torsdag 3 mars 2016

45 Years (2015)


Jag valde att se den brittiska filmen 45 years mest för att den är så omtalad inför Oscarsgalan då Charlotte Rampling var nominerad i klassen för bästa kvinnliga huvudrollsinnehavare, samt för att den dök upp på flera årsbästalistor över 2015. Bland annat hade Adam i Filmspotting den som årets tredje bästa film.  Det är kanske inte så bra att välja sina filmer på dessa grunder, men jag var sugen att se själv vad "all the fuss is about".

Filmen är ett noggrant och långsamt spelat drama om ett gift par under dagarna som leder upp till den fest där de ska fira att de varit gifta i 45 år. I filmens första scen får maken Geoff (Tom Courtenay) ett brev som river upp gamla sår och som gör att makan Kate (Charlotte Rampling) tvingas omvärdera både det ena och andra.

Visst är detta ganska bra. Jag ser värdena i filmen. Den är framför allt väldigt bra spelad. Den är dramatisk, känslosam och den har ett intressant slut (som är något av ett mind fuck). Men att detta skulle vara årets tredje bästa film är bollocks, galenskaper och vanvett.


Hur kommer det sig att Adam gillar den så hårt? Jag vet att han sett filmen två gånger och det är kanske så att den växer med andra titten då man som tittare kan avnjuta detaljer i framförandet? Filmen måste också ha rört vid en känslomässig nerv hos honom. Jag tycker dock att stora delar av filmens känsloregister är tämligen generellt. Det är varken unika eller speciellt minnesvärda problem eller känslor som Kate och Geoff tar sig an. Men något i historien eller klangen i historien måste rört om i Adams känslor. Jag triggades uppenbarligen inte av samma saker.

Det jag tar med mig från filmen blir ofrånkomligen känslan av hur beslut i ungdomen kan påverka hela liv. Och om hur och varför karaktärerna i filmen ångrar sig över hur livet blev. Det finns en scen där Kate pratar om att hon önskade att de tagit fler foton under åren som gått. Även om scenens fulla betydelse inte inses förrän i slutet av filmen kan jag känna igen mig i den vemod som hon visar.


Det är svårt att diskutera filmen i detalj utan att spoila och detta är en film som du helst ska se ospoilad, som med de flesta filmer. Se nedan för mina spoiler-kommentarer. Däremot kan jag diskutera ämnet med öppet kontra förklarat slut. Denna film har både och. Hela filmens mysterium, de som hänt i historien och dess konsekvenser är tydligt om du bara hänger med ordentligt. Däremot skulle jag i alla fall velat se lite mer. Vad händer sedan, efter kameran slocknat? Jag hade gärna sett mer av paret och den motreaktion som rimligen måste komma. Eller det är kanske så att man ska hitta på slutet själv i detta fall?

Ok, 45 years var bra men den är i mina ögon ganska överskattad i vissa läger. Älskare av brittisk diskbänks kan dock med fördel ge den en chans. Var Charlotte Rampling så bra att hon förtjänade en nominering? Njae, jag har svårt att se det. Tycker nog att vinnaren Brie Larson var otroligt mycket bättre och Saoirse Ronan i Brooklyn var också vassare. De övriga två har jag inte sett. Jag hade hellre sett Sicario's Emily Blunt som nominerad än Rampling.

Jag ger 45 years tre livslögner av fem möjliga.

Betyg: 3/5



Brutala spoilers - Läses på egen risk


1. Katya var gravid då hon dog, vilket syntes på diabilderna. Därav att Geoff var så säker på att han skulle gift sig med henne. Var det Geoff som inte ville ha barn med Kate?

2. Geoff tog en massa foton på Katya. Han var tydligen en person som fotade sin älskade mycket. Ändå hade Geoff och Kate inga foton på sig själva under alla åren de haft ihop.

3. Sången för första dansen som spelade både på deras bröllop och på festen avslöjar Geoff. Texten handlar om en man som gråter för att han förlorat sitt livs kärlek. Låten är The Platters Smoke gets in your eyes.

4. Kate förstår i sista scenen varför Geoff valde låten till deras bröllop, att han redan då deklarerade att han skulle leva sitt liv utan sitt livs stora kärlek. Kate inser alltså att hon levt hela sitt liv i en lögn.

3 kommentarer:

  1. Som sagt, även om du inte älskade filmen upplever jag att du ändå fann betydligt mer i den än vad jag gjorde.

    Så, my two cents om dina sista kommentarer:
    1. Det var även min tentaiva tolkning, men den känns högst löst förankrad i det vi verkligen får veta

    2. Om detta ska bli till något negativt krävs det nästan att allt det som Geoff var och tyckte om med sig själv som ung hängde ihop med Katya. För man är ju inte samma person genom hela livet, smaker, intressen och preferenser förändras.

    3.Ok, jag håller med om att Katya sannolikt var Geoffs stora kärlek eller att han åtminstone under alla dessa år inbillat sig det. Och ja, att i det perspektivet välja just den låten till bröllopssång med en ny kvinna är inte jätteschysst.

    4. Men varför skulle Kate förutsätta att just hon var Geoffs stora livskärlek? Det går väl att ha en fungerande relation i alla fall?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rent generellt sett tror jag att om saker antyds i en film som denna är det just det man ska ta som sanningen. Film som media är så komprimerat att filmmakarna inte har råd att sprida en massa antydningar som inte har betydelse för deras historia. Och när de gör det blir resultatet ofta så grumligt och därmed otydligt att det sällan blir bra. Så min slutsats är att det som går att tolka, även om det är antydningsvis, är det som vi ska ta som en sanning.

      4. Om Kate upplever att hon fått leva hela livet som andrahandsvalet och att Geoff inte har gått "all in" för henne så kan jag förstå att det blir minst sagt problematiskt. Som en otrohetsaffär fast i omvänd kronologisk ordning... :-)

      Radera
    2. Fast jag uppfattade nog att det inte kom som någon överraskning att Geoff hade haft starka känslor för Katya. Sedan kan det förstås vara så att Kate valt att ignorera detta faktum i 45 år.

      Radera