James Cameron's Story of Science Fiction - Season 1 (2018)

 

Detta är en trevliga genomgång av science fiction på film och tv-serier för oss som gillar genren. James Cameron intervjuar crème de la crème av regissörer och skådespelare från genren. Dessutom diskuterar filmkritikers och författare ämnet med en stor portion allvar. 

Säsongen är uppdelad på sex avsnitt som alla har varsitt tema; Aliens, Att utforska rymden, Monster, Mörk framtid, Intelligenta maskiner samt Tidsresor.

Jag fann avsnitten om den dystopiska framtiden och AI de mest intressanta. Det jag gillar mest vid sidan av alla tunga namn från genren, är alla exempel med klipp från filmer och serier som de pratar om. En genretäckande dokumentär som denna hade varit tråkig om vi bara fick se talking heads.

De mest kända regissörer som intervjuas är Steven Spielberg, Ridley Scott, George Lucas, Christopher Nolan, Luc Besson och Paul Veerhoeven. Bland skådespelarna ser vi namn som Arnold Schwarzenegger, Sigourney Weaver, Keanu Reeves, Michael Biehn, Milla Jovovich, Christopher Lloyd, Jeff Goldblum och många fler. Bland övriga ser vi författarna Max Brooks och Andy Weir, producenterna Jane Espensen, Jonathan Nolan och Lisa Joy, samt kritikern Matt Singer.

Helt klart en trivsam liten serie att kolla in om man gillar sci-fi. Ligger på SVT Play under namnet "Mästarna av Sicence Fiction" fram till och med den 4:e januari 2021.

Betyg: 3/5

Terminator: Dark Fate (2019)

Ännu en Terminator-film? Behöver vi verkligen en sådan? Well, denna gång är det en soft re-boot och filmen ska ses som en uppföljare på "T2: Judgement Day". Då blir åtminstone jag mer intresserad i alla fall. Jag ger den en chans...

Wow, vilken nostalgirush! Ren och skär nostalgi. Filen bryter inte någon ny mark, men för oss som gillar de två första Terminator-filmerna, "The Terminator" från 1984 och "T2: Judgement Day" från 1991 är detta faktiskt helt ok!

Både Linda Hamiltons Sarah Connor och Arnolds T-800 model terminator är åter. Till och med en cgi:ad ung Edward Furlong är med i inledningen. Under inledningen får vi se en datorföryngrad Arnold kliva upp ur havet och mejja ner folk. Det var lite oroande då allt för mycket föryngrande kan bli uncanny, men lyckligtvis var han gammal i resten av filmen. Hur nu en T-800 blir gammal...? Man kan tänka sig att den mänskliga vävnaden utanpå roboten måste åldras... Japp, ok, all is good, move along!

Den nya "Kyle Reese" dvs soldaten som reser tillbaka för att skydda människan hopp i framtiden är en augemented kvinnlig krigare som görs ganska bra av Mackenzie Davis (Blade runner 2049, The Martian och Breathe in).

Den nya big bad är en Terminator av model Rev-9. Han är tyvärr extremt OP (over powered) vilket gör att mycket av fajtscenerna i slutet av filmen blir lite tradiga. Den spelas av Gabriel Luna som vi såg som Ghost Rider i Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. Han gör det dock bra, spelar sin terminator helt utan känslor.

Natalia Reyes som Dani Ramos filmens svaga kort. Jag gillade konceptet och den förväntade switchen jämfört med de tidigare filmerna, inga överraskningar här Movie, du borde inte spela det som att det är en stor grej. Men som sagt är skådespelerskan svag, eller om det ligger i att  karaktären inte är intressant nog.

I vilket fall är det inte de nya karaktärerna som lockar. Jag älskar Arnold i denna film. Han visar än en gång att hans acting chops då det gäller komisk tajming är gravt underskattad. Tyvärr fyller inte Linda Hamilton sina stora egna skor från de tidigare filmerna. Hennes arga Sarah Connor blir lite pajjig. Jag har aldrig hållit henne i samma nivå som tex Sigourney i Alien/Aliens och det visar sig tydligt här.

Summan av allt blir att det är action utan slut med flera kul blinkningar tillbaka till de två originalfilmerna och en Arnold i högform. Betygstrean är given.

Betyg: 3/5

Alita: Battle Angel (2019)

Alita: Battle Angel var en otroligt stor positiv överraskning. Jag älskade denna fantasy i sci-fi-miljö. Det är en avlägsen framtid på jorden, efter ett brutalt krig mot kolonierna på Mars. Sagan om krigsroboten Alita med ett mänskligt hjärta och en mänskliga själ drabbade mig mer än vad jag kunde ana. Jag älskar uppenbarligen typen av historier där huvudpersonen har glömt allt och måste upptäcka sig själv och vad de kan göra. Det återkommer här i massor och vi har sett det i sagor som Bourne identity och Long kiss goodnight. Jag fick bokstavligen gåshud när Alita automatiskt intog en stridsposition när hon blev överraskad av den stora klumpiga robotpolisen i inledningen av filmen. Då visste jag redan att vi var hemma... Jag älskar Alitas rena hjärta och obändiga vilja.

Filmen är regisserad av Roberto Rodriguez vilket överraskar mig lite. Det är en mix av live action och full animation av Alita. Då hon är en humanoid robot funkar det perfekt med animationen. Jag har inga problem med uncanny valley. Filmen är supersnygg och miljöerna, karaktärerna och historien i filmen funkar fullt ut. det är mindre överraskande att James Cameron är en av producenterna bakom filmen. Han verkar ju vara mycket intresserad av teknisk utveckling i sina alster och detta var nog den bästa filmen med mix av animation och live action jag sett. Cameron har varit med och skrivit manus också och det var ett orosmoment. Hans manus har ju inte varit hans forte i senare verks (tänker på dig avatar). Men filmen bygger ju på en manga med namnet Battle Angel Alita och det gick kanske inte att helt pajja den bra storyn.

Jag har inte läst mangan och jag var i övrigt ganska ospoilad när jag satt mig ner för att se filmen. Storyn leder upp mot en slutfajt mot en ond man i staden uppe i skyn. En bra bit in i filmen inser jag att de omöjligtvis kan hinna med all handling som förväntas. Hmmm, vid närmare efterforskning visar det sig att James Cameron hade (minst) en trilogi i tankarna. Det var därför han bytte ordningen på orden i titeln. Filmerna skulle heta Alita. Battle Angel, Alita: Fallen Angel och Alita: Avenging Angel. Efter denna första film hoppas jag verkligen att de två uppföljarna blir av. Vi fick ju också något av en cliff hanger i slutet där vi till slut fick se ansiktet av den onde mannen, nästan lika olycksbådande som Thanos i de tidiga Avengers-filmerna.

Jag gillade detta skarpt då det är en av de bättre jag sett i denna smala genre, godhjärtade fantasyäventyr i sci-fi-miljöer, och nu skulle jag gärna spendera mer tid med den lilla hårda Alita. Hon påminner mig så om Egwene. Alita skulle helt klart ha valt Green Ajah!

Betyg: 5/5 

Strange Days (1995)

Jag trodde att jag redan hade sett Strange days men det visade sig att jag blandade ihop den med Dark City från 1998. Så då var det dags att se Kathryn Bigelows Strange days på manus av James Cameron, ni vet han som gjorde True lies?

Strange days är en sci-fi från en nära framtid. Polisen är korrupt, världens undergång är nära, det är apokalyptiska kravaller på gatorna och man har en ny teknik som gör att man kan spela in människors synintryck och känslor via en kräftliknande manick som man sätter på huvudet. Coolt helt enkelt.

Huvudpersonen är Lenny Nero och han spelas av Ralp Fiennes som är förvillande lik Bradley Cooper. Jag ser bara Cooper under stora delar av filmen trots att jag vet att det är Fiennes, Voldemort himself.

Jag hade mycket hellre sett Cooper i denna roll då han är klart bättre än den känslige Fiennes. Tyvärr kryllar det av skådespelare som jag inte har så mycket till övers för i denna film. Juliette Lewis har aldrig varit en favorit. Hon spelar samma typ varenda gång man ser henne. I denna film spelar hon en sångerska och hennes liveframträdanden är de klart bästa scenerna med henne. Överlag är musiken bra i denna film.

Angela Bassett som Mace är en annan skådis som jag blir helt kall inför. Hon spelar en bad ass chaufför som av oförklarliga skäl helt plötsligt är en kung fu mästare. Michael Wincott i rollen som Philo Gant ser bara helt sjuk ut. Kanske passande för rollen här dock.

Det var lite kul att se Tom Sizemore som Max. Han spelar den snälle bästa kompisen till Ne(r)o. Iklädd i en peruk ser han ut som Killer Bob från Twin Peaks.

Storyn är ok, musiken är stark, miljöerna är överlag bra. Tyvärr är filmen alldeles för lång. När det närmade sig sitt slut visade det sig att det var 45 minuter kvar och filmen fick ett andra liv. Det kändes mycket onödigt. De hade vunnit på att skala ner alla invecklade vändningar i handlingen. De flesta klassiska filmer i denna genre har faktiskt mycket enkla grundstories! Tänk The Terminator, Blade runner, Alien/s.

Filmens sista del förvandlas från en "who dunnit"-thriller till ett "social justice"-drama. Detta är en film om "black lives matter" cirka 20 år före det begreppet blev känt. Hatten av för Bigelow och Camerons sociala patos, men tyvärr känns det lite som att de försökte trycka ner två filmer i en.

Men filmen är helt ok ändå, det känns som att det blev övervikt på det svaga i min text. Filmen är helt klart sevärt om man gillar genren; lite sci-fi, lite apokalyptisk känsla, lite rock'n'roll.

Jag ger den en trea.

Betyg: 3/5

52 Directors: James Cameron

James Cameron har inte regisserat speciellt många filmer. Men han regisserade fyra otroligt starka filmer från 80- och 90-talen. Och sedan gick proppen ur. Skeppet kantrade och sjönk så att säga...

Titanic var en stor besvikelse. Han intresserade sig uppenbarligen mer för den historiska händelsen och möjligheterna att dyka ner till vraket än sin spelfilm som blev en blandning av teknisk briljans och ett smörigt romantiskt drama.

Nästa film blev ännu värre. Med Avatar la han ner sin själ och tio år för att utveckla 3D-kameran. Manus la han ner tio minuter på, tog helt enkelt och kopierade Dansar med vargar och flyttade handlingen till en exotisk planet. Patetisk film. När det gäller James Camerons filmer var det faktiskt bättre förr!



Without further ado...

James Cameron topp 5 filmer

5. True lies (1994)

En actionrökare med Arnold, Jamie Lee Curtis och Bill Paxton. 'Nuf said.

4. The Abyss (1989)

Otroligt bra film och det är en skam att den bara kommer på plats fyra. Det är jämt mellan alla topp fyra på denna lista. Man ska med fördel se den långa Special Edition i vilken historien "make sense" rent logiskt. Man har klippt bort centrala delar ut storyn i den kortare bioversionen.

3. Terminator 2: Judgement Day (1991)

Fantastisk uppföljare som på många sätt är bättre än sin föregångare, men den får stå tillbaka då originalet ändå är originalet. Pojken John Connor är ju ingen favorit heller.

2. The Terminator (1984)

Nostalgi slår teknisk briljans.B-filmen som blev en kultfilm. Tänk vad nyskapande den var när den kom ut!

1. Aliens (1986)

Bästa actionfilmen jag sett. Integralen över hur mycket jag gillat denna film blir väldigt stor med tanke på hur gammal den är. Private Hudson gör att filmen till en vinnare alla dagar i veckan.



Alla filmer jag sett sju av James Camerons åtta filmer:

1. The Terminator (1984)
2. Aliens (1986)
3. The Abyss (1989)
4. Terminator 2: Judgement Day (1991)
5. True lies (1994)
6. Titanic (1997)
7. Avatar (2009)

Hoppa nu över och kolla in vad Mr Christian tycker om James Cameron.

Specialvisning av Alien (1979) och Aliens (1986)

Fredagen den 28:e oktober hölls en specialvisning av Alien och Aliens på Bio Rio i Stockholm och flera anda biografer runt omkring i Sverige. eftersom jag redan skrivit om filmerna här på bloggen kommer här endast en kort rapport från föreställningen.

När jag hörde om denna visning skyndade jag mig att köpa biljetter då jag inte ville missa chansen att se Alien på riktig bio. Självklart var det intressant att se Aliens också men den såg jag på bio redan 1986.

Jag tycker det är extremt trevligt med denna typ av specialvisningar. Biografen fylls till bredden av riktiga fans. Bion var full med folk med "Weyland Corp." t-shirts. Bio Rio är mycket mysig och efter renoveringen har de otroligt sköna stolar. Det måste framhållas. Vestibulen är liten men charmig. Hallonläsk såldes i kiosken.

Festiviteterna inleddes något försenat med Alien. Men inte riktigt ändå, först kom kvällens maskinist in med mikrofon och allt och körde någon form av absurd stand up comedy. Jag var inte imponerad. Det stående skämtet var att filmen skulle bli ännu mer försenad och pausen mellan filmerna skulle bli ännu kortare desto längre han malde på. Publiken skrattade inte. Tonen blev helt fel. salongen var fylld med fans och då var det tråkigt att Bio Rio tyckte att det var rimligt att ha en pajas som hälsade välkomna. Det var lite synd att de skulle inleda kvällen med jönserier då all form av stämning och förväntan som vi byggt upp skingrades av hans långrandiga jidder framme vid scenen. Det är alltid trevligt med en presentation av filmen på bio, men vid en specialvisning som denna passar det kanske bättre med att låta ett nördigt fan presentera filmen.

Sen drog de i alla fall igång Alien. Filmen visades utan textning och det fungerade jättebra. På bio är oftast ljudet så högt att man uppfattar vad de säger ändå. Filmen är otroligt stämningsfull och spännande. Samtidigt har jag nu sett filmen så många gånger att det är lätt att glida in i ett vaket transliknande tillstånd när jag ser den. Det var kanske fredagskoman slog till? Men annars var det en bra visning. Det var till och med ett gäng yngre tjejer som antagligen såg filmen för första gången som skrek till några gånger, en extra krydda som höjer en skräckis som denna. Jag tycker fortfarande att filmen är spännande men framför allt blir jag fascinerad över det tajta manuset och hur bra skådespelarinsatserna är. Jag tror dock att en del av mystiken runt filmen har falnat lite efter att jag skrivit om filmen på bloggen. Själva processen att skriva om en film innebär att man analyserar den i detalj och monterar ner den. Detta leder kanske ofrånkomligen till att mystiken runt filmen vittrar bort.

Efter första filmen var det en kortare paus då publiken kunde köpa på sig mer öl, läsk, popcorn och godis. Tyvärr visade de sedan specialversionen av Aliens, den som ni alla vet är sämre än originalet. Filmen drog igång en kvart försenad en sådär kvart över tio på kvällen. På grund av dess ståtliga längd kom vi inte ut i natten förrän kvart i ett.

Aliens är en perfekt kvällsfilm. All såsighet var som bortblåst, kanske hallonläskens sockerinnehåll gjorde susen, och det vara bara att åka med på turen. Absurt nog sänkte de tyvärr ljudet avsevärt mot slutet. Under drygt första halvan var ljudet jättehögt och det var bra.Var det för att klockan passerade midnatt och de inte fick spela högt längre? Jag spekulerar. I slutet av filmen hörde vi knappt vad vissa av karaktärerna sa för att ljudet var så lågt. Extremt dåligt av Bio Rio och synd på en i övrigt mycket trivsam kväll.

Läs mina revyer på filmerna här: Alien och Aliens.

Jag såg filmerna tillsammans med Jojjenito. Hans lilla text om visningen kommer upp på bloggen imorgon fredag.

The Terminator (1984)

Man kan helt enkelt inte se en film utan påverkan av sina minnen, sina referensramar eller sina nostalgikänslor. Därför blev specialvisningen av klassikern The Terminator i måndags en ren nostalgiresa för mig. I ett promotionjippo inför den nya Terminator-filmen visades originalet från 1984 på bio i en specialvisning. Välbesökt sådan. Filmen var otextad men det gjorde inget då alla i publiken var i min ålder och de flesta verkade ha sett filmen ett otal gånger vardera. I vimlet syntes både Jojjenito, Movies-Noir och Mr X.

Jag har sett The Terminator fler gånger än jag kan räkna, men aldrig på bio. Nu var det dock länge sedan jag såg filmen. Skulle denna titt bli en lika stor success som när jag såg om The road warrior nyligen?

Det första som slår mig är att specialeffekterna i den inledande framtidsscenen är extremt sunkiga. Detta var en lågbudgetfilm bör man komma ihåg. Personligen stör jag mig allt som oftast inte på om det är dåliga specialeffekter så länge karaktärer och känslan i filmen finns där. På samma sätt som bra effekter inte kan rädda en film med dåliga karaktärer eller uselt manus.

Skön känsla och minnesvärda karaktärer finns det gott om i The Terminator. Arnold är perfekt i rollen som den dödliga terminatorn. Han rör sig kanske något överdrivet som robot, men jag gillar det tydliga i hans tolkning. Scenen när han attackerar polisstationen är en av filmens bästa sekvenser. Där går han systematisk från rum till rum och pepprar ner människorna. Jag gillar hans ryckiga stil där. I scenen när han opererar på sin arm och sitt öga är specialeffekterna igen risiga men funkar konstigt nog ändå. Annars är flera av scenerna från framtiden favoriter. Den med en annan terminator som tar sig in i människornas hemvist nere i katakomberna är fantastisk. Den med de skällande hundarna.

En annan favorit är givetvis Linda Hamilton som Sarah Connor. Hon börjar som en alldaglig "nobody" för att långsamt under filmen bli hårdare och hårdare. Hon funkar väldigt bra i denna film och hon förbereder oss på hennes totala bad ass karaktär som vi får möte i T2. Slutet av filmen är bra, absoluta slutet menar jag då, med Sarah Connor och hennes hund på väg söderut. Jag fick lite gåshud under sista scenen när den olycksbådande musiken började ljuda. Damn, nu blev jag sugen att se om T2:an också.

Humorn i filmen är bra. Polischefen och framför allt psykologen som hanterar Reese är hysteriska. Underbart att se Bill Paxton i hans lilla roll. Han är en favvis. Till sist måste jag nämna alla de ikoniska "one liners"... Visst funkar de för det mesta fortfarande. Speciellt i en biosalong fylld till bredden med fans av filmen var det kul med de klassiska linjerna "I'll be back", "Fuck you, asshole", "Come with me if you want to live"...

Det var riktigt kul att få se denna film på bio. Jag hade bara sett den på video eller dvd förut. Filmen sågs med Jojje och det var lika trevligt som alltid. Efter filmen träffade vi på Christian också. Järngänget från Decennier alltså. Passande på något sätt då det vi såg var en klassiker från drygt 30 år sedan.

Jag älskade denna film som ung. Den är fortfarande mycket bra men som helhet nöjer jag mig med att ge den fyra potentiella framtider av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

Jag såg filmen med Jojjenito. Movies-Noir skriver också något om biokvällen. Är de kvar eller blev de terminerade?

Aliens (1986)

Newt: We'd better get back, 'cause it'll be dark soon, and they mostly come at night... mostly. 

Åter till förra helgen. Markus och Erik var ju på besök för att kolla in biorummet och vi grillade, drack öl och stojade i allmän uppsluppenhet. Efter första filmen, Grosse Pointe Blank, var det dags för Markus val - Aliens. Och efterrätt.

Trots att vi alla tre hade sett Aliens tyckte jag att det var ett bra val. Jag hade inte sett den på Blu-ray och dessutom var det ett bra tag sedan jag såg filmen. Jag hade faktiskt sett inledningen av filmen ganska nyligen, precis före jag gick iväg för att se Prometheus såg jag ca 20 minuter för att komma in i rätt stämning. Och nu var jag sugen på att se hela filmen rakt igenom.

Första gången jag såg filmen var på bio i Skövde. Detta var före åren i Uppsala och jag hade ett tillfälligt jobb som processövervakare på Cementas stenkrosseri. Det var treskift och just denna vecka arbetade jag 22-06. Man var tvungen att gå en runda några gånger per pass och inspektera transportbanden med krossad sten. På grund av allt stendamm som yrt genom åren hade gångarna blivit beklädda med ett gult damm så att det såg organiskt ut, som ett långt system med grottor. Till detta dånade banden så brutalt mycket att man trots hörselskydd bara hörde inget. Efter upplevelsen med Aliens skulle jag gå rundan mitt i natten, utan att kunna höra när de anföll bakifrån. Jag var vettskrämd. Det var en upplevelse som skulle kunnat platsa på min tio-i-topp-lista om jag bara kommit ihåg den häromveckan.

Hudson: We're doomed...

Åter till 2012 och ännu en omtitt av denna älskade favoritfilm, den mest perfekta mixen av sci-fi och krigsfilm som uppfunnits. Markus kunde knappt sitta still i biofåtöljen och både "awesome" och skratt ljudade i filmrummet. Schysste filmvisning helt enkelt!

Vi kollade på bioversionen av filmen. Även om automatkanon-scenen är grymt häftig i den långa versionen tycker jag personligen att de flesta scener i den är överflödiga. Manuset är befriande tajt i bioversionen. Med Prometheus i färskt minne får man så mycket större respekt för Cameron och hans film. Människorna i denna film beter sig "logiskt" eller är det "rationellt" eller är det "rimligt". Jag söker rätt ord. Hjälp mig. Aliens däremot gör en del oförklarliga saker och det är helt ok. Det adderar till spänningen/skräcken. Varför kommer de i lufttrummorna? Det förklaras ju i den långa versionen, bioversionen lämnar det öppet och det är  bra. Spänningen stiger bara istället...

Hudson: Game over, man! Game's over!

Efter en långsammare inledning där mycket av karaktärsutvecklingen av Ripley och Burke sätts upp kastas vi rakt in i space marines outfitten med Sgt. Apone, Cpl. Hicks och de andra. Pvt. Drake och Pvt. Vasquez blir snart favoriter. Lt. Gorman är alltid lika irriterande. I inledningen. Men, my gosh, vilket coolt slut han får. Tala om come back. Han är en av de goda.

Ripley då? Självklart behövdes en utveckling av hennes karaktär och Cameron valde att spela mamma-kortet (moderkortet funkade inte här). En av scenerna i den långa versionen visar väl hur Ripley söker sin dotter hemma på Jorden och hur hon finner ut att dottern dött (som vuxen) medan hon själv legat i dvala i rymdsömnen. Tungt. Jag tycker att Ripley-Newt funkar väldigt  bra här. När man sedan adderar den obligatoriska onda företagsmannen Carter Burke och en okapabel Lt. Gorman får Ripley tillräckligt mycket att syssla med i filmen. Scenerna med Ripleys och Newts lilla sovstund i labbet är lika spännande varje gång jag ser dem.

Hudson: How do I get out of this chickenshit outfit? 

Bishop. Alla fem aliens-filmerna utom Alien3 har robotar i framträdande roller. I Aliens är det den godhjärtade Bishop. Den utan tvekan bästa av dem är Ash (Ian Holm) i Alien. Sedan tycker jag att Bishop och David kämpar on andraplatsen. Winona Ryders Call i Alien Resurrection är inte dålig på något sätt, men hon är med i den svagaste filmen och hennes karaktär utmärker sig inte så mycket. Bishop II som dyker upp precis i slutet av Alien 3 är inte med tillräckligt mycket för att kunna bedömas. Första, tredje och femte alien-filmerna är mer thrillers än actionfilmer och de har onda robotar. Tvåan och fyran är mer aktioninriktade (och mer med glimten i ögat) och i de filmerna har vi goda robotar. Intressant.

Bishop med knivtricket

En av många, många briljanta saker med Ridley Scotts Alien är att man som åskådare inte får se monstret förrän sent i filmen. Och därefter visas det mycket sparsamt. Spänningen byggs upp mycket mer effektivt när man inte får se det. I Aliens gör man det på ett litet annorlunda sätt. Det dröjer länge, även här, innan man får se dem. Scenerna när Sgt. Apone och hans mannar genomsöker byggnaderna blir mer spännande när man inte har sett monstren. Scenen när aliens börjar röra på sig på väggarna är en av filmens många bästa scener. Men i resten av filmen får man se aliens en hel del och det funkar bra, men det är riskabelt att visa för mycket. I trean gick de vist nog tillbaka till att det bara var en alien och den syntes relativt lite i filmen.

Hudson: What do you mean, "*They* cut the power"? How could they cut the power, man? They're animals!  

Till sist några ord om Pvt Hudson. Du trodde väl inte att jag glömt honom? Denna guldgruva till citat. Det verkar som att det finns folk ute på bloggarna som stör sig på honom. Gruppens spjuver och cyniker. Är det för att han är för osannolik? Kan väl inte vara, det finns många av hans sort runt om i världen. Han finns på skolgården, du ser honom oftast retandes någon stackars liten och svagare klasskompis. Du ser honom i kompisgängen, det är han som döljer sin dryghet bakom jargong och manliga ryggdunkar. Det må vara att Hudson inte är den trevligaste av typer men han har ändå ett hjärta där inne bakom kevlarvästen. Jag vill slå ett slag för Pvt. Hudson, inte för personlighetstypen, men för honom. Han har givit många skratt och ett otal citat som Mr. Magic drar på ett oefterhärmligt sätt. Heja Hudson!

Aliens är väldens bästa actionfilm! Jaja, en av världens bästa då. Också högt upp på bästa sci-fi och bästa krigsfilmer-listorna. Är det bara nostalgin som talar nu? Det må vara men detta är en favorit som alltid kommer ha en kär plats i filmhyllan.

Jag ger Aliens fem facehuggers av fem möjliga.

Betyg: 5/5

Avatar (2009)

If there is a hell, you might want to go there for some R&R after a tour on Pandora.

Japp, Jimmy Cameron har i Avatar skapat en riktigt fet rymdaction. Detta är en värdig efterträdare till hans mästerverk "Aliens"". Svettigt, mustigt, spännande och med en skön humor i den tajta dialogen. Till och med Vasquez är ju med igen, en så där 15 år senare. Hon dör igen, stackarn. Men var är Drake? Var han där? Eller private Hudson?? Han var väl med i alla fall? Ripley dök upp, men hon hade softat till sig ganska rejält, tycker jag.

Nja, man kan ju alltid drömma. Jag är mycket tveksam till detta projekt. Cameron har uppenbarligen bara fokuserat på den nya 3D-tekniken och datoranimation. Och visst är det häftigt, men varför kunde han inte spendera en liten, liten, liten stund på berättelsen och dialogen?? Handling, konsekvenser, karaktärers utveckling och motiv. Motiv! Allt hanterat som om det inte hade någon betydelse alls. Men det är ju hela filmen! Gärna ny filmteknik, så länge den stöder en bra berättelse, en bra dialog, bra skådespelare som briljerar med komplexa och spännande karaktärer. Här, i Avatar, intet. Obegripligt som "The Frans" brukar utbrista över obegripliga saker. Detta är en patetisk rip-off av "Dansar med vargar". Och som vissa av er vet är jag inte direkt ett stor fan av det spektaklet heller.

Samtidigt är ju filmen underhållande så länge den varade (länge). Detta var faktiskt min första moderna 3D-film och det var kul. Jag satt bland annat och fascinerades över att den svenska textningen verkade sväva i luften framför filmen. Det blir svårt att sätta betyg på filmen. Egentligen är filmen bara värd en tvåa, men samtidigt är den trots allt en film man "måste" se, och såklart på bio. Det borde rendera en trea kan man tycka. Men nej.

Betyg 2/5