Das Testament Des Dr Mabuse (1933)

Det enda jag kände till om Das testament des Dr. Mabuse var att den var gjord av den tyske mästaren Fritz Lang. När den så dök upp på både min och Movie-Noir's listor över tänkbara filmer att ta med från 30-talet blev den ett självklart val som tredje gemensamma filmen från detta decennium.

På imdb står det att filmen är en crime/fantasy/horror vilket låter ganska exalterande. Det visar sig snart att detta är något av en uppföljare till Lang's föregående film M. Båda filmerna handlar om polisutredningar med den jovialiske och rundhyllte inspektör Lohmann i spetsen. Vad trevligt att återigen få träffa Lohmann! Som tidigare spelas han av Otto Wernicke. Han påminner lite till utseende om engelske Inspector Morse, men mer fyllig. 

Inspektor Lohmann

Den gode Dr Mabuse spelas av Rudolf Klein-Rogge som spelade den galne vetenskapsmannen Rotwang i Metropolis. Crazy. Type casted?

Das testament des Dr. Mabuse har en ganska cool handling. Dr Mabuse sitter inspärrad på ett sinnessjukhus, men trots det verkar det som att han samtidigt styr och ställer bland de kriminella gängen i stan. Lohmann och hans poliser utreder ett försvinnande och snart några mord och de finner fler och fler konstigheter. Håller den galne Dr. Mabuse på att skapa ett kriminellt imperium vars enda syfte är att skapa kaos och lidande? En av Lohmanns tidigare anställda har försökt avslöja Mabuse men efter ett möte med någon (kan det vara doktorn) drabbas bundsförvanten av galenskap som resulterade i att han också kastas in i dårhuset.

Dr. Mabuse

Jag kan tänka mig att filmen uppfattades spännade och till och med skräckinjagande. Den är suggestiv i sina partier och Lang lyckas skapa scener där Mabuse vålnad går omkring som ett spöke. Han måste ha dubbelexponerat filmen på något märkligt sätt och specialeffekterna är ganska bra än idag (om man har låga förväntningar).

Dr. Mabuse i annan skepnad

Stilen och känslan, ja till och med vissa miljöer är identiska de ur filmen M. Det är ett Tyskland från tidigt trettiotal som är intressant att se. Kläder, möbler och bilar, allt är kul att se. I en av filmhistoriens första ordentliga biljakter får vi blanda annat en tydlig produktplacering då Mercedes-märket ligger i bild i flera minuter.

Mercan! Ser du?

Vad som skiljer Das testament des Dr. Mabuse från M är att här finns det med en ljuv kärlekshistoria, den mellan Kent och Lilli. Den bjuder på söta känslor som gör att domedagskänslan från M tynar lite. Det blir inte så sabla ödsligt bland känslorna. Båda filmerna har ganska abrupta slut, som väl antagligen får betraktas som lyckliga slut. Lang var mest intresserad av att berätta storyn och sedan var det bra med det. Inget daltande med karaktärerna i avslutande scener som kan vara lite mer vanligt nu för tiden.

Filmen är helt ok, men den lyfter inte helt för mig. Jag blir mer förstrött intresserad än hänförd. Kriminalgåtan kanske påminner något om ett mysterium som den gamle Sherlock skulle kunnat tampats med. Sidohandlingen med Kent och Lilli var smågullig. Det var en bra scen när de är fångade i ett rum som snart ska sprängas. Spänningen! Den olidliga spänningen!

Lilli och Kent

Nej, filmens behållning var nog ändå Inspektor Lohmann. En kul scen är när han ligger och sover och hans assisten kommer in för att väcka honom. Tala om en morgontrött polismästare. Det första han vill ha då han gäspat stort, rufsat sig i håret och vältrat sig ur sängen är en cigarr. Stenhård!

Jag tyckte att den var ganska bra, men inte super. I slutändan verkar Lang lägga mer fokus på stämning och handling än karaktärer eller dialog. De förstnämnda är helt ok, de senare är icke fullt utvecklade. Denna film är dock strået vassare än M, med ett bättre mysterium, mera av Lohmann och en bondskt galen super-skurk i Dr. Mabuse.

Das testament des Dr. Mabuse får tre hypnotiseringar av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Kolla nu vad biträdande inspektör Movies-Noir fått fram under hans förhör med den misstänkte.
Och sen kan vi se vad juniorutredare Jojjenito hittat för några ledtrådar i fallet.