Terminator: Dark Fate (2019)

Ännu en Terminator-film? Behöver vi verkligen en sådan? Well, denna gång är det en soft re-boot och filmen ska ses som en uppföljare på "T2: Judgement Day". Då blir åtminstone jag mer intresserad i alla fall. Jag ger den en chans...

Wow, vilken nostalgirush! Ren och skär nostalgi. Filen bryter inte någon ny mark, men för oss som gillar de två första Terminator-filmerna, "The Terminator" från 1984 och "T2: Judgement Day" från 1991 är detta faktiskt helt ok!

Både Linda Hamiltons Sarah Connor och Arnolds T-800 model terminator är åter. Till och med en cgi:ad ung Edward Furlong är med i inledningen. Under inledningen får vi se en datorföryngrad Arnold kliva upp ur havet och mejja ner folk. Det var lite oroande då allt för mycket föryngrande kan bli uncanny, men lyckligtvis var han gammal i resten av filmen. Hur nu en T-800 blir gammal...? Man kan tänka sig att den mänskliga vävnaden utanpå roboten måste åldras... Japp, ok, all is good, move along!

Den nya "Kyle Reese" dvs soldaten som reser tillbaka för att skydda människan hopp i framtiden är en augemented kvinnlig krigare som görs ganska bra av Mackenzie Davis (Blade runner 2049, The Martian och Breathe in).

Den nya big bad är en Terminator av model Rev-9. Han är tyvärr extremt OP (over powered) vilket gör att mycket av fajtscenerna i slutet av filmen blir lite tradiga. Den spelas av Gabriel Luna som vi såg som Ghost Rider i Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. Han gör det dock bra, spelar sin terminator helt utan känslor.

Natalia Reyes som Dani Ramos filmens svaga kort. Jag gillade konceptet och den förväntade switchen jämfört med de tidigare filmerna, inga överraskningar här Movie, du borde inte spela det som att det är en stor grej. Men som sagt är skådespelerskan svag, eller om det ligger i att  karaktären inte är intressant nog.

I vilket fall är det inte de nya karaktärerna som lockar. Jag älskar Arnold i denna film. Han visar än en gång att hans acting chops då det gäller komisk tajming är gravt underskattad. Tyvärr fyller inte Linda Hamilton sina stora egna skor från de tidigare filmerna. Hennes arga Sarah Connor blir lite pajjig. Jag har aldrig hållit henne i samma nivå som tex Sigourney i Alien/Aliens och det visar sig tydligt här.

Summan av allt blir att det är action utan slut med flera kul blinkningar tillbaka till de två originalfilmerna och en Arnold i högform. Betygstrean är given.

Betyg: 3/5

Deadpool (2016)

Love it or hate it?

Ja, det är just en sådan film. Detta är filmen som vi hamnade i när vi gick genom den dörr som Kick-Ass öppnade 2010. Deadpool är en ofantligt rolig, väldigt brutal och på sina platser överraskande mörk comic book movie. Jag lägger mig på knä och hyllar gänget bakom filmen då de uppenbarligen tagit stora risker med denna film.

Detta är en Marvel-film, men inte en del av Marvel's Cinematic Universe. Istället ingår den i X-Men serien och är producerad av FOX, detta enigmatiska filmbolag. Med denna film har FOX lyckats överraska mig mer än vad Marvel gjorde med till exempel Guardinas of the Galaxy med avseende på att utmana gränserna av vad en superhjältefilm kan vara.

Jag hade som brukligt undvikit att ta reda på något om filmen när jag satt mig ner för att se den. Men redan under "the titles sequence" hajjade jag till. Istället för namn på regissör och skådespelare fick vi ÄRLIGA omskrivningar om dem... Jag reste mig upp lite i fåtöljen och tittade nyfiket vidare. Sedan inleddes filmen med en frenetisk och totalt brutal actionscen som satte nivån på hela filmen.

Humorn i filmen är "right up my alley". Där finns självironi, popkulturella referenser, skämt under bältet och allt är framför med en stor "don't give a damn"-attityd som jag älskar. Ryan Reynolds överraskar med sin insats. Morena Bacarin är underbar som alltid. Hennes persona överraskar lite, den är som en blandning av Inara och Marisa Tomei's Cassidy i The Wrestler.

På tal om The Wrestler, såg inte Wade ut som Mickey Rourke's Randy i ansiktet när han blivit omvandlad till sin fräkniga variant? Det var kanske den svagaste detaljen med manus att Wades utseende inte var så groteskt att det motiverade att han inte kunde söka upp Vanessa (Baccarin) tidigare. Visst han blev ful men inte avskyvärd (i mina ögon). Men detta är en minor issue. För precis som det står i "the titles sequence" är manusförfattarna de riktiga hjältarna i denna film. Damn, det fanns fler skämt per minut än vad vi sett på länge. Och bra också.

Fjärde muren? Bruten många gånger om. Helt ok. Kul.

Scenerna med Ajax i den supersunkiga källaren? Fy fasen vad vidrigt det var. Jag mådde lite illa och kom att tänka på Jacobs mardrömmar i Jacob's ladder. Det är fascinerande att de valde att ändra stämningen så totalt i denna film. Ett tag var jag störd av filmens "wild mood swings", men jag svalde det till sist.

Detta var den klart bästa X-Men film jag sett i alla fall. Den är både underhållande till max och imponerande inkorrekt. Den inger hopp om framtiden. Inte att alla filmer ska vara exakt som denna, men att vi kommer få se fler filmer som bryter helt ny mark och inte bara re-makes och sequels...

I loved it!

Betyg: 4+/5