Joel förslog att vi skulle se The Commuter med Liam Neeson. Jaha, men det ska väl gå bra tänkte jag. Joel hoppades på bad ass action som taget från Renny Harlins nittiotalsfilmer. Det är lustigt att Liam Neeson i princip skapat sig en egen filmgenre eller filmpersona med filmer som Taken-serien, Run all night och Non-stop där han spelar en "air marshall". Ingen är bättre än Liam Neeson när det handlar om att skydda sin familj från bovarna!
I The commuter spelar han en före detta polis som jobbar som försäkringsmäklare. Han har pendlat in till Manhattan i tio år. En dag ändras allt och han blir involverad i en invecklad och politiskt het situation. På pendeltåget måste han hitta en person med en väska. Hitta personen på det fullsatta tåget som "inte passar in"... Inte så lätt uppgift, men heter man Liam Neeson är ingen uppgift för svår. Slagsmål och klättra under tåget och fundera, spela poker och ringa på mobiltelefoner. Han klarar allt, Liam "biggus dickus" Neeson.
Filmen inleds med snabba klipp som ska representera Liams vardag. Han går över tågcentralens golv med folk springandes runt honom som suddiga vålnader och hans kläder ändras och visar oss årstider och år som gått. Hans relation med frun och sonen klipps i ett collage som gör att i alla fall jag trodde att han hade två söner, fast det var bara en som visades i olika åldrar som det verkade i slumpmässig ordning. Till sist presenteras en medpendlare som han lärt känna under åren genom en sekvens med en kontinuerlig konversation trots att det klipps och konversatörerna sitter på olika platser och har olika kläder. Allt för att visa den monotona återupprepningen i ett pendlande.
Filmvisningen var mycket lyckad. Vi såg den i en mellanstor och nästan fullsatt salong på MoS. Joel skrockade gott åt Liams ibland absurda "one liners" och åt all Renny Harlin-action. Jag myste i stolen bredvid. Det är kul att se film med entusiastiska medtittare!
Jag ger The commuter tre skenande tåg av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Yup, jag fattade inte heller först att det bara fanns en son...
SvaraRaderaJa det blev kanske lite väl konstnärligt med klippningen där.
RaderaVisste inte att du sett den! Vad tyckte du om filmen i övrigt då? :-)
Helt ok får man väl ändå säga. Även om jag blev lite trött både på den bombastiska avslutningen och Spartacus-momentet. Har en text, har bara inte hunnit lägga ut den
RaderaHehe, du gillade inte I am Spartacus? Inte ett öga torrt i salongen! ;-)
RaderaDu är för hård Sofia! :-D
Jag visste väl att det inte skulle bli en ny Taken, för det är ju trots allt en klassfilm i actiongenren. Men hade ändå trott och hoppats på lite mer. Något lite bättre än Non-Stop (av samme regissör för övrigt, precis som Unknown och Run All Night). Unknown var väl bäst av de fyra, även om jag minns att jag tyckte den var lite väl lik Frantic i flera avseenden.
SvaraRaderaSmåtrevlig trots allt och Neeson funkar i den här sortens filmer. Hade dock förväntat mig lite mer. Actionscenerna gjorde det inte för mig. Fast det har varit ett genomgående tema för regissörens tidigare samarbeten med Neeson, så inte helt oväntat.
Just det, en notering att medpendlaren du nämner i din text som Neesons karaktär konverserar med på tåget är ingen mindre än Jonathan Banks. Ok, för egen del är det ju kul då jag alltid älskat Snuten i Hollywood och där spelar han en minnesvärd roll som huvudskurken Victor Maitlands bodyguard (han som dödar Axel Foleys vän i Detroit, du vet)...
En stark tvåa blir det, men ändå glad att jag gick och såg den med brorsan ;)
http://moviesnoir.blogspot.com/2018/01/the-commuter.html
Håller helt med om att det är en "13 på dussinet"-actionfilm. Den sticker inte ut som actionfilm helt enkelt. Regissörens filmer är en slätstruken massa som du är inne på. För mig var det dock en nästintill perfekt visning som avrundade en härlig dag då jag hängde med Joel så därav att betyget blev den fina 3:an. :)
Radera