onsdag 26 november 2014

Nymphomaniac (2013)



Månadens tema är Orgier och det är det 27:e temat vi kört inom Filmspanarna. Det är ungerfär två och ett halvt år vi har hållit på med de populära Filmspanartemana.

Ok? Vad kan vi göra av detta då? Det kan finnas många sorters orgier, typ målorgier eller matorgier, men jag tänker givetvis på sexorgier. För det blir roligare så. Lista? Kan jag göra en lista på sexorgier? Hmm, tyvärr inte. Här kommer jag att tänka på John Cameron Mitchells festivalsnackis från 2006 Shortbus som gav oss mer än vad vi ville se, Kubricks Eyes wide shut med storstjärnan som gav oss mindre än vad vi ville se, den gamla Caligula som jag inte sett och den kommande Fifty shades of grey som jag antagligen kommer se. Nej, någon lista kunde jag inte prestera denna gång. Istället får det bli att sudda ut en filmhistorisk "blind spot". Jag tog mig an Lars von Trier's Nymphomaniac. Båda delarna. Director's cut. Oh la la, fem och en halv timme med nymfomani, med en sex addict.


Detta var första filmen jag sett från Lars von Trier. Bara en sådan sak. Jag har aldrig lockats av hans skandalomsusade filmer, till synes provokativa för provokationens skull. Men nu ville jag se vad all the fuss is about...


Nymphomaniac är inte en trevlig film. Man blir inte speciellt uppiggad direkt. Är det inte tredje delen i hans ångesttrilogi? Och det passar för att ångest ligger närmare till hands än någon annat psykologiskt tillstånd. En kort bit in i filmen ser jag filmens slut inför mina ögon. Men nej, så kan det väl inte gå? Inte är von Trier så banal att han väljer den vägen? Det skulle dröja några dagar tills jag fick reda på hur historien slutade...


Filmen går i vågor. En så lång film är ganska självklart lite ojämn. Den första delen är 2,5 timmar och jag såg den vid tre sittningar, nästan som om det vore en tv-serie. Den andra delen är 3 timmar jämnt och den såg jag i en enda maratonsittning på en fredagskväll. Om alternativet hade varit att se Idol kan man säga att jag valde den kompletta motpolen till det glassiga fredagsunderhållningsprogrammet.


Samtidigt som Nymphomaniac dryper av ångest, speciellt mot slutet, har den en svart humor som lättar upp lite då och då. Humorn i filmen är välkommen, ganska väntad med tanke på det absurda i filmens handling. Men tyvärr har den inte en äkta värme. Jag känner mig aldrig under hela filmens speltid trygg i regissörens händer. Jag är hela tiden på min vakt, spärnar emot lite mot att låta mig dras in i Joe's historia. Samma sak med humorn. Jag litar inte på von Trier. Hans humor är påklistrad känns det som.


Vad ska man säga om Charlotte Ginsburg som Joe? Bättre på att sjunga än skådespela? Och vad har vi på Stellan? Han gör väl ganska bra ifrån sig, men jag tycker att trots allt naket att von Trier aldrig riktigt sätter skådespelarna på riktiga emotionella prov. Han verkar inte lita på att de kan bära en scen utan gimmickar i form av bilder på gubbar som fiskar i en fors och så vidare. Jag får i alla fall sällan känslan av riktigt vassa skådespelarprestationer i denna film. Men modiga är de, i alla fall några av skådisarna är ju nakna och har sex. Eller har de det? Jag slog lite förstrött på internet om det efter jag sett filmen och såvitt jag förstått är det riktiga penetrationer man får se men att von Trier använt sig av sex-doubles, dvs porrstjärnor har agerat body doubles för de "riktiga" skådespelarna. Eller riktiga och riktiga, även porrskådisar är ju riktiga skådespelare, och ofta än mer riktiga än de andra...


Det är klart att det var kul att ha sett detta chabrak till film. Det finns partier i filmen som är hyperintressant. Vissa av delar av dialogen mellan Joe och Seligman är intellektuellt stimulerande. Vissa av Joes eskapader är fantasieggande, men knappast speciellt upphetsande (trots allt naket, eller på grund av allt naket?). Men som helhet var den inte lika mäktig som jag någon stans i mitt huvud trodde att den skulle vara...

Däremot var den grotesk i några scener. Tänker på en scen på ett köksgolv och en sorglig en på ett sjukhus...

OK, I did it! Seen it.



Sen slutade hela filmen exakt som jag trodde i början. Bra? Eller bara dåligt?

Jag ger Nymphomaniac, parts I and II (Director's cut) två hål av fem möjliga.

Betyg: 2/5






Nu ska det bli jättespännande att se vad de andra filmspanarna har kokat ihop på temat Orgier.Skriver alla om sexorgier, eller är jag ensam om det till och med?

18 kommentarer:

  1. Ännu en (blivande?) klassiker inom orgiegenren. Nu har jag inte sett just Nymphomaniac men av de von Trier som jag sett tycker jag att det är just den svarta humorn som utgör en stor del av deras förtjänst. Men särskilt varm, det är den inte...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker du att hans humor, eller historier för den delen, känns äkta då? Jag svarar nej på de frågorna efter jag sett denna film.

      Radera
    2. Den enda von Trier-filmen som jag skulle kalla äkta (av de jag sett) är nog Breaking the Waves och även den historien är ju egentligen extremt konstruerad. Så i det avseendet blir ju humorn lika konstruerad som hans historier. Men jag gillar den ju oftast mer än jag tror innan. Så då gillar jag väl den oäkta humorn. Bara den är svart ;)

      Radera
    3. Ahh, gillar oäkta humor? Oj då. Allt på film är ju på ett sätt oäkta, men om jag inte upplever humorn i sig som äkta/ärlig/varm/med glimten i ögat så funkar det inte för mig...

      Radera
    4. Ja, det här är verkligen inte den lättaste Lars von Trier att börja med :) Tycker oftast att hans filmer har "något" men här blev det om inte annat alldeles för långt

      Radera
    5. Nej jag blev inte direkt mer sugen på hans filmer efter denna. Pretto blandat med ett förakt för publiken och en önskan att chocka så mycket som möjligt? Var inte Hitler en skön snubbe också enligt Von Trier?

      Radera
  2. Klockrent val av film till temat och snyggt jobbat tycker jag, att ta sig igenom den långa versionen känns som ett långt mycket tuffare jobb än att se den "korta" bioversionen. Jag tyckte inte att den korta versionen gick i jätte-vågor, jag tycker den höll ens intresse uppe hela tiden utan några direkta svackor. 5,5 timme, det blir ju mer ett arbete än en filmkväll ;)

    Vad gäller slutet så kunde jag inte genomskåda det lika tidigt som du, jag blev faktiskt ganska förvånad och tyckte det fungerade bra. Karljävlar! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Speltiden är uppe och nosar på en arbetsdag, och det kändes som en lång sådan...

      Intressant film, men känslomässigt lyckades den inte.

      Radera
  3. Den här har jag banne mig inte sett, men så ligger jag ju lite efter på Trier-fronten minst sagt. Att den skulle göra sig i någon form i någon post hos någon...det hade jag dock lätt räknat ut! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att de skulle komma med på detta tema? Jo, det var nog en lågoddsare... Men jag var väl den enda som skrev om den va? Kändes mer som att det är en film man borde sett än att den var bra på riktigt. Det var faktiskt ett jävla slit att ta sig igenom filmen om jag ska vara helt ärlig.

      Radera
  4. Tror jag förstår vad du menar. Har Melancholia som ligger hemma och bara...ligger. Känns verkligen som jag inte...orkat...ta mig an den.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bryt isär den! Rensa. Tvätta bort den. Välj filmer du vill se istället! :-)

      Radera
    2. Melancholia som är så b r a a a a ! :)

      Radera
    3. @Fiffi, jag har ju inte sett den, men jag kan meddela att åsikterna går isär om denna film. Har säker källa som sagt att den är dålig.

      Radera
  5. Kul att se att du tog dig an denna. Bra val till temat. Lite ovanligt att inte ha sett en enda von Trier om man är filmintresserad, men jag vet att du väljer dina filmer med omsorg. ;) Själv har jag sett en hel del von Trier (nio stycken enilgt filmtipset), och det är ganska blandat vad jag tycker. 4/5 till Melancholia och Riket. 1/5 till Europa och The Element of Crime.

    @Steffo: Se Melancholia. Den är bra och grymt snygg! Slutet... gåshud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojje, du glömde fnuttarna runt "omsorg"... LOL.

      @Steffo; Jojje hissar Melancholia. Jag har dock hört från säker källa att den suger rejält... men som Neil Young sjunger: "take my advice, don't listen to me"

      Radera
  6. Här är jag klart på Jojjenitos sida. Trier är oftast intressant men kanske inte alltid bra. Melancholia var en bra film. Hans filmer är lite dystra men speciellt spekulativa tycker jag nog inte att de är. Just dagens film har jag inte sett främst beroende på längden men tids nog så.
    Sexorgier roligare? Knappast föredrar nog en kaffeorgie eller varför inte en filmorgie ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är klart att du är på Jojjenitos sida! :)

      Spekulativa vet jag inte men de känns pretto och konstruerade i kubik och det fick jag vatten på min kvarn om med denna film... Hade hoppats mer på den så jag är väl bara besviken antar jag.

      Filmorgie är alltid roligare! Så länge det inte är en sexorgie... ;-)

      Radera