The Mechanic (1972)

Charles Bronson är stentuff men han är också stilig på ett märkligt sätt. Jag tror att det är kroppshållningen som gör det. Hans karaktärer är oftast tystlåtna och som här gentlemannamässiga. Hans "mechanic" Arthur Bishop lever efter en kodex som man inte ser så ofta nu för tiden.

Handlingen är spännande och lite underhållande, men ändå inte speciellt överraskande. Bishop är en exklusiv lönnmördare som jobbar åt någon anonym maffiaorganisation. Filmen vänder när han av oklara skäl tar den unga lärlingen Steve under sina vingar. Andra halvan av filmen är klart starkare. Det utvecklas till en katt och råtta-lek där man inte riktigt vet vem man kan lita på. Bishop och Steve hamnar i Italien på uppdrag och filmen utvecklas till en Bond-light med dykarutrustning och lustyacht och allt.



Bronson imponerar med sin stil. Det är njutbart att se honom. Filmerna från denna tiden är lite långsamma och actioninnehållet är inte lika utvecklat som idag men filmerna bjuder på mycket känsla. Det är kul att se miljöerna, inredningar, gamla bilmodeller (tjuter alltid i därcken oavsett underlag) samt klädstilar. Slutet var mycket bra och det lyfter filmen rejält. Det var också mycket abrupt. Just som denna revy.

Jag ger The mechanic tre självmordsförsök av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Death Wish (1974)

Jag hade faktiskt inte sett Death wish tidigare men nu var det dags. Var det en film för topplistan för 1974 månne tro? Den är i alla fall "Bronson approved" hos Movies-Noir!

Jag trodde att detta skulle vara en renodlad actionfilm med för tiden grovt våld (vilket antagligen skulle betyda milt våld med dagens mått mätt). Det var dock inte helt rätt. Filmen är snarare ett drama med vissa våldsinslag. Det är mer en psykologisk thriller än en actionstänkare.



Charles Bronson spelar en timid arkitekt vars fru och dotter blir brutalt överfallna i hemmet. Frun dödas och dottern blir galen av upplevelsen. Bronson blir riktigt arg på buset som gjorde detta. Han bor i New York City i en tid före de rensade upp bland buset med en strikt "nollvision" då det gäller brott på alla nivåer. Dagens NYC är som ni vet inte alls lika laglöst som det var på sjuttiotalet.

När Bronson besöker en affärspartner i Arizona ställs frågan om rätten att bära vapen och försvara sig själv och de sina i fokus. Med tanke på dagens vapendebatt är filmen riktigt intressant i detta avseende. Filmen håller helt klart på den sidan som propagerar för att man ska få försvara sig med våld. Och det är svårt att inte hålla med när filmen för fram sin ståndpunkt på ett engagerande sätt.

Vår hjälte får i alla fall en fin revolver i present. Pärlemohandtag och förkromning. Det tar ett bra tag innan Bronson bestämmer sig för att slå tillbaka, först med strumpan med mynt i (klassiker) och sedan med revolvern. Han blir en nattens riddare som utan kval (?) dödar buset som rånar och våldtar.



Filmen spenderar lite tid med att problematisera det faktum att allmänheten snart sätter större tilltro till nattens väktare än stadens poliskår. Till och med vissa polismän hejar på honom, men till slut blir den politiska pressen för stor och polisen måste jaga den massmedialt hyllade hämnaren.

Det är en bra film! Jag blev positivt överraskad. Jag ger Death wish tre Goldblums av fem möjliga.

Betyg: 3/5