Zardoz (1974)

Filmen inleds med att ett gäng krigare i mankinis mässar om att Zardoz är stor och att penisen är ond. Nivån är satt, genus-o-metern slår i taket och kvällen visar sig bli mer intressant än förväntat...

Medlemmar i Cinemateket kan tydligen önska filmer och efter en sådan önskning kom Zardoz upp på repertoaren. Carl uppmärksammade och efter samling med fika bänkade Carl, Johan och jag oss i biografen Victor. Linnea fikade men valde att åka hem istället för film. Det blev bara vi grabbar kvar.



Detta är en kaotisk science fiction med Sean Connery och Charlotte Rampling i huvudrollerna. I en framtid har människan utvecklats och funnit lösning på den gamla frågan om evigt liv. De lyckligt lottade lever som i paradiset utan risk att dö. Kvinnorna dominerar totalt, männen är feminina och svaga. Männen behövs helt enkelt inte längre. Drömscenariot för FI! Vid de få konflikter som uppstår döms den olycklige hårt, inte till döden eller fängelse utan till åldrande. De blir gamla utan att kunna dö. De måste bara tillbringa evigheten som gamla, sjuka och skröpliga istället för unga och vackra.

Det är lite oklart vilka det är som får leva detta eviga liv inom bubblan men utanför bor vanligt fôlk i alla fall. "De goda", inne i bubblan, har skapat en religion med guden Zardoz för att hålla de utanför kuvade. För att hindra att folket växer sig starkare har jägare odlats fram. Starka män som har i uppgift att slakta vanligt folk, men som heller inte har tillträde till bubblan.



Filmen handlar om när en av dessa krigare/mördare (Sean Connery) kommer in i bubblan och ställer till oreda hos feministerna. Som den gamle Bond han är, slutar det givetvis med att han förför ledarinnan av feministerna och så faller allt samman och Bond och Bondbrud flyr till grotta, bildar familj och blir återigen dödliga. Döden sitter på något sätt i mannens säd. Tror jag.

Regissören John Boorman gjorde stor succé med Den sista färden och fick fria tyglar med nästa film. Han har både skrivit och regisserat denna soppa som ändå var bättre än epitetet som en av historiens sämsta filmer. Jag hade kul på filmen även om den är alldeles för lång för sin handling. Flera scener blir utdragna och obegripliga som om det vore en film av Terrence Malik.



Det kan ha varit så att filmen vann på den trevliga stämningen som infann sig under fikat då Linnea också var med. Hon valde sunt nog att skippa filmen. Hade jag sett denna ensam hemma hade jag kanske blivit förgrymmad över tidsstölden.

Jag ger nu Zardoz tre mesiga män av fem möjliga med tanke på filmupplevelsen inklusive fikat.

Betyg: 3/5