Min första film av Agnès Varda blev en trivsam upplevelse. Vi får följa två kvinnors vänskap under cirka 15 år från tidigt sextiotal till mitten av sjuttiotalet. Filmen berättar en intressant historia om de två kvinnornas liv och deras olika personligheter.
Filmen utspelas under tiden för abortdebatten i Frankrike, och Vardas åsikt i frågan är uppenbar, hon var för kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Men lyckligtvis trycks den inte ner i halsen på oss åskådare. Gärna politiskt men helst inte föreläsande!
Filmen inleds tämligen mörkt, men efter den första akten tar den vändningar som jag inte förutsåg och filmen blev till en allmänt positiv upplevelse. Jag gillar den mest för den fina vänskapen mellan Suzanne och Pomme och filmen påminner mig lite om Truffauts Jules and Jim i stil och känsla.
Mycket av det politiska budskapen låg säkert i sångtexterna till visorna som Pomme och hennes hippie-kollektiv spelade för folk på landsbygden under deras road trips. Jag gillar den sköna stämningen filmen hade, men sångerna var ganska tama och jag lyssnade nog inte på texterna speciellt mycket.
Filmen har en fin Criterion Collection utgåva för den intresserade.
Betyg: 3/5
Sofia har också skrivit om filmen, förhoppningsvis något mer utförligt... läs hennes ord här.
Filmen heter "One Sings, the Other Doesn't" på engelska och "Sjunger, sjunger ej" på svenska.
Vem hade kunnat tro att ett självmord kunde vara så befriande :)
SvaraRaderaHehe, ja det var kanske lite udda men kändes rätt i stunden när man såg filmen. :-)
Radera