Barbie (2023)

Barbie är något av årets film 2023. Den är inte årets bästa film, långt därifrån, men tillsammans med Oppenheimer myntades begreppet "Barbenheimer", en gigant på den popkulturella himlen.

Jag insåg direkt att Oppenheimer skulle ses på en stor duk, men Barbie väntade jag med att se i hemmets lugna vrå. För- och nackdelen med att se filmen senare efter hysterin lagt sig var att jag kom in till filmen med förväntningar av olika slag. Jag blev både positivt överraskad - av dess politiska innehåll, och negativt överraskad - av att den inte var speciellt underhållande. Jag hade trott att det skulle bli tvärtom!

Jag fann filmens feminism och politiska mässande relevant och välfunnet. Det var en kul aspekt av filmen. Men när det kom till underhållningen överlag var jag besviken. Efter en stark inledning med den härliga trevstin på inledningsscenen av Kubricks 2001: A Space Odyssey blev filmen tråkig efter ett tag. Rent allmänt gillade jag såklart de mångtaliga filmreferenserna som 2001, The Matrix, Top Gun och The Wizard of Oz. 

Skämten om de rigida och själlösa Barbie och Ken är på en konceptuell nivå kul men tyvärr lever hela filmen på detta enda skämt om man hårdrar det hela. Det är i princip samma skämt under filmens inledning när Barbie styr sin värld och Ken är korkad, som under andra halvan när Ken styr Barbies värld och är korkad. Det känns som samma typ av problem som kan finnas när en filmmakare försöker göra en långfilm av en lyckad kortfilm men det blir då bara mer av samma...

Javisst, Barbie får en livskris och man anar en karaktär inne i dockan men det är väldigt lite och väldigt mycket för sent. Noterbart var att Barbie valde att "göra en Arwen" i slutet av filmen men jag tyckte att hela den sekvensen slarvades bort och den blev själlös den också. Om ni jämför med Pixars Toy Story-filmer så förstår ni kanske hur jag tänker?

Margot Robbie som Barbie och Ryan Gosling som Ken var mycket roliga... de första minuterna i alla fall. Sedan var det bara samma samma resten av filmen. Kate McKinnon, Michael Cera, John Cena och Will Ferrell gör också roliga saker, men mer på en nivå som passar sketcher på YouTube än för en hel långfilm.  Filmen är också en musikal och här blev jag gravt besviken. Musiknumren var extremt svaga och drog ner helhetsintrycket avsevärt.

Kul att ha sett årets snackis men den var inte så bra som jag hoppats. Den var ganska tråkig helt enkelt. Med andra ord når den inte upp till mer än "helt ok"...

Betyg: 2/5

Rough Night (2017)

Färdiga med förberedelserna inför "Buffy 21 år"-festen hade vi några timmar av slå ihjäl, jag och Joel. "Låt oss se en film" föreslog Joel. Vi kom snabbt fram till att vi ville se något lättsamt och valet föll på komedin Rough Night med Scarlett Johansson. Filmen handlar om fem tjejer som åker till Miami för att ha möhippa för Scarletts rollfigur Jess. Men så går det mesta fel. Något av en variant på The Hangover eller Bridesmaids alltså? Nej, det visar sig att denna film är mer hejdlös än de lite mer kända filmerna. Rough Night är kantigare, rörigare, mindre pk och råare. Den påminner mig mer om filmer som Very bad things från 1998 eller Weekend at Bernie's från 1989.



Det är förbaskat kul att se rätt typ av film med Joel. Skillnaden på filmupplevelse kan bli stor då man har en skrockande och frustande Joel i stolen bredvid. Då humorn satt som handen i handsken hos mig också var det mycket munter stämning i rummet av och till. Skulle filmen setts med någon som inte gillade typen av humor skulle jag antagligen låtit mig påverkats av stämningen och kanske inte skrattat lika mycket. Så rätt stämning och att man gillar typen av råare humor behövs för denna film.

Scarlett Johansson är filmens kändaste skådespelerska och hon drar ett visst lass i filmen. Hennes tre väninnor spelas av Zoe Kravits, Jillian Bell och Ilana Glazer. Av dem känner jag bara igen Kravitz. De är alla tre helt ok men långt från filmens ljuspunkter. Till kvartetten ansluter också Jess australiensiska väninna Pippa. Hon spelas av giganten Kate McKinnon, filmens klarast lysande stjärna. Hon har en fantastisk tajming och är helt enkelt strålande bra.



Tjejgänget hyr ett stort hus och planerar både partajande med dryck och annat samt manlig strippa. Filmen höjs lite extra med duon Demi Moore och Ty Burrell som det stenrika swingersparet i huset bredvid. Det är kul med kända skådespelare i små biroller som denna. Påminner mig om Julia Louis-Dreyfuss och Nicholas Guest som det prövade grannparet till familjen Griswold i National Lampoon's Christmas vacation från 1989.

Det är kul att se en film som fokuserar på bara kvinnliga huvudkaraktärer. Det är uppfriskande om än inte unikt nu för tiden. Den tilltänkta brudgummen och hans kompisar sysslar med till synes dödstråkig vinprovning modell "stiff upper lip" medan tjejerna gör... andra saker. Det skojjas en del om skillnaderna mellan gängen, men de hade gärna kunnat dra det ännu lite längre.

Som film betraktat är dock Rough night långt från fulländad förstås, men nu är detta en komedi och som sådan levererade den helt klart. Den gav en rolig stund i fåtöljen och mer kan man ibland inte begära. Det jag tar med mig från titten är minnet av Joels skratt och den härliga insikten att Kate McKinnon är en riktigt bra "comedienne".

Filmens största styrka är kanske ändå att den kommer ogillas av så många. Alltid lite extra piffigt med sådana filmer.

Jag ger Rough night en stark tvåa.

Betyg: 2+/5

Office Christmas Party (2016)

Office Christmas party är en ganska slarvigt gjord komedi som är roligare än vad den borde vara. Handlingen är krystad och filmen saknar några som helst djuplodande lärdomar eller känslosamma scener. De bästa komedierna är ju oftast både roliga och har något att säga eller i alla fall hjärtat "på rätt ställe".

Vad som räddar denna film är istället några riktigt roliga skådespelarinsatser. Trots ett vekt manus och en tafflig historia skiner flera av karaktärerna. Mest av alla gillar jag SNL-veteranen Kate McKinnon i rollen som den fyrkantiga HR-kvinnan Mary. Sedan har vi bra insatser från den som alltid stabile Jason Bateman, den automatiskt rolige Rob Corddry och Vanessa Bayer, ännu en SNL-veteran, är också ganska underhållande. Det för mig nya ansiktet T. J Miller som spelar en av huvudrollerna var också rolig lite då och då. Hans vansinniga bilkörning genom korsningar trots rödljus i Chicago fick mig att skratta:
- "It's only a suggestion!"

Andra kända ansikten är Jennifer Aniston (ganska tråkig roll här) och Olivia Munn (filmens love interest, funkar).

Office Christmas party är en perfekt film för de som bara vill ha lite humor för stunden men som väljer att lämna hjärnan hemma.

Jag ger Office Christmas party två kopieringsmaskiner av fem möjliga.

Betyg: 2/5