fredag 1 maj 2015

Yi Yi (2000)



"Yi yi" är den första av fem gemensamma filmer under Decennier the '00s. Det är också den enda av de fem som jag valde. Jag var därför lite extra hoppfull att det skulle vara en fullträff. Den har bra betyg på imdb och i bästa fall kunde det vara ett innerligt och känslosamt drama i familjemiljö.

Jag var kanske inte på rätt humör... Man måste vara sugen på just denna typ av film för att uppskatta den tror jag. Den är långsam och utan synbar handling. Budskapet ligger under ytan och det besöker åskådaren efter att scenerna sjunkit in och fått betydelse. Detta är en film som med stor sannolikhet skulle funka bäst på en filmfestival där åskådarna är mottagliga till finkulturfilm. Men när jag slog mig ner med denna film var jag nog minst lika sugen på en "Fast and the furious"-film som ett segt drama från Taiwan.


Är filmen bättre än hur jag upplevde den? Vet inte. Jag fann den tråkig i alla fall. Vi får följa en familj med fem medlemmar ur tre generationer plus släktingar och vänner och vi får följa deras öden under en kortare period, kanske några månader. Jag fann ingen av karaktärerna speciellt hänförande och ingen av händelserna kändes intressant nog. Betänk nu att jag älskade en filmer som "Boyhood", "Avsked", "Bin-jip" och "Slacker". Alla dessa kan beskrivas ha mindre handling än "Yi yi" så det är något med berättarstilen, känslan och tempot som är skillnaden.


Några lustiga saker la jag dock märke till... Mamman i familjen drabbas av en livskris mitt i livet och drar sig tillbaka hos en religiös sekt. Hennes kommentar om livet var tung:

- How can it be so little? I live a blank.

Inte undrar på att hon funderade på vad hon höll på med.

En annan detalj var att filmens karaktärer tittade på nyheterna om ett en taiwanesisk man arresterats som spion i Los Alamos i New Mexico. Min gamle god vän "Docenten" som bor i Los Alamos och arbetar på forskningslabbet där (som heter "Lab 1") har berättat om den där historien. Ur verkliga livet alltså. Om hur killen råkat ta med sig en bärbar dator hem och det blev strul med säkerhetsreglementen och han blev anklagad för spionage till slut. Jag vet inte om jag någonsin fick veta hela bakgrunden om detta eller vad som hände killen. Han sitter kanske på Gitmo nu.


Suck, jag känner att jag misslyckades med valet. Jag får hoppas att Christian eller vice'n Jojje hade mer kul med denna film än vad jag hade.

Jag ger "Yi yi" två dåliga val av fem möjliga.

Betyg: 2/5


Idag bloggar mina Decennierkompisar också om denna film. Fann de historien förhäxande?
Movies - Noir
Jojjenito

6 kommentarer:

  1. Vi upplevde tyvärr filmen ganska lika. Tyvärr för att vi båda tyckte den var seg och tråkig. Men jag tycker ändå det var friskt vågat och det kan mycket väl vara som du skriver att man var tvungen att vara upplagd för just en sån här film. Själv kände jag mig lite "tvingad" att se den just när jag såg den för att hinna. Sånt påverkar självklart.

    Förresten, du nämner inget om pojken Yang-Yang (som är på omslaget). Han tyckte jag var klart intressantast och där hade man kunnat göra mer (om man följt honom mer).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Jag satt och titta på klockan lika mycket som filmen kändes det som. Det var lite samma känslan som när man inte kan sova en natt. Man ligger och vrider sig hela natten och på morgonen känns det som att man inte sovit en blund. Men det har man såklart.

      Den lilla pojken var helt ok. Den del jag gillade mest och som jag gärna velat se mer av var pappans affärsrelation med den japanske business mannen. Hans resa till Japan var filmens bästa. Jag gillar den japanska miljön och japanaren var lite zen lik. Han hade något.

      Radera
    2. Håller med, affärsrelationen/resan till Japan hade man gärna sett mer av. Pappan lämnade då vardagen, träffade japanen som blev hans vän och även sin gamla flamma.

      Radera
    3. Tyckte nog att familjen var ganska tråkig... Blev bättre när japanen avlastade lite. :-)

      Radera
  2. Du misslyckades inte med valet. Ett bra val!

    Din förhoppning om ett innerligt och känslosamt drama i familjemiljö tyckte jag infriades.

    Men visst, det är inte Fast & Furious direkt. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för supporten för valet.

      Nej, sannerligen inte F&F. Men alla filmer kan ju inte vara av den kalibern! ;-)

      Radera