No Country for Old Men (2007)

Filmen håller än idag och känns lika välgjord och spännande som när jag såg den på filmfesten 2007. Därefter har jag sett den några gånger till och nu igen 2023.

Det första man tänker på är hur osannolikt bra den känns trots att den inte har någon känsloförstärkande filmmusik. Bröderna Coen har rejäla cajones som ens vågar sig på detta handgrepp.

Anledningen till att det ändå lyckas är att alla de övriga element som är centrala för hur en film blir sitter som en smäck; manus, dialog, casting, skådespeleriet, regin och fotot. Allt är top notch och man känner sig 100% säker i brödernas händer. Detta mina damer och herrar är en riktig "film-film".

Förutom avsaknaden av musik utmanar bröderna publiken med ännu ett trick, då de inte ens visar filmens crescendo. Tredje aktens shoot out visas inte i bild. Och ta mig tusan, det funkar! Man känner sig inte blåst på konfekten och filmen tappar inte i tempo eller känns sönderhackad. Kudos till Coens där.

Favoriter i filmen är Tommy Lee Jones, Josh Brolin och såklart en singulär insats av Javier Bardem. Detta är de tre huvudpersonerna; en protagonist, en antagonist och en neutral. Bland biroller står Kelly MacDonald och Woody Harrelson ut.

Filmen är briljant, spännande som få och otroligt välgjord. En solklar femma. Fortfarande.

Betyg: 5/5

Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.

Operation Mincemeat (2021)

Vi alla har våra favoritgenrer. En av mina är dramafilmer om spelet bakom kulisserna i det kalla kriget eller andra världskriget. Och om det senare handlar denna brittiska produktion. Operation Mincemeat var namnet på den operation engelsmännen utförde för att lura Hitler om var de skulle landstiga i Medelhavet sommaren 1943. Ett år senare pågick liknande operationer för att lura tysken var D-Day skulle ske. De allierade landsteg på Sicilien och detta ville de givetvis dölja. Istället låtsades de sikta in sig på Grekland.

Som taget ur en spionroman av Ian Flemming dumpade de en död kropp med en påhittad identitet utanför den spanska kusten. Spanien var vid denna tiden neutralt. Men britterna visste att de spanska myndigheterna läckte som ett såll och att tyskarna lätt skulle få tag på alla eventuella hemligheter som den döde kroppen hade med sig. De planterade dokument som indikerade en förestående invasion av Grekland.

Filmen är pratig och miljöerna är fantastiskt tidstrogna. Den innehåller inte mycket action, det är inte den typen av krigsfilm. Skådespelarna bär den på sina axlar. Det är bra, men inte lika bra som Darkest hour med Gary Oldman som vi sett så många gånger. Den filmen har både bättre manus och skådespeleri.

I dagens film lyser Colin Firth i huvudrollen starkast. Andra framstående ansikten är Kelly MacDonald, Mark Gatiss och Jason Isaac som M. Penelope Wilton som spelar den äldre vänliga damen på bänken i After Life är mycket bra här också. Matthew Macfadyen var ny för mig och han skötte sig riktigt bra som motpol till Colin Firth.

M frågar sig den observante läsaren. Ja, detta är en sann historia, något man kan läsa om på både internet och i böcker, och detta är den operation som en ung Ian Fleming deltog i och hans chef kallas M här i filmen. Oklart om just detta är taget ur historien. Jag gissar att Flemings roll har gjorts lite större i filmen men det gör mig intet. Det är mycket lustigt med flera små och rara blinkningar till Flemings kommande bokserie om agenten vi alla älskar. Fleming spelas av den för mig obekante Johnny Flynn.

Allt som allt var detta en mycket trivsam film och den får en stark trea. Långt ifrån lika bra som Darkest hour men klart sevärd och värd en stark rekommendation.

Betyg: 3+/5

Puzzle (2018)

Puzzle är en mysig och varm dramakomedi som passar alla i familjen. Men trots bra intentioner når den inte ända fram. Filmen är en re-make på den argentinska förlagan Rompecabezas. Det är möjligt att originalfilmen var bättre. I fokus står i vilket fall den uttråkade och desillusionerade hemmafrun Agnes (Kelly Macdonald). Hon är gift med en bufflig men snäll bilmekaniker som driver en egen bilverkstad. De har två tonåriga söner som snart kommer flyga ut ur boet. Agnes är något av en slav i hemmet, som om hon vore fasthållen av osynliga kedjor. Det kan förefalla som att hon lever ett patetiskt liv, men jag skulle ändå inte drista mig att anklaga någon för den situation hon befinner sig i. Vems felet är grundas inte i filmen fullt ut, det är väl som med livet mest överallt. Det bara blev så.



En dag upptäcker hon tjusningen med pussel av en slump. En väninna har givit henne ett avancerat pussel i födelsedagspresent. Vilken fantastisk present för Agnes! Som handen i handsken. Agnes  har ju talang! I pusselbutiken inne i New York City ser hon en annons där en man söker efter en partner för pusseltävlingar. Hon svarar som på en impuls annonsen och träffar därmed den exotiske uppfinnaren Robert (Irrfan Khan). I Roberts värld väcks Agnes åter till livet. Hon lever upp med sitt nyfunna och helt egna intresse. Hon blomstrar efter att ha funnit en sak hon är bra på. Hennes personliga sfär får växa och trycka undan sfären som mamma och hemmafru.

Det som för mig var lite förbryllande var att Agnes uppenbarligen var den smartaste i familjen. I normala fall hade jag gissat att hon istället för att självutplåna sig hade dominerat sin man och därmed sin familj. Genom att tvinga in karaktären i denna konstiga och nedbrytande position skapas konflikten som filmen bygger på. Tyvärr känner jag inte riktigt att karaktärerna underbygger och därmed förtjänar sin lott i livet, både det bra eller det dåliga. Filmens scenario känns lite för mycket konstruerat av en manusförfattare. På ytan är Agnes situation helt ordinär men när man har lärt känna karaktärerna känns det ”off”.

Men trots denna fundamentala svaghet var filmen småmysig. Det där med pussel är en trevlig grej. Den puttrade på i maklig takt och framåt slutet var det faktiskt lite spännande att få se vad som skulle hända. Den väg filmen tog var kanske en av de minst anade av minst fyra möjliga alternativ.

Jag ger Puzzle två livsdrömmar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Fler tankar om filmen:
Jojjenito