torsdag 13 november 2014

Reality (2014)



Jag vaknar med ett ryck och ser en lite udda scen. En filmproducent tittar på en film samtidigt som han pratar i telefon. På filmen ser han en liten flicka titta på en video på tv. Flickan tittar på en film med en man som ligger i en sjuksäng och pratar i telefon... Med filmproducenten. I realtid.

Jag gick in till visningen av Reality tämligen pigg men jag blev snabbt sömnig och under stora delar av filmen gled jag ut och in i sömnens varma famn. Detta visade sig passa bra då stora delar av filmen handlar om karaktärer som drömmer. Eller är hela filmen en dröm? Den är lika logisk som en dröm i alla fall. Så jag misstänker att jag inte missade så mycket av "handlingen" då jag om och om igen nickade till. Istället fick jag se en ström av sköna scener. Filmen är orange, varm orange på gränsen till brun och lite röd. Den har en egen färg!


Fransosen, eller är han kanadick, Quentin Dupieux kan knappast gjort någon av sina fans besvikna. Detta är nog hans knepigaste film hittills. Jag har också sett hans två senaste filmer Wrong och Wrong cops. Den första var inte så kul, den andra var hilarious. Denna var inte lika rolig men galnare. I mitt sömndruckna tillstånd blev filmen en mischmash av avbrutna tankar. Ganska skön att slumra till, men knappast en film för årets topplista (som Wrong cops nästan blev). Men om man gillar Dupieux's filmer och är på precis rätt humör skulle denna film kunna vara en riktig höjdare.


Den största glädjen med Reality var att Eric Wareheim var med. Vilken hjälte! Jag har gillat honom i alla tre filmer jag nu sett honom i; The comedy, Wrong cops och Reality.

I princip hela denna film var helt orealistiskt, förutom en detalj. Flickan Reality och hennes önskan att få se vad som var inspelat på det blå videobandet. Såklart hon ville se vad det var, det hade vem som helst velat. Bandet hade ju legat i magen på vildsvinet för tusan. Scenen inne hos rektorn var ljuvlig. Bra att hon stod på sig. Jag vet i mitt innersta att om hon givit honom bandet hade hon aldrig fått tillbaka det!


Det var kul att hasta iväg från jobbet och träffa filmspanarna Jimmy, Jojje, Fiffi och Christian. Efter visningen träffade vi Marie och Runis också. De önskade en förklaring av filmen i min revy! Japp, här ovan har ni den!

Jag ger Reality två sköna sovkamrater av fem möjliga.

Betyg: 2/5


Fler tankar om Réalité:
Movies-Noir


4 kommentarer:

  1. Jag kan inte låta bli att undra vad betyget hade blivit om du varit lite piggare ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var inte så trött. Eller jo kanske, men samtidigt lika trött som jag varit på flera av festivalens övriga filmer som jag sett direkt efter jobbet på vardagskvällarna. Det har blivit lite, lite för lite sömn mest hela tiden nu under festivalen så dåsigheten ligger konstant under ytan och ruvar. Därför håller jag filmen delvis ansvarig för det tillstånd jag föll in i under dess visning. Eftersom dess handling inte går att följa inspirerar den mig till att flyga iväg i tanken, bli dåsig och till slut gå och lägga mig en liten stund. Inte fy skam det heller dock...

      Eller så hade den blivit sämre. Helt enkelt. :-)

      Radera
  2. Synd att du blev så trött, men tror inte det berodde på filmen. Som min första film av denna Quentin tycker jag det var klart trevligt. Kastades in i en värld som lämnade mig med känslan att jag vill ha mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är övertygad om att det till stor del berodde på filmen. Såg Birdman i förrgår i samma "stadie" och den tilläts man verkligen inte att slumra in till...

      Om du gillade detta måste du kolla upp hans övriga filmer!

      Radera