Stand Up Guys (2013)

How's your pecker?

Projektet decennier är just nu inne i den tidiga fasen som betyder en massa gamla filmer. För att lätta upp det hela lite har jag sett på några nyare filmer också. Som kompensation valde jag till att börja med en film med tre mycket gamla skådespelare. Al Pacino, Christopher Walken och Alan Arkin gjorde alla sitt bästa för att ge pensionärs-bad-ass-farbror'n ett ansikte i den ståndaktiga Stand up guys.

Pacino spelar Val som just denna dag kommer ut från fängelset där han spenderat de 28 senaste åren av sitt liv. Bäste kompisen Doc (Walken) hämtar honom vid fängelseporten och de spenderar ett dygn tillsammans under filmens gång. Dramat i filmen är att Val är jagad av den lokale maffiabossen för blodshämnd. Doc och Val åker omkring i stan, fikar, går på horhus, tar lite för många Viagra, går på nattklubb, är bad asses och hämtar ut sin gamle ligamedlem Hirsch (Arkin) från ålderdomshemmet.

Walken, Arkin och Pacino

Detta är en thriller-komedi som faktiskt påminner mig lite om Killing them softly, fast den filmen inte hade en uns av komedi i sig. Men den långsamma och lite sorgsna stämningen med skurkar som filosoferar över ett förlorat liv finns där.

Alan Arkin splear skjortan av hans mer kända kollegor men han är inte med så mycket. Nej, detta är Pacino och Walkens film och jag överraskade mig själv med att tycka att Pacino är bättre än Walken, kors i taket. Walken kommer liksom inte igång. I de inledande scenerna är han tom ganska vinglig. I några scener i slutet är han dock hård som förr. Pacino spelar lyckligtvis inte över lika mycket som han gör i vissa filmer. Detta trots att hans Val är en karaktär som spelar över konstant. Val pratar mycket och lever livet med stora penseldrag. Komediinnehållet är inte hysteriskt men det får mig att småle några gånger.

Som late night diner-servitrisen Alex syntes en tjej som jag först tänkte kanske var hon som spelade Mel Gibsons dotter i den underskattade Into darkness, men det visade sig att jag känt igen henne från tv-serien Californication, Allison Timlin. Hon spelade den heta skådespelerskan Sasha Bingham i säsong 4 eller vad det nu var. Den lustiga Lucy Punch var med i en liten roll också.

Stand up guys var underhållande och bättre än vad jag förväntade mig. Mindre våld och mer innehåll så att säga.

Jag ger Stand up guys 3 avsked av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Addison Timlin som Alex

Lucy Punch som Wendy

Argo (2012)

Ar-go fuck yourself.

Den andra filmen jag såg på filmfestivalen var fredagens "surprise"-film. Varje år kör festivalen en surprise, vilket ska vara en kommande storfilm eller en film som på annat sätt ska vara lite extra. I år blev det Ben Affleck's senaste thriller Argo. Ett schysste val tycker jag. Vi fick till och med se en inspelad hälsning från direktören och tillika huvudrollsinnehavaren själv, Mr Affleck, där han hälsade till filmfestivalen och oss som fick se hans film i "förtid".

Egentligen skulle jag sett en film tidigare på kvällen också, men jag kom inte iväg från jobbet i tid. Sista dagen före en veckas semester var hektisk. Jag får väl ta och se John Cusack och Matthew McConaughey i The paperboy vid senare tillfälle.

Jag skulle se Argo tillsammans med killarna från Har du inte sett den? och jag mötte upp Markus utanför Skandia. Vi stod ganska långt bak i kön, men till min förtjusning var det nästan helt tomt på de två favoritraderna så vi kunde bänka oss på bästa platsen i hela salongen. Vi höll två platser för Johan och Erik också.

Argo är en mycket välgjord thriller som bygger på verkliga händelser. Filmen utspelar sig under inledningen av gisslandramat på den amerikanska ambassaden i Teheran 1979-1980. Affleck spelar CIA-agenten Tony Mendez som försökte hjälpa sex ambassadanställda ut ur Iran. De hade flytt ut ur ambassaden just när den blev stormad av pöbeln och de hade gömt sig hos den kanadensiska ambassadören.

CIA funderade på många olika sätt att smuggla ut de sex. Det slutade med den osannolika planen där de köpte ett filmmanus, startade ett filmbolag och skickade dit Mendez för film location scouting. En person åkte in och sju åkte ut ur landet. Och ett antal förfalskade dokument däremellan. Detta är en så otrolig historia att den måste vara sann!

Filmen påminner lite om både Spielbergs Munich och Assayas Carlos, historiska filmer som beskriver verkliga händelser från 70-talet, men Argo är klart bättre. Jag är ingen stor fan av någon av de övriga filmerna.

Affleck har lyckats otroligt väl med tidsandan, kläderna, frisyrerna, polisongerna och mustascherna. Man kan se filmen bara för tidsresan tillbaka till sent 70-tal. Han har också medvetet kopierat ikoniska scener från den historiska händelsen. Under exfertexterna får man se stillbilder från massmedia och tidningar och de matchande scenerna från filmen. De flesta av bilderna känner jag igen. En man som klättrar över grinden till ambassaden, en brinnande amerikansk flagga, en olycklig själ som hängts från en byggnadskran och så vidare.

Skådespeleriet är bra. Ben Affleck i helskägg gör sin agent med den äran. Men de två som stjäl showen är John Goodman och Alan Arkin som spelar två Hollywood-typer som hjälper Mendez att iscensätta hela bedrägeriet. De är helt underbara. En annan notabel skådespelare är Kyle Chandler, allas vår coach Taylor, som dyker upp som President Carters chief of staff.

Argo var bra, men inte suverän. Det är en mycket dråplig och spännande historia som nu kan berättas. Den var länge hemligstämplad av CIA. Det var ett kul val som surprise-film.

Jag ger Argo tre stabila utmärkelser som genast tas tillbaka av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Grosse Pointe Blank (1997)

Martin: I am a professional killer.

Förra helgen var Erik och Markus från Har du inte sett den? på besök för lite grillning på terassen och efterföljande film i biosalong nr 1. Det är alltså podradio-digniteterna som blev nominerade i flera av kategorierna i Svenska Podradiopriset 2012. Efter grillning i den blöta och mörka svenska höstnatten intogs burgarna inomhus. Egenhändigt grillade burgare som rullats längs trådarna och skurits tvärs dem samma serverades med pommes och all värdens tillbehör från knaperstekt bacon, tomat och sallad till senap, ketchup och andra krämer. Markus drack många öl.

Efter magarna fått sitt var det dags för filmtajm. Vi stod alla tre ivriga framför bokhyllorna med filmer och känslan av deja vu från videobutiken med kompisarna i Skövde på 80-talet blev smärtsamt tydlig. Markus ville se Aliens, men jag hittade till slut en film som gästerna i alla fall inte hade sett. Det var en film som jag gärna såg om då det är en av mina favoritfilmer med favoritskådisen John Cusack - filmen med det besynnerliga namnet Grosse Pointe Blank.

Om jag bara får lite tid att fundera kommer jag oftast ihåg var och ungefär när jag såg de flesta av mina favoritfilmer, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg var eller när jag såg denna film första gången. Det kan ha varit den store Frans som introducerade mig för den. När vi började titta på filmen insåg jag snart att jag faktiskt inte ens sett inledningen av filmen! Mycket komiskt på något sätt. Inte för er kanske men för mig. Jag trodde jag sett hela.

Nåväl. Efter filmen frågade jag de ärade gästerna om vad de tyckte och det verkade som båda var mycket nöjda. Det var befriande att höra för mig som värd. Sen frågade jag vilken genre den tillhör. Jag har alltid sett den som en actionkomedi, i samma grupp som Snuten i Hollywood-filmerna och kanske till och med Dödligt vapen-filmerna. Men killarna var benhårda på att detta var en komedi. Så då säger vi det.

John Cusack spelar Martin Blank en professionell lönnmördare som åker tillbaka till hemstaden Grosse Pointe för tioårsjubileum för hans avgångsklass från high school. Samtidigt är han jagad av både en försmådd tidigare uppdragsgivare, och en konkurrent. Väl hemma i Grosse Pointe har han tänkt sig att utföra ett mord på sidan av, men först och främst ska han träffa sin gamla flickvän som han övergav samma dag som de skulle gått på prom night tillsammans. Martin Blank har det lite jobbigt, han sover dåligt och hans psykolog är livrädd för honom efter att han berättat vilket jobb han har.

Inledningen av filmen är faktiskt lite ojämn. Martin Blanks sekreterare spelas (över) av hans syster Joan Cusack. Blanks påstridige och senare mordlystne kollega spela, ibland över, av Dan Aykroyd. Han är kul att se i filmen, men i inledningen har han en scen som inte funkar alls. Däremot är scenerna mellan Blank och psykologen spelad av Alan Arkin mycket roliga.

Filmen tar verkligen fart då Blank anländer Grosse Pointe och flickvännen Debi kommer med i handlingen. Debi spelas av den helt underbara Minnie Driver. Hon är en äkta Manic Pixie Dream Girl i denna film och jag blir kär. Hon är bara härlig. Scenen när hon springer in i sitt flickrum och kastar sig i sängen är... ljuvlig.

Andra halvan av filmen är fylld av underbara birollskaraktärer som spelas en massa kända skådespelare som Hank Azaria (scuba diver instructor), Jenna Elfman (Dharma), Carlos Jacott (känd från Firefly, Buffy och Angel) och framför allt Jeremy Piven. Tala om att stjäla alla scener han är med i. Piven som är stjärnan i Entourage visar redan här var skåpet ska stå. Där!

Grosse Pointe Blank är en given favorit om man gillar John Cusack. Han spelar ungefär samma roll som han oftast gör. Han spelar den där smarte killen som ändå är lite på glid och inte hamnat rätt i livet. En sökare, en betraktande outsider som ser på sin omgivning med ett leende på läpparna som antyder att han vet något vi andra inte vet. Den har en skön stämning och den har mycket humor. När vi dessutom får en underbar motspelerska och flera sköna birollskaraktärer är vi hemma.

Jag ger Grosse Pointe Blank det enda betyg den kan få, nämligen fyra omöjliga kontrakt av fem möjliga.

 Betyg: 4/5

America's Sweethearts (2001)

I need Eddy and Gwen back together again, smiling and happy!

The Frans har ju som vi alla vet introducerat en John Cusack-marathon, och nu jag ska försöka hänga med så gott jag kan. Jag har i alla fall hittat mina filmer bland flyttkartongerna. En av de första som dök upp i uppackningen var "America's sweethearts".

Jag hade sett det mesta av denna underbara romantiska komedi tidigare, men den är väl värd att ses om flera gånger. Filmen såldes in av Hollywood som en "chick-flick" med betoning på det romantiska innehållet. Julia Roberts i en romcom - det är klart att de spinner den i första hand som en romantisk film.

Jag uppskattar den dock i första hand för dess humor, satiren över Hollywood är lysande. Det är ett kärt ämne och andra bra filmer i genren är "The player", "L.A. story" och "Get shorty". Billy Crystal har skrivit och producerat filmen. Som vi vet är producenterna mycket mer med i den kreativa processen i Hollywood jämfört med kollegorna i Europa. Billy Crystal är en lysande komiker och här har han träffat rätt.

Filmens största behållning är alla träffsäkra karaktärer. Allra bäst är överraskande nog Catherine Zeta-Jones som superdivan Gwen. Hon är perfekt för rollen och jag småundrar över hur mycket som är skådespeleri och hur mycket av rollen som redan ligger i hennes natur. Är hon så vass att hon kan spela denna roll? Tänk på att riktig bra komedi är bland det svåraste en skådespelare kan göra. Här är hon snygg, korkad, egoistisk och otrogen.

Gwen: Eddie's really good... and he's my pillar of strength, you know. It's like Sodom and Gomorrah

Övriga roliga karaktärer är Billy Crystal som den godhjärtade PR-chefen Lee, Stanley Tucci som den syniske filmbolagscefen Dave Kingman, Hank Azarina som den eldige spanske älskaren Hector ("the chuncket" "my penis is not like coins"), Christopher Walken som den eccentriske regissören Hal Weidmann och Alan Arkin som Eddie's "wellness guide".

John Cusack då? Jo, precis som Julia Robert är han bra, men de spelar båda de enda "normala" karaktärerna i filmen och de fungerar mer som basen som galenskaperna formas runt.

"America's sweethearts" har inte speciellt högt betyg på imdb vilket jag tycker är förvånande. Antagligen har de gett den betyg i perspektiv som romantisk film och då är den helt klart inte mer än ordinär. Men jag ser den som en satir med lite romantik på köpet och då får den ett mycket högt betyg. Den ligger nära toppen av "feel good"-movies hos mig och den får fyra divor av fem.

Betyg: 4/5

Sunshine Cleaning (2008)

I recommend the pecan pie.

"Sunshine cleaning" är producerad av samma gäng som gjorde "Little miss Sunshine" två år tidigare. "Little miss Sunshine" var en "american independent"-film som uppfyller många av de klassiska filmfestivalkriterierna; dysfunktionella familjer, homosexualitet, självmord, en skön knasig dialog, en svart humor och ett överraskande slut. Har vi nu fått en kopia på den äldre filmen kan man undra. Till och med ett av orden i titeln är ju samma! Njae, både och.

Filmen innehåller i princip allt det jag listade upp tidigare, men "Sunshine cleaning" är mörkare och mindre komisk. Den är nog lite bättre också. Filmen handlar om Rose, en hårt slitande ensamstående mor runt de trettio som dessutom försöker får sin struliga lillasyster att börja sköta sig. Då Rose behöver pengar för sonens specialskola beslutar sig systrarna att starta en städfirma som specialiserar sig på att städa upp efter dödsfall... "Bodily fluids"... Det är en lukrativ verksamhet, men den öppnar dörrar som inte går att stänga.

Skådespeleriet i filmen är fullkomligt lysande. Sonen spelas av Jason Spevack och han är helt trovärdig. Han kanske inte lyser som Olive (Abigail Breslin) gjorde i "Little miss Shunshine", men han är bra. Jänkarna kan det där med barnskådespelare. Morfadern spelas av Alan Arkin som hade i princip samma roll i "Little miss Sunshine" minus heroinberoendet (jag vet det är lite B att använda samma karaktär och samma skådespelare, men, men). De två systrarna spelas suveränt av stjärnskottet Amy Adams (Junebug) och brittiska Emily Blunt. Den senare spelar den rebelliska Norah som gömmer sig bakom hårt smink, tatueringar och trashiga kläder. I en, nej två, scener är Norah dock osminkad, "naken", och fy sjutton vilken starka scener. Fullständigt hjärtskärande. Amy Adams är fantastisk, hon har ett uttryck som ska bli mycket spännande att följa de närmaste åren. Hon kommer nog upp på min lista av de mest lovande "unga" skådespelerskorna just nu!

Filmen får fyra starka rengöringsprodukter av fem.

Betyg 4/5