Jag kan tycka att böcker och filmer om kriget mot terrorn är bra och engagerande. Med tanke på den politiska utvecklingen verkar det inte helt osannolikt att verkligheten från Afghanistan, Pakistan, Somalia, Libyen och andra oroshärdar kanske kommer närmare oss än vad som kan kännas bekvämt i en inte allt för avlägsen framtid.
När jag fick nys om filmen 13 hours (revy imorgon onsdag) blev jag sugen på att läsa boken först. Jag hoppades kanske att det skulle bli som med Black Hawk Down... I det fallet läste jag boken först och fann den oerhört intressant och spännande. Senare såg jag filmen och den fullkomligt älskar jag.
Tyvärr hann jag inte mer än läsa de inledande kapitlen i 13 hours förrän filmen sent adderades till Stockholms Filmdagar. Denna gång blev det alltså så att jag såg filmen före jag läste boken. Detta ledde till att jag hade filmens bilder i huvudet när jag läste. Var det bättre eller sämre? Vet egentligen inte, men varken bok eller film kom upp i samma klass som för Black Hawk Down i alla fall.
Vad handlar 13 hours om då? Natten mellan den 11:e och 12:e september 2012 anfölls det amerikanska konsulatet i den Libyska staden Benghazi av terrorister och ett antal amerikaner dödades inklusive den amerikanske ambassadören till Libyen. Det kunde blivit ett större blodbad på den amerikanska sidan om inte ett litet team av sex säkerhetskonsulter på en närliggande hemlig CIA-station ingripit och räddat en majoritet av de belägrade på "konsulatet".
Boken är skriven av journalistläraren vid Boston University Mitchell Zuckoff tillsammans med de överlevande från teamet av säkerhetskonsulter på plats. De ville ge en insiders view av vad som hände på marken, långt från Pentagon och det Vita Huset. Efter händelsen har det förts politiska strider om ansvar och varför amerikanska styrkor inte sattes in under attacken osv. Dåvarande utrikesminister Hillary Clinton har tagit en del skit i frågan och händelsen har använts som slagträ i den politiska debatten. Denna bok vill reda ut hur händelsen upplevdes av de som var på plats.
Boken beskriver i detalj bakgrunden och upprinnelsen till händelsen. På grund av neddragningar och förändringar i utrikespolitiken under Obama hade säkerhetsstyrkorna på ambassaden i Libyens huvudstad Tripoli dragits ner till ett minimum. På det amerikanska konsulatet i Libyens näst största stad Benghazi var säkerhetsarrangemangen ännu svagare. En inhägnad villa var bevakad av några säkerhetsexperter från The State Department (motsvarande UD) plus ett antal lokalt anställda säkerhetsvakter (vilka alla flydde så snart konsulatet anfölls). CIA hade på den tiden en hemlig station cirka en km från konsulatet. De hade hyrt en stor villa med flera byggnader inom en hög mur. Förutom några få CIA analytiker och några lokala vakter fanns ett team om sex säkerhetskonsulter.
Dessa säkerhetsexperter var före detta elitsoldater från den amerikanska armén som nu hyrdes in via ett privat säkerhetsbolag (liknande Blackwater). När ambassadören på besök från Tripoli befann sig i konsulatet kvällen den 11 september anföll således en grupp "anfallare". Såvitt jag vet är det inte fullt utrett vilka som låg bakom. Kan ha varit al-Qaida, eller annan grupp. Konsulatet blev snabbt intaget då de lokala vakterna i princip lämnade porten öppen och sprang hem. De 4-5 beväpnade amerikanerna på plats hade ingen chans och konsulatet blev snart ockuperat.
En km bort gjorde alla i The Annex sig redo för strid. Efter en viss palaver åkte fem av de sex säkerhetskillarna iväg till konsulatet för en räddningsaktion med minst sagt oklara förutsättningar. Så börjar en intensiv beskrivning om modern krigföring på gator från hus till hus. Dels hämtar de fem de överlevande från konsulatet, dels försvarar de alla The Annex under hela natten mot upprepade anfall av mer och mer välbeväpnade fiender.
Boken är klart bra om man gillar genren. Den är dock inte i samma klass som Black Hawk Down. Jag skulle vilja säga att den nog är på övre halvan i genren i alla fall. Författaren har ett torrt men inte direkt tråkigt språk. Han tenderar att vara lite för frikostlig med hjälte-hyllningar till de sex. Jovisst, alla sex förtjänar hyllningar, men det vill jag som läsare bestämma själv om ni förstår vad jag menar?
Som kontrast till filmen var det en kul läsning. Jag slogs flera gånger om hur exakt filmen följt händelserna från boken, allt från hur Henderson svängde fel ut från konsulatet först till höger för att sedan vända 180 grader hela tre gånger innan han åkte rätt, till den kvinnliga CIA analytikern som snubblade på taket till en av byggnaderna i The Annex när hon skulle lämna vatten och mat till en av killarna som satt vakt där uppe (i väntan på nästa anfall från "Zombieland").
Bra bok! Men kanske inte för alla.
Låter som om filmen var en ganska bokstavstrogen adaption mao. Fick läsaren någon bättre uppfattning om själva konflikten och varför situationen i landet och/eller Bengahzi var som den var?
SvaraRaderaBoken täcker in bakgrunden tämligen väl och inte bara ur amerikanernas synvinkel. Det läggs mer tid på bakgrund i denna bok än i Black Hawk Down som en jämförelse.
RaderaDen tar bland annat upp hur folket i östra Libyen är i konflikt med de från västra sidan. Författaren beskriver också ambassadörens bakgrund, bland annat att han tidigare arbetat i andra roller i Libyen och Benghazi.
Men luttrad som man är skulle jag gissa att amerikahatare ändå skulle säga att boken inte visar bakgrunden tillräckligt balanserat.