Men med en ständigt längre och längre kö av tv-serier som man vill se, hur väljer man vilken serie att se just här och nu? Med binge watching kan man ju lika gärna vänta en en vecka eller två till. Ingen tv-tablå styr ditt tittande, du har världen vid dina egna fingrar. du är din egen tv-kanalschef och bestämmer när en serie ska ses. Men med full makt kommer också fullt ansvar.
Personligen försöker jag hålla koll på vänner och bekanta om vilka tv-serier som är heta och värda att titta på. Tag till exempel serien Homeland. Säsong 1 var en av de bästa tv-seriesäsongerna jag sett. Jag såg säsong 2 och 3 så fort jag kunde och de var båda besvikelser jämfört med första säsongen. Jag tvekade därför länge innan jag såg den fjärde säsongen, den som utspelas i Pakistan. Jag blev till och med tipsad om att den var svag på en av de bloggar jag följer. Jag nöjde mig med det anti-tipset. Men så råkade jag höra från styvsyrran och hennes man att Homelands fjärde säsong var jättebra och jag kom på andra tankar och klippte säsongen i ett nafs. Och mycket riktigt den var ett stort steg framåt. Fortfarande lite ojämn men den hade helt klart flera bra saker. Jag fick upp mina förhoppningar inför femte säsongen, den som utspelas i Berlin.
Än en gång fick jag ett anti-tips om Homeland, denna gång från en annan bloggare. Han sa att fyran var superbra (han gillade den mer än mig) men att femman var jättedåligt och inte sevärd. Återigen kände jag mig villrådig och jag skickade en fråga till styvsyrran och hennes man. Homeland S5, bra eller dålig? Jättebra var svaret och därför valde jag, stärkt av att hennes råd var solid förra gången, att se femman under veckan som gått.
Ja men visst. Detta var ju jättebra. Femte säsongen är i min bok den näst bästa säsongen av serien efter den suveräna första säsongen. Serien har dock bytt stil ganska betänkligt. Nu är det Carrie, Saul och de övriga i CIA i kriget mot terrorn. Serien påminner mer och mer om Jack Bauers serie "24" med skillnaden att huvudpersonen i Homeland gråter mycket mer än diton i "24" och att det är mer drama än action i Homeland. Tänk en tv-serie i samma anda som filmen Zero dark thirty helt enkelt.
Serien är bra på att bygga upp en otrolig nervig spänning samt kör med riktigt dramatiska vändningar för karaktärerna och deras inbördes relationer. Däremot fokuserar inte serien på en parrelation som den gjorde i S1. Kvar har vi Carrie och hennes personlighetsstörning. Hon är briljant och galen vilket gör henne till en intressant huvudperson men lika ofta till en otroligt frustrerande huvudperson. Serien peakar runt avsnitt 9-11 och lämnar det sista avsnittet med en eftertänksam sober ton.
Serien ska dock inte analyseras allt för noga då den innehåller en del logiska luckor och manusmisstag som hos en mer kritisk lagd tittare kanske inte skulle vara acceptabel. Låt oss därför ha lite spoilersnack. Läsarna varnas för känsliga meningar. Titta bort om ni inte vill bli spoilade.
Sättet de hanterade säsongens skurk, den kvinnliga, var för orimligt. Det mest påfallande var att hon släpptes ut "på fältet" igen efter misstankarna mot henne höjts. Det var för orimligt för att vara ok. Tyvärr var det endast en manusploj så att hon skulle få chansen att sabotera fler av CIA's planer. Sen var orsaken till att de inte direkt kunde bevisa att hon var en skurk svag, allt för svag. Hon hittade på att hon hade ryssen Ivan som sin agent. Men det motsades kraftig det faktum att den stora herrgården ute i skogen var fylld av ryska agenter (som förstörde hårddiskar etc när tyskarna stormade). Hur kunde de tyska agenterna undvika att finna dem och hur skulle mullvaden då kunna förklara att det endast var hon och Ivan där och att Ivan var den som hoppade av? Hela den biten med hennes "Hail Mary" var för orimlig och jag hade högre förväntningar om ett smarta manus från en prestige-serie som denna.
Tyvärr var det allt för lite med Peter Quinn i denna säsong. Efter fyran trodde jag att det skulle handla mycket mer om Quinn istället för mindre. Nu fick vi följa de naiva idioterna i The Foundation till leda istället. Mera Quinn åt folket, men det lär väl bli svårt nu som jag förstår det. Det blev dock en känslosam resa att följa honom ända in i mål.
Trots dess uppenbara svagheter med manus tycker jag att serien gjorde ett fall framåt och detta var den näst starkaste säsongen. Jag kommer med all sannolikhet sluta att lyssna på bloggare om nästa säsong och fråga stysyrran direkt om den är något att ha eller ej.
Betyg: 3+/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar