"Three Act Tragedy" by Agatha Christie

Tom Adams cover 60- och 70-tal

Publicerad 1934
Agatha Christies mysteriebok #16
Poirot #9

Location: The Crow's Nest i Cornwall, Melfort Abbey i Yorkshire, Monte Carlo och London.

Innehåll: Inte bara ett utan två mord medelst nikotinförgiftning, en trio hobbydetektiver tar på sig fallet och får lite hjälp av Poirot.

Revy

Three Act Tragedy gav en ganska trevlig och underhållande läsning. Som alltid är det mysigt att läsa Agatha. Hon är en mästare på lustiga karaktärsbeskrivningar och mustiga miljöbeskrivningar.

Detta är en Poirot-bok men för att vara just det är han med fasligt lite i handlingen. Han är inte ens närvarande under stora delar av boken. Poirot är en av gästerna på den första middagen då stackars Reverend Babbington mördas, men sedan är han ur bild tills slutet av boken då han äntrar scenen igen och återställer ordningen genom att avslöja mördaren och krattar manegen för de unga tu.

Detta med att Poirot knappt är med i vissa av "hans" böcker är något Frans har teasat om. Det är oklart varför det blev så. Kanske Agatha skrev boken som en fristående mysteriebok men tappade modet och kastade in Poirot i en sen revision? Eller kan det ha varit bokförlaget som krävde detta? Jag har uppfattad det som att Poirot-böckerna sålde väldigt bra. Men allt är högst oklart. Skriv i kommentarerna om ni vet varför, eller ge oss er bästa gissning.

I boken är det en dynamisk trio som utreder morden. Vi har Sir Charles Cartwright, den mycket kända skådespelaren som är större än livet självt, en livsnjutare. Där finns den svåråtkomliga Mr Satterthwaitte, som jag hade så svårt att inbilla mig hur hans namn stavades när jag lyssnade på talboken. Till sist men inte minst har vi den den unga damen Hermione "Egg" Lytton Gore, dotter till Lady Mary Lytton Gore, och Sir Charles kärleksintresse. Egg är också mycket sugen på Sir Charles, det är ömsesidigt lär vi oss boken igenom.

Trion utreder morden på ett hyfsat kompetent sätt. Det är Sir Charles som driver på mest. Han vill också uppvakta den unga "Egg" trots den stora ålderskillnaden. en ålderskillnad som han är lite bedrövad över. I kulisserna väntar den unge finansmannen och vänsterradikale Oliver Manders.

Sir Charles är den klart mest underhållande karaktären. Agatha beskriver honom med glimten i ögat. Han beskrivs som en "stor" man som många beundrar och han framställs i positiva dager, men det är också beskrivningar med glimten i ögat då han är pompös och fåfäng. Jag skulle kunna ta gift på att förlagan till Sir Charles fanns i Agathas bekantskapskrets.

Sir Charles är underhållande, till exempel när han omedvetet faller in i olika roller som tagna från hans liv på teaterscenen. När han ska anta detektivrollen haltar han omkring precis som när han spelade den halta detektiven i någon pjäs för länge sedan. När han antar andra roller ändras hans beteende osv. Mr Satterthwaite är en iaktagande bverättaren, något av en ersättare för Captain Hastings. Egg är ytterligare en av Agathas unga hjältinnor som kastar sig in i olika situationer utan att tveka. Hon är charmig.

Det är lite apart att Poirot inte är med speciellt mycket och endast dyker upp på riktigt mot slutet och löser allt. Det känns lite oklart, avsnoppat, otillfredsställande. Som vi såg i förra boken Why Didn't They Ask Evans? kans det funka bra utan någon av Agathas kändaste detektiver. Men, men...

Den andra svagheten är hur Agatha hanterar de romantiska aspekterna i denna historia. Under större delen av boken bygger hon upp hur Sir Charles och Egg får ihop det. Båda är lika mycket drivande i saken och de båda beskrivs som att var förälskade. Men, i sista kapitlet får vi en blixt från klar himmel och en switch-a-roo. Egg och Oliver får ihop det och dansar iväg mot horisonten i solnedgången. Vad hände där? Visst de är jämnåriga, och visst, Sir Charles är inte längre aktuell, jag förstår det. Men Eggs känslor för Oliver är inte underbyggt över huvud taget i boken. Jag köper det inte, boken hade kanske vunnit på att få ett olyckligt slut istället för Agatha som äktenskapsmäklare?  

UK original dust cover 1934