Låt oss börja med det positiva! Serien har en skön stämning som påminner en hel del om stämningen i filmen Fargo. Bröderna Coen har varit med på ett hörn som producenter. Precis som filmen bygger tv-serien på "sanna" händelser men de som utspelas här skedde 2006, tio år senare än de i filmen. Den andra stora positiva saken är Billy Bob Thornton i rollen som säsongens "big bad" Lorne Malvo. Han är riktigt skön i denna roll och en solkar höjdpunkt för mig.
Lorne Malvo var under några avsnitt i mitten av serien enda anledningen till att jag tittade vidare. För tyvärr väger det negativa över det positiva. Det börjar bra med en massa goofiga figurer. Både "skurkar" som Martin Freemans Lester Nygaard och "de goda" som en drös poliser i samhället Bemiji är minst sagt quirky. Tyvärr tar detta överhanden vilket skiljer serien från filmen avsevärt. Det är som att serieskaparna kryddat sin anrättning så desperat att det till slut bara smakar av kryddan så att råvaran i botten försvinner.
Jag gillade de flesta karaktärerna inledningsvis men efter ett tag blir det så förbenat tråkigt att alla ska vara så maximalt korkade som en karaktär kan bli. När det mot slutet dyker upp två FBI agenter som är mer korkade än Dupontarna eller Kling och Klang börjar jag bli less.
Ett annat problem, vid sidan av att alla ska vara quirky och dessutom korkade, är att i princip ingen karaktär utvecklas under serien. Dynamiken med en utveckling av karaktärerna saknas med tristess som resultat. Freemans Lester är den karaktär som falnade mest under seriens gång. Visst, han får en ryggrad i slutet av säsongen men ändras han så mycket? Nej, han ger mig samma vibb i slutet som under tidigare under säsongen. I slutändan blev han en tråkig karaktär trots alla dråpliga och ondsinta saker han råkar ut för. Det är nästan fascinerande att jag kunde vara så oberörd över vad som hände honom och vad han gjorde mot sin omgivning. För mig är det kanske säsongens största fail.
Här måste jag påpeka att det var kul att showen inledningsvis följde mördaren som om han var en huvudperson att hejja på. Och serien lyckades faktiskt med att få mig att hålla på både Lester och Malvo ett bra tag i alla fall.
Detta är en kriminalkomedi som inte var speciellt rolig då karaktärerna är för statiska och extrema. Hur var det med spänning då? Tyvärr var serien aldrig spännande det minsta lilla och det tycker jag är ett stort underkännande för en serie i crime-mord-drama-komedi-genren.
Till sist får jag avsluta med att hylla Billy Bob Thornton än en gång. Hans mördare var sannerligen djävulsk och hans kommentar om att han inte smaka en godare äppelpaj "since the Garden of Eden" var lysande. Säsongens roligaste scen var när Lester stämplade sönerna Hess i ansiktet med en häftapparat i inledningen av sjunde avsnittet.
Daniel har redan förkunnat att säsong 2 är bättre än säsong 1 och han ligger på och tjatar om att jag ska se den också... Hmmm, jag vet inte jag. Tror nog att det är något helt annat på tur nu.
Betyg: 2/5
Vad synd, jag tyckte nog att detta var 2014 års bästa serie men smaken är alltid olika. Kan till viss mån hålla med om dina invändningar men det var inget som störde mig alls. Jag har inte sett s02 än det ligger som sagt mpnga tv-serier på kö.
SvaraRaderaGlad påsk på dig :)
Ja tyvärr var denna säsong lite överskattad som jag ser det, men den är "helt ok" som Har du inte sett den-Erik brukade säga. :-)
RaderaJag framför nog inte mina känslor helt klockrent i texten. Det var lite svårt att formulera vad det var som gjorde att serien föll platt för mig. Dessutom har jag nu rättat en massa i texten som var uselt skriven, något jag insåg denna soliga förmiddag när jag läste den med fräscha ögon...
Jag hoppas att andra säsongen faller mig mer på läppen. :-)