaren. Men efter det byts ägare om och om igen och han behandlas omvartannat illa och mycket illa.
Filmen är regisserad av fransmannen Robert Bresson. Den är svartvit, långsam och mycket filosofisk.
Robert Bresson föregick den nya franska vågen. Hans stil är avskalad på gränsen till asketisk, fri från känslosamma beskrivningar. Åsnans eländiga liv presenteras "matter of fact" rakt upp i ansiktet på oss åskådare. Effekten blir en nästan meditativ känsla där känslorna inte kommer ut från filmen färdigpacketerade, utan skapas i oss själva. Vi ser alla grymheter åsnan får utstå och detta har ingenstans att ta vägen än att behandlas i våra huvuden, våra magar och våra hjärtan.
När man undrar vad filmen handlar om finns det inga svar. När man undrar vad filmen sa om livet, finns inga svar där heller. När man till slut önskar sluta tänka på filmen går det dock inte. Åsnan är kvar därinne, lidande i det tysta men pockande på vår uppmärksamhet. Filmen kryper under huden på en. Den hänger sig kvar. Det är kanske detta som är filmkonst.
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar