Heart of a Dog (2015)

David Bowie dog helt plötsligt. Känslan var absurd. Min första musikaliske hjälte. Den artist jag haft som favorit längst i hela livet. Ända sedan jag började lyssna aktivt på musik under tidigt åttiotal hade han funnits där. Nu borta. Efter Bowie föll fler kändisar en efter en. Som till exempel Alan Rickman - Hans Gruber och Severus Snape i en och samma person. Borta.

Det var som om det vore ett kosmiskt sammanträffande att jag såg Heart of a dog just nu i januari 2016. Laurie Andersons film kallas för en dokumentär och det måste vara en av de mest artistiska dokumentärer som finns. Jag skulle istället kalla den för en konstfilm. Eller en konstig film helt enkelt. Mer lik en installation, en meditation över livet och döden, ett musikvideoprojekt. Filmen skulle passa lika bra på MoMa i New York som på biograferna.

Laurie var gift med musikern Lou Reed som gick bort 2013. Tillsammans hade de en terrier som gick bort en tid efter Lou. Laurie hanterar sina känslor med denna film.

Meditativt om döden
Jag kommer knappt ihåg en enda scen från filmen. Den är inte speciellt strukturerad. Det är som att titta in i Lauries huvud när hon drömmer. Lösryckta tankar flyger förbi. Koncept och idéer bubblar upp, hanteras ett tag och försvinner som daggen om förmiddagen. Laurie blandar friskt med olika stila, dokumentära filmsnuttar och scener med skådespelare. Filmens tag-line är "What do you see when you close your eyes?". På ett sätt är det som att se Lauries drömmar.

Under inledningen av filmen var jag såsig i huvudet, jag kom som i trans och zonade ut. Men desto längre filmen gick desto mer kom jag i fas med dess stämning och tempo och mot slutet var den magiskt bra, på gränsen till briljant. Direkt efter filmens slut var jag så tagen att jag inte ens vågade prata. Jag och Johan gick tysta ut ur salongen, djupt försjunkna i egna privata tankar. Ingen ur publiken sa något. Jag kände att om jag började prata om filmen skulle antagligen rösten inte hålla och jag skulle nog bryta ihop.

Vi är alla dödliga varelser och när döden smälter ihop i en känsla och inte bara är ett intellektuellt och rationellt fakta virvlar känslostormar upp inom mig. Tiden rinner ut.

Jag älskade filmen och är otroligt glad att jag såg den på Stockholm Filmdagar. Det är en film som är värd att ses på bio då jag tror att det är för lätt att tappa intresset eller störas i hemmamiljö, och därmed aldrig komma in i filmens tempo och mystik. Dessutom såg jag den tillsammans med en publik som likt jag var där för att se film och inte för att prata eller sitta och kolla på mobilen hela tiden. Det är något speciellt att se en film nu för tiden och inte få en mobilskärm upplyst rakt i blickfånget om och om igen.

Heart of a dog är svår att betygsätta. Den är så annorlunda att den inte har många andra filmer som den kan jämföras med. Jag ger den fyra starka känslor av fem möjliga. Är den inte värd en femma?

Betyg: 4/5

Kolla vad Johan skriver om filmen också, länk här.