tisdag 18 juli 2017

The Towering Inferno (1974)


Jag kan ha sett Skyskrapan brinner när jag var ung, det känns så, men jag mindes inget från filmen så jag valde att se om den inför min topplista för 1974. Lite katastroffilm från 70-talet skadar ju aldrig.

Detta är en mastodontfilm med en uppsjö av kända skådespelare. De är kanske inte lika kända idag men några namn känner nog även den kasuale filmtittaren till... Steve McQueen, Paul Newman och Faye Dunaway känner du till, va? Jag gillar de första två men inte den tredje. Nej, jag gillar verkligen inte Dunaway. Hon har alltid varit creepy i mina ögon. Usch. Här har hon dock en ganska liten roll så det gör inte så mycket. Både Newman och McQueen får mycket screen time så det är bra. andra kända namn från filmen är Fred Astair, william Hiolden och Robert Wagner.



Filmen är lång och den tar god tid på sig att bygga upp stämning och eld. Brandlarmet till kåren går efter 37 minuter av filmen. Det brinner på ett av de tommare planen i mitten av huset. På översta planet pågår en stor fest. Till slut kommer hela skrapan stå i brand och alla som åkte upp till festen kommer inte helskinnad ner igen. Jag tycker faktiskt att filmen var överraskande brutal för att vara så gammal. Flera karaktärer med en massa dialog dör under filmens gång. Det gör att insatserna hela tiden höjs och ingen känns säker, förutom Newman och McQueen då såklart.

Filmen har inga "normala" skurkar, förutom byggherrens svärson som fuskat med elinstallationerna för att spara pengar. Han spelas av en ung och smalare Richard Chamberlain. Ett mustigt och sliskigt porträtt av en slajmig figur. Han fick enligt moralkoden i Hollywood bita i det sura äpplet. Tyvärr gjorde de inget bra av hans död. Han bara föll ur bilden och var borta.



En kul detalj var sekvensen när en äldre dam med ett barn i famnen föll ut ur en utanpåliggande hiss som kom på sniskan. Hon hann just kasta över barnet i en annan famn innan hon störtade mot sin död. Bra filmat. Filmen starkaste scener var dock det öde som väntade Dan Bigelow och hans sekreterare Lorrie som stannat kvar i det öde kontoret för lite "övertid" och fastnade på fel sida av en stormande eld. De brann upp. Hopplösheten.



Filmen är satans lång och slutet är lite svårt att svälja. Det gick allt för lätt att få stopp på branden. Men i övrigt är det en solid katastrofrulle som kan rekommenderas till de som gillar filmtypen. Jag ger The towering inferno tre blöta handdukar av fem möjliga.

Betyg: 3/5





6 kommentarer:

  1. Japp, solid både som katastrofrulle och "vanlig" film kan jag tycka. Främst för att den lyckas vara både spännande och känslosam trots det episka greppet som ju ibland blir lite distanserande. Just det här att folk ibland får sluta sina dagar väldigt abrupt tycker jag mig känna igen från lite äldre film, kanske en lösning som man successivt övergett inom filmberättandet för att kunna draut lite på det hela?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja denna lyckades balansera mellan det personliga och det episka.

      Vet inte om man generellt sett drar ut på dödsfall i modernare filmer, men jag blev lite överraskad av hur plötsligt och nästan lite "känslokallt" vissa av karaktärerna avpolletterades... :-)

      Radera
  2. Klassisker!!! Stor kavalkad av kända skådisar. Även min morfar såg den på bio och tyckte den var toppen. Han var brandchef.
    Betyg: 4,1 brandsläckare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klassiker javisst! Men kommer man ihåg någon av skådisarna från barndomen, eller har man lärt sig att uppskatta dem på senare dagar? ;-)

      4,1!! Enôrme! Jag kan verkligen inte sträcka mig till mer än 3,57!! :)

      Radera