Tentavecka för Filmskolan så vi växlar in lite pausunderhållning med Carl och Henke och bröderna Coen.
Vi har kommit fram till kultfilmen The Big Lebowski. Veckans trerätters består också av Robert Altmans The Long Goodbye samt Greg Mottolas Confess, Fletch.
Lyssna på oss i Shinypodden där poddar finns, eller här.
Den här gången kände jag mig kanske lite mer lost i era diskussioner eftersom jag inte hunnit hugga vare sig Altman eller Fletch-filmen. Därmed hade jag inte heller samma neo-noir-glasögon på mig i titten på TBL.
SvaraRaderaStäller mig dock på Carls sida vad gäller uppskattning av filmen rent generellt, tycker att den är eminent balanserad i alla sina element. Bara den överdrivna bombasmen i scenen där den rike Lebowski spelar Mozarts Requiem på högsta volym *chef's kiss*
Vid den här titten fäste jag mig bla vid bilden av bowlinghallen som den stora utjämnaren, här får alla plats. Till och med Walter. Miljön skapar också en distinkt retrokänsla som motsäger den tydliga datumstämpel som sätts iom det som rullar på nyheterna. Öht är miljöerna (tex Lebowski-hemmen) betydligt mer obestämda tidsmässigt, än där Coens placerar sin film i det historiska flödet.
Jag väljer att se Bridges och Goodman som en ultimat kombo. Jag tror inte att Goodmans Walter hade varit lika bra om inte Bridges Dude funnits där för att väga upp. Dock kan man ju undra över hur de blivit kompisar till att börja med med tanke på att Dude rimligtvis borde ha varit Anti-Vietnam. Detta fick mig att börja fundera på om det kan vara så att Walter faktiskt aldrig deltog i kriget eller åtminstone inte var ute på fältet. Lite av "the lady doth protest too much" när han går igång med sina kamrater som dog "face down in the muck"
Och så måste jag också lyfta det klockrena i distinktionen: "You're not wrong Walter, you're an asshole". Känns applicerbart på samtiden av någon anledning :)
Ett attraktivt citat sannerligen...
RaderaJag gissar att jag är i minoritet att inte till fullo omfamna filmen. Men så är det ibland. Sorry.
Ha! Deras vänskap känns så rätt att jag aldrig reflekterat över den lilla orimligheten att den måste ha börjat någonstans. Kanske var de vänner innan kriget? Eller kan de ha träffats på bowlinghallen? Den är ju verkligen ett litet paradis som känns som den trygga plats i en trist och osäker värld som de gärna vill gömma sig från.
SvaraRaderaJag lägger min röst på att det var vänner innan kriget och träffades på bowlinghallen.
Radera