måndag 15 maj 2023

Filmskolan: Top Gun


Första avsnittet av den sista fjärdedelen av terminen är här. Sommaren närmar sig! 

Denna vecka har Henke och Måns besök av Greta. 

Filmskolan diskuterar Dennis Hoppers Easy Rider från 1969 samt Tony Scotts Top Gun från 1986.

Under inledningssnacket omnämns också följande filmer; (500) Days of Summer, John Wick 4, Guardians of the Galaxy, Vol 3, Scott Pilgrim vs. The World, Knives Out, Kung Fu Panda 2, Spy och Pride & Prejudice.

Lyssna på avsnittet där poddar finns, eller här.


6 kommentarer:

  1. Haha, tack för omnämnandet. Ja, vi har alla uppfattat Top Gun på samma sätt (mellanstadienivå!). Sen är frågan i vilken mån vi gillar det vi har sett. Jag kanske var aningen mer skeptisk... Jag tog inte filmen för vad den var! ;)

    (Biljakter > Flygplansjakter)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, nej vi uppskattar nog filmen lite olika, speciellt Måns! :-)

      Men jag tycker oavsett det att beskrivningen mellanstadiebråk var välfunnen. :D

      Radera
  2. Jag tror att ni underskattar Top Gun: Maverick. Jag kan mycket väl föreställa mig att den med tiden kan ta över som den mer minnesvärda versionen.

    Jag håller helt med Greta att flygplansjakter dras med problemet att det inte finns någon terräng att hänga upp aktörernas spatiala relationer på. I dåliga jakter gör det inte så stor skillnad för att man bara klipper fram och tillbaka utan någon vidare känsla för var alla är och varför, men bra biljakter utnyttjar miljön till sin fördel. En riktigt bra jakt kan suga i magen som en berg- och dalbana, men visst är de sällsynta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm, Maverick? Kanske, man vet aldrig, men jag ser den som en generisk actiondängare som riskerar att försvinna i överflödet av liknande alster, F&F, MI etc...

      Damn, vad trist det är att fundera på om flygscener eller biljakter är mest tråkigt att titta på... LOL.

      Radera
  3. Kul att höra en ny röst! Jag är benägen att hålla med Greta om att Kung Fu Panda 2 är trilogins bästa del. Utan tvekan den snyggaste i alla fall.

    Möjligen har jag sett sönder Easy Rider eftersom den var med på ett filmseminarium på en kurs som jag höll flera gånger. I vilket fall som helst är jag mer inne på att den är ganska tröttsamt propagandistisk än skönt häng. Men ett fantastiskt tidsdokument, det kan ingen ta ifrån den. Jag kanske måste göra en road trip i USA för att uppskatta den. Dock undrar jag om detta med road movie som en genre, eftersom en road movie kan vara allt från drama till komedi till thriller. Är begreppet något som signalerar ett berättande, snarare än innehållet?

    Mja, måste tyvärr erkänna att Top Gun inte riktigt höll måttet när jag såg om den i samband med premiären av Maverick (som jag tyckte gjorde ett smart val när den lutade sig längre in i den här orimliga sago-stämningen jämfört med originalet). Scenerna ni tog upp är förvisso underhållande eftersom de är så skamlöst övertydliga rent känslomässigt. Kruxet är kanske att jag minns den som en cool film och det hade den tappat. Det är dock en film som gärna vill vara cool. Kanske den tom var det när det begav sig. Men samtidigt också en märkligt öppen krig-gör-män-av-pojkar-film. Det var en annan tid…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det kul med nya gäster! :-)

      Då Easy Rider bygger så mycket på en känsla kan jag sannerligen förstå att det kan slå åt båda hållen. För mig var det en positiv känsla.

      Jo, jag tror att filmen har uppfattats som cool. Jag har dock aldrig sett den som det, men så har jag heller inte varit ett "die hard fan". Nu är den mest en nostalgisk återblick på åttiotalet och de filmer jag såg "back then". Det finns något mysigt i den känslan också.

      Radera