Mr Smith Goes To Washington (1939)

Jefferson Smith: I wouldn't give you two cents for all your fancy rules if, behind them, they didn't have a little bit of plain, ordinary, everyday kindness and a little looking out for the other fella, too.


Jag valde att avsluta 30-talssvepet med klassikern Mr. Smith goes to Washington. Detta är en film som gått på tv många gånger. Jag vet för jag har minnesfragment av en svettig James Stewart med luggen hängandes ner i pannan. Detta var första gången jag satt mig ner för att se hela filmen. Jag lyckades nästan, tror att jag bara slumrade till en liten stund i mitten.

Nederlagest brittra ögonblick

Filmen har tre huvudkaraktärer; Jefferson Smith (James Stewart) en nyligen tillträdd senator, ung, naiv och idealistisk, Clarissa Saunders (Jean Arthur) en cynisk assistent luttrad av det politiska spelet i Washington och så de amerikanska idealen om ärlighet, sanning och frihet.

Där! Idealen.

Det är klart att denna film är bra. Jimmy Stewart är da real shit. Det är klart att filmen är intressant med dess skolbokspedagogik över hur den amerikanska demokratin borde fungera, men också baksidan på densamma, dvs hur den missbrukas av kapitalet och onda tjocka män. Filmen borde visas i amerikanska skolor varhelst lobbyister har vunnit för mycket terräng. För mig är detta viktiga saker som sätter filmen i rätt kontext och ger en fond för det som är bra i filmen.

Det är jobbigt att läsa ur en bok 24 timmar i sträck...

Men min överraskande upptäckt vid denna titt var Jean Arthur och hennes bittra miss Saunders. Hennes namn står överst i rollistan och det med rätta. Mr Smith är mer en idé än en riktig person. Hans tafatthet och förvirring i början är ett medel för att locka oss åskådare att se tillbaka på en renare och mer oskuldsfull version av det politiska spelet. Den värld som statyer och inristade citat kommer från. Det är miss Saunders som förankrar filmen i verkligheten, den smutsiga politiska myllan, den med daggmaskar i. Hon är lika bra som cynisk, som berusad, som förälskad och som beskyddande. Hon gör filmen bättre.

Fantastiska Jean Arthur

Jag saknar dock den där riktiga skjutsen bland känslostormar som skulle får mig att kapitulera inför filmens storhet. Nu blir filmen en ikon, en film som jag är glad att jag sett ordentligt och en film som jag mycket väl skulle kunna se om, både för Stewarts och Arthurs insatser.

Men ändå, det kanske är så att det är jag som är för cynisk och bitter så att jag inte charmas av denna charmiga film. Men nej, jag blev ju medryckt i äventyret i förra filmen (Rödmiren) så jag är nog inte helt avstängd ändå!

Jag ger Mr. Smith goes to washington tre filibusters av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Movies-Noir går ut med en bang. Han skriver om två filmer idag, först en gammal westernklassiker och senare under dagen en film med två favoritskådisar, varav en är Jean Arthur som jag hyllar ovan...