Månadens Filmspanartema blev biografier, eller bio-pics som vi säger. Detta är en intressant genre, tycker jag, för att den återkommer gång på gång till premiärbiograferna trots att filmerna allt som oftast är ganska tråkiga. En biografi om en viktig eller känd person må vara viktig eller pocka om uppmärksamhet på grund av den kända personen i fråga, men varför måste filmerna vara så torra och trista? Jag hade konstigt nog en del i valet av tema, och med tanke på att jag med säkerhet kan säga att jag inte gillar genren så det blev kanske lite tokigt där.Jag hade som vanligt tänkt slå till med en personlig topplista över de bästa filmerna som passade in på temat. Jag hade till och med börjar fundera på hur kriterierna skulle vara, det finns några tydliga undergenrer som biografier från sportens värld till exempel. Jag hade nog tänkt välja biografier där det står klart och tydligt att en persons liv eller gärning står i fokus.
Men så fick jag ett bra tips på en biografi jag inte sett av filmspanaren Fiffi från Fiffis Filmtajm. Eftersom jag blivit så stormigt förtjust i Charlie Chaplins filmer under det pågående Decennier-projektet så tipsade hon om Richard Attenborough's bio-pic Chaplin med Robert Downey Jr i huvudrollen som den lille trampens fader. Sagt och gjort jag har nu tagit mig igenom den 2,5 timmar långa filmen.
Chaplin är en mycket bra bio-pic. Tror jag. Hantverket från alla inblandade är av yppersta klass. Ett stabilt om än omodernt regisserande. Ett fin foto av svensken Sven Nykvist (och det betyder väl att det är bra per automatik). Skådespelarinsatserna är jättebra. Jag har alltid gillat Robert Downey Jr och här är han i sitt esse. Han är fortfarande ung och påminner mig om hans tidiga filmer. Samtidigt spelades denna film in bara några år före han åkte fast för heroin- och kokainmissbruk och jag tycker nog att man kan se en äldre människas smärta bakom ögonen på honom redan i denna film. Som storfilm kryllar den av kända skådespelare i stora och små roller. Jag la märke till bra insatser från Anthony Hopkins, Kevin Kline och givetvis Moira Kelly.
Men ack vad tråkig filmen var i många partier. Och så lång, så lång. När det hade gått en timme satt jag och skruvade på mig i fåtöljen. Hur långsamt kan klockan gå undrade jag. Men visst det var intressant att få lära sig lite mer om Chaplins uppväxt och liv. Denna film följer lyckligtvis Chaplins autobiografi väl så att man kan nog lita på sanningshalten till en hög grad. Och det är intressant att få veta mer om Chaplin.
Filmens slut tar sig en hel del. Problemen med FBI med J. Edgar Hoover i spetsen och McCarthy-tiden är alltid intressant. Filmens sista del med hans sista fru Oona samt de med Anthony Hopkins och en gammalsminkad Downey Jr var mycket bra. Bitterljuva. Och sista scenen med Chaplin på oscarsgalan 1972 då han fick motta en hedersoscar var filmens höjdpunkt för mig. Det blev dammig till och med! Vi fick se montaget av scener från The kid, The Circus, The gold rush och City Lights. Det var väl attans då att denna bio-pic inte kom till liv förrän efter drygt 2 timmar och att filmens bästa scenerna var då vi fick se "riktiga" filmsnuttar av mästaren själv.
Men till slut blev Chaplin ändå kanske en av de bättre renodlade biografier jag sett så jag skickar ett tack i Fiffis riktning.
Men jag ger Chaplin tre stumfilmer av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Glöm nu inte att kolla vilka förunderliga biografier mina filmspanarvänner har valt att skriva om:
Filmr (Steffo), Except Fear (Jimmy), Har du inte sett den? (Erik, Johan och Markus), Jojjenito (Johan), Filmitch (Johan), Mode+Film (Rebecca), Rörliga bilder och tryckta ord (Sofia) samt Fiffis filmtajm.
Men du, visst ska vi ha med en lista också? Javisst!
Min bio-pic-lista
10. Private parts (1997) Om radioprataren Howard Stern. Kul.
9. American splendor (2003) Om serietecknaren Harvey Pekar. Annorlunda.
8. Frida (2002) Om artisten Frida Kahlo. Innerlig.
7. Julie & Julia (2009) Om kokboksförfattaren Julia Child och kokboksläsaren Julie Powell. Smaskig.
6. All the president's men (1976) Om journalisterna Carl Bernstein och Bob Woodward. Spännande.
5. Capote (2004) Om författaren Truman Capote. Välspelad.
4. Erin Brockovich (2000) Om juristen Erin Brockovich. Segerns sötma.
3. Good night, and good luck (2005) Om journalisten Edward R. Murrow. Skräckinjagande.
2. Moneyball (2011) Om MLB-managern Billy Beane. Överraskande bra.
1. Amadeus (1984) Om kompositören Wolfgang Amadeus Mozart. Superbra. (nostalgipick?)
Att en biopic får en trea av dig, det är ju ett toppbetyg! Det glädjer mig att du tyckte så pass bra om Chaplin-filmer, för mig var det en 5/5 när den kom men jag har inte sett om den sedan dess och det är ju tjugo år sen (lite drygt). Minnet kan ju busa lite med en ;)
SvaraRaderaJa, jag tror att för att en bio-pic ska få högre måste något mer ske i filmen än att de "bara" berättar en story rakt upp och ner. Men, men...
RaderaJag förstår att du blev tagen. Den var säkert bättre på stor duk. Lite mer majestätisk. Kanske som Mmmmmmonica Z? ;-)
Jag misstänker att jag får nöja mig med din trea, men för egen del är filmen inte tråkig på någon fläck! Men man kanske ska ta med i beräkningen att till och med självbiografier bara berättar en sida av sanningen.
SvaraRaderaOch så blev det ändå en lista :) Din nia gillade jag inte alls. Och jag börjar fundera på om det inte måste vara ett visst tidsspann för att det ska "gillas" som en biopic. Tex nr 6 vete tusan om jag skulle kalla för en biografifilm...
Så bra att den inte var tråkig för dig. Men jag kan inte annat än beskriva vad jag kände. Tyvärr. Självklart visar bio-pics bara en vinkel, till och med dokumentärer ljuger ju så att det står härliga till...
RaderaJag gillade inte nian heller speciellt mycket, men den passade in på listan och det var kul att lyfta upp den för den har en annorlunda stil, det kan man ge den. Sexan är kanske inte en bio-pic, och Jimmy uteslöt den också, men var fasen går gränsen egentligen? Ta tex Lincoln. Den handlar också bara om en "affär" inom hans gärning. Pss som med All the president's men... Det är snårigt det här med bio-pics!
Självklart ska du skriva som du känner, jag menade mer att det var ett bra betyg från dig för att vara en biopic men jag uttryckte mig klumpigt. F'låt.
RaderaGråzoner kommer ju alltid att finnas. Kanske ska man också tänka sig att en biopic ska ge en något mer om personen är bara "här och nu"? Hur har hon eller han utvecklats till den person hon eller han är nu? Där vet jag inte riktigt var Lincoln står.
Du har inte sett Lincoln? Ingen större miss, en typisk Spielbergs storfilm, tråkig alltså.
RaderaDen handlar bara och endast om en kort fas under hans tid som president då han arbetade för att få igenom det 13:e tillägget till den amerikanska konstitutionen, det om förbud mot slaveri. Demokraterna motsatte sig detta och han behövde en hel del politisk list för att få igenom sin vilja. Men filmen handlar mycket lite om varför eller hur han blev den han blev. Ändå anses den nog som en klockren bio-pic.
Skämmes på mig! Har aldrig tagit mig igenom den här rullen från start till mål.
SvaraRaderaIlla.
Kan det bero på att det fanns en period då jag var lite trött på RBDjr..? (fast jag gillar honom ju stenhårt nu!!!)
Hmm.
Får försöka repareras!
Listan är tung. Extra kul att Moneyball hamnade högt hos dig! *tummen upp*!
Sportfilmer/biopcs blir oftast (oftast!) kanon.
RDJr är verkligen bra i denna film. Han är bra allt som oftast. Och han är en av mina favoriter faktiskt.
RaderaMoneyball är så bra att jag börjar bli sugen att se om den. Redan.
Har jag sett men har hemska minnen från den filmen då jag föråt mig under titten. Minns att det var den här filmen som gjorde att jag fastnade för Robert Downey JR.
SvaraRaderaAng din lista en hel del bra filmer: 6, 5, 2
Ett par jag inte gillar alls: 1, 4, 7
men det är smaken.
9 & 8 är jag nyfiken på.
Ogillar 4,7? Smaken är delad. Men varför? Är det att du inte gillar mysiga "normala" filmer? Eller är du lite pretto här om jag vågar kasta ut den frågan? Dvs är de för simpla, och att gilla dem är inte värt en seriös filmkännare? Eller är det helt enkelt för att du inte kan med någon av skådisarna i dem? För det skälet kan jag verkligen relatera till, händer oftare än vad man kan tro...
RaderaFör mig, är båda de två filmerna ren "feel good", och lätta att se flera gånger om. Vet inte hur många gånger jag fastnat framför Erin Brockovich. Sista scenen mellan henne och hennes chef i Albert Finney's väldiga gestalt är alltid lika bra!
10,9,8 är inte speciellt jättebra filmer. Ses på egen risk. :)
Mm, mja, Chaplin är inte en film jag är sugen på att se men kanske blir jag det om jag ser några Chaplin-filmer. Det brukar ju vara så. Om man vet nånting så vill man veta mer.
SvaraRaderaAv de jag har sett på din lista:
9. Gillade. Gillar nästan alltid Paul Giamatti.
8. Gillade. Såg på Sthlm FF-förhandsvisning.
5. Gillade mycket. Fascinerande. Hoffman!
4. Hyfsad. Minns inte om jag sett hela egentligen.
3. Snygg och mycket bra. Clooney visar att han kan regissera.
2. Mycket bra, överraskande bra, om en obegriplig sport.
1. Väldigt länge sen jag såg. Kan ha stört mig på Hulce.
Jag kan i alla fall rekommendera Chaplins egna filmer mycket mer än denna bio-pic. Lägg ingen tid på denna innan du givit "the real stuff" en chans!
RaderaJa, jag har ju sett ett antal Chaplin och de har samtliga fått 3 eller 4 i betyg så jag gillar filmerna men en biopic... lockar inte så mycket. :)
RaderaPretto moi?
SvaraRaderaJulia Roberts ogillar jag som skådis hon arbetar alltid i motvind.
Meryl Streep gillar jag men jag orkar inte med karaktären hon spelar - även om jag vet att hon var sådär i verkligheten.
Hulces tolkning av en gapflabbade Mozart är jobbig att se och höra - så jobbig att jag hejar på Salieri ;)
Pretto toi? Nej, vad tänkte jag på! Dumma mig.
RaderaHar förstått det som att alla tre var verklighetstrogna sina förebilder.
- Erin: snygg med "feminine wiles" och ett fotografiskt minne.
- Julia: manhaftig och bullrig, kolla henne på youtube.
- Amadeus: barnslig med tourettes syndrom. Bajs.