Semesterstängt

Bloggen tar semester och är åter framåt september någon gång. Trevlig sensommar.

Re-watch: Prometheus vs. Alien: Covenant

I söndags var jag på bio med Måns och Lovisa då vi såg den nya Alien-filmen. Innan dess hade jag och Måns förberett oss med att se om respektive se Prometheus och Alien: Covenant. Dessa två filmer har jag redan skrivit om på bloggen så jag sammanfattar endast tankarna om de båda här i ett "ramblings"-inlägg.

Trots att jag gillade båda filmerna när jag såg dem på bio 2012 och 2017 respektive har de båda fallit tillbaka i efterhand och jag hade inga stora förväntningar på någondera av dem inför omtitten. Jag trodde nog ändå att Prometheus var den mindre dåliga filmen, den kom jag ihåg som stämningsfylld och snygg i alla fall. Covenant kom jag ihåg som riktigt svag.

Så klart visade det sig att det var tvärtom! Det är därför man med fördel kan se om filmer. Åsikter kan glida på sniskan över tid. Covenant är ganska tydligt en bättre film. Dels gillar jag att den är en alien-film, det finns alien i filmen. Har för mig att Ridley Scott inte hade rättigheterna att använda alien när han gjorde Prometheus, eller något sådant.

Prometheus är snygg och vissa delar har en nice stämning men den är ganska usel. Manus och handlingen är filmens svaga delar. Besättningen ska bestå av en massa vetenskapsmän och -kvinnor, förmodade vassa på sina områden, men nästan ingen i hela filmen beter sig som sådana. Mer eller mindre alla tar det ena huvudlösa beslutet efter det andra. Detta förtar närvarokänslan i filmen totalt. Man tar inget på allvar när personerna på duken är så sinnesslöa... Typ.

Den enda som står ut är roboten David. Tyvärr handlar allt om David (både i Prometheus och Covenant) om var aliens kommer från och det är helt onödigt och i högsta grad oönskat inslag i filmserien. Hade varit bättre att låtar ursprunget av arten förbli ett mysterium. Jag väljer att försöka glömma så mycket som möjligt om detta, även när jag ser Alien: Romulus.

I Covenant följer vi en bunt med "vanlisar". De är kolonisatörer, förvisso med vissa skills, men de presenteras i alla fall inte som "experter". Vid denna omtitt tycker jag att de flesta beter sig tämligen rimligt i situationerna. Plus att det dessutom finns en alien i filmen, inte som i Prometheus endast ett derivat av densamma.

Jag har uppdaterat min interna ranking av filmerna!

Nu är rankingen: Alien/Aliens, Alien 3, Alien: Resurrection, Alien: Covenant, Prometheus. AvP tar vi någon annan gång. De är inte med i filmseriens kanon enligt wikipedia.

Prometheus (2012)
Betyg 2012: 4/5
Betyg 2024: 2-/5

Alien: Covenant (2017)
Betyg 2017: 3/5
Betyg 2024: 2,5/5

Semester!

Nu tar bloggen semesterstängt, precis som podden redan gjorde tidigare i veckan. Bloggen är åter någon gång i slutet av juli eller kanske i början av augusti. Vi får se. 

Vi hoppas på soliga dagar men om regnet behagar ösa ner kan det bli en och annan film också. På återseende.

Gone on an adventure...

Nu tar bloggen och jag semester. På återseende i augusti. :-)

Top 10 of the 1980s

Så var det dags med topplista för 80-talet. Lite lätt försenad på grund av glömska. Sorry 'bout that.

Detta är det överlägset svåraste decenniet att göra en topp-10 för. Det var under åttiotalet jag bildade min smak för film, precis som musik, och denna smak växte sig stark under de mest formativa åren. Jag känner en stor nostalgi över många, många filmer från 80-talet. Här kommer jag lista de tio som jag håller närmast mitt hjärta och som är mest personliga för mig. Det rör sig bara om filmer som jag såg och gillade när de kom ut eller snart därefter och som jag återvänt till många gånger sedan dess.

Jag har efter mycket funderande valt att INTE ta med nya upptäckter från decenniet. Som exempel tänker jag på tre mycket starka japanska animerade filmer som jag upptäckte under mitt "Decennier"-projekt här på bloggen; Min granne Totoro, Kikis expressbud och framför allt den makallösa "Grave of the fireflies". Nej, det blev för rörigt i huvudet att blanda filmer som består till 90% av nostalgi med nya upptäckter som jag bara sett en gång vardera. Många av filmerna nedan har jag sett om mer eller mindre nyligen och de flesta är fortfarande five by five, men vissa har jag inte sett på ett tag och de vet jag inte hur bra de står upp.

Jag har en lång lista med bubblare också. Ofta var det nästa bara slumpen som avgjorde vilka som kom med eller ej.

Åttiotalet bestod för mig av komedier och science fiction kan man se av min lista. Det är i alla fall de filmerna jag gillade mest när det begav sig. Här kommer en semi-rankad lista, varannan komedi och varannan annan genre...

Topp 10 från 1980-talet

¡Three Amigos! (John Landis, 1986)

Mycket rolig westernsatir med de komiska genierna Steve Martin, Chevy Chase och Martin Short. Seven samurai, The magnificent seven? Bah. Three amigos!

The Terminator (James Cameron, 1984)

Den ikoniska filmen som jag och alla mina vänner älskade så mycket. Och så Arnold med den lustiga och citerbara österrikiska brytningen. Häftig film.

The princess bride (Rob Reiner, 1987)

Asss youuuuu wiiiiish! The Dead Pirate Roberts! Because I am not left handed either! Inconceivable! My name is Inigo Montoya, you killed my father, prepare to die!

Au revoir les enfants (Louis Malle, 1987)

Jag ock Sir Per stapplade med tårfyllda ögon ut från Fyrisbiografen en vårdag 1988. Otrolig filmupplevelse. En av Quentin Tarantinos favoritfilmer, därav namnet på hans första manus...

Dirty rotten scoundrels (Frank Oz, 1988)

En av de bästa smarta komedierna jag känner till. Steve Martin och Michael Caine har ett magiskt samspel som Freddy och Lawrence. Njutningen!

Mad Max 2: The Road warrior (George Miller, 1981)

Såg om den med Patrik under natten efter vi hade sett Fury Road, och The Road Warrior är klart bättre. Gammal är äldst! Oavsett vad killarna i /Filmcast säger!

The Breakfast Club (John Hughes, 1985)

Nu börjar vi närma oss det mest personliga av de personliga valen. Jag älskade Molly Ringwald! John Hughes var ett fucking genius. Alla filmerna med The brat pack var bra på ett eller annat sätt, men The Breakfast Club var kronan på verket. Don't you forget about me!

Blade runner (Ridley Scott, 1982)

Denna fantastiska dystopiska framtidsvision. Den är helt makalöst bra. Frågan är bara vilken som är bäst, denna eller 2049??

Fletch (Michael Ritchie, 1985)

Kungen av komedier. För mig i alla fall och det på grund av en massa personliga skäl efter var, när , hur och varför jag sett filmen genom åren. Också en ren guldgruva för roliga citat. Chevy Chase glänser på det sättet bara han kan.


bara en plats kvar...

Aliens (James Cameron, 1986)

Private Hudson, I love you 3000. Ja, denna är brutalt bra. I toppen på sci-fi-, krigs- och horror-filmer. Väldigt bra. Sannerligen en speciell totalupplevelse när jag såg den på bio i Skövde på väg till nattjobbet på Cementa...



Min sorg var oändlig av att tvingas lämna dessa tjugo filmer utanför listan:

• Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back (1980)
• Escape from New York (1981)
• Dead men don't wear plaid (1982)
• The thing (1982)
• Risky business (1983)
• Against all odds (1984)
• Sixteen candles (1984)
• Amadeus (1984)
• St Elmo's fire (1985)
• Subway (1985)
• Runaway train (1985)
• Withnail and I (1987)
• Stakeout (1987)
• Less than zero (1987)
• Angel heart (1987)
• Broadcast news (1987)
• Working girl (1988)
• Die hard (1988)
• Christmas vacation (1989)
• The abyss (1989)

Damn! Var tvungen att sätta en "cap" på antalet bubblare!

När ni hämtat er av briljansen av min lista måste ni hoppa över och kolla in Filmitchs lista över favoritfilmer från åttiotalet. Han publicerade sin lista redan i morse om jag inte misstar mig. Har vi några överlapp? Ska vi gissa på två stycken?

Fripps Filmrevyer 10 år idag! Hurra!

För tio år sedan startade jag filmbloggen. Det känns lite overkligt men nu är vi här.

Jag har varit dålig på att uppmärksamma bloggens födelsedagar, men inför 10-årsdagen ville jag skriva något litet om högtidsdagen. Först tänkte jag göra en topplista över filmerna från de tio åren men en sådan lista skulle överlappa min topplista för 10-talet allt för mycket.

Istället blir det en vandring längs minnenas allé. Vad har jag pysslat med här på bloggen de första tio åren egentligen?

2010

Bloggen startades den andra april 2010. Jag bodde tillfälligtvis i Sannegårdshamnen på Hisingen och skulle senare om sommaren flytta hem till Solna igen. Bloggen var redan från början tänkt att vara ett kalendarium över popkultur som jag konsumerat, filmer, tv, böcker och musik. Men med fokus på filmer.... filmrecensioner, film review, film-review... filmrevy...

Den först revyn blev på Jason Reitmans briljanta Up in the air. Jag hyllade den inte lika mycket då som jag gör nu efter flera omtittar. Jag har ju skrivit recensioner långt tidigare också, för Discshop närmare bestämt. Några av de texterna publicerades också, tex en hyllning av True Romance och en sågning av Dansar med vargar.

Vilken var årets tv-serie för mig? En återkommande punkt nedan. Under hösten 2010 såg jag alla säsonger av The West Wing, en fantastisk tv-serie.

Live music is better! Årets konsert var Lykke Li på Kägelbanan på Söder. Mycket, mycket intimt. Också inspelat för TV så jag har numera varit med i TV!

2011

Jag har besökt Stockholms Filmfestival varje år sedan 2001 och 2011 var det ett särskilt lyckat år på filmfesten för min egen del. Jag delade ut hela tre femmor under årets festival. Detta var också året då Vanessa och jag hade vår filmklubb, och jag publicerade min "A life in movies" i fyra installationer.

Den sista Harry Potter-filmen hade premiär och jag såg Kung Fu Panda 2 med systerdottern Matilda.

Årets TV-serie var första säsongen av den norska svarta komedin Dag. Min gamla kära moder tipsade om serien! Jag spred sedan ordet visare på jobbet och fick med mig Jonas med flera som fans.

Live music is better! Årets konsert var utan tvekan när Roger Waters framförde "The Wall" i Globen. Jag var där med Sverker och Anders. Mycket fin och känslosam konsert som gav mig gåshud gång på gång de tre-fyra första låtarna. Nostalgi kan göra sådant med kroppen.

2012

Under våren 2012 flyttade jag inom Solna till våningen med filmrummet. Perfekt! Detta var också året då jag började hänga med andra filmbloggare i den unika klubben "Filmspanarna". Vi körde bland annat tema-inlägg, ett handlade om filmupplevelser utöver det vanliga vilka jag har ett gäng.

Detta var också året då jag fick upp ögonen för filmdecenniets filmserie, MCU. Filmspanarna såg Avengers tillsammans. Ännu roligare var kanske när jag åkte upp till Uppsala och såg Madagaskar 3 med systerbarnen Måns, Greta, Jonas och Melker.

Jag publicerade ett litet musikprojekt, "A life in Music", med lika många inlägg som jag var gammal.

Runt detta år var TV-serien "Sherlock" som hetast. Favoritavsnittet var och förblir första avsnittet i andra säsongen som gick detta år, A scandal in Belgravia.

2013

Detta var året för stora bloggprojekt. Under första halvåret körde jag min stora genomgång av Bond-filmerna. My name is Bond, James Bond ekade i filmrummet.

Senare på hösten drog jag och bloggkompisen Christian vårat ambitiösa bloggprojekt "Decennier" där vi såg oss igenom filmhistorien. Det projektet tog slut två år senare, sommaren 2015.

Detta var också första året som jag sammanfattade året på bloggen på nyårsafton, något som jag har gjort varje nyårsafton sedan dess.

Jag och en massa kompisar såg Gravity på Rigoletto, en maffig filmupplevelse! Mindre kul upplevelser är kanske mardrömmar, men likväl blev det ett tema som Filmspanarna bloggade om gemensamt.

Detta var första året jag och flertalet bloggande kompisar deltog på Malmö Filmdagar. Jag har varit där nästa varje år sedan dess.

Live music is better! Jag var med kompisar på Bråvallafestivalen där vi såg discomusik och Avicii.

Årets TV-serie var "Game of Thrones" som vid det här laget hade fått upp ångan ordentligt och snart var på var man läppar. Den typiska serien alla pratade om i fikarummet.

Under 2013 publicerade jag mitt hittills enda sponsrade inlägg. Jag ser det som undantaget som bekräftar regeln om att jag inte ser bloggen som en inkomstkälla. Det är så trist med reklam och sånt.

Jag och Jojje såg World War Z i Kista och jag testade ett nytt format på min revy. Jag skrev en revy på favoriten Serenity och det blev långt!

Read more books! Jag läste klart The Wheel of Time i och med sista boken "A memory of light". Berättelsen om Rand, Mat, Perrin, Egwene, Nynaeve och Moiraine hade funnits i mitt huvud sedan 1995. Det var en sällsam och smått absurd känsla när allt tog slut helt plötsligt...

2014

Året då jag skrivit flest antal inlägg, ett rekord som står sig än idag. Malmö Filmdagar var ovanligt starkt, och för övrigt var det flera kul filmupplevelser under året. Flera av kompisarna besökte Monsters of Film där vi såg Död snö 2. På Cinemateket såg vi stumfilmen The Scarlet Letter med livemusik framförd på scen. Andra minnesvärda filmupplevelser var The Wolf of Wall Street och Interstellar.

Inspirerad av hur kul det var med Bond-projektet körde jag ett liknande projekt för Harry Potter-filmerna.

Men allt var inte kul, jag, Jojje och Vanessa film filmen American hustle förstörd av ett gäng förortsungdomar som härjade på Filmstaden i Kista. Vis av erfarenheten har jag inte sett film i Kista någon gång sedan dess.

Årets TV-serie var utan tvekan True detective, första säsongen.

Read more books! World War Z var en så frejdig film och då Patrik starkt rekommenderade boken slog jag till och läste den under semestern och det var en av de häftigaste läsupplevelserna jag haft. Mycket bra, läs den!

Live music is better! Jag och Sir Per såg Neil Young på Skeppsholmen. Inte första eller sista gången vi skulle se Neil.

2015

Detta var året då jag och Johan startade Buffypodden! Vilken grej att starta en egen podd. Mycket jobb, men mycket givande också. Jag hade tidigare varit gäst hos Johan, Markus och Erik i "Har du inte sett den?"-podden en 3-4 gånger.

Filmspanarna såg Cirkeln och träffade Sara på en fika efter filmen. Senare hade vi med Sara som gäst i Buffypodden två gånger och Mats var med en gång. De båda var också med i den diskussionspanel jag arrangerade för den tredje "The Slayer Club". Tyvärr har vi inte publicerat några bilder eller ljud från panelen. Det var superkul. Jag tror Johan har en video av det någonstans...

Jag gick på bio med Greta och Melker nere i Hunnebostrand. Vi såg Minions. Det blir tydligen ofta uppföljare när jag ser på bio med systerbarnen!

Decennier avslutades men jag kompenserade mig med små bloggteman istället; Die Hard, Mission Impossible samt Star Wars.

The Force Awakens hade premiär! Wow! Loved it.

2016

Året som jag inledde med ett Hasse Ekman-tema och publikation av min Topp 100-lista, eller jag skulle nog vilja säga min topp 100 som gällde just då. Det har redan ändrats en hel del skulle jag gissa...

Alla tre filmfestivalerna var starka detta år! Stockholms Filmdagar adderats till min agenda och där var Spotlight bäst, Malmö Filmdagar gav oss Toni Erdmann och en mycket stark Stockholms Filmfestival gav oss Nocturnal animals, Manchester by the Sea och Arrival.

Buffypodden tuffade på med bland annat Mats Strandberg som gäst i avsnittet "Vita kränkta vampyrer". Under året läste jag också hans bok "Färjan", vilket var en underhållande och ryslig nagelbitare.

Under första delen av året råkade jag köra ett Western-tema. Det var kul men det dog ut till slut. Oplanerade bloggprojekt är kul!

På tal om westerns... En otroligt mäktig filmupplevelse var när jag och kompisarna Jojje och Christian gick och såg Tarantinos western The hateful eight på 70mm-visningen på Rigoletto. Lång och bred film med intermezzo och allt.

En annan härlig bioutflykt var när jag och Jojje såg Alien och Aliens på Bio Rio. Älgen!

Ett annat långsiktigt projekt startades och det var att se hela TV-serien Doctor Who (2005). Jag har kommit en bit på vägen nu, sett en 7-8 säsonger men det vilar just för tillfället. Annars var nog årets nya TV-serie Stranger things.

Live music is better! Detta år var det två fantastiska konsertupplevelser; jag och Sir Per såg Neil Young på Dalhalla och senare såg jag och Plymen The Cure på Globen. Båda mycket fina saker.

2017

Buffypodden avslutades under året efter 47 avsnitt och tre mycket roliga "Slayer Club"-fester. Men poddäventyren var inte över...

Jag, Jojje, Carl och Niklas strålade samman för ett specialdubellavsnitt där vi poddade om de bästa filmerna från 2016. En tradition som togs upp i våras igen.

Senare under 2017 poddade jag, Jojje och Carl om MCU. Vi kan säga som så att vi inte riktigt hade samma uppskattning för filmerna vi poddade om, så diskussionerna var vilda.

Wonder Woman hade premiär och DCEU slog MCU på fingrarna med att vara först med en film som handlade om en kvinnlig superhjälte mer specifikt. Jag såg filmen med systerdottern Greta.

På TV-seriefronten var tredje säsongen av Twin Peaks årets snackis.

2018

Under 2018 var det mycket poddning igång. Jag och Olof körde Bowiepodden i totalt 28 avsnitt, senare var det jag och Carl som poddade om åtta filmer från bröderna Coen. Till sist drog jag och den store Frans igång första säsongen av Hitchcockpodden under hösten.

Jag kände mig sugen på komedier och drog oplanerat igång Komiska Söndagar vilket rullade nästan ett halvår...

Med ganska ljumna filmfestivaler kom årets filmupplevelser från enstaka utflykter med kompisar; jag och Joel såg The Commuter, Carl bjöd in till Cinemateket-visningen av Clair'es camera där Fredrik också dök upp, jag, Johan och Carl såg också Zardoz på Cinemateket, skräckisen The quiet place såg jag med Vanessa, och den nya Mission Impossible, Fallout, sågs i Denver, Colorado med Diana och Alex.

Men som alla vet är film bäst hemma i filmrummet. Under året fick jag besök av systersönerna David och Måns för spel- och filmhelger. Vi spelar Firefly the Board Game och så visar morbror klassiska actionfilmer (mestadels, Arrival slank visst med en gång också). Tarantinos tidiga verk gillades mycket av pojkarna.

Read more books! Jag blev tipsad av syster Pillan om en härlig bok, News of the world. Läsvärd!

Live music is better! Årets andra halva bjöd också på tre suveräna konsertupplevelser! Jag och min far såg Roger Waters "US + Them Tour" i Friends Arena. Det var en sanslöst häftig konsert. Senare såg jag och Sverker en annan Floydare, Nick Mason och hans "Saucerful of Secrets Tour" på Cirkus. De spelade Floyds allra äldsta låtar och de växte till sig i live-versioner kan jag säga. Till sist var jag med Sverker på konsert igen då vi såg Fish framföra alla låtar från det gamla Marillion-albumet "Clutching at straws". Mycket nostalgiskt.

Årets TV-serie var helt klart Sharp objects.

2019

Redan framme vid förra året. Det var året då jag och Johan körde Fireflypodden vilken avslutades med en inspelning i bilen på väg ner mot Göteborg, besök hos Patrik och Comic Con. Under året läste jag också den första licenserade Firefly-romanen "Big damn hero".

Senare körde jag och den store Frans Hitchcockpodden säsong 2.

Under hela året var det bloggprojektet "52 Directors" tillsammans med min gamle Decennier-kamrat Christian.

Under våren startade jag också en helt ny blogg, Onelouder.reviews, där jag recenseras skivor. På den bloggen skriver jag alla inlägg på engelska.

Tre gigantiska serier avslutades under året;  MCU's The Infinity Saga, TV-seriemastodonten Game of Thrones samt den tredje trilogin från Star Wars avslutade The Skywalker Saga.

Under våren var jag på tjänsteresa i Tokyo och spenderade där en helg med Vanessa och familj. Vi gick och såg Captain Marvel på en stor IMAX därborta i Tokyo.

På filmfesten var Knives out och Jojo rabbit de bästa filmupplevelserna.

Under året hade jag flera mysiga filmupplevelser med kompisar; Raiders of the lost ark på Cinemateket med Johan, John Wick 3 på MoS med Christian, Bondfestival på Bio Capitol med Carl, Shaw & Hobbs med Joel, action utan slut, The Beach Bum på Bio Capitol med Jojje och Carl, och till sist hade jag och Carl en Howard Hawks-festival hemma i filmrummet.

Live music is better! Jag vill framför allt lyfta två grymma konserter, dels var jag och Sir Per på Neil Young med "supporting act" Bob Dylan i Hyde Park, dels såg jag och systersonen David Sophie Zelmani i Norrköping där Sophie pratade med oss och lånade min mobiltelefon mitt under konserten.

2020

Just nu i april är det inte klackarna i taket direkt. Men före hela livet stängdes ned på grund av Corona-viruset hann vi med några saker i alla fall.

Jag och Frans avslutade Hitchcockpodden säsong 2. Snart därefter poddade jag och grabbarna Jojje, Niklas och Carl om 2019 års bästa filmer i en Shinypodden Special, två delar.

Jag såg 1917 på IMAX med Johan och Markus, och med Johan hade jag en Kevin Smith-festival i filmrummet.

På TV hann jag se The Witcher, mycket njutbar. Större delen av året har jag intresserat följt nyheter om den kommande Wheel of Time-serien som förhoppningsvis kommer ha premiär nästa år.

Live music is better! tog mig, Sverker, Johan och Niklas till Cirkus där vi avnjöt Opeth på hemmaplan. Mycket älskvärt.


Sådärja, det var tio år. Vad som händer på bloggen den nästkommande tio åren har jag ingen aning om. Men jag hoppas att det blir mycket film, tv-serier, goda böcker och fin musik. Ha de!

Nytt bloggprojekt - 52 Directors

Det nya året 2019 är nu här och med det ett nytt bloggprojekt - "52 Directors".

Varje tisdag under året kommer jag och bloggkompisen Christian på Movies-Noir att blogga om en regissör. Det blir "topp 5"-listor och lite annat. Under större delen av året kommer vi blogga om samma regissörer vecka efter vecka men mot slutet divergerar vi.

Detta är ett projekt som legat och rumlat runt i bakhuvudet ett längre tag och precis som med bloggprojektet "Decennier" var Christian inte svårövertalad om att köra projekt ihop.

Anledningen att projektet kom fram just nu var en Messenger-konversation jag hade med Carl där Jojje också hängde med på ett hörn om huruvida Tony Scotts fem bästa filmer, inte bara kunde mäta sig med brodern Ridley Scotts fem bäst, utan till och med kanske var bättre! Det är en lika meningslös konversation som underhållande. Meningslös då det handlar om subjektivt tyckande, underhållande då den tvingar en att ta ställning, vrida och vända på brödernas fem bästa filmer och ställa dem mot varandra. Jag tror inte ens att vi kom fram till ett definitivt svar!

Men det var den lilla vibrationen som fick snöskredet att ta fart och som kickade igång genomförandet av detta projekt. Vid lunch idag kommer den första regissören upp på bloggen, och givetvis startar vi med Ridley Scott. Brodern Tony kommer om en vecka.

Vi har valt "topp 5"-listor som känns som den perfekta typen av topplista för ett projekt som detta.  Jag kommer köra rankade listor, men som vanligt är rankingar fasligt volatila så de kan mycket väl hunnit ändrats mellan att jag skriver mitt inlägg och publiceringen. I detta projekt kommer magkänslan få styra. Hur annars kunna jämföra gamla filmer man såg i ungdomen med helt nya filmer? Jag kommer också köra med samma synsätt som de har på "Rotten Tomatoes", dvs om en film är mer bra (fresh) än dålig (rotten) så kan de vara med på en lista.

Klockan 12 idag kommer första regissören upp - Ridley Scott.

Hoppa nu över och läs vad Christian skriver om bloggprojektet.

Lämplig dryck att avnjuta till läsningen av mina regissörslistor?

2018 - Året på Fripps Filmrevyer

För sjätte året i rad sammanfattas året på bloggen i en nyårsrevy! Välkomna till återblicken på 2018, året bloggen fyllde åtta år (helt utan firande). Antalet inlägg på bloggen fortsätter att gå ner lite från toppåret 2014. Det beror mest på att tid läggs på poddande, en hel del tv-serietittande, ett nyuppväckt musikintresse och att läsande av gamla analoga böcker tagit fart i det lilla. Men det är som det ska vara.

Under året har jag gått på bio tolv gånger förutom besöken på Malmö Filmdagar och Stockholms Filmfestival. Tyvärr blev det inget besök på Stockholms Filmdagar då hektiska dagar på jobbet satte stopp för det. Bättring krävs!

Svallvågorna efter Buffypodden skvalpar fortfarande och året har sett tre säsonger av den omdöpta podden, Shinypodden. Under första halvåret körde jag och Olof poddning om David Bowie och hans musik. Det var en härlig resa att få återuppliva sitt intresse för musik generellt sett och Bowie specifikt. Vi körde hela 28 avsnitt.

Under sommaren tog jag och Carl oss an bröderna Coens lite mer udda filmprojekt. Vi avverkade åtta filmer i åtta avsnitt. Bröderna Coen är några av de mest intressanta filmmakare vi har idag, men man kan konstatera att allt är inte bäst.

Från och med oktober och året ut har jag och Frans gått igenom första delen av Hitchcocks filmografi. Det är väldigt spännande och snart kommer vi förhoppningsvis komma till de riktiga höjdarna.





Under året har vi spelat Firefly The Game i massor. Brädspelet är fortfarande lika kul att spela med den ursprungliga spelgruppen (Linnea, Johan och Joel), men det har också varit roligt att spela med systersöner (David, Måns, Melker).

Tidigt under nästa år kommer jag och Johan återkomma i luften då vi poddar om Firefly.

Besöken av systersönerna har kryddats med att vi tittar på klassiska actionfilmer ihop, filmer som The Road Warrior, Aliens, First blood, True Romance, Reservoir Dogs och Pulp Fiction. Man får ju dra sitt strå till stacken med att "uppfostra" systersönerna och ge dem lite filmsmak.

Under året har jag skrivit om nästan 130 filmer varav drygt 40 är från 2018. Det är en bra nivå, ibland blir det mer, ibland mindre. Av alla filmer jag skrivit om har jag gett betyg 5/5 till 12 filmer men då är åtta av dem omtittar av gamla favoriter som ligger på min Top 100. De fyra filmer jag gav 5/5 efter första titten är. Avengers: Infinity war, First man och Juliet, Naked från i år, samt A ghost story från 2017.

Höjdpunkter från film sedd på riktig bio var den otroligt sköna Game night som jag såg med Christian, actionrökaren Mission: Impossible - Fallout som sågs i Denver, Colorado med Diana och Alex, The commuter som sågs med Joel, både Claire's camera och Zardoz som sågs på Cinemateket med bland andra Carl, Avengers: Infinity War med Jojje samt Deadpool 2 med Johan och Markus.





Jag brukar roa mig med olika bloggprojekt. Detta år var det Komiska söndagar under första halvåret där jag såg cirka 24 komedier från 00-talet. En massa personliga favoriter sågs om och flera höll måttet! De flesta av årets utdelade femmor kom från omtittar av favvisar i detta projekt. Vissa av de gamla förväntade favoriterna höll inte alls. Risken med att se om en film...

Det är underbart att läsa böcker. Bra böcker är en gåva. Under året har jag klämt fyra John Le Carré-böcker om den sorgsne mästerspionen George Smiley. Frans överraskade mig med att ge mig boken Pines av Blake Crouch. Jag hade inte trott att Frans skulle hitta till och gilla en sådan bok. Årets bästa läsningsupplevelse kom dock med News of the world av Paulette Jiles. Jag såg boken på syster Pernillas badhandduk om sommaren och plockade upp ett eget ex. Mycket läsvärd bok.

Som vanligt har jag sett en hel del tv-serier. Det går också i vågor. Jag har skrivit om tio säsonger totalt sett plus sex Specials från Doctor Who. De bästa tv-seriesäsongerna från året var Sharp objects S1, Westworld S2, The little drummer girl samt enskilda avsnitt och några av specialavsnitten från Doctor Who S4 och däromkring.

Efter att ha missat Stockholms Filmdagar i januari såg jag fram emot Malmö Filmdagar i september. Vi var ett gäng som åkte ner till Malmö; jag, Jojje, Johan, Carl, Sofia, Fiffi och Cecilia. På plats dök Jimmy upp som vanligt. Han är skön Jimmy, mannen som ger sjömännen kultur. Ett härligt gäng ju! Den bästa gruppen att hänga och leva film med. Det visades en hel del bra filmer trots att jag inte tyckte det såg så himla spännande ut först. De bästa var First man, Juliette, naked och The favourite.

Senare om hösten var det Stockholms Filmfestival. Jag såg en del filmer på festivalen och en del hemma då jag olyckligtvis blev förkyld just när det roliga skulle dra igång. Höjdpunkter från årets festival blev Blaze, Blindspotting, Thunder Road, Skate kitchen och dokumentären Love, Gilda. RIP Gilda. we love you.





Till sist har jag konsumerat mycket musik under året varav en del på konserter "live". Jag såg åtminstone sju konserter under året. Höjdpunkterna var Roger Waters mäktiga show på Friends Arena i augusti som jag såg med min gamle far. Sveko och jag såg Fishs intima show på Fryshuset och det blev en nostalgitripp extraordinaire med allsång och vals. Sveko var också med när vi fick chansen att se ytterligare en äkta Pink Floydare live när trummisen Nick Mason med band spelade gamla Floyd-klassikers på Cirkus. En av årets överraskningar var The String Cheese Incident på klassiska Red Rocks utanför Denver. Kul att gå på konsert med Per, Diana, Freja och Alex... plus Francois med familj och en massa hippisar. Lykke Li på Annexet med Johan och Linnea var också riktigt najs förresten.

Ett år åker ut och ett nytt står för dörren. Vad har vi då att se fram emot inför 2019? Inom några veckor startar jag och Johan Fireflypodden. Det ska bli otroligt kul. Senare under våren återkommer jag och Frans med nästa segment av Hitchcock. Ytterligare en säsong med inslag av Olof och väl valda musikaliska favoriter planeras och en man som inte kan namnges planeras också...

Ett mycket spännande nytt bloggprojekt startar om ett andetag. Håll utkik på bloggen imorgon redan!

Filmåret 2018 sammanfattas traditionsenligt med en topplista som brukar komma ut under våren, någon gång i andra kvartalet. Först ska en massa filmer från Hollywoods "Oscars season" hinnas betas av...

Redan nu i januari blir det Stockholm Filmdagar och senare under åren gissar jag att både Malmö och Stockholms Filmdagar blir filmiska höjdpunkter. Till detta kommer film på bio och hemma. En massa tv-serier vill jag se. Kan jag gå i mål med Doctor Who under året kanske? Sen blir det mera musik, musik i massor! Det blir kanske något eget runt det också, vem vet?

Jag ser fram emot den nya Avengers-filmen, och kan vara lite sugen på Captain Marvel också. Sen är jag mycket nyfiken på att se om J J Abrams kan rädda episod 9. Vill ha mer likt episod 7 än episod 8. Duh.

Till sist vill jag tacka alla som läser detta inlägg och alla andra inlägg på bloggen. Till er alla önskar jag ett mycket gott slut och ett Gott Nytt År! Vi ses på andra sidan!

Komiska söndagar

Va fasen jag har ju inga "projekt" på gång på bloggen. Vad kan man hitta på? Jag är inte riktigt redo för det "stora nostalgiprojektet" än. Men så fick jag en "feeling", en annan idé. Är lite sugen på att se om komedier. Inte de äldre fragila från åttio- och nittiotalen. De som lika gärna kan ha hållit formen som att genom åren som gått blivit totalt miserabla som gör att det krävs skämskudde.

Jag blev helt enkelt sugen på komedier från 2000-talet. Eftersom jag startade bloggen på våren 2010 har jag redan skrivit revyer på de komedier jag sett sedan dess. Men jag saknar texter för en massa favoritfilmer från åren mellan 2000 till 2009. Perfekt för ett nytt projekt! Om 2017 var "the year of the seventies" här på bloggen så kan kanske 2018 bli "the year of the fairly recent comedies"?

Jag tänker alltså skriva om en komedi från 2000-2009 varje söndag så länge som det känns kul. Det blir mestadels omtittar. Det är ju så härligt att se om favoritkomedier! Men det kommer också bli läge att se de där komedierna som man av någon anledning missade. Kanske en av fem filmer kommer vara nya bekantskaper för mig, eller något sådant.

För att göra något extra av detta tänkte jag applicera en liknande teknik på detta projekt som jag gjorde under mitt Bond-projekt, ni vet att skriva om filmerna i olika kategorier. Titta gärna på mina Bond-revyer så ser ni vad jag menar.

Jag kommer inte vara lika stringent som jag var med Bond, det kan hända att det blir lite on/off, men några perspektiv runt komedierna ska jag få till i alla fall.

En kategori är "sekundär genre". Det finns ju renodlade komedier såklart, men många är blandningar likt "romantiska komedier", "dramakomedier", "skräckkomedier" eller helt enkelt jönserier med Adam Sandler...

En annan kategori är vilken typ av humor som erbjuds. Om det är sitta leende och skratta inombords, eller skratta läppen av sig medelst knäslag, eller så är det komedi där skämskudden måste fram. Vi kan säkert komma på fler humortyper vad tiden lider.

Jag kommer också analysera filmens kvalité kontra den humoristiska kvalitén. Det finns ju komedier som är roliga trots att filmen i sig aldrig kan kallas för bra. Och det finns kanske det omvända också?

Sen har vi ju den enigmatiska SST-kategorin: Sensmoral, Stereotyper och Tropes. Självförklarande?

Övriga kategorier kan kanske vara; "manus vs skådespelarensamble", "favoritkaraktärer/skådisar", "omtittningspotential" och "slutomdöme och betyg". Plus alla random kategorier som kan passa in på enskilda filmer. Den enda regeln jag kommer efterleva i detta projekt är att det finns inga regler.

Jag ska försöka ha en bred spridning på typerna av komedier, inte bara fisförnäma dramakomedier. Även om det oftast är de som är bäst! Hehe...

Jag får se hur det blir när jag skriver första revyn. Och den ska ju komma ut redan nu på söndag så jag får allt ta och starta nu! Vi ses på söndag.

Malmö filmdagar 2017

 

Förra veckan deltog jag och några filmbloggarkompisar på Malmö filmdagar 2017. Eventet är det årliga branschdagarna där filmbolag, distributörer, massmedia och andra som arbetar i filmbranschen träffas för nätverking, möten och en massa film. Bolagen tar med sig filmer som kommer ha premiär under kommande höst och vinter.

Jag kommer som vanligt att skriva revyer på filmerna i samband med att de har premiär, men här kommer en kortare sammanställning av filmerna som jag hann med att se. Det blev totalt tolv filmer för mig. Det hade blivit tretton om jag orkat stanna uppe på tisdagskvällen och sett den senare av två "invigningsfilmer". Men på grund av svårartad jet lag efter hemkonsten från Los Angeles några dagar tidigare var jag tvungen att passa på den svenska komedin All inclusive. Det var lite synd för jag var sugen på den då jag och hela storfamiljen på min mors sida var på Mallocra och avnjöt en "all inclusive" i somras. Nu verkade det som att kompisarna inte gillade filmen speciellt mycket så det var kanske inte hela världen att jag missade den.

Som sagt, tolv filmer blev det på de tre dagarna. Jag delar in dem i tre grupper; tråkiga och därmed dåliga, helt ok/hyfsat bra samt jättebra. Nedan ranking bygger på akuta och ibland förhastade intryck direkt efter filmerna. Alla "betyg" kan och kommer att omvärderas då riktiga revyer skrives vilket sker efter att filmerna fått rumla runt inne i huvudet ett tag och "satt sig".

Första gruppen

Jag såg tre filmer som i och för sig kanske inte var dåliga rent tekniskt men alla tre var förbaskat tråkiga (betyg ETTA):

Victoria and Abdul
Brittiskt historisk dramakomedi om brittiska drottningen Victoria och muslimsk undersåte Abdul. Bygger på verkliga händelser som det heter, oklart hur mycket dock. Tröttsamt enformigt med konstant romantiserande av exotisk kultur och lika konstant förnedring av brittiska hovet. Kanske en film för dem av er som älskade En oväntad vänskap, men jag fann den bara tom på substans. Filmen har premiär den 22:a september.

Neruda
Pretentiös biografi från Chile. Om poeten och kommunisten Nerudas flykt ut ur landet sedd ur hans eget pompösa perspektiv respektive det ur den av Neruda allt mer fascinerade polismannens. Polisen spelad av favoriten Gael Garcia Bernal. Seg och pretto, tyvärr inte speciellt bra. Kändes som om den var tre timmar lång. Filmen har premiär den 22:a september.

Villebråd
Polsk naturthriller om elaka jägare och underbar mirakelkvinna som tror på astrologi. Sense moral: Det är fel att döda djur, sluta med det så blir allt bra. Ostrukturerad och förvirrad berättelse och fula bilder. Allt är grådaskigt och sunkigt. Inte speciellt muntert eller intressant. Passar kanske bäst till alla veganvänner. Filmen har premiär den 29:e september.

Andra gruppen

Nu kommer vi till gruppen med tre helt ok eller ganska bra filmer (betygen tvåa eller trea):

The Nile Hilton incident
Svenske Tarik Salehs politiska thriller om en mordutredning under dagarna före revolutionen i Egypten 2011. Fares Fares är bra i huvudrollen. En intressant historia och bitvis lite spännande, men filmen når inte de förväntat höga höjderna på grund av ett segt tempo och en oskärpa, ovilja, att ta steget fullt ut. Den lämnade mig med en avsmak för korruptionen och kvinnosynen som förmedlas från landet i fråga. Filmen har premiär den 29:e september.

Home again
Amerikansk romantisk komedi med Reese Witherspoon i huvudrollen. Förbered er på en sötchock. Filmen har tagit den romantiska komedin och tillsatt en altmansk kryddning. Det är som en rom-com på speed. Allt är uppskruvat till 11 på vredet. Bitvis mycket underhållande, men lättglömt. Filmen har premiär den 13:e oktober.

The party
Brittiska Sally Potters korta svartvita superakademiska kammarspel om en middagsbjudning hemma hos en framstående politiker och hennes man. Långtgående och innerliga diskussioner om demokrati, könskamp, religion och moral. Överlag lysande skådespelarinsatser där Patricia Clarkson, Bruno Ganz och Cillian Murphy står ut. Filmen har premiär någon gång i höst/vinter.

Tredje gruppen

Trots att filmschemat inte såg så där otroligt inbjudande ut såg jag ändå hela sex filmer som jag tyckte var riktigt, riktigt bra (med de glamorösa betygen fyra eller till och med någon med potential för en femma):


Thelma
En ljuvlig norsk liten film om häxan Thelma som flyttar hemifrån för att studera på universitetet i Oslo. Ta en del Cirkeln, en del Låt den rätta komma in och till det en nypa Buffy så täcks mycket av Thelma in. Samt en hel del religion. Mumma. Mycket lyckad film av Joachim Trier. Filmen har premiär den 17:e november.

En obekväm uppföljare
Al Gores andra dokumentär om obekväma saker. En i sanning viktig film. Fokuserar mer på stormaktspolitiken och gräsrostsrörelsen än föregångaren som fokuserade på forskning och data i frågan. Filmen har premiär den 17:e november.

The glass castle
Amerikansk indie-drama om uppväxten för flicka och tre syskon med kraftigt dysfunktionella föräldrar. Baserad på ett verkligt liv. Otroligt stark film, upprörande, engagerande och smått fantastisk trots att den fallerar på en viktig punkt. Filmen har premiär den tredje november.

Tillbaka till Montauk
Tyskland levererar för andra året i rad på filmdagarna. Detta år med Volker Schlöndorffs underbara film om valen vi gör i våra liv. Längtan, skuld, ånger och hopp. Personligt och innerligt. Nina Hoss och Stellan Skarsgård är bra i huvudrollerna. Filmen hade premiär i helgen som gick.

Om själ och kropp
Årets vinnare av guldbjörnen i Berlin är från Ungern. En annorlunda och sällsam film om kärlek. Filmen kan jämföras med ett långsamt brinnande ljus med större och större intensitet. Faktiskt fantastik. Filmen har premiär den 22:a september.

Three billboards outside Ebbing, Missouri
Wow, årets film på filmdagarna. Närmast en total fullträff. Utsökt drama från Martin McDonagh (In Bruges, Seven psycopaths). Filmen handlar om hantering av sorg plus en massa annat. Den är som en Coen-film fast snäppet allvarligare. Den är som Manchester By The Sea fast snäppet mer lättsam. Den har det tunga och allvarliga blandat med en galghumor som alla ovan nämnda verk. Jag kände mig totalt trygg i McDonaghs händer i denna "film-film". En toppenfilm helt enkelt. Filmen har premiär i Sverige tidigt 2018. Håll utkik efter denna när oscars-racet startar...

Detta inlägg är tillägnat Sofia. Hon missade årets filmdagar på grund av "scheduling conflicts" som det heter på utrikiska.

En "bunch" filmnördar