I veckans avsnitt avslutar Henke och Måns den tredje delen av fyra för terminen. Vi avhandlar fyra filmer som Måns sett i kursen;
- Awaara (Raj Kapoor, 1951)
- Un condamné à mort s'est échappé ou Le vent souffle où il veut (eng. A Man Escaped) (Robert Bresson, 1956)
- Vivre sa vie: Film en douze tableaux (Jean-Luc Godard, 1962)
- Borom Sarret (Ousmane Sembene, 1963)
Dessutom omnämns tv-serien Ted Lasso, säsong 3.
Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.
Det här avsnittet var verkligen mycket djupt vatten för min del. Jag har än så länge inte tagit mig an någon riktig Bollywood-film, framförallt inte någon från 60-talet. Men det är ju intressant att få exempel på att anpassningar till en större, utländsk filmmarknad inte är ett nytt fenomen. Man kan ju annars lätt få det intrycket när det klagas på nedtonade beskrivningar av homosexuella förhållanden och liknande för att underlätta tex Kina-export i dagens filmindustri.
SvaraRaderaFranska nya vågen har jag heller aldrig riktigt blivit kompis med och har sett prick en Godard-film. Bresson måste jag erkänna mig helt obekant med.
Så det jag framförallt kan bidra med är väl rådet att om Måns vill våga sig på Betty Blue bör han göra det nu, omedelbums. Om bara några år kommer det att vara för sent. Och skådespelerskan heter Béatrice Dalle :)
Just det Béatrice Dalle. Det var tider det. Vet inte om jag skulle våga se om den ens. Gissar att den skulle kännas allt för daterad...
RaderaBollywood är inget för mig, men du skulle kanske kunna gilla det lite i och med att du gillar musikaler så mycket. Kanske?
Godard och franska nya vågen är däremot nog inget för dig. Det är filmer helt utan handling (som jag börjar förstå det). Arty-farty slize of life-filmer som mest blir "häng filmer" som Jojje kallar det. Kan vara bra om man gillar Godards energi och intressen men inget för mig i alla fall. Vi är antagligen för gamla för dras med i detta... ;-)
Vill bara flika in här att franska nya vågen INTE är nån favorit hos mig. I mina ögon oftast överskattade sömnpiller till filmer. Dvs inte alls sköna hängfilmer (ingen särskrivning!) som t ex Licorice Pizza. :D
SvaraRaderaNär det gäller Filmskolan så har jag inte sett nån av filmerna den här gången (heller). Det känns som att man gräver djupt i arkiven här. Blir lite av ett Decennier-projekt 2.0 här för dig.
Hmmm. Jag tror bestämt att jag inte heller är ett stort fan av franska nya vågen.
RaderaHehe, ja det är kanske lätt att se detta som Decennier 2.0, men absolut inte i mina ögon då det projektets kärna var att se filmer som jag länge velat se men aldrig kommit till skott med. Här i Filmskolan har jag sett ett ytterst fåtal av sådana filmer, en majoritet av filmerna har jag antigen aldrig hört talas om eller redan sett. Jag hade hoppats på en 2.0:a, fler "klassikers" som jag velat se men så blev det icke... Sånt är livet. :-)
I likhet med alla här hade jag också svårt att fastna för den där franska vågen, främst genom att jag började brottas med Truffaut. Det är en så bisarr tanke att kritiker skulle vara lämpade att göra film själva. Men jag är mycket förtjust i Éric Rohmer, Frankrikes Hong Sang-soo, så det finns nog något för alla.
SvaraRaderaBollywood har jag inte riktigt utforskat som jag borde. Sholay (1975) och Lagaan (2001) gav ändå mersmak, så de kan jag tipsa om. Men tillgängligheten på namnkunniga Bollywood-filmer är under all kritik.
Haha, ja det är sannerligen en bisarr tanke att kritikers skulle vara bättre på att göra film. Vad säger du Carl, ska vi starta ett filmbolag?
RaderaBollywood lämnar jag dock för dig. Var så god! ;-)